Syftet med studien var att undersöka hur fotbollsdomare med varierad bakgrund presterade på ett mer specifikt uthållighetstest framtaget för fotbollsdomare baserat på deras rörelsemönster på planen. Undersökningen genomfördes på 17 stycken fotbollsdomare från 5 olika divisio-ner. I undersökningen användes två stycken undersökningsmetoder. För att mäta testresultatet användes ett nytt uthållighetstest specifikt för fotbollsdomare och för att få in data över do-marhistorik användes ett mindre frågeformulär. Resultaten visade på signifikanta skillnader i löpsträcka för division 2-domarna mot domarna i division 5 och division 7, det visade också på signifikanta skillnader i löpsträcka för domarna i division 3 mot domarna i division 5, divi-sion 6 och division 7. Resultaten visade också på att domarna med åldern 30-34, 35-39 och 40-44 sprang en signifikant längre löpsträcka mot domarna med åldern 45 och uppåt. Slutli-gen visade även resultaten på att domarna med 16-18 års rutin av seniordömande sprang en signifikant längre sträcka än domarna med 1-3, 7-9 respektive 19 och uppåt års erfarenhet av dömande på seniornivå. Nyckelord: Fotbollsdomare, Uthållighetstest, Nivåskillnad, Åldersskillnad, Rutin, Rörelse-mönster på planen

<p>Syftet med studien var att undersöka om det går att förbättra uthålligheten och testvärden hos yngre kvinnor. Detta genom att</p><p>träna uthållighetsträning endast två gånger i veckan, ett gemensamt pass samt ett pass på egen hand, under åtta veckor. I studien medverkade 15 kvinnor och det som undersöktes var om kvinnornas tid på tre kilometers löpning kunde förbättras.</p><p>Vidare studerades om pulsen vid målgång, en minut efter målgång samt om vilopulsen kunde förbättras från första Coopertestet innan träningsperioden till andra Coopertestet efter träningsperioden. Resultatet visade att uthålligheten troligtvis kan förbättras hos yngre kvinnor genom att endast träna två</p><p>uthållighetspass per vecka under en åtta veckors period, dock behöver deltagaren följa träningsprogrammet noggrant och ta ut</p><p>sig på varje träningspass, vilket samtidigt kräver en hög motivation för att klara av uppgiften.</p>

Syftet med studien var att undersöka om det går att förbättra uthålligheten och testvärden hos yngre kvinnor. Detta genom att träna uthållighetsträning endast två gånger i veckan, ett gemensamt pass samt ett pass på egen hand, under åtta veckor. I studien medverkade 15 kvinnor och det som undersöktes var om kvinnornas tid på tre kilometers löpning kunde förbättras. Vidare studerades om pulsen vid målgång, en minut efter målgång samt om vilopulsen kunde förbättras från första Coopertestet innan träningsperioden till andra Coopertestet efter träningsperioden. Resultatet visade att uthålligheten troligtvis kan förbättras hos yngre kvinnor genom att endast träna två uthållighetspass per vecka under en åtta veckors period, dock behöver deltagaren följa träningsprogrammet noggrant och ta ut sig på varje träningspass, vilket samtidigt kräver en hög motivation för att klara av uppgiften.

No description available.

Kolhydrater anses idag vara den viktigaste komponenten i kosten hos idrottare som vill prestera optimalt inom uthållighets- och högintensiv idrott. En fettrik kost där kolhydratintaget minimeras har dock visat på en rad fördelar, som alla leder till glykogenbesparing genom att kroppen genomgår en metabolisk adaption, som både vid vila och under träning leder till en ökad fettoxidation. Dessa glykogenbesparingar bör kunna leda till en bättre uthållighetsförmåga där atleten orkar utöva idrotten under en längre tid. Syftet med denna studie är därför att ta reda på hur en fettrik kost påverkar uthållighetsförmågan vid jämförelse med en kolhydratrik kost, genom att undersöka tidigare gjorda studier inom området. Forskare är idag oense om hur lång tid det tar för kroppen att adapteras till en ny kost. En studie anser att det tar 3 till 4 veckor, medan en annan anser att det tar 7 dagar. Denna litteraturstudie är därför inriktad på studier som har fortlöpt under minst 10 dagar och som använts sig av minst 40% fett i kosten. I resultatet kunde det påvisas att en långtidsadaption till en fettrik- och lågkolhydratkost i mer än 4 veckor, i de flesta fall inte gav någon förändring i uthållighetsförmåga. Däremot sågs en tydlig förbättring i uthållighetsförmåga hos majoriteten av studierna som fortlöpt under en kortare tid. Detta kan ha sin förklaring i mängden fett som användes under studiernas gång. Andra faktorer som också kan ha påverkat studiernas resultat är intensiteten, durationen, den aeroba kapaciteten och under hur lång tid studien fortlöpt. Slutsatsen i denna studie är att en fettrik kost kan förbättra eller bibehålla uthållighetsförmågan hos idrottare, där de de ligger på en intensitet mellan 50% - 60% av VO 2max. Detta på grund av att fettet oxideras optimalt på denna intensitet. Det är dock viktigt att kosten innehåller en hög fettprocent (minst 70 E% ) och en låg andel kolhydrater. / In today’s society, carbohydrates are thought to be the most important component for an athlete who wants to perform optimally, in both endurance- and more high intensive sports. A diet where fat represents most of the total daily energy intake has been shown to result in several benefits for the athlete. These benefits all lead to glycogen saving through a metabolic adaptation in the body. This adaptation takes place during both rest and physical activity and leads to an increased oxidation of fat. The saving of glycogen could lead to an improved endurance capacity where the athlete can continue the exercise for longer periods. The purpose of this study is to examine how a high fat diet affects the endurance capacity in athletes when compared with a carbohydrate-rich diet. Though scientists today disagree on the adaptation period – how long it takes for the body to adapt to a new diet. One study states that it takes 3-4 weeks for the body to adapt, unlike another study that claims that it only takes 7 days. Because of these scientific results, we have chosen to examine studies who have proceeded during at least 10 days, and who has used a diet composed with minimum 40 E% fat. Our results showed that an adaptation to a high fat diet during more than 4 weeks (long term adaptation), did not improve the athlete’s endurance capacity. However, a clear improvement was shown in the endurance capacity in athletes who ate the high fat diet during a shorter period (short term adaptation). The explanation of these results could be the amount of fat that the short term studies were using. Other factors that could influence the results are the exercise intensity, the duration of the exercise, current aerobic capacity in the athlete and for how long the study proceeded. The conclusion of this study is that a high fat diet can improve or maintain the endurance capacity in athletes who exercises at intensity between 50% - 60% of VO 2max. This is because of the fat who reaches its optimal oxidation at this point. Though it is mostly important that the diet contains a high fat percentage (at least 70 E%) and a small amount of carbohydrates.

Bakgrund: Sportklättring är en gren som fått allt mer uppmärksamhet de senaste åren. Postactivation Potentiation (PAP) ger en akut prestationshöjande effekt på tränade individers muskulatur vid exempelvis hopp, knäböj och sprint. PAP ger störst potentiering vid en maximal volontär isometrisk kontraktion (MVIK) på tio sekunder. PAP har inte studerats i lika stor utsträckning på klättrare tidigare. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om PAP kan ge en akut prestationshöjande effekt på klättrares underarmsmuskulatur vid submaximal anaerobisk uthållighetsträning på en fingerbräda. Metod: För att kunna utvärdera effekten av PAP jämfördes deltagarnas (n=8) submaximala anaeroba kapacitet med och utan PAP. Den submaximala anaerobiska kapaciteten mättes med ett submaximalt test(SMT) baserat på 70% av MVIK10 med repetitionsupplägget repeaters, där deltagaren hänger i sju sekunder, följt av tre sekunders vila, repeterat så många gånger som möjligt. Studiedesignen var av crossover-design, där effekten av PAP jämfördes i sekunder, mellantestdag 2 och 3. Resultat: Fem av deltagarna fick en ökning medans tre fick en minskning i antal sekunder under SMT efter initiationen av PAP. Medianvärdet för PAP SMT var 95,5sekunder och medianvärdet för No-PAP SMT var 86 sekunder. Medianvärdet i PAP SMT jämfört med No-PAP SMT hade en differens 9,5 sekunder, med fördel i PAP. Konklusion:PAP kan ge en prestationshöjande effekt av underarmsmuskulaturens uthållighet hos erfarna klättrare på en fingerbräda. Det krävs dock större urvalspopulation för att fastställa effekten på gruppnivå. Mer forskning krävs för att undersöka om PAP kan ge långvariga adaptioner.

<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p>Olika fälttest är flitigt använda för att utvärdera fotbollsspelares fysiska uthållighet, däribland Yo-Yo Intermittent Recovery Level 1 (Yo-Yo IR1) och Coopers löptest. Ytterst lite är dock känt om Coopertestets lämplighet som mätmetod i en sport med intermittent arbete som fotboll. Syftet med denna studie var att undersöka prestation i Coopertestet i förhållande till Yo-Yo IR1 testet hos fotbollsspelare på olika tävlingsnivåer. Under försäsongen testades 19 manliga fotbollsspelare (23 ± 4 år, 181 ± 9 cm, 77 ± 9 kg) från svensk division 1 (hög-nivå, n=5), division 3 (mellan-nivå, n=6) och division 5 (låg-nivå, n=8). Coopertestet består av oavbruten löpning så långt som möjligt under 12 minuter på löparbana. Yo-Yo IR1 testet består av upprepade 2x20 meters löpningar i ökande hastighet, med 10 sekunder aktiv vila mellan varje omgång. Testerna utfördes under standardiserade former på kvällstid med minst 72 timmars mellanrum. Resultatet för Coopertestet var; hög-nivå 3056 ± 194m, mellan-nivå 2950 ± 188m och låg-nivå 2916 ± 203m, utan signifikanta skillnader mellan grupperna (p>0,05). Yo-Yo IR1 resultaten var; hög-nivå 2264 ± 286m, mellan-nivå 1933 ± 395m och låg-nivå 1615 ± 496m. Det fanns en signifikant skillnad i testresultaten mellan hög-nivå och låg-nivå (p<0,05). Förhållandet mellan de två testerna för hela populationen var r=0,89 (p<0,001), och inom grupperna; hög-nivå r=0,69 (p=0,2), mellan-nivå r=0,99 (p<0,001) och låg-nivå r=0,98 (p<0,001). I motsats till övriga grupper visade resultaten att hög-nivå gruppen, som har större mängd fotbollsspecifik träning, inte hade något signifikant samband mellan de två testen. Coopertestets utformning med oavbruten löpning, tillsammans med dess oförmåga att särskilja mellan olika tävlingsnivåer, medför att Yo-Yo IR1 testet bör användas framför Coopertestet i syfte att få tydligare information om en fotbollsspelares fysiska uthållighet under matchsituation.</p>

<p>I samband med anfallsoperationen mot Västeuropa 1940 uppnådde de tyska förbanden stora framgångar på samtliga nivåer. Operationens benämning var Fall Gelb och dess framgångar var anmärkningsvärda för att de vanns över en allians där bland annat Frankrike ingick, som vid denna tid hade en av världens absolut starkaste arméer.</p><p>Den tyska taktiken har i efterhand fascinerat militära analytiker och den exemplifierar delvis den manöverteori som svenska Försvarsmakten i dag skall tillämpa enligt doktrin.</p><p>Syftet med denna uppsats är att med utgångspunkt i den teoretiska modellen om de sex grundläggande förmågorna (skydd, underrättelse och information, verkan, ledning, uthållighet samt rörlighet) identifiera orsaker till de tyska operativa framgångarna. Analysen berör Armégrupp A:s anfall djup intill Atlantkusten via Ardennerskogarna och den befästa floden Meuse. Händelseförloppet utspelades den 10 – 20 maj 1940.</p><p>Analysen påvisar att Armégrupp A präglades av en balans mellan de olika förmågorna. Särskilt avgörande för framgångarna gentemot motståndaren var deras kombination av ledning och rörlighet.</p> / <p>In the assault operation against West Europe 1940 the German units achieved great success on all levels. The name of the operation was Fall Gelb, and its success is interesting because it won over a strong alliance. France was one parts and it was one of the world’s strongest armies at that time.</p><p>The purpose of this essay is to analyse the German Army group A´s assault through the Ardennerforrest, over the river Meuse to the Atlantic coast from the theoretical model of the six basic skills. The basic skills are mobility, protection, management, intelligence and information, and endurance.</p><p>The study shows that the technique the German Armygroup A used was characterised by a balance between the different basic skills, and that theirs mobility and management were the determining factors to their success.</p>

I samband med anfallsoperationen mot Västeuropa 1940 uppnådde de tyska förbanden stora framgångar på samtliga nivåer. Operationens benämning var Fall Gelb och dess framgångar var anmärkningsvärda för att de vanns över en allians där bland annat Frankrike ingick, som vid denna tid hade en av världens absolut starkaste arméer. Den tyska taktiken har i efterhand fascinerat militära analytiker och den exemplifierar delvis den manöverteori som svenska Försvarsmakten i dag skall tillämpa enligt doktrin. Syftet med denna uppsats är att med utgångspunkt i den teoretiska modellen om de sex grundläggande förmågorna (skydd, underrättelse och information, verkan, ledning, uthållighet samt rörlighet) identifiera orsaker till de tyska operativa framgångarna. Analysen berör Armégrupp A:s anfall djup intill Atlantkusten via Ardennerskogarna och den befästa floden Meuse. Händelseförloppet utspelades den 10 – 20 maj 1940. Analysen påvisar att Armégrupp A präglades av en balans mellan de olika förmågorna. Särskilt avgörande för framgångarna gentemot motståndaren var deras kombination av ledning och rörlighet. / In the assault operation against West Europe 1940 the German units achieved great success on all levels. The name of the operation was Fall Gelb, and its success is interesting because it won over a strong alliance. France was one parts and it was one of the world’s strongest armies at that time. The purpose of this essay is to analyse the German Army group A´s assault through the Ardennerforrest, over the river Meuse to the Atlantic coast from the theoretical model of the six basic skills. The basic skills are mobility, protection, management, intelligence and information, and endurance. The study shows that the technique the German Armygroup A used was characterised by a balance between the different basic skills, and that theirs mobility and management were the determining factors to their success.

Introduktion: Flertalet grundläggande fysiska färdigheter har beskrivits för att en individ ska prestera vid idrott. Svenska innebandyförbundet beskriver en individs fysiska träningstatus genom fem fysiska grundfärdigheter: styrka, snabbhet, uthållighet, rörlighet och koordination. Ett vanligt krav i många idrotter är att ändra riktning och brukar vara en faktor som tränas i rehabiliteringen efter skada. Samband mellan förmåga att ändra riktning och fysiska färdigheter kan ge tränare och fysioterapeuter öka insikt om vilka fysiska färdiheter som påverkar prestationen. Syfte: Undersöka fysiska färdigheters samband med förmåga att ändra riktning hos manliga elitinnebandyspelare. Metod: 37 manliga elitinnebandyspelare, från två lag i Svenska Superligan, deltog i en tvärsnittstudie. Testpersonerna tillfrågades om ålder, aktuella skador, innebandyerfarenhet och testades i längd, vikt, förmåga att ändra riktning, snabbhet, explosivitet, styrka i nedre extremitet, bålstyrka, dynamisk balans, rörlighet i nedre extremitet, och aerob uthållighet uppdelat på två testtillfällen. Univariat regressionsanalys utfördes för att studera samband och vilka test som mest förklarade en snabb tid på riktningsförändringstestet. Multipel regressionsanalys användes för att analysera till vilken grad de fysiska prestationstesten kunde förklara variansen på riktningsförändringstestet. Resultat: Body mass index (BMI) , 5-, 10- och 20 meter sprint, counter movement jump och beeptestet visade signifikanta samband med riktningsförändringstestet. Den slutgiltiga regressionsmodellen inkluderade vaiablerna BMI och 10 meter sprint och förklarade tillsammans variansen på riktningsförändringstestet med R2 = 0.44. Slutsats: Fysioterapeuter och tränare som har som mål att öka prestation i riktningsförändringar hos sina klienter bör fokusera på att rehabiliteringen och träningen innehåller explosiv träning och att klienten inte går upp i vikt. Lite forskning finns på manliga elitinnebandyspelare och vi uppmuntrar till vidare forskning på denna population.