När ett barn är döende kräver det palliativ vård som ska lindra symtom. Vården behöver anpassas och vara personcentrerad. Sjuksköterskan har som ansvar att se till barnets bästa och lindra de symtom som dyker upp. Genom god kommunikation kan sjuksköterskan vårda med respekt och rättvisa samt anpassad kommunikation relaterat till barnets utvecklingsålder. Vid brister i kommunikationen kan det leda till att barnet och dess symtom blir osedd. Författarna vill därför undersöka vilka förutsättningar och barriärer som finns inom kommunikation kring palliativt sjuka barn, genom att undersöka sjuksköterskans upplevelse kring detta. Detta gjordes genom en litteraturöversikt som bestod av åtta artiklar. Där resultatet visade att sjuksköterskor behöver sträva efter en öppen, ärlig och anpassad kommunikation. Vidare visades det att sjuksköterskor upplever en svårhet kring att kommunicera kring ämnet döden och döende men efter interna utbildningar upplevde de att de kändes enklare. Resultatet berör även sjuksköterskans professionella roll och hur lätt de kan vara att förlora den i ett sådant emotionellt arbete. Vid diskussionen belys ämnen kring de två teman som togs ut i resultatet. Där barnens rätt till att vara delaktiga diskuteras ihop med föräldrarna som inte vill berätta allt för barnet. Diskussionen belyser också ämnet kring oerfarna sjuksköterskor och att de upplever ämnet extra tufft.

Digitaliseringen sker på en bred front både i det svenska samhället och globalt. Den här undersökningen har undersökt digitaliseringen inom primärvården och hur denna har påverkat Region Dalarnas patienter. Region Dalarna har en egen app där patienter kan kontakta hälso- och sjukvårdspersonal i stället för att använda privata aktörers appar. Undersökningen av användningen av denna app har gjorts via en webbenkät som distribuerats via lokala Facebookgrupper i Region Dalarna. Undersökningen har visat på att de över 70+ har varit mest nöjda och att de inte har behövt hjälp i den utsträckning som kunnat antas behövts. De något yngre, mellan 41-50, var de som varit mest missnöjda med besöket via appen och de har även behövt hjälp i stor utsträckning. Undersökningen blev inte representativ för de under 20 då ytterst få svar inkom från denna åldersgrupp. Digitaliseringen har en stor effekt på de socioekonomiskt utsatta då den förutsätter att individer har råd att ha enheter där de digitala kanalerna fungerar och kan användas på ett bra sätt. Sett till medelinkomst så ligger hela Region Dalarna under rikssnittet per månad. Många kan därför antas inte ha de enheter som krävs för att använda digitaliseringens olika hjälpmedel och tjänster. Region Dalarna har en äldre befolkning än riksgenomsnittet och kan därför antas vara mer emot den digitalisering som sker, som nämnts ovan var det dock inte fallet bland de individer som svarat på enkäten. Resultatet visar på att befolkningen är nöjda med att Region Dalarna har tagit fram ett offentligt drivet alternativ till de privata aktörernas tidigare monopol på digitala primärvårdstjänster och att de gärna använder tjänsten om behov uppstår. En generell positivitet kan därför ses till den digitalisering som redan skett inom hälso- och sjukvården och den kan även antas följa med in i vidare digitalisering då specialistvården står näst på tur att digitaliseras.

Bakgrund: Ett personcentrerat förhållningssätt värnar om patientens självbestämmande, integritet och delaktighet genom att anpassa vården till dennes önskemål och värderingar. Ett globalt ökat behov av palliativ vård kräver en mer effektiv vård och ett resursutnyttjande där god kommunikation och validerade instrument är viktiga delar. The Support Needs Approach for Patients (SNAP) har skapats som ett hjälpmedel i kommunikationen för att identifiera patienternas stödbehov och skulle kunna bidra till ett mer strukturerat arbetssätt inom svensk specialiserad palliativ hemsjukvård. Syfte: Att utvärdera The Support Needs Approach for Patients angående innehållsvaliditet ur sjuksköterskors perspektiv inom avancerad sjukvård i hemmet (ASiH). Metod: I denna valideringsstudie utvärderades innehållsvaliditet av formuläret SNAP med fokusgruppsintervjuer för att undersöka sjuksköterskors förståelse för och reflektioner kring SNAP och dess användning. Resultat: Sjuksköterskorna hade olika åsikter om SNAPs relevans och användbarhet inom ASiH. Interventionen ansågs vara omfattande och kunna vara till stöd för en mer strukturerad kommunikation och identifiering av stödbehov för patienterna. För att kunna implementeras inom ASiH bör dess layout och språkkonstruktion ses över och anpassas. Slutsats: SNAP har potential att användas inom ASiH för att tillhandahålla en mer stödjande och personcentrerad kommunikation samt identifiering av patientens stödbehov. SNAPs layout och språkkonstruktion kan behöva modifieras så att den blir mer stödjande, personcentrerad och lämpad till den palliativa vården i stort. SNAP kan innebära en högre arbetsbelastning i en redan pressad miljö samtidigt som den kan bidra till ett mer effektivt arbetssätt och en mer kvalitetssäker palliativ vård.

Bakgrund: En åldrande befolkning och ett ökande behov av palliativ vård för personer med kronisk sjukdom är en global utmaning. På grund av begränsade resurser i hälso- och sjukvården är det ofta närstående som tillhandahåller palliativ vård i hemmet. Därför är det viktigt att närstående får ett gott stöd och den kunskap de behöver för att kunna tillhandahålla informell vård hemma för den sjuke familjemedlemmen. Syfte: Syftet med studien är att beskriva närståendes upplevelser av palliativ vård i hemmet Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt av kvalitativ design med induktiv ansats och är baserad på nio vetenskapliga artiklar. Artiklarna analyserades med hjälp av Fribergs (2017) analysmodell. Resultat: I resultatet redovisas fyra teman som identifierades i analysen och som är att känna sig isolerad och ensam, att hantera ett förändrat förhållande, att känna stort ansvar och att ifrågasätta sin insats. Slutsats: Studiens resultat visar att närstående ofta känner sig ensamma och isolerade när det inte finns tillräckligt stöd från vårdpersonalen och när den palliativa vården sker i hemmet, och utan tillräckligt stöd kan närståendes hälsa påverkas av negativa upplevelser. Vidare framkom det i resultatet även att närstående upplevde känslan av ett tungt ansvar i rollen som vårdgivare av den sjuke familjemedlemmen när de ger palliativ vården i hemmet. Därför är det viktigt att sjuksköterskan ger stöd från samhället till individen och närstående i övergångsprocessen. Detta kräver en förtroenderelation för att patienter och närstående ska kunna ta till sig kunskap om den nya situationen och belyser vikten av ett personcentrerat vårdfokus.

Bakgrund Med en sjukdom som inte går att bota inleds den palliativa fasen i en persons liv. Allt fler väljer att vårdas i hemmet med hjälp av anhöriga. Grunden i den palliativa vården utgörs av fyra hörnstenar, symtomlindring, närståendestöd, teamarbete samt kommunikation och relation. Målsättningen är att förbättra livskvaliteten både för patienten och de anhöriga.   Syfte var att belysa anhörigas erfarenheter av att vårda en familjemedlem i hemmet vid livet slutskede.   Metoden var en litteraturstudie som omfattade nio vetenskapliga artiklar från databaserna Cinahl och PsycINFO. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades därefter genom en integrerad analys.   Resultatet framställdes genom fyra kategorier; ”Meningsfullhet”, ”Ohälsa”, ”Relationer” och ”Stödjande insatser”. Kategorierna delades sedan in i åtta underrubriker; ”Tacksamhet”, Ansvar och utmaningar”, ”Psykisk ohälsa, ”Fysisk ohälsa”, ”Ensamhet”, ”Förändrade relationer”, ”Socialt stöd” och ”Stöd från vårdpersonal”. Att vårda en familjemedlem i hemmet skapade stora förändringar i de anhörigas liv. Ohälsa var vanligt förekommande bland de anhöriga, på grund av de krav och utmaningar som fanns i vardagen. I resultatet framkom brist på stöd från vårdpersonal. De anhöriga kände sig maktlösa och ensamma. De tyckte inte att de hade rätt kunskaper nog att vårda den sjuke.    Slutsats För att de anhöriga ska känna sig trygga med att vårda en familjemedlem i hemmet är stödjande insatser från vårdpersonalen av betydelse. Genom god kommunikation och individanpassad information kan missförstånd och obesvarade frågor undvikas. Anhöriga vill känna sig sedda och bli bekräftade av vårdpersonalen. Om vårdpersonal är med och uppmärksammar de brister som finns kan en trygghet skapas för de anhöriga och god palliativ vård i hemmet kan ges.

Bakgrund: Drygt 40 miljoner personer i världen är i behov av palliativ vård varje år och av dessa är cirka 70 000 bosatta i Sverige. Palliativ vård innebär att vårdpersonal ökar livskvalitén eller lindrar lidandet för patienter med en obotlig sjukdom. Litteraturstudiens teoretiska referensram utgick från de fyra hörnstenarna.  Syftet: Litteraturstudiens syfte var att undersöka sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i livets slutskede.  Metod: En litteraturstudie genomfördes i enlighet med Kristensson (2014). Nio vetenskapliga artiklar från databaserna Cinahl och PubMed inkluderades. Data analyserades enligt Friberg (2012). Resultat: Resultatet delades in i fem kategorier: Möjligheter att bidra till en god död, Bristande kunskap, Betydelsen av kommunikation, Vikten av att grunda relationer med patienter och närstående samt Känslomässiga påverkan. Resultatet visade att sjuksköterskor har möjlighet att medverka till en god död för döende patienter och deras anhöriga. Det framkom även att sjuksköterskor känner sig oförberedda på att ge säker och effektiv vård.  Slutsats: Sjuksköterskorna kunde bidra till en god död för både patient och anhörig genom att respektera deras önskemål, bevara patientens värdighet samt att tillfredsställa existentiella behov. Sjuksköterskor upplevde känslomässigt utmattning av att ge vård i livets slutskede, trots det ansågs det som ett privilegium att vårda patienter i livets slutskede.  Nyckelord Sjuksköterskor, erfarenheter, palliativ vård, vård i livets slutskede  Tack Tack till Carina Persson för en god handledning under vårt arbete.

Introduktion: Cirka 75000 personer är i behov av någon typ av palliativ vård varje år i Sverige. Tidigare forskning har till stor del fokuserat på sjuksköterskans eller närståendes perspektiv. Det finns därför ett behov av att undersöka hur patienten själv upplever den palliativa vården i livets slutskede för att förbättra den vård som ges. Syfte: Att beskriva vilka aspekter patienter i palliativ vård i livets slutskede uppger som viktiga. Metod: Allmän litteraturstudie av tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ design. Studierna kvalitetsgranskades och analyserades med tematisk analys.  Resultat: Fem teman och 11 subteman identifierades. Stöd i omgivningen - Relationer med närstående och Bra kommunikation och relation med sjukvårdspersonal, Eget beslutsfattande - Rätten till självbestämmande och Självständighet, Inre frid - Behov av att känna hopp samt acceptans inför döden, En trygg miljö - Förväntningar på platsen vården bedrivs, Upplevelsen av platsen vården bedrivs och Kunskap hos personal, Symtomlindring - Lindra lidandet och Dö utan smärta. Slutsats: Resultatet visar att flera aspekter är viktiga för patienter i livets slutskede. Att få stöd i omgivningen med betydelsefulla relationer med närstående och personal och god kommunikation ger tröst och stöd. Det är viktigt för patienter att bevara sin självbild och kontroll över sin kropp så länge som möjligt. Det är även angeläget att känna inre frid för att kunna hantera rädsla samt att uppleva vårdmiljön positivt. Att få adekvat symtomlindring och att dö befriad från smärta uppges även som centrala aspekter. Genom ett personcentrerat arbetssätt och ökad kunskap om patienters upplevelser, kan sjuksköterskorna bemöta patienternas behov i livets slutskede och ge bättre vård.

Patientens rätt till delaktighet har ytterligare förstärkts i Sverige genom lagstiftning sedan 2014. Processen att stärka patientens roll och delaktighet i sin vård inom vården har påbörjats och nya arbetsmodeller befinner sig under utveckling och implementering.   Syftet med detta examensarbete har varit att beskriva patientens erfarenheter av att vara delaktig i sin vård i hemmet.   För att besvara syftet och beskriva kunskapsläget valdes en deskriptiv design i form av en allmän litteraturöversikt utifrån 15 artiklar av både kvantitativa och kvalitativa ansats.   Resultatet visar att patienters erfarenheter av delaktighet är komplexa. Patienter strävar efter att blir behandlade med respekt för sin individualitet och att vara en partner i vårdrelationen för att kunna vara delaktiga. Utöver det visar resultatet av detta examensarbete att patienter har en insikt i sitt eget ansvar och en stark vilja till delaktighet men att förmågan varierar och delaktigheten beror även på organisation av vården, som patienter själv har svårt att påverka.   Resultatet visade att patientens erfarenheter av sin delaktighet i sin vård i hemmet är mångfaldiga och komplexa, men är beroende av organisatoriska faktorer som tillgänglighet och kontinuitet av vården. Dessa faktorer ligger utanför patientens möjligheter att påverka dem. Tolkningen av resultatet kunde visa att patientens delaktighet ägde rum endast i den utsträckning som vården och vårdpersonalen gav möjlighet och förutsättningar till.   Slutsatsen blev att det ger stöd till antagandet att medvetenheten och kunskapen hos vårdpersonalen skulle behöva ökas.   Resultatet återspeglar tyvärr inte om patienter varit tillfreds med den delaktighet som de kunde uppnå, så ytterligare forskning av både kvalitativ och kvantitativ ansats kan vara av värde för att driva utvecklingen inom vården till en förbättrad patientdelaktighet.   Dessutom kan det finnas olika uppfattningar hos båda parter i vårdrelationen om förutsättningar för delaktighet. Vidare forskning om förståelsen av patientens förväntningar, samt eventuella missuppfattningar på vårdpersonalens sida kan vara av intresse för att utveckla fungerande strategier och arbetsmodeller för att i framtiden ytterligare kunna främja patientens delaktighet i sin vård.

Trauma är en av de vanligaste dödsorsakerna bland unga vuxna i Sverige. Traumapatienter definieras som personer som utsatts för allvarlig eller livshotande skada i samband med yttre våld och omhändertas på sjukhus. Förutom stort lidande för individen orsakar trauma även höga kostnader för samhället, då det krävs stora resurser för hälso- och sjukvården. Omvårdnaden av traumapatienter är komplex och krävande och sjuksköterskan har ett stort ansvar för att bedriva säker och personcentrerad vård av traumapatienter.   Syftet var att belysa faktorer som påverkar sjuksköterskans omhändertagande av traumapatienter inom akutsjukvård.  En litteraturöversikt genomfördes för att besvara studiens syfte. Sökningar utfördes i databaserna PubMed och Cinahl. 17 vetenskapliga artiklar, publicerade 2008–2018 inkluderades i studien efter kvalitetsgranskning. En integrerad analys genomfördes för att analysera och syntetisera de inkluderade artiklarna.   Två övergripande dimensioner framkom; Faktorer som försvårar sjuksköterskans omhändertagande av traumapatienter och Faktorer som underlättar sjuksköterskans omhändertagande av traumapatienter. Fem kategorier presenteras under vardera dimension. Kategorier tillhörande de försvårande faktorerna var: komplexiteten i trauma, ansträngd arbetsmiljö, bristande kommunikation och dysfunktionellt teamarbete, bristande kompetens, och den emotionella utmaningen. Kategorier tillhörande de underlättande faktorerna var: välfungerande teamarbete och god kommunikation, kunskap och erfarenhet, sjuksköterskans personlighet och förhållningssätt, strukturerade arbetssätt och reflektionens betydelse. Att omhänderta traumapatienter är en utmaning, både ur ett medicinskt och ur ett omvårdnadsperspektiv. Gemensamt för flera av de faktorer som påverkar sjuksköterskans omhändertagande av traumapatienter, tycks vara att de på olika sätt kan försvåra eller underlätta sjuksköterskans förmåga eller benägenhet att bedriva säker och personcentrerad vård. Om sjuksköterskor får chansen att bedriva en patientsäker och personcentrerad traumavård kan traumapatienters hälsa förbättras både på kort och lång sikt.   Denna litteraturöversikt har bidragit med kunskap kring vilka verktyg och omständigheter sjuksköterskor inom traumavård behöver för att göra ett fullgott arbete och ge traumapatienter god omvårdnad.

Bakgrund Patienten har både en önskan om och en rättighet enligt lag att vara delaktig i sin vård. Skiftbytesrapportering vid patientens säng, så kallad bedsiderapportering, är en alternativ rapporteringsmetod som kan göra patienten delaktig i sina hälso- och vårdprocesser. Syfte Att belysa patientens upplevelse av bedsiderapportering. Metod En litteraturöversikt valdes för att besvara syftet. Systematisk litteratursökning utfördes i databaserna CINAHL och PubMed med hjälp av MeSH termer, CINAHL-headings och fritext. Sammanlagt inkluderades 13 artiklar i resultatet som redovisas i en matris. Samtliga artiklar har genomgått kvalitetsgranskning och analyserats utifrån Fribergs (2012) analysmodell. Resultat Resultatet presenteras i fyra teman: Känslan av att vara delaktig, En förbättrad vårdrelation, Att känna sig trygg, Att informationsutbytet kan höras av andra. Patienter har generellt positiva upplevelser av bedsiderapportering i form av ökad delaktighet, samhörighet och trygghet. Utmärkande fördelar är patientens samspel med vårdpersonalen, tillgången till information, mer kunskap om sin hälsa och kontroll över sin vårdsituation. Slutsats Patienter upplever deltagandet vid bedsiderapportering positivt när genomförandet präglas av ett personcentrerat förhållningssätt. Den stora behållningen med bedsiderapportering är informationsutbytet mellan patienten och vårdpersonalen. Vidare har rapporteringsmetoden potential att öka patientsäkerheten och stärka partnerskapet med vårdpersonalen.