Introduktion Livskvalitet är ett subjektivt begrepp och det finns flera olika definitioner Merparten definierar det som en patients tillfredsställelse av någon del av livet. Ett av de viktigaste målen med palliativ vård i livets slutskede är att främja livskvalitet hos patienter.   Syfte Syftet med litteraturstudien var att beskriva omvårdnad som främjar livskvaliteten i livets slutskede inom palliativ vård, ur ett patientperspektiv.   Metod Litteraturstudien följde de nio stegen enligt Polit & Becks modell (2012). Artiklarna söktes i databaserna CINAHL, PubMed och PsycInfo. Efter en granskning av kvaliteten resulterade det i tio artiklar. Tre kvantitativa artiklar och sju kvalitativa artiklar genomgick tre urval och kvalitetsgranskades. Med litteraturstudiens syfte i fokus framkom det olika mönster som bildade sex teman.   Resultat De olika teman som framkom var: Symtomlindring, främst smärtlindring. Känslan av självbestämmande, att få möjligheten att påverka sin vård. Sociala relationer, familj och vänner hade en stor betydelse. Känsla av trygghet/säkerhet, att känna tilltro till vården. Andliga relationer och förberedelser inför döden, tro till en högre makt. Positiv inställning till livet, att tänka positivt.   Slutsats Smärtlindring och sociala relationer var två framstående delar som främjade livskvalitet i omvårdnad i livets slutskede. Eftersom livskvalitet är ett subjektivt begrepp och individanpassat var även självbestämmande av vikt för patienten.

Bakgrund: Enligt den personcentrerade vården skall patienten ses som en person med resurser och kunskaper som är viktiga att lyfta fram. Patienten skall vara delaktig och ses som en partner och inte som en passiv mottagare av vård. Studier visar att en personcentrerad vård har positiva effekter för både patienter och hälso- och sjukvårdspersonal men trots det råder inget enhetligt samförstånd om begreppets innebörd vilket tenderar att göra den praktiska tillämpningen av personcentrerad vård motsägelsefull. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att utforska sjuksköterskors erfarenheter utav personcentrerad vård inom psykiatrisk vård. Metod: Föreliggande studie är en empirisk studie. Datainsamlingen skedde genom semistrukturerade intervjuer med åtta sjuksköterskor verksamma inom psykiatrisk vård. Intervjuerna analyserades med en deduktiv och induktiv ansats. Resultat: Resultatet av analysen presenteras under de fyra kategorier som ingår i McCormack och McCance ramverk för personcentrerad vård. Förutsättningar, miljö, personcentrerade processer och utfall. Sammantaget genererade kategorierna åtta underkategorier. Kunskaper om och inställning till personcentrerad vård, Förmågor, Hinder, Möjliggörare, Att utforma sätt att samarbeta, Att lyssna till patienten, Strukturerade aktiviteter och Vinster. Diskussion: Resultatet diskuterades utifrån McCormack och McCance ramverk för personcentrerad vård och annan relevant vetenskaplig litteratur. Den teoretiska referensramen visade sig väldigt användbar i studien och det var enkelt att sätta samman resultatet med de fyra kategorierna i ramverket

Abstrakt Bakgrund: I Sverige dör mellan 90 000 och 100 000 personer varje år och de flesta har erhållit någon form av palliativ vård. Många av dessa personer vårdas i hemmet vid sidan av sina närstående. Då allt fler vårdas i hemmet blir de närstående allt mer involverade i den palliativa vården. Då populationen växer och vi blir äldre kommer nyttjandet av den palliativa vården att öka i både Sverige och övriga världen. Syfte: Belysa närståendes erfarenheter av palliativ vård i hemmet. Metod: Studien är en litteraturstudie med induktiv ansats. Den baseras på nio vetenskapliga originalartiklar som utvärderats och granskats enligt Kristensson (2014). Resultat: I resultatet framkom det fyra kategorier vilka var kommunikationens betydelse, delaktighet, övergivenhet och trygghet.   Slutsats: Resultatet visade på att närståendes upplevelser av den palliativa vården överlag är bra men att det finns förbättringsmöjligheter till exempel bättre utbildning till de närstående som hjälper till att vårda den sjuke.

Bakgrund: Utvecklingen i Sverige går mot att fler personer med palliativ diagnos vårdas och dör i hemmet. Detta medför ofta att anhöriga får rollen som vårdare och att deras ansvar för den terminala vården i hemmet ökar. För att sjukvården ska kunna ge rätt stöd och adekvat information till anhöriga och personen med palliativ diagnos är det därför värdefullt att ta del av deras erfarenheter. Syfte: Syftet med studien var att beskriva anhörigas upplevelser av att vårda en person med palliativ diagnos i hemmet. Metod: Nio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats granskades och bedömdes i en kvalitetsmodell. Den insamlade data analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Analys av artiklarna utmynnade i tre huvudkategorier, Dagliga livet förändrades för båda parter, Sjukvården både hindrade och stöttade och Döden en del av vardagen. Innehållet i huvudkategorierna genererade de sex underkategorierna, Förändrade relationer, Det egna livet i andra hand, Att få hjälp och stöd, Att inte få hjälp och stöd, Rädsla för döden och Att leva i nuet. Ett övergripande tema, En förändrad livssituation sammanfattade tolkningen av de anhörigas upplevelser.   Slutsats: Anhöriga som vårdar personer med palliativ diagnos i hemmet behöver stöd och uppmärksammas av sjukvården. Deras egna behov kommer i andra hand eftersom de sätter personen med palliativ diagnos i första hand. De kan då känna sig isolerade och ensamma.

No description available.

Palliativ vård som bedrivs i hemmet har idag blivit allt vanligare i Sverige. Vård i hemmet, däribland avancerad vård, har ökat under senaste åren på grund av mindre vårdplatser på sjukhus, hospice och boenden. Vård i hemmet har orsakat att anhöriga blivit mer involverade i vården av en familjemedlem, vilket har inneburit en ny roll med ett stort ansvar. Att vara anhörigvårdare kan skapa oro, stress, utmattning och begränsningar som leder till maktlöshet och förtvivlan. Alla dessa omständigheter ökar anhörigas lidande och påverkar deras livskvalitet. Syftet med den här studien är att belysa anhörigas upplevelser och erfarenheter av att vårda en familjemedlem i livets slutskede. En litteraturöversikt utfördes där både kvalitativa och kvantitativa artiklar användes. Sjutton artiklar granskades vilka gav oss fyra huvudkategorier och nio subkategorier. Resultatet visar att anhöriga upplever en förändrad tillvaro som påverkar deras vardag där de tar ett stort ansvar för sin familjemedlem. Att invänta döden och förhålla sig till en osäker framtid ger upphov till känslor av maktlöshet och förlusten av kontroll över situationen. Den nya rollen som anhörigvårdare kan kännas väldigt främmande och få anhöriga att känna sig otillräckliga, speciellt när de inte har tillgång till den stöd de behöver. Att bli bekräftad och sedd av omgivningen, inte minst från sjukvårdspersonalen, är en förutsättning för att anhöriga ska kunna klara av den tunga bördan  med  att  vårda  sin  familjemedlem.  Att  som  sjuksköterska  jobba  med  hela familjen  i  fokus  gynnar  alla  inblandade  parter  och  kan  genom  detta  skapa  goda relationer med både anhöriga och patient.

Abstrakt   Bakgrund: Palliativ vård är en del av sjuksköterskans arbete inom kommunal hälso- och sjukvård. Målet med palliativ vård är att som sjuksköterska kunna leda och genomföra omvårdnadsåtgärder som lindrar lidandet och möjliggör en ökad livskvalitet för patient och närstående. Genom sjuksköterskans palliativa förhållningssätt möjliggörs en optimal palliativ vård.   Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans erfarenheter av palliativ vård inom den kommunala hälso- och sjukvården.   Metod: En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer genomfördes. Fyra sjuksköterskor och fyra distriktssköterskor deltog. En kvalitativ manifest innehållsanalys användes som analysmetod.   Resultat: Studien resulterade i tre kategorier. Kompetens i palliativ vård, där sjuksköterskans erfarenhet av arbetssätt framställdes, samarbete och stöd samt brist på information och fortbildning. Utmaningar i palliativ vård, där beskrevs erfarenheter av svåra möten, hantering av egna känslor och brist på reflektion och handledning. Berikande möte återgav sjuksköterskans positiva erfarenhet av palliativ vård.     Slutsats: Sjuksköterskorna beskrev arbetet med palliativ vård som berikande men att det även innebar svåra möten, hantering av egna känslor och att de önskade tid för reflektion och handledning i arbetet. Genom sjuksköterskans erfarenhet och kompetens kunde krav och förväntningar mötas.

Bakgrund: Andelen äldre personer förväntas öka i framtiden. Det avlider ca 90 000 personer varje år i Sverige, där 90 % av dessa är 65 år eller äldre. Äldre personer är ofta sköra och multisjuka och vården av äldre personer är därför en komplex vård. Det behövs därför mer kunskap i den palliativa vården för att möta behoven hos den äldre palliativa personen. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta med vård av äldre personer i specialiserad vård. Metod: En kvalitativ intervjustudie utfördes med 12 sjuksköterskor verksamma inom den specialiserade palliativa vården. Materialet har analyserats med en induktiv innehållsanalys i enlighet med Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Under den kvalitativa innehållsanalysen framkom två kategorier. Komplext att vårda äldre i palliativ vård, som innebär att äldre personer i den palliativa vården har ett komplext vårdbehov och de resurser som sjuksköterskan kan vara i behov av. Vikten av att inge trygghet, som innebär att både den äldre personen och närstående är i behov av att känna trygghet och hur sjuksköterskan kan bidra med det. Sjuksköterskan ger stöd och är även i behov av att få stöd i form av kollegor, handledning och få tid för reflektion. Slutsats: Kunskapen om multisjuka och sköra äldre i palliativ vård behöver spridas till alla vårdinstanser som bedriver palliativ vård. Den palliativa vården behöver utvecklas och få mer resurser för att kunna göra skillnad för den äldre personen och närstående. En empatisk, jämlik och evidensbaserad vård med vårdpersonal som arbetar utefter ett personcentrerat synsätt kan minska lidande och kostnader.

Hälso- och sjukvården genomgår ett fokusskifte från att patienten är en passiv konsument till att patienten blir en aktiv part i vårdprocessen. Delaktighet och personcentrerat förhållningssätt är vad som lyfts fram i forskning och riktlinjer som det nya arbetssättet, men betydelsen är oklar och kan variera. Vidare visar forskning att personcenterat förhållningssätt gynnar både patient och vårdpersonal i sjukvården. Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskans uppfattning om vad som påverkar patientens delaktighet i den psykiatriska vården. Metoden som användes var en kvalitativ intervjustudie som inspirerats av fenomenografins analysprocess. Nio informanter från psykiatrins verksamhetsområden Beroende och neuropsykiatri, Psykosvård och rättspsykiatriskvård, Affektiva sjukdomar och Akut och konsultpsykiatri inkluderades i intervjustudien. Huvudresultatet visade att sjuksköterskornas uppfattning om vad som påverkade patienters delaktighet kunde delas in i fem kategorier: Kunskapsluckor och bortprioriterad omvårdnad, Brist på personella resurser och tid, Tydlig information och gemensam vårdplan, Bra teamarbete och vårdrelationer samt Patienters önskemål och förväntningar. Slutsatsen är att genom att undanröja hinder för delaktighet såsom resursbrist och kunskapsluckor rörande delaktighetens betydelse och innebörd så kan omvårdnaden prioriteras och förutsättningarna för delaktighet – tydlig information, bra teamarbete och goda vårdrelationer där patienternas önskemål blir hörda om än inte alltid åtlydda – inom den psykiatriska vården öka.

Fler patienter vill vara nära deras anhöriga i livets slut och väljer därför att vårdas i hemmet. Dagens hemsjukvård kräver att sjuksköterskan har bred kunskap då svårt sjuka patienter vårdas. Palliativ vård är komplext och sjuksköterskan bör vara trygg i sig själv och i sin roll för att kunna ge en god vård i livets slut. För att god vård ska kunna ges till patienter i livets slut i det egna hemmet bör mer tid vara avsatt för sjuksköterskan, då arbetet med palliativa patienter är mer tidskrävande. Resultatet visar att den erfarna sjuksköterskan känner sig trygga i vårdandet av palliativa patienter i hemsjukvården. De önskar regelbunden utbildning för att uppdatera sin kunskap. Nyutbildade sjuksköterskor kan känna sig utelämnade i det självständiga arbetet och önskar mer stöd av ledningen. Sjuksköterskan beskriver betydelsen av att ha kollegor nära som stöd. Sjuksköterskan beskriver vikten av att ha en god relation till patient och anhöriga i palliativ hemsjukvård. När hemmet blir en vårdplats är det viktigt att kommunicera väl för att inte åsidosätta patientens integritet. Resultatet bygger på kvalitativa artiklar som först granskades med hjälp av Karlstads Universitets mall och som sedan analyserades med hjälp av Fribergs analysmodell. Analysen resulterade i 3 huvudteman och 5 underteman. Huvudfynden belyser betydelsen av att ha goda relationer till patienten och anhöriga. Att sjuksköterskan är i ständigt behov av utbildning då palliativ vård är ett kompetenskrävande område. Sjuksköterskan är i stort behov av stöd från kollegor och ledningen, men anser att stödet från ledningen är bristfällig. Det sista huvudfyndet var utmaningarna som finns i arbetet med palliativa patienter i hemmet.