<p>Svenska elevers resultat i matematik blir allt sämre enligt internationella studier och myndigheter söker lösningar i hur matematikundervisningen skall förändras. Utgångspunkten är att eleverna gör det som lärarna och skolan förväntar sig av dem. Tänk om de inte utnyttjar sin tid på ett effektivt sätt? Vad kan vi då förvänta oss av deras kunskapsutveckling? Syftet med studien är dels att undersöka hur stor del av en matematiklektion som gymnasieelever ägnar åt matematik och hur mycket tid de ägnar åt matematik utanför matematikklassrummets väggar, dels att undersöka hur detta skiljer sig mellan elever på olika gymnasieprogram, samt undersöka på vilket sätt matematiklektionerna skiljer sig åt mellan programmen med avseende på tidsutnyttjande och organisation. Metoder som har använts är videoinspelningar av enskilda elever, enkätfrågor och intervjuer. Fyra elever har filmats, fyra hela klasser har genomfört enkäten och åtta elever har intervjuats.</p><p>Undersökningarna visar att utnyttjandet av lektionstiden är i genomsnitt cirka 60 %. Det visar sig att skillnaderna är stora både på klass- och individnivå i avseende hur effektivt eleverna använder sin lektionstid. Hur mycket tid eleverna använder till reflektion, läxor, provförberedelser och hur mycket matematik de använder i andra skolämnen samt utanför skolan ger också stora variationer. Däremot skiljer sig organisationen och tidsutnyttjandet ganska lite mellan programmen.</p>

<p>Studiens syfte var att undersöka hur den faktiska undervisningstiden används i</p><p>gymnasieskolan. Vi använde oss av icke deltagande, semistrukturerade observationer (n ~</p><p>18). Resultatet visade att den faktiska undervisningstiden (enligt vår definition tiden mellan</p><p>en lektions start och slut) endast var några få minuter kortare än den schemalagda tiden.</p><p>Vidare var uppdelningen av den tid som läraren undervisade hela klassen och den tid som</p><p>eleverna arbetade självständigt eller i grupp lika fördelad. Sena ankomster påverkade inte</p><p>undervisningstiden nämnvärt. Under tid för eget arbete lämnade ett större antal elever</p><p>klassrummet och var frånvarande under betydligt längre tid. Överlag förekom inte någon</p><p>effekt på undervisningstiden från störande elever eller då lärare lämnade klassrummet.</p><p>Elevernas engagemang upplevdes som lågt. Utifrån resultatet av observationerna drog vi</p><p>slutsatsen att tiden som kvantitet var tillräcklig. Vi ansåg dock att sättet den organiserades på</p><p>var alltför fragmentariskt och inte förenlig med hur den moderna skolan bör verka.</p>

Studiens syfte var att undersöka hur den faktiska undervisningstiden används i gymnasieskolan. Vi använde oss av icke deltagande, semistrukturerade observationer (n ~ 18). Resultatet visade att den faktiska undervisningstiden (enligt vår definition tiden mellan en lektions start och slut) endast var några få minuter kortare än den schemalagda tiden. Vidare var uppdelningen av den tid som läraren undervisade hela klassen och den tid som eleverna arbetade självständigt eller i grupp lika fördelad. Sena ankomster påverkade inte undervisningstiden nämnvärt. Under tid för eget arbete lämnade ett större antal elever klassrummet och var frånvarande under betydligt längre tid. Överlag förekom inte någon effekt på undervisningstiden från störande elever eller då lärare lämnade klassrummet. Elevernas engagemang upplevdes som lågt. Utifrån resultatet av observationerna drog vi slutsatsen att tiden som kvantitet var tillräcklig. Vi ansåg dock att sättet den organiserades på var alltför fragmentariskt och inte förenlig med hur den moderna skolan bör verka.

Svenska elevers resultat i matematik blir allt sämre enligt internationella studier och myndigheter söker lösningar i hur matematikundervisningen skall förändras. Utgångspunkten är att eleverna gör det som lärarna och skolan förväntar sig av dem. Tänk om de inte utnyttjar sin tid på ett effektivt sätt? Vad kan vi då förvänta oss av deras kunskapsutveckling? Syftet med studien är dels att undersöka hur stor del av en matematiklektion som gymnasieelever ägnar åt matematik och hur mycket tid de ägnar åt matematik utanför matematikklassrummets väggar, dels att undersöka hur detta skiljer sig mellan elever på olika gymnasieprogram, samt undersöka på vilket sätt matematiklektionerna skiljer sig åt mellan programmen med avseende på tidsutnyttjande och organisation. Metoder som har använts är videoinspelningar av enskilda elever, enkätfrågor och intervjuer. Fyra elever har filmats, fyra hela klasser har genomfört enkäten och åtta elever har intervjuats. Undersökningarna visar att utnyttjandet av lektionstiden är i genomsnitt cirka 60 %. Det visar sig att skillnaderna är stora både på klass- och individnivå i avseende hur effektivt eleverna använder sin lektionstid. Hur mycket tid eleverna använder till reflektion, läxor, provförberedelser och hur mycket matematik de använder i andra skolämnen samt utanför skolan ger också stora variationer. Däremot skiljer sig organisationen och tidsutnyttjandet ganska lite mellan programmen.

Syftet med denna studie var att undersöka hur lärare inom kursen idrott och hälsa 1 på gymnasiet ser på de olika områdena i det centrala innehållet i kursplanen och varför vissa områden får mer eller mindre undervisningstid. I denna studie har fem stycken semistrukturerade intervjuer genomförts med lärare som undervisar i kursen idrott och hälsa 1. Resultatet av dessa intervjuer har analyserats med hjälp av Engströms (2010) och Londos (2010) syn på Pierre Bourdieus begrepp habitus. Det som kom fram i dessa intervjuer var att lärarna ansåg att den viktigaste delen i det centrala innehållet främst är ”träningsmetoder och deras effekter” (Skolverket, 2011, s.84). Det som prioriteras ner av lärarna i undervisningen är framförallt friluftslivet, men också de teoretiska delarna i ämnet. Lärares tillvägagångssätt för att undvika att undervisa i och betygsätta dessa områden är antingen att lägga ihop området med något annat, alltså ”checka av” det genom att hela området läggs samman med friluftsdagen, eller att helt enkelt bortse från hela området. Lärarnas habitus kan påverka vilka områden de tycker är mer relevanta att undervisa om och detta kan leda till att vissa områden får mindre undervisningstid.

Musik är inte längre ett gymnasiegemensamt ämne och arbetet för musiklärare på gymnasienivå är i förändring. Denna studie undersöker hur ramfaktorer påverkar de lärare som undervisar i musik som individuellt val i svenska gymnasieskolor. Studien är byggd på kvalitativa intervjuer med några av dessa lärare och beskriver deras syn på de ramar som påverkar deras undervisning. Studien presenterar lärarnas syn på lektionssalarna, undervisningstiden och undervisningsmaterialet. Resultatet av studien visar att tiden är det som lärarna anser sig mest påverkade av men att det samtidigt finns en väldig dubbelhet i tankarna om tiden. I resultatet tas också upp hur ramar påverkar andra aspekter av lärarnas arbete och deras professionella relationer.

Lärare har ansvar för elevernas progression i utvecklingen och genom ständig bedömning av elevernas kunskaper anpassas undervisningen. Bedömning som är av kvalité är tidskrävande och tidsbrist är ett återkommande hinder inom läraryrket. Utöver tid för lektioner krävs det tid till att planera, förbereda och bedöma. Engelska är en av de tre skolämnena som senare i skolgången är en betydande faktor till vidare studier på gymnasieprogram. Under lågstadiet har lärare endast 60 lektionstimmar i ämnet engelska att använda sig av. Denna strama undervisningstid får oss att ifrågasätta om lärare kan göra bedömningar av kvalité. Denna kunskapsöversikt syftar till att undersöka hur lärare bedömer i ämnet engelska. Syftet är att granska forskningen, undersöka vilka faktorer det är som påverkar bedömningens kvalité och om det finns någon korrelation till den tid lärare har. I denna kunskapsöversikt har tolv vetenskapliga artiklar granskats. Artiklarna har letats fram via sökmotorerna Primo, ERIC Proquest och via Skolverket. För att hitta relevanta artiklar har vi använt specifika sökord som är vanliga inom forskningsområdet. Utifrån artiklarna har vi undersökt om de passar inom ramarna för vårt urval. De artiklarna som klarade urvalet har vi använt för att kunna svara på frågeställningarna genom jämförelser och analyser för att säkerställa artiklarnas relevans för undervisning av låg- och mellanstadieelever. Resultatet visar på att lärare upplever att de saknar tillräckligt med kunskap för att göra bedömningar av kvalité och att de bedömningsmatriser som finns inte uppfyller de behov lärare har. Resultatet pekar också på att lärare upplever att kunskapskraven i engelska är för stora i jämförelse med den timplan som finns. Trots detta klarar sig många elever med goda kunskaper i engelska när de går ut grundskolan, detta kan vara på grund av den extramurala engelskan eleverna får till sig utanför skolan. För att motverka problemen som lärare upplever om bedömning kan lärare förslagsvis göra kooperativa bedömningar och gemensamt utveckla bedömningspraktiker.

Det har gått drygt tio år sedan teknikämnet fick en egen kursplan och egna kunskapsmål i och med Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, Lpo 94, som kom1994 och skolan gick från att vara regelstyrd till att bli målstyrd. Jag har genomfört en kvalitativ undersökning i avsikt att få kunskap om vad som kan ”gömma sig” bakom betyget Godkänt (G) vad gäller timantal, organisation och ämnesinnehåll. Genom att fokusera på ett av teknikens mål har jag också undersökt hur lärarna har tolkat mål och betygskriterier för undervisning och bedömning och vilka konsekvenser detta får för elevens kunskap. Undersökningen har genomförts i en medelstor kommun och lärare från fem av de tio kommunala högstadieskolorna intervjuades. Det kan skilja 30 timmar mellan skolornas totala undervisningstid av teknikämnet under åren 7-9. De flesta skolorna har en schemalösning av periodläsning och integrering med naturorienteradeämnena och Teknik utgör mellan 14 % och 24 % av NO/Teknik-tiden. Flera av lärarna upplever att teknikämnet kommer i skymundan. Ett par av lärarna är osäkra på om eleverna verkligen har nått alla mål när de slutar 9:an på grund av att skolans undervisning inte behandlar kunskapsstoff som är väsentligt för måluppfyllelsen. Detta innebär att två elever som båda har betyget G i teknik kan ha väldigt skilda kunskaper och kvaliteter i sitt kunnande. Möjligheten att kunna diskutera med kollegor spelar en viktig roll för undervisning och bedömning.

<p>Det har gått drygt tio år sedan teknikämnet fick en egen kursplan och egna kunskapsmål i och med Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, Lpo 94, som kom1994 och skolan gick från att vara regelstyrd till att bli målstyrd. Jag har genomfört en kvalitativ undersökning i avsikt att få kunskap om vad som kan ”gömma sig” bakom betyget Godkänt (G) vad gäller timantal, organisation och ämnesinnehåll. Genom att fokusera på ett av teknikens mål har jag också undersökt hur lärarna har tolkat mål och betygskriterier för undervisning och bedömning och vilka konsekvenser detta får för elevens kunskap. Undersökningen har genomförts i en medelstor kommun och lärare från fem av de tio kommunala högstadieskolorna intervjuades. Det kan skilja 30 timmar mellan skolornas totala undervisningstid av teknikämnet under åren 7-9. De flesta skolorna har en schemalösning av periodläsning och integrering med naturorienteradeämnena och Teknik utgör mellan 14 % och 24 % av NO/Teknik-tiden. Flera av lärarna upplever att teknikämnet kommer i skymundan. Ett par av lärarna är osäkra på om eleverna verkligen har nått alla mål när de slutar 9:an på grund av att skolans undervisning inte behandlar kunskapsstoff som är väsentligt för måluppfyllelsen. Detta innebär att två elever som båda har betyget G i teknik kan ha väldigt skilda kunskaper och kvaliteter i sitt kunnande. Möjligheten att kunna diskutera med kollegor spelar en viktig roll för undervisning och bedömning.</p>

Det finns en stor nyfikenhet kring teknikämnet i skolan och även om det inte finns några kunskapskrav för årskurs 3 sker det kontinuerligt förändringar inom teknikområdet. Det ställer krav på att lärare idag ska hålla sig uppdaterade med dagens teknikutveckling och skapa en relevant teknikundervisning. Vi har låtit lärare i årskurs 1-3 besvara en enkät för att synliggöra några ramfaktorer och hur lärarna syn på dessa. Utifrån den materiella ramfaktorn urskiljs användandet av laborativt material, användandet av skönlitterära böcker, läroböcker och i vilken grad lärarna granskar dessa. Tiden som ramfaktor blir synlig genom att lärarna värderar att de behöver mer tid för att bedriva en undervisning av god kvalitet.   Även om många lärare uppger att de är nöjda med sin teknikundervisning kan vi se att flera lärare önskar mer fortbildning, mer laborativt material och mer tid för teknikundervisning. Genom en avsaknad av didaktiska traditioner och en ständigt föränderlig teknikmarknad ställs det höga krav på lärare och sättet de undervisar. Vi kan se att många lärare inte använder läroböcker när de undervisar i teknik, istället använder lärarna material som de finner genom olika medier, vilket kan vara gratismaterial eller färdiga paket.