The research objectives were (1) to explore how coaches and youth golfers perceive a healthy coach-athlete relationship and (2) what they do to facilitate such a relationship. A qualitative small-q study was done by interviewing five experienced coaches and five competitive youth-golfers using two semi-structured interview guides in order to get both coaches’ and athletes’ perspectives. This resulted in a definition of a healthy coach-athlete relationship, reflecting the (1) objective, which was that a healthy coach-athlete relationship is the relationship that is coach-athlete centered, characterized by open and honest communication, mutual trust and respect, work-fun balance and caring- altogether ensuring positive influences on athletes’ and coaches’ mental health and well-being, professional/athletic and personal development. The interviews further resulted in a set strategies to create and maintain such a relationship, thus reflecting the (2) objective. These strategies could be connected to the 4C framework by (Jowett, 2017; Jowett & Shanmugam, 2016). Both coaches and athletes shared strategies that facilitated the 4Cs, such as closeness (e.g., - mutual care and trust), commitment (e.g., - do what is agreed), complementarity (e.g., - having coach-athlete dialogues), and co-orientation (e.g., - being attentive to each other’s needs on and off the season). In the discussion the results were related to the previous research, and methodological reflections, practical implications, and future research directions were provided. Keywords: Coach-athlete relationship, mental health, well-being, youth athlete, golf. / Studies syfte var (1) att undersöka hur tränare och ungdomsgolfspelare uppfattar en hälsosam tränare-ungdomsgolfspelare relation samt (2) vad de gör för att främja en sådan relation. En kvalitativ small-q studie genomfördes. Fem erfarna golftränare och fem tävlande ungdomsgolfspelare intervjuades med hjälp av två semistrukturerade intervjuguider för att samla perspektiv från både tränare och spelare. Detta resulterade i en definition av en hälsosam tränare-spelare relation, som besvarade frågeställning (1), vilket var att en hälsosam tränare-spelare relation är en centrerad tränare-spelare relation som karaktäriseras av öppen och ärlig kommunikation, ömsesidig tillit och respekt, professionell och vänskaplig balanssom positivt influerar tränarens och spelarens mentala hälsa och välmående, professionella/idrottsliga och personliga utveckling. Vidare resulterade intervjuerna i strategier som kan användas för att främja och bibehålla en sådan relation, som besvarar frågeställning (2). Dessa strategier kunde kopplas till 4C modellen av (Jowett, 2017; Jowett & Shanmugam, 2016). Tränare och spelare delade med sig av strategier som främjande 4C,closeness (t.ex. ömsesidig ombry och tillit, commitment (t.ex. genomföra det som är planerat), complementarity (t.ex. ha tränar-spelar dialoger), och co-orientation (t.ex. vara uppmärksam om varandras behov under och efter säsongen). I diskussionen kopplades resultaten till tidigare forskning, reflektioner kring metoden, samt presentation av praktiska implikationer och framtida forskning.

Mental health is an important resource for a successful and developing athleticcareer (Schinke et al., 2018), which also results in better performance (Henriksen et al.,2019). Commitment to a dual career (DC) seems to be beneficial to the athlete inrelation to several aspects (Aquilina, 2013; Stambulova et al., 2015; Henriksen et al.,2020). A DC can also bring several challenges for a student-athlete (Brown et al., 2015;Stambulova et al., 2015; Linnér, Stambulova & Ziegert, 2021), which could contributeto mental illness instead (Stambulova et al., 2020). Therefore, the aim of this study wasto examine which DC-experiences predict mental health in student-athletes at uppersecondary school in sport. 405 student-athletes participated in this study, 141 women,259 men and 5 participants who identified themselves as neither male nor female. Allparticipants combined studies with sports and were between 15–19 years old (M=16.8;SD=3.3). Data was collected via web survey. Two multiple regressions analysis were conducted. The result of this study shows that DC-experiences such as DC-support, DC-obstacles, DC-competence, and DC-benefits predict mental health. In conclusion, student athletes who have more DC-support, DC-benefits, obtain DC-competencies and have fewer obstacles in their DC, maintain DC-balance and therefore seem to experience better mental health. / Mental hälsa är en viktig resurs för en framgångsrik och utvecklande idrottskarriär (Schinke et al., 2018), vilket även genererar en bättre prestation (Henriksen et al., 2019). Satsning på en dubbel karriär (DK) verkar gynnsamt för idrottaren utifrån flera aspekter (Aquilina, 2013; Stambulova et al., 2015; Henriksen et al., 2020). En dubbel karriär kan även medföra flera utmaningar för en idrottselev (Brown et al., 2015; Stambulova et al.,2015; Linnér, Stambulova & Ziegert, 2021), vilket kan bidra till mental ohälsa (Stambulova et al., 2020). Därav syftar denna studie till att undersöka vilka DK-upplevelser som predicerar mental hälsa hos idrottselever på gymnasienivå. I studien deltog 405 idrottselever, varav 141 kvinnor, 259 män och 5 individer som identifieradesig som varken man eller kvinna. Samtliga deltagare kombinerade studier med idrottoch var mellan 15–19 år (M=16.8; SD=3.3). Datainsamlingen genomfördes via webbenkäter och därefter utfördes två multipla regressionsanalyser. Resultatet indikerarpå att DK-upplevelser såsom DK-stöd, DK-hinder, DK-kompetenser samt DK-fördelar predicerar mental hälsa. Sammanfattningsvis verkar idrottselever som upplever DK-stöd, DK-fördelar, besitter DK-kompetenser och upplever färre hinder i sin DK, kan upprätthålla DK-balans och därmed erfara en bättre mental hälsa.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka motivationsregleringens medierande roll i relationen mellan behovstillfredsställelse och idrottslig utbrändhet hos unga elitidrottare, utifrån självbestämmandeteorin (SDT). Med en longitudinell design innefattande en tvåpunktsmätning genomfördes datainsamlingen via digitala enkäter där 71 deltagare i åldern 16 till 19 år deltog i studien (M=17.01, SD=0.93). Baserat på studiens syfte skapades två hypoteser som sedan testades i varsin medieringsanalys. Resultatet indikerar att självbestämmande motivation hade en statistisk signifikant medierande roll i relationen mellan behovstillfredsställelse och idrottslig utbrändhet. Samtidigt indikerar dock resultatet även på en positiv direkt effekt mellan självbestämmande motivation och idrottslig utbrändhet. Då självbestämmande motivation inte vanligtvis är relaterat med idrottslig utbrändhet uppmärksammar studien således andra möjliga prediktorer för detta fenomen. Sedermera indikerar resultaten att kontrollerad motivation inte hade någon statistisk signifikant medierande roll i relationen mellan behovstillfredsställelse och idrottslig utbrändhet. / The purpose of the present study was to examine the mediating role of motivation regulation in the relationship between need-satisfaction and athletic burnout in young elite athletes, based on Self-Determination Theory (SDT). Employing a longitudinal design with a two-point measurement, the data collection was conducted through digital surveys with 71 participants aged 16 to 19 years (M=17.01, SD=0.93). Two hypotheses were formulated based on the study's purpose and were subsequently tested in separate mediation analyses. The results indicate that self-determined motivation played a statistically significant mediating role in the relationship between need-satisfaction and athletic burnout. However, the results also suggest a positive direct effect between selfdetermined motivation and athletic burnout. Since self-determined motivation is not commonly associated with athletic burnout, the study draws attention to other potential predictors of this phenomenon. Furthermore, the findings suggest that controlled motivation did not have a statistically significant mediating role in the relationship between need-satisfaction and athletic burnout.