Language is the basis for all communication. Man needs a rich and nuanced language to understand and be understood. With a new language is a new culture, a new identity and a new need to be included in a community. Language develops only if it is used. The use of the language through conversation, reading and writing, working in various forms, gives the student capability to process the inflow of a future outflow. Arian Asinger is the author of this essay written at Södertörn University spring semester 2009. Instructor for the paper has been Per Sundgren. The essay has been named "Inflow - processing - output. A study of language- and knowledge based development approach in international classes". This work puts forward four teachers teaching methods in international classes in a school in central Sweden. With international classes meant preparation classes to newly arrived refugees and immigrants with a different mother tongue than Swedish. The main purpose of this study is to present the teaching methods of research considers the promotion of pupils' learning and language skills development. This has been lodged against the teachers working in reality and what teaching methods they use. The material is collected from a qualitative research through interviews. The result is then analyzed against previous research which shows differences in teaching methods and educational philosophy which might depend on teachers' educational background in the subject Swedish as a second language.

I denna studie fokuserar vi på hur lärare kan öka inlärningen för elever med ett andraspråk. Studien är huvudsakligen indelad i två delar, där den innehållsliga och metodlogiska delen ingår. Omfånget på studien är tolv artiklar med olika typer av inriktning och resultat. Utgångspunkten är det sociokulturella perspektivet med särskild teoretisk förankring i Vygotskij och Hundeide. I resultatet kan vi se att det finns flera metoder som har en positiv inverkan på andraspråksinlärningen. Bland annat lyfter vi fram att datorbaserad programvara kan vara ett redskap för att undersöka hur elever skriver texter och annat material. Frågan kring att använda sig av modersmålet i undervisningen har lett till delade åsikter och uppfattningar, vilka också presenteras i studien.

Uppsatsen tar sin utgångspunkt kring observationer som gjorts under VFU och vikariat där vi uppmärksammat att i klasser där det finns elever med koncentrations och samspelsproblem har undervisningsmetoder och klassrumsmiljö liknat mer det behavioristiska perspektivet på undervisning än det sociokulturella. Det har lett till följande frågeställningar Ändras undervisningens innehåll och utformning från det sociokulturella till det behavioristiska i och med integration av elever med speciella behov i vanliga klasser? Vilka undervisningsmetoder används i en sammanhållen klass och utifrån vilken elevnivå, enligt läraren? Vilka uppfattningar har läraren kring om den normala eleven missgynnas i en skola för alla? Uppsatsen synliggör hur undervisningen förändras i en skola för alla, visar på olika perspektiv på inlärning och hur elever med speciella behov kräver andra metoder för både undervisning och motivation till lärande. Undersökningens resultat indikerar på att de metoder som tenderar att framträda i klasser med elever med speciella behov inkluderade liknar det behavioristiska perspektivet på undervisning och att lärare upplever svårigheter i att möta eleverna utifrån deras olika nivåer i och med en skola för alla. Lärares egna utsagor visar på att de får ändra miljö och utformning av klassrum till fördel för elever med speciella behov.  Resultatet visar också på att lärare upplever att de normala eleverna kan bli störda av elever med speciella behov men framhåller också att det utifrån värdegrundsperspektivet gynnar dem. Undersökningen är relevant i det avseendet att den behandlar nackdelar av begreppet en skola för alla och visar på ett dilemma vad gäller att undervisning och ämneskunskaper kan bli lidande på bekostnad av inkluderingens syfte att gynna värdegrunden och ge elever möjligheter att se och ha förståelse för allas lika värde.

Syftet med detta arbete är att undersöka hur elever som nyligen flyttat till Sverige, och deras lärare, hanterar språkhinder i slöjdundervisningen. Metoderna i uppsatsen är observationer och videoinspelningar av undervisning som sedan transkriberas och analyseras utifrån de språkliga strategier som används. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv. Resultaten visar på traditionella undervisningsmetoder där läraren tar mest talutrymme, medan det i undervisningsförsöket förekommer betydligt mer elevprat. Strategier som tillämpas är kodväxling och olika former av icke-verbal kommunikation. I relation till tidigare forskning på området dras slutsatsen att språkmedvetenhet bör genomsyra alla ämnen för att effektivisera den viktiga språkinlärningen, och genom små ändringar i undervisningen skulle den kunna vara särskilt lämpad i slöjden med dess rika interaktionsmiljö.

Syftet är att undersöka hur två lärare på två olika skolor introducerar och arbetar med begreppen "lika med" och "inte lika med" i år 1 och vilka kunskaper och vilken förståelse elva elever har om begreppen. Vi använde en kvaliatativ undersökningsmetod bestående av intervjuer och en matematikdiagnos. Lärarnas undervisningsmetoder överensstämmer vid introduktionen av begreppet "lika med", men ingen av dem arbetar med begreppet "inte lika med". Den ena klassen består uteslutande av elever med svenska som förstaspråk medan den andra bara har en elev med svenska som förstaspråk. En skola arbetar mer med gruppövningar, problemlösningar, vardagsanknutna uppgifter och talar mer matematik medan den andra fokuserar mer på språket, använder Montessorimaterial och färdiga läromedel. Eleverna lyckas bättre med uppgifter där de kan använda sig av laborativt, konkret material eller där det finns både bild och symbolspråk i kombination, än med uppgifter som enbart innehåller abstrakt symbolspråk. De har inte arbetat med symbolen "inte lika med" men majoriteten löser ändå de uppgifter som innehåller symbolen. Slutsatsen är att samtliga elever fortfarande har ett mer konkret än abstrakt sätt att tänka och behöver mer tid att laborera med konkret material för att befästa begreppen.

ABSTRAKT   Syftet med föreliggande studie är att djupare förstå relationen mellan några lärstilar som karakteriserar en elevgrupp på ett gymnasium i södra Sverige med hur några lärare undervisar på samma skola. Det är viktigt som blivande lärare att förstå hur elever tillägnar sig kunskap och vilken betydelse olika undervisningsmetoder har för om elever lyckas eller misslyckas i sitt lärande. Föreliggande studie är en fallstudie och metoden en kombination av kvalitativa och kvantitativa data bestående av enkäter och intervjuer. 27 elever och tre lärare ingår i undersökningen. Som teoretisk utgångspunkt används Kolbs teori om lärstilar som inbegriper den divergenta, den konvergenta, den ackommoderande och den assimilerande lärstilen. Varje lärstil motsvaras av en eller två undervisningsmetoder. Resultatet visar att den divergenta och den ackommoderande lärstilen dominerar hos de deltagande gymnasieeleverna. Gupparbete är den undervisningsmetod som motsvarar de flesta elevers lärstilar. Klassundervisning finns på andra plats medan eget arbete motsvarar ett fåtal elevers lärstilar. Av resultatet framkommer också, i kontrast till de framkomna lärstilarna, att klassundervisning är den undervisningsmetod som föredras av eleverna enligt deras självbeskrivning. Psykologiläraren föredrar klassundervisning och eget arbete medan variationer av samtliga undervisningsmetoder föredras av båda historielärarna. Psykologi- och historieundervisningen uppfattas som antingen bra eller förbättringsbar. De använda undervisningsmetoderna kan till viss del tillfredsställa de flesta elevernas inlärningsbehov.

<p>Syftet är att undersöka hur två lärare på två olika skolor introducerar och arbetar med begreppen "lika med" och "inte lika med" i år 1 och vilka kunskaper och vilken förståelse elva elever har om begreppen. Vi använde en kvaliatativ undersökningsmetod bestående av intervjuer och en matematikdiagnos.</p><p>Lärarnas undervisningsmetoder överensstämmer vid introduktionen av begreppet "lika med", men ingen av dem arbetar med begreppet "inte lika med". Den ena klassen består uteslutande av elever med svenska som förstaspråk medan den andra bara har en elev med svenska som förstaspråk. En skola arbetar mer med gruppövningar, problemlösningar, vardagsanknutna uppgifter och talar mer matematik medan den andra fokuserar mer på språket, använder Montessorimaterial och färdiga läromedel.</p><p>Eleverna lyckas bättre med uppgifter där de kan använda sig av laborativt, konkret material eller där det finns både bild och symbolspråk i kombination, än med uppgifter som enbart innehåller abstrakt symbolspråk. De har inte arbetat med symbolen "inte lika med" men majoriteten löser ändå de uppgifter som innehåller symbolen. Slutsatsen är att samtliga elever fortfarande har ett mer konkret än abstrakt sätt att tänka och behöver mer tid att laborera med konkret material för att befästa begreppen.</p>

<p><strong>ABSTRAKT </strong></p><p> </p><p>Syftet med föreliggande studie är att djupare förstå relationen mellan några lärstilar som karakteriserar en elevgrupp på ett gymnasium i södra Sverige med hur några lärare undervisar på samma skola. Det är viktigt som blivande lärare att förstå hur elever tillägnar sig kunskap och vilken betydelse olika undervisningsmetoder har för om elever lyckas eller misslyckas i sitt lärande. Föreliggande studie är en fallstudie och metoden en kombination av kvalitativa och kvantitativa data bestående av enkäter och intervjuer. 27 elever och tre lärare ingår i undersökningen. Som teoretisk utgångspunkt används Kolbs teori om lärstilar som inbegriper den divergenta, den konvergenta, den ackommoderande och den assimilerande lärstilen. Varje lärstil motsvaras av en eller två undervisningsmetoder. Resultatet visar att den divergenta och den ackommoderande lärstilen dominerar hos de deltagande gymnasieeleverna. Gupparbete är den undervisningsmetod som motsvarar de flesta elevers lärstilar. Klassundervisning finns på andra plats medan eget arbete motsvarar ett fåtal elevers lärstilar. Av resultatet framkommer också, i kontrast till de framkomna lärstilarna, att klassundervisning är den undervisningsmetod som föredras av eleverna enligt deras självbeskrivning. Psykologiläraren föredrar klassundervisning och eget arbete medan variationer av samtliga undervisningsmetoder föredras av båda historielärarna. Psykologi- och historieundervisningen uppfattas som antingen bra eller förbättringsbar. De använda undervisningsmetoderna kan till viss del tillfredsställa de flesta elevernas inlärningsbehov.</p>

Matematikundervisningen är idag kritiserad och tidigare undersökningar visar att elevernas lust till att lära matematik är låg. Det hävdas att lärarna är en stor bidragande orsak till att matematik idag ses som ett tråkigt ämne och det de kritiseras för att hålla en alltför enformig undervisning som eleverna inte ut får ut det bästa möjliga av. Syftet med min studie var att belysa lärarnas motiveringar till deras val av under­visningsmetoder samt att redogöra för deras inställningar till de faktorer som skapar lust att lära. Studien grundade sig på kvalitativa intervjuer där matematiklärare på en högstadieskola fick möjlighet att berätta om sina undervisningsmetoder. Studiens resultat visar att lärarna mycket väl kan motivera sina val av undervisningsmetoder och att det finns ett flertal gemensamma faktorer som styr lärarnas val. Motiveringarna handlar bland annat om elevgruppernas utseende, trygghet, traditioner, mål, engage­mang, spontanitet, glädje men framför allt tid. Lärarna är medvetna om de flesta av de faktorer som skapar lust att lära och skulle vilja få arbeta mer utifrån vissa av dessa. De känner till betydelsen av bland annat variation och relevans men bygger oftast inte sin undervisning på detta.

Den här uppsatsen utgörs i stort sett av en undersökning, vars syfte är att bekräfta eller dementera den tes som varit utgångspunkt. Tesen är att traditionella klassrumsstrukturer som är relativt bestående över tid kan förändras eller brytas om läraren använder sig av icke-traditionella undervisningsmetoder. En metodologisk kollektivism där grundtanken är att elevernas handlingsmönster inte bara är beroende av individen självt, utan en konsekvens av klassrummet som miljö är således bakgrunden för undersökningen. För att kunna besvara huruvida tesen håller eller ej har jag genomfört två observationer och en gruppintervju. Det är en gymnasieklass som jag följt vid två olika lektionstillfällen varav den ena utgjordes av en traditionell undervisning och den andra av en icke-traditionell undervisningsmetod. Fem elever från klassen ställde sedan upp på en gruppintervju för att diskutera de två lektionstillfällena.