Ingen skola är immun mot hög skolfrånvaro bland elever. Däremot finns ett samband mellan hög skolfrånvaro, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och placering i särskilda undervisningsgrupper. Mot den bakgrunden är det angeläget att undersöka hur pedagoger i särskilda undervisningsgrupper arbetar förebyggande och motverkande i förhållande till frånvaroproblematik. Syftet med studien var att beskriva och få förståelse för möjligheter och utmaningar för arbetet med frånvaro i skolor med särskilda undervisningsgrupper utifrån skolledares och pedagogers perspektiv. Följande forskningsfrågor användes för att besvara syftet: Hur upplever skolledare och pedagoger somarbetar i särskilda undervisningsgrupper problematiken med hög skolfrånvaro? Hur ser förutsättningarna för arbete med skolfrånvaro ut i förhållande till de särskilda undervisningsgruppernas organisering? Vilka rutiner som förebygger och motverkar skolfrånvaro har de olika skolorna med särskilda undervisningsgrupper? En kvalitativ studie genomfördes med enkätundersökningar och fördjupande intervjuer. Informanterna bestod av fem skolledare och 10 pedagoger. Resultatet bekräftade den tidigare forskningen och talade för vikten av en god samverkan, relationskompetens hos pedagoger i särskilda undervisningsgrupper och individuella anpassningar som arbetssätt. En slutsats nåddes att det är viktigt att se de olika nivåer i samhället som elever påverkas av i sin utveckling, direkt och indirekt, och att särskilda undervisningsgrupper kan argumenteras vara fördelaktiga i arbete vid skolfrånvaro på grund av deras pedagogiska metoder och arbetssätt.

SammanfattningSyftet med mitt examensarbete var att undersöka vad föräldrar tycker är viktigast i förskolan. Jag har också undersökt om det finns skillnader i föräldrars värderingar av vad som är viktigast i förskolan, beroende på faktorer som barnets ålder, eventuell inriktning på förskolan, förälderns utbildning och förskolans organisationsform. Jag undersöker dessutom om föräldrarnas värderingar är samstämmiga med den reviderade läroplanens fokus på lärande, ämneskunskaper och språkutveckling.För att samla in empiri använde jag mig av enkäter vilka 72 föräldrar svarade på. Föräldrar från kommunala och fristående förskolor, förskolor med och utan pedagogisk inriktning har deltagit i undersökningen. I analysen av resultatet har jag tagit hjälp av Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori och, för undersökningen, centrala begrepp som ”barn som projekt” och ”barn som varande”.Resultatet visar att föräldrar anser att trygghet och omsorg är det viktigaste i förskolan. Lärandebegreppet har blivit mer accepterat i förskolan men föräldrar lägger inte samma fokus på det som läroplanen gör. När barnen är yngre tycker föräldrarna att trygghet och omsorg är det viktigaste och i takt med att barnen blir äldre blir skolförberedande allt viktigare. Det finns skillnader både mellan olika förskoleinriktningar och organisationsformer. En slutsats som kan dras är att föräldrar i fristående förskolor generellt värderar de faktorer jag valt att undersöka, högre än föräldrar från kommunala förskolor. Tidigare forskning visar att de föräldrar som vill vara mer aktiva i förskolan väljer fristående förskolor framför kommunala.Samtidigt finns det vissa aspekter av materialet som problematiserar resultatet, en av aspekterna är hur enkätfrågorna är formulerade och en annan aspekt är att eftersom materialet inte är statistiskt säkerställt, går det heller inte att dra generella slutsatser utan resultatet visar endast de deltagande föräldrarnas åsikter. Denna problematisering visade sig också bli en del av studien.Nyckelord: Barn som projekt, barn som varande, Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori och föräldrars perspektiv.

Syftet med denna studie är att beskriva, analysera och diskutera förskollärares upplevelser av att arbeta i förskolor som är belägna i särskilt utsatta områden i Stockholms län. Studiens metodval är kvalitativa intervjuer av sju förskollärare i fem kommunala förskolor, materialet har analyserats med stöd av Urie Bronfenbrenners utvecklings­ekologiska teori. Studiens resultat visar på hur olika samhällssystem samspelar men också motarbetar varandra och att områdenas kriminalitet samt subkulturer och normer dvs. det parallella samhället påverkar förskolornas verksamhet. Förutom det så synliggörs kulturkrockar mellan det officiella makrosystemet och det lokala inofficiella makrosystemet som kan inverka på barns utveckling och identitets­skapande och den framtida vuxenrollen. Studiens slutsats är att det som gäller i teorin t.ex. allas lika värde inte alltid gäller i praktiken, dessutom verkar vissa av vårdnadshavares kulturella normer godtas till viss del i förskolorna.