No description available.

<p>The purpose of this essay was to research the level of condition and requirements of democracy which faces states applying for a membership in the European Union. The focal point was to research the levels of democracy requirements on two set enlargements which are the cases of the 1981 and 1986 enlargements together with the 2004 and 2007. The states that did reach the goal of becoming member states had similar political backgrounds that made them suitable for a most- similar system study. By using my theoretical framework which consists of democracy theories, together with the chosen method was I able to find answers to my research questions when examining the material. The result of the study is that even though the condition might have been quite similar but the reality of them was different. The EU was softer in their demands towards the first case of enlargement then in the second one which is further explained in this study.</p>

E-demokrati är ett väl använt begrepp inom den offentliga sektorn. Begreppet dyker ofta upp i sammanhangen med utförandet av offentliga uppgifter med hjälp av IT. Föreliggande studie behandlar begreppet e-demokrati i syfte att undersöka hur e-demokrati förhåller sig till den traditionella demokratin i den offentliga sektorn på lokal nivå. Studiens syfte grundas i olika forskningsbehov av begreppet e-demokrati.I studien görs en kvalitativ analys med utgångspunkt i Robert Dahls 5 demokratikriterier som omfattas av: effektivt deltagande, lika rösträtt, upplyst förståelse, kontroll över dagordningen och allomfattande medborgarskap. Det empiriska materialet utgörs framför allt av svaren ställt till 290 kommuner i Sverige. Resultatet visar att på att e-demokrati ska uppfattas som helt demokratisk är delvis problematiskt dåbristen påsamtal gör att medborgarna inte kan påverka det slutgiltiga avgörandet eller vad som tas upp på dagordningen.

No description available.

In a representative democratic state such as Sweden there have been considerable clear changes in terms of forms for political aggregation during the last 50 years. This essay points out major changes concerning the formation of how parties work and formulate their messages. This study highlights how professional consultants and communicators have caused an alteration in the way political arguments and how policies are formulated within parties. Policy professionals are people who are employed to mediate useful information, their commission affects politics deeply. This group of people are either employed within organizations without having any formal mandate through seats in the parliament or are frequently hired and sometimes founded by different governmental agencies or even political parties. One consequence is that the role of parties and the democratic ideals has been affected. The party representatives have become more professional themselves. Possibly at the expense of the vitality of the party organizations, which is in line with the sharp drop in the number of party members which has been witnessed since the beginning of the 21st century. One effect may be further strengthening of the party elites in terms of more top-down management with more interaction and career opportunities in both the party organization and its communication bureaus interchangeably. This study wants to highlight how this change has occurred and which effect it causes to the party system and their role in a representative democracy.

Denna uppsats har genomförts inom ramen för arbetsintegrerat lärande med inriktning på politiska studier vid Högskolan Väst. Syftet med uppsatsen är att genomföra en kvalitativ fallstudie om hur Vänersborgs kommun har arbetat med medborgardeltagande under perioden september 2021-februari2022. För att uppnå syftet med uppsatsen ställs följande frågeställningar: Hur har Vänersborgs kommun arbetat med medborgardeltagande under perioden september 2021-februari 2022? Vilka utmaningar och möjligheter upplever tjänstepersoner och invånare med medborgardeltagandet? Hur vällever medborgardeltagandet i Vänersborgs kommun upp till idealen inkludering, delaktighet och transparens? Vilka förutsättningar för transformativ lärande har DELMOS-projektet bidragit med? Uppsatsen svarar på frågeställningarna utifrån Graham Smiths institutionella demokratiteori och Jack Mezirows teori om transformativ lärande. Genom observationer och intervjuer med nyckelpersoner inom kommunen, polisen och invånare i kommunen bidrar denna kvalitativa fallstudie till ökad förståelse om potential och förutsättningar, samt utmaningar och möjligheter med att inkludera ett invånarperspektiv i en kommunal beslutsprocess. Resultaten tyder på att kommunen har arbetat med medborgardeltagande i projektform. Både nyckelpersonerna inom kommunen och polisen, samt invånarna upplever medborgardeltagandet som en möjlighet för att samverka kring gemensamma samhällsfrågor men att det är en utmaning att få fler invånare att vara med, samt att kommunikationen behöver förbättras. Resultaten tyder även på att DELMOS-projektet har bidragit med förutsättningar och lärdomar för främjandet av transformativ lärande.

<p>Med FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992 fick handlingsprogrammet Agenda 21 och begreppet hållbar utveckling en enorm internationell uppmärksamhet. Samtidigt bröt Agenda 21 dokumentet mycket med tidigare insatser på miljö- och utvecklingsområdet i det att medborgarnas direkta deltagande i beslutsfattandet uppmuntrades. Tio år efter Rio hade 70 procent av landets kommuner antagit en lokal Agenda 21 i kommunfullmäktige och en folkrörelse hade startat där politiker, tjänstemän och eldsjälar involverade allmänheten i studiecirklar, direkta dialoger och övergripande kommunalt planeringsarbete. På detta sätt gjordes underifrånidealet till en demokratifråga där tjänstemän och politiker överlämnade delar av förvaltningsorganisationens maktutrymme till allmänheten. Under senare år finns dock en tendens som pekar på att arbetet med hållbar utveckling blir alltmer toppstyrt och att underifrånperspektivet gått förlorat. Framförallt, och i fokus för denna uppsats, har intensiteten i arbetet med att engagera kommuninvånarna minskat. Flera forskare har beskrivit denna utveckling men det finns även en mer demokratiteoretisk diskussion i vad mån det är medborgare eller experter i betydelsen av forskare, politiker och tjänstemän som ska ha företräde i beslutsprocessen. I en tid med växande oro för konsekvenserna av allvarliga miljöproblem och krav på effektiva åtgärder för att komma till rätta med dem finns det inga enkla svar i debatten. Tidigare studier har visat på hur ens uppfattning i frågan ytterst är beroende av hur man ser på förhållandet mellan demokratiska beslutsprocesser och ekologiska imperativ och uppsatsens syfte är därför att bidra till ökad förståelse denna relation och hur den påverkar involverandet av allmänheten i hållbarhetsarbetet. Detta görs genom att tränga djupare in i ett konkret kommunalt arbete för hållbar utveckling och resultatet tyder dels på att den kommunala praktiken inte är mogen för den starkare form av demokrati som ofta lyfts fram i teorin men också på att de lokala aktörerna har olika uppfattningar om vad ett deltagande faktiskt innebär och att detta innebär stora svårigheter för ett mer varaktigt samarbete med allmänheten i det kommunala arbetet med hållbar utveckling.</p>

<p>Sedan Sverige blev medlem i EU har det anordnats val till Europaparlamentet vid tre tillfällen. Valdeltagandet som redan 1995 var lågt har sedan minskat ännu mera. Ett lågt valdeltagande riskerar att undergräva Europaparlamentets legitimitet men också att underminera den representativa demokratin. Fyra orsaker till det låga valdeltagandet har lyfts fram som förklaringsvariabler i svensk forskning. Denna uppsats fokuserar på den fjärde, massmedias roll. </p><p>Syftet med studien är att undersöka i vilken mån dagspressen tar sitt demokratiska ansvar och studien försöker besvara två frågeställningar: I vilken utsträckning uppfyller dagspressen de krav som demokratiteorin ställer med avseende på dagspressens roll som informationsförmedlare, arena för politisk debatt och som självständig opinionsbildare vid valen till Europaparlamentet? Samt i vilken utsträckning har detta förändrats mellan de tre olika valperioderna och vad kan dessa förändringar bero på? Studien analyserar artiklar som nämner Europaparlamentet i text från Aftonbladet, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Norrländska socialdemokraten under 22 dagar innan valdagen samt valdagen vid samtliga tre valtillfällen. </p><p>Resultaten från studien visar att dagspressen tar sitt demokratiska ansvar. Mångfald i bevakningens karaktär och ämnen samt ett stort antal aktörer och en självständig dagspress uppfyller demokratiteorins krav. Det finns dock brister, framför allt på granskande och pedagogiska artiklar. Dagspressen uppvisar en oavbruten minskande trend i bevakningen från 1995 och framåt. Främst är det mindre artiklar som är skrivna av journalister och nyhetsbyråer som minskar. De är även informativa och refererande. Slutsatsen blir därmed att bevakning procentuellt har blivit mindre menmer kvalitativ, men om denna minskning beror på en mindre intensiv valrörelse eller minskat intresse från dagspressen kan tyvärr ej härledas från resultaten. </p><p>Ledarartiklar och debattartiklar uppvisar även de en minskande trend vilket torde betyda att dagspressen har blivit mindre intresserade av att väcka opinion i frågor gällande Europaparlamentsvalen, det finns dock undantag. </p><p>I övrigt har jag funnit trender som till exempel minskat användande av opinionsundersökningar, en alltmer positiv bild av Europaparlamentet och personvalets genomslag i dagspressen. Studien visar även hur komplex bilden av påverkan mellan dagspressens, politikernas och medborgarnas agenda egentligen är. Till sist visar studien att dagspressen systematiskt fokuserar på politiska partier och aktörer vars ideologiska inriktning är den samma som mediet ifråga, gällande både publicerandet av debattartiklar och i den vanliga rapporteringen. Trenden kvarstår om endast den objektiva delen av tidningen analyseras, vilket visar vikten av ett massmedialt landskap där olika ideologiska inriktningar existerar.</p>

No description available.

Med FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992 fick handlingsprogrammet Agenda 21 och begreppet hållbar utveckling en enorm internationell uppmärksamhet. Samtidigt bröt Agenda 21 dokumentet mycket med tidigare insatser på miljö- och utvecklingsområdet i det att medborgarnas direkta deltagande i beslutsfattandet uppmuntrades. Tio år efter Rio hade 70 procent av landets kommuner antagit en lokal Agenda 21 i kommunfullmäktige och en folkrörelse hade startat där politiker, tjänstemän och eldsjälar involverade allmänheten i studiecirklar, direkta dialoger och övergripande kommunalt planeringsarbete. På detta sätt gjordes underifrånidealet till en demokratifråga där tjänstemän och politiker överlämnade delar av förvaltningsorganisationens maktutrymme till allmänheten. Under senare år finns dock en tendens som pekar på att arbetet med hållbar utveckling blir alltmer toppstyrt och att underifrånperspektivet gått förlorat. Framförallt, och i fokus för denna uppsats, har intensiteten i arbetet med att engagera kommuninvånarna minskat. Flera forskare har beskrivit denna utveckling men det finns även en mer demokratiteoretisk diskussion i vad mån det är medborgare eller experter i betydelsen av forskare, politiker och tjänstemän som ska ha företräde i beslutsprocessen. I en tid med växande oro för konsekvenserna av allvarliga miljöproblem och krav på effektiva åtgärder för att komma till rätta med dem finns det inga enkla svar i debatten. Tidigare studier har visat på hur ens uppfattning i frågan ytterst är beroende av hur man ser på förhållandet mellan demokratiska beslutsprocesser och ekologiska imperativ och uppsatsens syfte är därför att bidra till ökad förståelse denna relation och hur den påverkar involverandet av allmänheten i hållbarhetsarbetet. Detta görs genom att tränga djupare in i ett konkret kommunalt arbete för hållbar utveckling och resultatet tyder dels på att den kommunala praktiken inte är mogen för den starkare form av demokrati som ofta lyfts fram i teorin men också på att de lokala aktörerna har olika uppfattningar om vad ett deltagande faktiskt innebär och att detta innebär stora svårigheter för ett mer varaktigt samarbete med allmänheten i det kommunala arbetet med hållbar utveckling.