Bakgrund: Idag lever ca 36,9 miljoner människor med HIV. Eftersom sjukdomen är obotbar och kronisk behövs en kontinuerlig kontakt med vården och sjukvårdspersonal. Alla patienter har rätt till en trygg och säker vård där vården ska bygga på respekt för patientens integritet och självbestämmande. Eftersom HIV många gånger är stigmatiserat i samhället undviker patienter att uppsöka vård för rädslan att deras sjukdom ska avslöjas. Syfte: Var att undersöka hur patienter som har HIV upplever bemötandet från sjukvårdspersonal. Metod: En systematisk litteraturstudie som baserade på tio vetenskapliga artiklar som togs fram genom databaserna; Cinahl, PubMED och PsycINFO. Artiklarna har kvalitetsgranskats och analyserats genom induktiv ansats. Resultat: Resultatet sammanfattades i tre kategorier; ”Språkets- och kroppspråkets betydelse”, ”Stigma och icke vårdande handling” samt ”Kunskaps- och okunskaps betydelse”. Patienterna upplevde bemötandet från sjukvårdspersonal både positivt och negativt. Negativa erfarenheter vittnade om att sjukvårdspersonal försökt undvika, ignorerat, kränkt eller behandlat patienterna stigmatiserande. Positiva upplevelser som patienterna framhöll var att sjukvårdspersonal lyssnade, var omtänksamma, omhändertagande och brydde sig om patienternas anhöriga. Slutsats: Att sjukvårdspersonal har god kunskap om HIV är av stor vikt för att vården ska bli vårdande. Utan kunskap om HIV kan det uppstå rädsla hos sjukvårdspersonal som påverkar bemötandet negativt gentemot patienterna.

Bakgrund: Varje år drabbas omkring 10 000 människor av ett hjärtstopp i Sverige. Av dessa överlever cirka 500 personer. Att drabbas av ett hjärtstopp är en omtumlande händelse där känslan av sammanhang kan försvinna. Syfte: Syftet är att beskriva patienters upplevelse av att överleva ett hjärtstopp. Metod: En systematisk litteraturstudie där 16 stycken artiklar med både kvantitativ och kvalitativ ansats ingick i resultatet. Resultat: Många upplevde en förändrad fysisk aktivitet och flertalet drabbades av oro och ångest. Studiens resultat visade även att patienterna upplevde att de sociala relationerna påverkades och det fanns ett behov av att dela sina erfarenheter med andra. Slutsats: Hjärtstoppet ledde till att patienterna värderade livet annorlunda efteråt. Många upplevde det väldigt betydelsefullt att dela erfarenheter med andra i och med att många tankar och frågor uppstod. Längtan att komma tillbaka till vardagen som infann sig innan hjärtstoppet bidrog till en förstärkt upplevelse av mening och känsla av sammanhang.

Bakgrund: Varje år transporteras cirka 2 500 nyfödda barn i Sverige till andra sjukhus på grund av tidig födelse, missbildningar, komplikationer eller för att de kräver en annan vårdnivå. Föräldrarnas upplevelser av transportprocessen kan på längre sikt påverka hela familjens hälsa och välbefinnande. För att kunna ge rätt stöd i samband med neonatala transporter ska sjuksköterskan ha kunskap och förståelse för hur föräldrarna upplever en neonatal transport av sitt barn. Syfte: Att beskriva föräldrarnas upplevelse vid en neonatal transport av barnet. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie där tio vetenskapliga artiklar analyserades. Resultat: Tre huvudkategorier identifierades: upplevelse av förlust av kontroll, upplevelse av trygghet och upplevelse av delaktighet. Dessa delades in i subkategorierna: oförberedd, påfrestning, rädsla och oro, utlämnad, förtroende, lättnad, närvara vid transport, informerade föräldrar samt ansvar för informationsutbyte. Slutsats: Sjuksköterskans bemötande har betydelse för hur föräldrarna upplever en neonatal transport av barnet. I samband med en neonatal transport är det viktigt att det finns välutvecklade och användarvänliga verktyg som personalen ska använda för att kunna bemöta föräldrarna i deras situation och därmed kunna förbättra deras upplevelser. Kommunikation är nyckeln till att minska negativa upplevelser för föräldrarna vid en neonatal transport.

<p>Det största folkhälsoproblemet bland kvinnor är hjärt-kärlsjukdom. Kvinnor är underrepresenterade bland patienter som får behandling i form av CABG-operation . CABG-operation är ett stort kirurgiskt ingrepp som innebär påfrestningar och en stor förändring i livet. Syftet med litteraturstudien var att belysa kvinnors upplevelse av livskvalitet efter CABG-operation. Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie, en metod för att sammanställa alla vetenskapliga arbeten inom ett specifikt område. Sju artiklar som var relevanta till syftet och hade hög vetenskaplig kvalitet analyserades och sammanställdes till resultatet. Resultatet visade att de flesta kvinnor upplevde någon form av problem postoperativt. Kvinnorna upplevde sin fysiska funktion nedsatt efter operation för att under första året återgå till jämförbar nivå med friska kvinnor. Ensamhet påverkar den sociala rehabiliteringen negativt. Familj och vänner var en bidragande faktor till att den sociala rehabiliteringen förbättrades. Postoperativt var kvinnornas totala upplevelse av livskvalitet signifikant förbättrad. Fortsatt forskning bör inriktas på enbart kvinnors upplevelse av livskvalitet efter CABG-operation, för att enklare kunna applicera kunskapen i praktiken.</p>

Det största folkhälsoproblemet bland kvinnor är hjärt-kärlsjukdom. Kvinnor är underrepresenterade bland patienter som får behandling i form av CABG-operation. CABG-operation är ett stort kirurgiskt ingrepp som innebär påfrestningar och en stor förändring i livet. Syftet med litteraturstudien var att belysa kvinnors upplevelse av livskvalitet efter CABG-operation. Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie, en metod för att sammanställa alla vetenskapliga arbeten inom ett specifikt område. Sju artiklar som var relevanta till syftet och hade hög vetenskaplig kvalitet analyserades och sammanställdes till resultatet. Resultatet visade att de flesta kvinnor upplevde någon form av problem postoperativt. Kvinnorna upplevde sin fysiska funktion nedsatt efter operation för att under första året återgå till jämförbar nivå med friska kvinnor. Ensamhet påverkar den sociala rehabiliteringen negativt. Familj och vänner var en bidragande faktor till att den sociala rehabiliteringen förbättrades. Postoperativt var kvinnornas totala upplevelse av livskvalitet signifikant förbättrad. Fortsatt forskning bör inriktas på enbart kvinnors upplevelse av livskvalitet efter CABG-operation, för att enklare kunna applicera kunskapen i praktiken.

Bakgrund: Sjukdomen Anorexia Nervosa är en ätstörning som drabbar främst flickor och unga kvinnor. Anorexia Nervosa påverkar personen både fysiskt och psykiskt och anses som ett allvarlig, livshotande sjukdom. Närstående involveras i denna sjukdom och åsidosättas ibland i vårdsammanhang. Syfte: Syftet var att beskriva närståendes erfarenhet av att leva med en vuxen person med fastställd diagnos av Anorexia Nervosa. Metod: Systematisk litteraturstudie med 9 inkluderade artiklar som analyserades medinnehållsanalys enligt Forsberg och Wengström (2013). Resultat: Analysen av artiklarna resulterade i 5 underkategorier och utifrån dessa framkom två huvudkategorier. De huvudkategorier som bli tydliga är: Påfrestning för närstående och närståendes upplevelse av vården. Många av de närstående som ingick i studierna upplevde stor påfrestning av att vårda en person med Anorexia Nervosa. Denna påfrestning ledde till ångest, oro, skuld och hjälplöshet. Upplevelsen av vården i detta sammanhang uppfattades olika och inte alla kände att de fick tillräckligt med stöd. Slutsats: Många av de närstående upplevde att sjukdomen Anorexia Nervosa drabbade hela familjen och berörde allas liv i familjesammanhanget. Denna påfrestning resulterade i psykiska och fysiska problem. Relationer sinsemellan och med omgivningen förändrades. Närstående orkar inte med ett socialt liv och upplever bristande empati från samhället.

Bakgrund: När en person drabbas av demenssjukdom förändras hela vardagen för den drabbade men även för de anhöriga. Invanda mönster och rutiner ändras och de drabbade tvingas hitta ett nytt sätt att leva på. En demenssjuk person kräver mycket tillsyn och stöd och den anhöriga måste hela tiden finnas till hands. För anhöriga kan det innebära att de försummar sina egna behov och får mindre tid till egentid utanför hemmet. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva anhörigas upplevelser av att vårda en demenssjuk i hemmet. Metod: Detta är en litteraturstudie där åtta studier med kvalitativ forskningsmetod har analyserats. Studierna togs fram via databaserna CINAHL, PubMed samt Scopus och kvalitetsgranskades därefter. Resultat: Att vara anhörig till någon som drabbas av demenssjukdom är en stor omställning för alla nära anhöriga. Olika upplevelser visar sig såsom förändring i relationen till partnern, känslan av ensamhet och sorg och hur det är att ta hand om någon som drabbats av demenssjukdom. Det finns olika sätt att hantera denna förändring och det har visat sig att stöd från familj och vänner är en viktig del i att kunna hantera acceptera sjukdomen och livets förändringar. Konklusion: Resultatet visar att anhöriga som vårdar en demenssjuk upplever rollförändringar samt att det behövs mer information till de anhöriga.

Bakgrund:  Enligt arbetsmiljöverket har arbetsmiljön kraftigt försämrats inom vård och omsorg. Att arbeta med akut sjuka patienter på en akutmottagning ställer stora krav på snabbt och säkert omhändertagande och arbetsbelastningen kan variera. Detta kan påverka sjuksköterskans egna hälsa och arbetsmiljö. Syfte: Syftet med denna intervjustudie var att beskriva sjuksköterskornas upplevelse av vilka faktorer som påverkar arbetsmiljön på en akutmottagning, hur det påverkar dem samt vilka förbättringsåtgärder de ser. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes med 13 sjuksköterskor som var verksamma på två akutmottagningar. Analysen genomfördes med innehållsanalys för att få fram skillnader och likheter i sjuksköterskornas upplevelse. Resultat: Sjuksköterskornas arbetsmiljö upplevdes många gånger som stressande, att arbetsbelastningen var hög och att det saknades vårdplatser på avdelningarna, vilket resulterade i minskat flöde på akutmottagningen. Stöd från kollegorna och arbetsgivaren, att bli sedd och hörd av patienterna samt att ha kompetens, gjorde att det var lättare att hantera dålig arbetsmiljö. Sjuksköterskorna såg flera förbättringsåtgärder men upplevde att dessa inte var på individnivå utan främst låg på organisatorisk nivå. Slutsats: Det fanns en stark koppling till att hög arbetsbelastning och dåligt patientflöde ledde till sämre arbetsmiljö. Kolleger var den största faktorn som gjorde att arbetsmiljön var hanterbar. Förbättringsåtgärder som ledde till att sjuksköterskornas arbetsbelastning minskade kunde göra att arbetsmiljön på akutmottagningarna kraftigt förbättrades.

Introduktion: Diabetes mellitus typ 2 är en kronisk sjukdom där egenvård är en stor del av behandlingen. Genom god egenvård kan både akuta och framtida komplikationer motverkas. Syfte: Att belysa personers upplevelser av att leva med diabetes mellitus typ 2. Metod: Litteraturstudie med 7 artiklar som togs fram genom databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna framkom genom en urvalsprocess med kvalitetsgranskning. Resultat: Resultatet framställs i 3 huvudkategorier: upplevelse av acceptans med underkategorierna ”jag är inte min sjukdom” och ”mitt ansvar”, upplevelse av negativa tankar med underkategorin ” upplevelse av rädsla”. Slutsats: Att leva med diabetes mellitus typ 2 gav upphov till flera olika upplevelser. Egenvård är huvudbehandlingen i diabetes, därför det viktigt att den följs för att undvika komplikationer i tidigt skede. Det ansågs skrämmande att komplikationer kunde uppkomma och de fanns alltid närvarande i tankarna hos informanterna vilket ledde till att de kände ansvar både inför sig själv men även sin omgivning.

Bakgrund: Afasi är ett tillstånd som ger försämrad förmåga att kunna göra sig förstådd och/eller kunna förstå talat och/eller skrivet språk. Patienter som drabbas av afasi får en nedsatt förmåga att göra sig förstådda i mötet med vårdpersonal. Det krävs en väl fungerande kommunikation för att patienter med afasi skall få möjligheten att bli inkluderade i sin vårdprocess och utesluta risken för att drabbas av vårdlidande. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av att inte kunna göra sig förstådda i mötet med vårdpersonal, när de drabbats av afasi till följd av en stroke. Metod: En systematisk litteraturstudie som utgörs av åtta vetenskapliga artiklar från databaserna Cinahl, PubMed och PsycInfo där ett induktivt förhållningssätt tillämpades vid analysprocessen. Resultat: Resultatet utgörs av två kategorier. Exkluderade ur vårdprocessen respektive inkluderade i vårdprocessen. I resultatet framkom det att patienterna upplevde sig exkluderade ur sin vårdprocess då de inte kunde uttrycka sina vårdbehov och inte heller kunde förmedla sina tankar och känslor. Patienterna upplevde sig även inkluderade i sin vårdprocess om de fick möjligheten att få sin röst hörd och därmed bli delaktiga i sin vård. Slutsats: Slutsatsen av vårt resultat visade att patienterna kunde uppleva sig både exkluderade och/eller inkluderade i sin vårdprocess. Resultatet påvisade att vårdpersonal som vårdar patienter med afasi behöver kunskap om patienternas upplevelser av vården för att kunna bedriva en kvalitetssäker och individanpassad vård, där patienterna känner sig inkluderade.