Människor har ett behov av att uppleva behagliga sinnesintryck. Genom att stimulera samtliga sinnen i omgivningen kan människor känna välmående och knyta an till sin livsmiljö. Människan hämtar information om omgivningen genom sina sinnen och därigenom påverkas sinnena av den fysiska miljön. I dagens stadsplanering utformas livsmiljöer främst för att tillgodose synsinnet. Detta innebär att andra sinnesintryck inte tas hänsyn till i samma utsträckning, trots att sinnena hörsel, lukt och känsel är väsentliga för att kunna erbjuda invånarna berikande platsupplevelser som främjar välmående.  Detta kandidatarbete syftar till att undersöka sinnenas betydelse för platsupplevelsen och hur sinnesintryck kan användas inom stadsplanering för att skapa mer trivsamma livsmiljöer. Metoden kvalitativ textanalys används för att undersöka sinnenas påverkan i stadsmiljön och hur dessa faktorer kan användas för att planera för människors välmående. Resultatet presenteras i ett antal universella designprinciper som används för att ta fram ett gestaltningsförslag i Tullparken, Karlskrona. Genom metoden sensory notation framgår Tullparkens nuvarande sinnesupplevelser och vilka sinnesintryck som är önskvärda respektive icke önskvärda i förslaget. Tillsammans med designprinciperna utformas ett förslag som syftar till att förbättra sinnesupplevelsen i Tullparken och därigenom bidra till besökarnas känsla av välbefinnande och trivsel.

Eftersom utövandet av stadsplanering och design försöker förbättra modernismens arv, erbjuderstäder till synes oändliga möjligheter att säkerställa en hög kvalité på både byggnader och dessomgivna rum. Vår studie är inriktad på Sofielundsvägen, en misslyckad potentiell "huvudgata" i södraStockholmsförorten, Sverige. Vi strävar efter att analysera både hur gatans nuvarande tillståndutvecklades samt vilka funktioner som bör förbättras för att få gatan att generera mer aktivitet för attsedan verka som ett högt kvalitativt offentligt rum i staden. Utvecklingen från mitten av 2000-taletkan ses som ett försök att lokalisera urbanitet i en förortskontext som genererade mindre optimaltresultat, där vårt bidrag är att mätta och föreslå förbättringar för dess framgång. Vi hittade uppenbarfelkommunikation i planeringsdokumenten, flexibelt språk som möjliggjorde lägre kvalitet och en bristpå specificitet som annars skulle ha bidragit till att skapa en framgångsrik social stadsgata.Omprövandet av de planerings beslut som skapade dessa nuvarande förhållanden är en nyckel för attförstå staden och utveckla nödvändiga åtgärder, för de flertal förbättringar inom miljö-, sociala samtde ekonomiska förhållanden som städer eftersträvar. / As the practice of urban planning and design seeks to improve upon the legacy of modernism, citiesoffer seemingly endless opportunities for ensuring a high level of quality from their buildings and thespaces surrounding them. Our study is focused on Sofielundsvägen, a failed potential “main street” inthe southern inner suburbs of Stockholm, Sweden. We aim to analyze both how the street’s presentcondition was developed and what features should be improved to make the street generate moreactivity and subsequently contribute to the city as a high-quality public space. The development fromthe mid-2000s can be viewed as an attempt to locate urbanity into a suburban context that deliveredless than desired results, and our contribution is to measure and suggest improvements for its success.We found apparent miscommunication in the planning documents, flexible language that allowed forlower quality, and a lack of specificity that would have otherwise assisted to create a successfulsociable urban street. Re-examining planning decisions that created present conditions is one key tounderstanding the city and developing necessary interventions, for the numerous improvements toenvironmental, social, and economic conditions cities are in pursuit of.

The project site in Helsingborg is located on a pier in a harbour area in Öresund, in Sweden’s southernmost province of Skåne. Helsingborg is Sweden’s eighth largest city. It is a densely built urban city, with a large former port area under redevelopment. The project site covers an old warehouse building - Magasin 405, and its surrounding plot. The goal is to re-use and repurpose the warehouse into a attractive meeting place in the city, while adding building volumes and public space to accommodate public activities and housing units within the project site. The new proposal is aiming to revatalize the waterfront area of Oceanhamnen (the Ocean Harbour) and help connect the segregated neighbourhoods ’North’ and ’South’ (”Norr” and ”Söder”) of the city centre. The renovation of Magasin 405 will make the waterfront district, and the city as a whole,more dynamic.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

The Forum, once the most central and sacred part of the ancient city of Rome, evolved over the course of centuries into a cluttered space at the threshold of the built-up city and its more rural periphery. Among the rubble of antique monuments--destroyed by earthquakes, flooding, or purposeful spoliation--livestock grazed at the site, giving it the appellation Campo Vaccino, or cow pasture, in the early modern period. Despite these obstacles, the Forum remained a vital part of the spiritual life of Romans after several of its structures were Christianized beginning in the sixth century. It became the province of the Catholic Church, and underwent a significant rehabilitation through papal patronage in the late sixteenth and seventeenth centuries. The seven churches ringing the Forum's periphery were restored or rebuilt over the course of about fifty years, allowing the patrons to harness the symbolism of the pagan and Christian past of the site to promote the glorious reviving Church. In this dissertation, I examine the Forum from a variety of vantage points, in order to reconstruct the antiquarian understanding of the site, its monuments, and history in the seventeenth century. The first chapter examines the historiography of the Forum and its churches, while outlining the issues at stake in the refashioning of this urban center. Chapter Two provides an overview of the Forum's history up to the sixteenth century. In Chapter Three, I consider the phenomenon of the Paleochristian Revival of the Counter-Reformation, and the ways in which it manifested itself at the Campo Vaccino. Chapter Four begins a series of case studies, organized by papacy, to elucidate the state of the Forum and its churches. Clement VIII Aldobrandini's direct patronage and other projects dating to his papacy initiated the wave of renovations that continued over the next several decades. The papacies of Paul V Borghese and Gregory XV Ludovisi are the subject of Chapter Five, when the urban environment at the edge of the Forum underwent new developments, in addition to works at the churches themselves. In Chapter Six, I focus on the two projects commissioned by Urban VIII Barberini: SS. Cosma e Damiano and SS. Luca e Martina, which demonstrate two very different approaches to ancient buildings. Finally, Chapter Seven considers works in the Campo Vaccino during the reign of Innocent X Pamphili, and the unification of these disparate renovations by the dramatic remaking of the central space by Alexander VII Chigi. These numerous projects carried out between 1592 and 1656 completely remade the Forum, renewing its historical importance in the city while highlighting its connection to Rome's dual history. The imperial and Early Christian past at the Forum now stood alongside the monuments of early modern Rome. The seventeenth century project added a new layer to the palimpsest of this eminently historical site. / Art History