Enligt många forskare råder det en brist på forskning angående utträden ur nya religiösa rörelser samt vilka följder ett utträde får för den avhoppande individen. Det föreligger även en diskrepans inom forskningsvärlden gällande hur utträden tenderar att verkställas. Med bakgrund mot detta ämnar studien dels att bidra med ökade insikter i hur utträdesprocessen tar sig i uttryck och dels att belysa hur avhoppare ur nya religiösa rörelser bearbetar sitt utträde. I studien har fyra olika individers erfarenheter av att lämna en nyreligiös rörelse analyserats genom en innehållsanalytisk metod på deras livshistorier. Individernas respektive berättelser publicerades i böcker som kan betecknas som tillhörande memoar- och självbiografiska genren. Resultatet och analysen påvisar att utträdesprocessen är en ambivalent och stegvis process. För samtliga individer infann sig ett påtagligt tvivel och dessa tvivel innefattade kritiska tankar gentemot ledarskapet, rörelsens doktriner och dess föreskrivna praktiker. Avhoppen relaterades till att samtliga individer succesivt tappade sina sympatier för ledarna, gruppens dogmer och praktiker. Studien påvisar även att ett socialt stöd i anslutning till avhoppet underlättar utträdesprocessen. Individernas hantering och bearbetning av utträdet illustrerade komplexiteten i att anpassa sig till samhället utanför rörelsen. Efter en tid lyckades dock individerna i varierande grad att integrera sig i samhället. Detta efter att de intagit en ny roll som överensstämmer med majoritetssamhällets förväntningar och lyckats träda in i nya sociala och meningsfulla gemenskaper.

Syftet med denna studie är att undersöka hur vägen ut ur kriminalitet sett ut för exkriminella. Studien undersöker vilka vändpunkter som varit avgörande gällande beslutet att ta avstånd från kriminaliteten. Denna studie kommer även att belysa hur ex-kriminella upplevt att de blivit bemötta av samhället vid återintegrering. Utöver detta undersöks även hur kontakten med olika myndigheter sett ut efter att lämnat kriminaliteten, utifrån ex-kriminellas perspektiv. Det empiriska underlaget är insamlat från sju intervjuer som genomförts med hjälp av en kvalitativ metod. Därefter har en koppling gjorts till den tidigare forskningen och studiens teoretiska bidrag. Resultatet visar att samtliga intervjupersoner upplevde att kroppen och själen inte längre klarade av att leva i det kriminella livet, som även bestod av missbruk. Utöver detta var tidsrelaterade, traumatiska händelser och antingen/eller situationer avgörande faktorer, såsom fängelsestraff, drogöverdos och utmattning, till att de bröt upp med kriminaliteten. För flera av deltagarna blev fängelsestraffet även startpunkten för deras utträdesprocess. Fyra av deltagarna förlitade sig på sig själva under resan mot återintegrering. Detta innebar att de helst undvek att ta kontakt med några myndigheter på grund av brist på förtroende eller tidigare erfarenheter. En intervjuperson uppgav att denne var tvungen att ta kontakt med socialtjänsten för att få ekonomiskt stöd. Endast två av deltagarna uppskattade myndigheternas hjälp, då de yrkesverksamma lyssnade på dem och deras behov.

The aim of this study was to use stories from three people who previously lived in homelessness to increase the knowledge of the social network's impact on the process of exiting homelessness. In order to answer our questions, whether the social network facilitated or hindered the way out of homelessness, we have used a narrative method to take advantage of these person's life stories. As a theoretical perspective, we used the ecology of human development, based on the idea that human development occurs in interaction with their environment at different levels. Results showed those interviewees' networks had a significant impact on their path out of homelessness and that these relationships both facilitated and hindered this process. At the same time, these relationships affected our interviewees in different ways and were found in various areas of life, which indicates that there is more than one way out of homelessness. However, common patterns emerged in these stories that said that the relationships facilitated consisted of those who have supported and encouraged our interviewees in their way out of homelessness. While hindering relations consisted of those who disbelieved in the interviewees abilities and not supported when needed most.