Denna uppsats behandlar borgenärsskyddet vid värdeöverföringar. Det primära målet för begränsningar vid värdeöverföringar är att skydda borgenärer. Borgenärsskyddet i svensk rätt återfinns i 17 kap. 3 § aktiebolagslagen i form av beloppsspärren, som benämns som principen om skyddet för det bundna kapitalet, och försiktighetsregeln. De lege lata ger inte lagregeln något nämnvärt skydd för bolagets borgenärer. Framförallt kritiseras kravet på att aktiekapitalet inte fyller den funktion som lagstiftaren åsyftat. Behovet av en mer modern lösning kring borgenärsskyddet vid värdeöverföring bör således ses över. Vid studier av andra rättskällor finns flertalet lösningar i ett försök att på ett mer reellt sätt uppnå det primära syftet. En lösning som framförts i kalifornisk rätt är § 500 California Corporations Code, där lagstiftaren utformat två alternativa tester. En värdeöverföring får endast genomföras om aktiebolaget disponerar över behållna vinstmedel (retained earnings) eller, om bolaget inte disponerar över behållna vinstmedel, bolaget skall disponera över tillgångar som minst motsvarar en och en fjärdedel (1,25) av bolagets totala skulder samtidigt som omsättningstillgångarna minst skall motsvara dess kortfristiga skulder. Bolaget måste även efter värdeöverföringen vara solvent, jfr. § 501 California Corporations Code. Denna reglering är en strängare reglering än § 6.40 MBCA, en modellakt utarbetad i USA. Den kaliforniska modellens förtjänster ligger i att den i förväg kan förutse om en värdeöverföring är lovlig eller olovlig, samtidigt som den är mer flexibel ifråga om bolagets storlek eller branschtillhörighet. Bristerna med § 500 California Corporations Code har sin grund i att aktiebolag tätt inpå en konkurs kan disponera över behållna vinstmedel, samtidigt som modellen är relativt dålig på att förutspå om ett bolag efter en värdeöverföring skulle riskera att vara på obestånd. Jag har istället valt att kombinera § 500 Cal. Corp. Code (b) med den svenska försiktighetsregeln och ett explicit solvenskrav. Genom denna kombination skulle denna lösning vara väl applicerbar i svensk rätt och ett starkt alternativ till att ersätta den nu gällande regleringen i 17 kap. 3 § ABL.

En kapitaltäckningsgaranti kan användas för att rädda ett aktiebolag som hamnar i en kapitalbristsituation från likvidationsplikt. En kapitaltäckningsgaranti innebär att en fysisk eller juridisk person avger ett ensidigt löfte om att tillskjuta medel till det mottagande aktiebolaget om ekonomin försämras till den grad att det registrerade aktiekapitalet understiger hälften. En sådan situation är ålagd handlingsdirigerande regler som kan resultera i likvidation enligt 25 kap. Aktiebolagslag (2005:551), ABL. Genom att en garant åtar sig att vid avrop eller enligt överenskommelse tillskjuta medel till mottagaren kan verksamheten fortsätta bedrivas. Kapitaltäckningsgarantier regleras inte i ABL utan har istället varit föremål för diskussion i den juridiska doktrinen. Eftersom reglerna om kapitalbrist är uppställda i borgenärsintresse diskuteras ofta frågor kopplade till det bolaget som mottar en kapitaltäckningsgaranti. Enligt vår mening saknas det diskussion kring hur ett aktiebolag som garant kan påverkas av ett sådant åtagande. En fråga som uppstår är huruvida det överhuvudtaget kan anses rationellt att ställa ut en kapitaltäckningsgaranti och betydelsen av huruvida det sker inom eller utom ett koncernförhållande. Eftersom utställande av en kapitaltäckningsgaranti innebär att garanten tar på sig en ekonomisk risk bör det anses fördelaktigt om garanten kan kontrollera åtagandet i största möjliga utsträckning. Genom att en kapitaltäckningsgaranti utställs till ett bolag som garanten har insyn i och kan kontrollera kan potentiella risker minimeras. Garanten kan även se till att skyldigheterna enligt garantin begränsas för att uppnå förutsebarhet. I en koncern ska styrelsen i moderbolaget verka för koncernens bästa. För det fall en kapitaltäckningsgaranti ställs ut inom ett koncernförhållande innebär det att utställaren bör gynnas av mottagarens ekonomiska förbättring. Ett åtagande som sker mellan bolag i samma koncern innebär dessutom ett ökat skydd för garantens minoritetsaktieägare eftersom utställandet sker i bolagets intresse vilket även innebär att kapitaltäckningsgarantin är utställd i aktieägarnas intresse.

Bostadsbolag i Sverige kan vara kommunalt eller privat ägda och styrs utifrån olika lagarberoende på ägarform. Deras olika förutsättningar till värdeöverföring gör det intressant att undersöka skillnader mellan ägarform i bostadsbolag. Kommunala bostadsbolag ska finnas för att verka för allmännyttan samtidigt som de ska drivas under affärsmässiga principer. Syftet med studien är att jämföra kommunala och privata bostadsbolag när det kommer till deras redovisning av värdeöverföringar och investeringar. För att besvara studiens två frågor om hur det skiljer sig mellan kommunalt respektive privatägda bostadsbolag när det kommer till värdeöverföring och investering och hur redovisningen av värdeöverföring och investering kan tolkas utifrån intressenternas kontra ägarnas perspektiv, har en kvalitativinnehållsanalys valts som metod. Det insamlade materialet kommer vara både kvalitativ och kvantitativ data som hämtas från bostadsbolagens årsredovisningar. Resultatet visar på att kommunala och privata bostadsbolag investerar mer än vad de delar ut. Däremot delar kommunala bostadsbolag ut mer än vad de enligt lag får göra om undantagbortses. Vilket innebär att kommunala bostadsbolag använder sig utav undantagsregel för att få dela ut mer än vad som först är tillåtet. Både kommunala och privata bostadsbolag väljer att beskriva sin utdelning på liknande sätt hänfört till lag. Däremot vad gäller investeringar beskrivs det mer fritt vad de gör för investeringar och varför. Det varierar därför betydligt mer i hur de uttrycker sig kring investeringar än vad det gör med värdeöverföringar. Resultatet visar även att företagsledningar prioritera sina intressenter efter deras grad av kontroll på bolagets resurser. Detta uppmärksammas tydligast vid redovisning av investeringar eftersom bolagens olika sätt att beskriva dessa kan tyda på att de försöker tillgodose olika intressenter. Utifrån ägarperspektivet prioriteras utdelning i störst grad av de privata bolagen än det kommunala. Medan investeringar förespråkas av kommunala bostadsbolaget eftersom de har ett ska bidra till allmännyttan. De privata bostadsbolagen investerar mer om det anses vara ekonomiskt gynnsamt för ägarna i framtiden. / Housing companies in Sweden can be municipal or private owned and are regulated by different laws depending on ownership. Their different presumptions make it interesting to investigate the differences between ownership in housing companies. The municipal housing companies purpose is to work for the public good and simultaneously operate under business principles. The aim with this study is to compare municipal and private housing companies regarding their reporting of value transfers and investments. The study aims to answer the two questions: How do municipal and private owned housing companies differ in their value transfer and investments? How can the accounting of value transfers and investment be interpreted from the stakeholders versus the owners perspective? To answer the questions a qualitative content analysis has been chosen as a method. The collected data will be both qualitative and quantitative and will be retrieved from the housing companies annual reports. The results show that municipal and private housing companies invest more than they are transferring. However the municipal housing companies are also transferring more than they are able to according to the law, if exceptions are ignored. This means that municipal housing companies are using the exception rule to transfer more than what is allowed according to the main rule. Both municipal and private housing companies are describing their value transfers in a similar way with reference to law. On the contrary investments are usually described more openly about what kind of investments they are doing and why. Therefore, it varies considerably more in how they express themselves in terms of investments compared to value transfers. The results also show that company managements prioritize their stakeholders according to their degree of control over the company's resources. This is more clear when reporting investments, as the companies different ways of describing these may indicate that they try to satisfy different stakeholders. From the ownership perspective, dividends are prioritized more by the private companies than the municipal ones. While investments are advocated by the municipal housing company because they must contribute to the community. The private housing companies invest if it is considered to be financially for the owners in the future. This study is written in Swedish.