<p>Uppsatsen utgår från Märstas historiska bakgrund med fokus på perioden 1950-1970-talet. Mycket i Sverige präglas av miljonprogrammet under 1960-1970-talet och Märsta är ett exempel på detta. Å andra sidan är Märsta ett resultat av 1950-talets planering för en storflygplats vid Halmsjön. Märsta framstod i denna planering som en servicestad i anslutning till flygplatsen.</p><p>Mitt syfte med uppsatsen är att undersöka hur aktörerna Märsta kommun, Märstadelegationen och regionplanekontoret arbetade med Märsta och använde den generalplan och den vision som utarbetades av Carl-Fredrik Ahlberg, professor i stadsbyggnad och arkitekt. Som geograf och Märstabo ger jag även min bild av Märsta som livsmiljö. Fokus i uppsatsen är att se hur Professor Ahlbergs vision följts upp i planeringen av Märsta och även att se till aktörerna inom kommunen och hur Märsta upplevs idag. En viktig del uppsatsen är att se hur Märsta, med tanke på boende och livsmiljö, upplevs av mig själv och min familj.</p><p>Min studie innehåller kvalitativt material med egna observationer och intervjuer där jag delger information om Märsta. Källmaterial från kommunala planer och nuvarande Översiktsplaner.</p><p>I efterhand kan jag peka på att arkitektens idéer misslyckades i Märsta. Märsta är delvis ett exempel på miljonprogrammet och de funktionalistiska värderingarna. Jag anser att Märsta är en ort i sin utveckling med en ansvarig arkitekt som hade stark framtidstro och fallenhet för estetik som resulterar i Märstas bebyggelse. En man med makt fick chansen att visa sina kunskaper i en liten landsortskommun och leva ut sina visioner från papper till verklighet. I den här uppsatsen har jag reflekterat över detta som lever i Märsta och att dagligen se resultatet av hans byggnadsprojekt.</p>

Uppsatsen utgår från Märstas historiska bakgrund med fokus på perioden 1950-1970-talet. Mycket i Sverige präglas av miljonprogrammet under 1960-1970-talet och Märsta är ett exempel på detta. Å andra sidan är Märsta ett resultat av 1950-talets planering för en storflygplats vid Halmsjön. Märsta framstod i denna planering som en servicestad i anslutning till flygplatsen. Mitt syfte med uppsatsen är att undersöka hur aktörerna Märsta kommun, Märstadelegationen och regionplanekontoret arbetade med Märsta och använde den generalplan och den vision som utarbetades av Carl-Fredrik Ahlberg, professor i stadsbyggnad och arkitekt. Som geograf och Märstabo ger jag även min bild av Märsta som livsmiljö. Fokus i uppsatsen är att se hur Professor Ahlbergs vision följts upp i planeringen av Märsta och även att se till aktörerna inom kommunen och hur Märsta upplevs idag. En viktig del uppsatsen är att se hur Märsta, med tanke på boende och livsmiljö, upplevs av mig själv och min familj. Min studie innehåller kvalitativt material med egna observationer och intervjuer där jag delger information om Märsta. Källmaterial från kommunala planer och nuvarande Översiktsplaner. I efterhand kan jag peka på att arkitektens idéer misslyckades i Märsta. Märsta är delvis ett exempel på miljonprogrammet och de funktionalistiska värderingarna. Jag anser att Märsta är en ort i sin utveckling med en ansvarig arkitekt som hade stark framtidstro och fallenhet för estetik som resulterar i Märstas bebyggelse. En man med makt fick chansen att visa sina kunskaper i en liten landsortskommun och leva ut sina visioner från papper till verklighet. I den här uppsatsen har jag reflekterat över detta som lever i Märsta och att dagligen se resultatet av hans byggnadsprojekt.

I denna studie undersöks ungdomar i gymnasieålders användning – och upplevelse – av sina egna samt våra gemensamma platser. Detta ska i förlängningen undersöka huruvida man med bilddidaktiska metoder och verktyg kan medvetandegöra ungas rätt till insyn och påverkan i demokratiska processer som har inflytande på förändringar av våra gemensamma platser.Undersökningen har gett två ungdomar möjligheten att med engångskamera fotografera de platser som de själva ansett vara av värde, eller extra mycket använda under det senaste året.

Människor har ett behov av att uppleva behagliga sinnesintryck. Genom att stimulera samtliga sinnen i omgivningen kan människor känna välmående och knyta an till sin livsmiljö. Människan hämtar information om omgivningen genom sina sinnen och därigenom påverkas sinnena av den fysiska miljön. I dagens stadsplanering utformas livsmiljöer främst för att tillgodose synsinnet. Detta innebär att andra sinnesintryck inte tas hänsyn till i samma utsträckning, trots att sinnena hörsel, lukt och känsel är väsentliga för att kunna erbjuda invånarna berikande platsupplevelser som främjar välmående.  Detta kandidatarbete syftar till att undersöka sinnenas betydelse för platsupplevelsen och hur sinnesintryck kan användas inom stadsplanering för att skapa mer trivsamma livsmiljöer. Metoden kvalitativ textanalys används för att undersöka sinnenas påverkan i stadsmiljön och hur dessa faktorer kan användas för att planera för människors välmående. Resultatet presenteras i ett antal universella designprinciper som används för att ta fram ett gestaltningsförslag i Tullparken, Karlskrona. Genom metoden sensory notation framgår Tullparkens nuvarande sinnesupplevelser och vilka sinnesintryck som är önskvärda respektive icke önskvärda i förslaget. Tillsammans med designprinciperna utformas ett förslag som syftar till att förbättra sinnesupplevelsen i Tullparken och därigenom bidra till besökarnas känsla av välbefinnande och trivsel.

<p>In the beginning of the nineties there was a change in how the voluntary sector was perceived, and the significance of their work became reevaluated and more acknowledged. As a result, this sector gained a new and higher interest. The changes and downsizing in the welfare state with economic crises, due to political cutback, made the politicians look fore new solutions. One solution is to encourage cooperation between the public sector and the voluntary sector in order to handle the different needs of individuals.</p><p>Uppsala community and the voluntary sector are working closely together within a project called “God Livsmiljö”. The purpose of the project is to work for a better quality of life for elderly people and dysfunctional persons, as well as for the ones who are nursing family or someone close at home.</p><p>The aim of this paper is to investigate if the cooperation between the community in Uppsala and the voluntary sector contributes to the social welfare in Uppsala.</p><p>This essay is conducted through a qualitative case study. I have used a method based on interviews combined with four selected theories which explain the voluntary sector from different perspectives. My results show that the voluntary sector’s contribution to the welfare through the project is of importance. Furthermore, the work of the voluntary sector can be seen as complementary, more on a human level, to the service delivered by the community. There has proved to be no competition between the two sectors. This study shows that the emerging of a strong voluntary sector not mainly is an effect of downsizing of social welfare. There could also be an explanation to the voluntary sector as a reaction to the change of family structure in the modern society.</p>

Gaturummet är en viktigt mötesplats för både större och mindre händelser. I takt med den ökande mängden biltrafik i planeringen och modernismen har gaturummet som mötesplats fått mindre plats i stadsplaneringen. De sociala värdena är en viktig faktor för barns uppväxt och påverkar deras fysiska och mentala hälsa. Vad en stad ska tillföra till invånarna har förändrats under årens gång och barns möjlighet till lek i det offentliga rummet har förändrats. Det är också en central del i uppsatsen där stadsmiljön påverkar barns möjlighet till spontanlek. Barnperspektivet har blivit mer centralt inom planeringen i samband med att barnkonventionen blev svensk lag i januari 2020 (Regeringskansliet 2020). Lagen har medfört att det finns regleringar för barns rättigheter i planeringen och det är inte längre endast rekommendationer. Barnperspektivet behöver ta hänsyn till barnens rörelsefrihet och möjliggöra för en trygg och lekfull miljö. Genom en kombination av kvalitativa intervjuer och kvalitativ innehållsanalys kommer uppsatsen beröra olika delar av planeringsprocessen. Detta för att få en bild av hur Bollebygd kommun och Uppsala kommun vill planera centrummiljön och vad deras vision är för barn i stadsplaneringen. Uppsatsens syfte har varit att studera hur gaturummets utformning kan skapa sociala arenor. Uppsatsen har ett fokus på hur utformningen kan främja spontanlek i det offentliga rummet och hur barnperspektivet tas i beaktning i planeringen. Utifrån en socialkonstruktivistisk ansats kommer uppsatsen att besvara tre frågeställningar för att uppnå syftet med uppsatsen. Hur planerar Bollebygd kommun och Uppsala kommun för spontanlek? Hur praktiserar Bollebygd kommun och Uppsala kommun barnperspektivet i planeringen? Hur kan den urbana miljön påverka sundare livsstilsvanor för barn? Resultatet visade att det är svårt att planera för spontanlek i gaturummet, främst på grund av trygghetsaspekten. Vårdnadshavare begränsar barnens rörelsefrihet för att skydda mot trafikfaror och det är svårt att i planeringen eliminera den rädslan. Uppsala kommun hade ettiiexempel på en ”sommargata” som var avstängd för biltrafik. När biltrafiken begränsades började fler människor vistas där och det blev en ökad rörelse och barnen sprang mer fritt än innan. Sociala värden är viktiga att främja för att skapa livliga gaturum och att initierar till lek är positivt för barnens hälsa. Gaturummet är en social arena för lek och kreativitet och det krävs inte mycket för att göra det möjligt. För att planera för spontanlek är det av stor betydelse att förstå hur den uppstår för att kunna främja introduktionen till lek. Barnperspektivet fungerar som en grund för att uppnå en hållbar stad. Staden blir tillgänglig för de flesta genom att ta hänsyn till barnen i staden. Kommunerna har kommit olika långt med barnperspektivet i planeringen och studiens resultat visar att det är svårt att motivera barnperspektivet i planeringen. Det är dock problematiskt att hävda barnperspektivet och ibland handlar det snarare om projektledarens preferenser än utrymmet barnperspektivet får i planeringen.

The article is a study of how the living environment is formed and expressed in a selected residential area in Sätra, a district outside Gävle. The district has been designated as national interest for the cultural environment with motivation for the overall solution of the urban plan with mixed house types and different forms of ownership and comprehensive traffic separation. Subjects for the study and the site observations are delineated through the physical and geographical boundaries of Sicksackvägen, an area with rental housing. The area was built during years when housing shortage was high in 1965-1970, the residential buildings are adapted to natural ground with older pines. The northern part of the area is owned by the public utility, while the southern part owns by a private company. During the current period of the 2020s and the prevailing housing shortage, Sicksackvägen is being densified with three blocks consisting of Kombo houses, described as prefabricated apartments put together in different house forms.The study focuses on how the physical space is experienced with the support of plans, program documents and articles for further understanding of the experience and interpretation of the place. Sicksackvägen is studied out of a sociological perspective, three concepts are focused during the investigation segregation, participation and ecosystem services and how they are connected with the development of the area.

Under 2018, mitt i en global miljökris, en nationell ökning av sociala klyftor och segregation, accepterade den svenska regeringen en ny nationell arkitekturpolitik, Politik för Gestaltad livsmiljö (Policy for Designed Living Environment). Politiken är förankrad i en marknadsekonomi och förmedlar olika strategier för hållbar utveckling. De sträcker sig från social hållbarhetsteorier om inkludering och tillgänglighet, ner till resurshantering, lokalt hantverk och återvinning av byggmaterial. Politiken är ett resultat av en förändrad förståelse för arkitektur, arkitekturpolitik, arkitekten och hans eller hennes roll, eller som teoretiker Kaminer och Kossak skulle hävda: roller. Detta arbete i Hållbar samhällsplanering och stadsutformning utforskar och presenterar vad som kan vara ett relevant innehåll i arkitekturbestämmelser i Lidköpings kommun. Det är resultatet av en dokumentstudie som innehåller den svenska nationella arkitekturpolitiken, lokala tolkningar av den i 12 kommuner över hela Sverige och Lidköpings kommuns Stadsutvecklingsplan för staden Lidköping. Samt, en enkät och en utökad dialog i form av en designworkshop med sex ungdomar i Lidköping om Lidköpings framtid. Detta projekt syftar till att stödja utvecklingen av lokala tolkningar av den svenska nationella politiken, och fungera som en bas för diskussion kring ämnet arkitekturpolitik i Sverige. / In 2018, in the midst of a global environmental crisis, a national increase in social gaps and segregation, the Swedish government accepted a new national architectural policy, Politik för Gestaltad livsmiljö (Policy for Designed Living Environment). The policy is situated in a market economy and conveys different strategies for sustainable development. They range from social sustainability theories of inclusion and accessibility, down to resource management, local craftsmanship and recycling of building materials. The policy is a result of a changing understanding of architecture, architectural politics, the architect and his or her role, or as theorists Kaminer and Kossak would argue, roles. This Master’s degree project in Sustainable Urban Planning and Design explores and puts forth what could be a relevant content in an architectural policy in Lidköping municipality. It is the result of a document study containing the Swedish national architectural policy, local interpretations of it by 12 municipalities across Sweden and Lidköping municipality’s City plan. As well as a questionnaire and an extended dialogue in the shape of a design workshop with six teenagers in Lidköping about the future of their town. This project aims to aid the development of local interpretations of the Swedish national policy, and, act as a base for discussion on the topic of architecture politics in Sweden.

The aim of this study is to describe and analyze how adults who grew up in an exposed habitat experienced their upbringing and society's efforts and how it affected them in adult life. The method that we used was qualitative interviews. This method has given us a rich material, we believe. The results were analyzed by means of the theory we used and past research in the field. All of our respondents have in common that they were insecure in childhood.  And everyone has had negative consequences of their childhood into adulthood. All respondents noted that what has been significant in touch with society´s effords has been to feel seen and listen to. The results of our study and past research in this area shows that it is important to pay attention to children in distress early to avoid negative outcomes in adulthood and that preventative measures are important. Other result from our study was that children and their experiences need to be taken seriously and to strive for continuity in the work.

Detta examensarbete handlar om en undersökning hur gatorna i de centrala delarna av Gävle kan se ut när personbilen inte längre är ett fokus i stadsutvecklingen. Gävle är en växande stad, vilket gör att det är viktigt att utnyttja ytor som finns inom stadens områden, då de är begränsade. Deras mål är att bli en klimatneutral stad vid år 2035. En lösning som Gävle Kommun har ett stort förtroende för, är att utvecklas till en av Sveriges främsta cykelstäder och för att uppnå detta mål så har de lagt upp en plan för att avveckla användandet av personbilar i de centrala delarna av Gävle. Resultatet av det är att de offentliga gaturum som används för bilar idag, kommer bli tomma och kan istället utnyttjas till att förbättra livsmiljön i staden. Så hur kan gatorna komma att se ut? Syften med denna studie är att undersöka på vilket sätt som människorna i Gävle kan utnyttja gaturummen i centrala Gävle, som tillkommer i och med att bilgator avvecklas. Examensarbetet utgår från en designprocess utformad för detta arbetet. Designprocessen innefattar en enkätstudie där invånare i Gävle har fått tagit del och bidragit med egna tankar kring vad de upplever behövs för att förbättra staden. Utöver det har även momentet Delaktig Design, utförts tillsammans med målgruppen unga vuxna/ studenter, för att ta redan på hur man kan förbättra vår livsmiljö utifrån de behov som finns.I detta moment skedde en fördjupad diskussion som utgick från tidiga idéskisser som skissades fram efter enkätundersökningen. Från enkätstudien så framgick det att det viktigaste behovet som fanns var att det behövs mer grönska i staden. Detta var även ett behov som framkom i Delaktig Design, vilket gjorde att fokuset hamnade på hur man kan försöka få in mer grönska i Gävle. Utöver grönska så fanns det starka behov kring attraktiva samlingsplatser och lösningar för att kunna låsa samt parkera privata elsparkcyklar. En marknadsanalys utfördes också för att se vad för olika lösningar det finns idag och vilka platser dessa är utplacerade på. Marknadsanalysen resulterade i beslutfattande kring en specifik plats i Gävle som undersökningen vidare skulle rikta sig mot, vilket då blev Södra Kungsgatan i Gävle. Anledningen till detta beslut var attdet redan finns lösningar till gaturum där det är mindre biltrafik. En annan anledning till beslutet är att det är mycket liv och rörelse runt den gatan i Gävle, samt att det i dagsläget saknas någonting som får personer att hänga kvar. Behoven som fastställdes användes sedan i en behovs- och funktionsanalys som sedan utnyttjades som utgångspunkt i den mer fördjupade idégenereringsfasen. Utifrån de nämnda undersökningarna och idégenereringsfasen, så resulterades studien i en modulärtpop-up system som kan placeras ut på en parkeringsplats. Resultatet visar en alternativ lösning på hur gatorna kan se ut i Gävle utan bilen, som även uppfyller målgruppens främsta behov: mer grönska, en attraktiv social mötesplats och en lösning för att parkera samt låsa elsparkcyklar.