Todays travel trends go towards independence and self planning. If you need advice or help when performing your trip, there are several different series of guidebooks on the market and one of these series comes from the travel magazine Vagabond. This degree project concerns the redesigning of the travelguides of Vagabond, or to be precise: their cityguide over Istanbul. The purpose of the new design is to assure the resemblance between the guidebook and the magazine, as wanted by the Art Director of Vagabond Angelica Zander.Prior to the redesigning process preliminary studies that make up the fundamental ideas were made. Three other big titles of guidebooks on the market were analyzed, and in addition a great deal of focus – considering the final purpose – was put on the concept of magazine design. Some color psychology has also been studied to make out what a difference color makes in printed media and what power color can contribute with, when delivering the message. Finally redesign as a concept has been investigated to clarify why the way of expression should be renewed from time to time.The result is presented as spread examples from the cityguide over Istanbul. The new design is applied on the existing content and the result is supposed to appear as a miniature magazine.

No description available.

Cette étude propose une lecture historique et littéraire sur l’Alentejo, la plus vaste province du Portugal, à partir d’un vagabond qui l’a réellement arpentée et d’une forme de vagabondage qui a aidé à forger une image de l’homme de cette région au caractère indomptable et sauvage. Les vastes terres de l’Alentejo aux larges horizons et aux distances illimitées auront un impact sur l’imaginaire autour de l’Alentejo et sur sa représentation au niveau littéraire. Une partie de l’œuvre littéraire de Manuel da Fonseca est attachée à cette région et noue avec elle des liens étroits qui ont produit un univers riche de significations sur les relations sensibles de l’homme à l’espace. Ainsi, la relation indissociable de l’homme de l’Alentejo à sa région y est représentée et est étroitement liée à celle de Manuel da Fonseca avec cette région. La représentation de la vie à partir d’un rapport intime, familier et d’un certain engagement humain envers cette province, a produit un univers littéraire singulier. Une errance, au départ, attachée à la figure du vagabond, le "maltês", et à cette forme de vagabondage, la "maltesia", vient alors se dessiner dans l’espace littéraire montrant que les frontières entre les différents textes, entre les différents personnages et entre les différents sujets de l’énonciation sont fluides et perméables. Les sens de "maltesia" et de "maltês" s’approfondissent, alors, montrant un espace humain dans lequel viennent s’inscrire l’énigme de la vie et de la création littéraire. / This study proposes a reading of Alentejo’s imaginary, the largest province of Portugal, from a vagabond's point of view who actually drifted this region, in a form of vagrancy, which helped to forge the image of a man with a wild and untameable nature. The vast lands of Alentejo with wide horizons and distances have an immeasurable impact on Alentejo’s imaginary and its representation in literature. Part of Manuel da Fonseca’s literary work is closely attached to this region producing a rich universe of meanings on sensitive relationships of man and space. Thus, the inseparable relationship between the man from Alentejo and his region is represented all over his work and bonds to Manuel da Fonseca's own relationship to that region. A representation of life, through a familiar and intimate story, together with a political humanised commitment towards that province, creates a singular literary universe. A drift, initially attached to the wanderer’s figure - the maltês - and its form of vagrancy – maltesia, comes to draw itself in the literary space showing that the boundaries between the different texts and characters can be fluid and permeable. The sense of maltesia and maltês gently deepens, showing a human space which becomes inscribed with the riddle of life and literary creation.

Through examining the positionality of Hayashi Fumiko as well as the changing socio-political, economic and historical contexts in which she lived in, I look to better understand how Hayashi navigated through the patriarchal systems of society as a woman writer. This thesis includes a survey of the Meiji, Taisho and Showa periods as well as a comparative analysis of Hayashi's prewar, interwar and post-war works.

Voyage är en fiktiv nyskapad resetidning vars formgivning har tagits fram efter en visuell studie av layouten hos Sveriges resetidningar Vagabond, Allt om Resor, Res och Escape 360°. Layoutens syfte är att visa hur man kan sticka ut och bryta mot den vanliga trenden för att fånga nya läsare inom detta tidningssegment. Den nytänkande layouten ska attrahera de mer aktiva och äventyrliga resenärerna.De existerande resetidningarna är alla uppbyggda på ett strukturerat vis, vissa rörigare än andra. Med den nya tidningen Voyage valdes att skapa en layout som medvetet är tänkt att vara rörig, fast med en harmoniserande rörighet. Under rörigheten finns ändå en underliggande struktur som håller uppslagen samman. De andra tidningarna skapar en rörighet genom varierande layout av bilder och text. Voyage skapar rörighet genom dekorativa element.

Syftet med denna studie är att undersöka hur Japan framställs i svenska resereportage och huruvida framställningssättet har förändrats över tid. För att besvara dessa frågor har jag valt ut två resereportage om Japan ur resemagasinet Vagabond, ett från 1990 och ett från 2010, och utfört en språkvetenskaplig textanalys utifrån Hellspong och Ledins textanalysmodell. Jag fokuserar främst på den ideationella aspekten av textstrukturen, men även andra aspekter, såsom textens kontext och interpersonella struktur, kompletterar analysen. Min första slutsats är att reportagen som jag undersökt framställer Japan som ett annorlunda, otillgängligt och obegripligt land. Detta gäller framför allt reportaget från 1990, men även det från 2010 om än i mindre utsträckning. Detta görs på flera sätt: framhävningen av ett motsatsförhållande mellan svenskar och japaner, framhävningen av otillgänglighet och obegriplighet genom beskrivningen av skribenten som maktlös nybörjare, kollektiva uttryck såsom ”japaner” som förstärker intrycket av en anonym folkmassa, ett utifrånperspektiv, osv. På så sätt framstår Japan som motsatsen till den ”normala” värld som ”vi svenskar” lever i. Det här motsatstänkandet är förknippat med postkolonialism och orientalism. Min andra slutsats är att framställningen av Japan har blivit mer nyanserad i reportaget från 2010, jämfört med det från 1990. Oppositionen mellan ”vi” och ”dem” är svagare; värdeord och kollektiva uttryck är mer sällsynta; intrycket av otillgänglighet och obegriplighet har försvagats i och med att skribenternas nybörjarintryck har minskat.

Med tanke på den rådande klimatdebatten och den svenska flygskammen som pågår har en kvalitativ innehållsanalys av Sveriges största resetidning Vagabond genomförts. Vagabond skriver och tipsar om resmål och destinationer och uppmuntrar sina läsare att resa och upptäcka världen. Den drivande kraften bakom uppsatsen var således att se hur en stor svensk resetidning kan fortsätta att bedriva sin verksamhet, när allmänheten går mer och mer mot ett minskat resande. Tolv nummer av den fysiska tidningen, samt Vagabonds hemsida, analyserades. Syftet med studien var att undersöka om och hur den rådande klimatdebatten och den svenska flygskammen kunde urskiljas i innehållet, och hur resande gestaltas med hänsyn till denna debatt. De frågeställningar jag utgick min analys från var 1; Kan klimatdebatten och flygskammen urskiljas i Vagabond? I sådant fall hur? 2; Kommer tidningen med specifika förslag till klimatsmartare resealternativ? Hur framställs dessa? 3; Hur gestaltas resande, med hänsyn till klimatdebatten och flygskammen, i texterna? Analysen utgår från gestaltningsteorin och hur gestaltningar kan studeras för att se hur innehållet beskriver verkligheten, och vad innehållet representerar. Analysen är uppdelad i två delar. Den första delen analyserar om och hur flygskammen och klimatdebatten kan urskiljas, där en läsning av det mer direkta och framträdande innehållet genomförs. Den andra delen analyserar hur resande gestaltas, där en läsning av det inte lika direkta innehållet genomförs. En läsning som kräver mer tolkning. Det är tydligt att Vagabonds redaktion nåtts av debatten och försökt förtydliga detta för sina läsare, med tydliga kopplingar till, och fakta om, bland annat flygskammen och flygets utsläpp. Det har även skett en omgestaltning, från att gestalta resande där destinationen är målet till att gestalta resande där färden är en del av målet. Tåg lyfts fram som ett alternativt färdmedel och mer innehåll fokuserar på kortväga resor än tidigare.

The purpose of this paper is to investigate the portrayal of Ethiopia as a destination in a travel report from the newspaper Vagabond. The method used is critical discourse analysis, based on postcolonial theory formation. The focus of the analysis is to examine how Ethiopia and its population are represented in the text. This is done by finding out what descriptions, formulations and concepts are used to entice the reader to travel there. Since I want to investigate how the text differs from other reports on travel destinations in Africa, a comparison is also made with two other texts. The main conclusion that can be drawn from the results is that the text conveys the image of Ethiopia as a different destination where the locals and their way of life are the focus. The text in the report is characterized by stereotypical notions that people in the "third world" live an uncivilized life that contrasts with the "modern West".

The theme of this essay arises from problematic pictures which travel journalism can bring about foreign countries, and in this specific case Mexico. These pictures can be problematic in the way that they can carry colonial elements and form colonial discourses. The main purpose of this study is therefore to investigate the Swedish travel magazines, Vagabond, RES and Allt om resor, and how they portray places and people in the written texts and photographs. This was done with a postcolonial and discourse theoretical framework, whereas empowerment of certain pictures can lead to formation of discourses, myths and stereotypes about places and people in Mexico. The method used to reveal different aspects of the travel reports was semiotic analysis, Norman Fairclough’s critical discourse analysis and critical linguistics. These together allowed a closer reading of the texts and the photographs, with regards to the context of the text and the magazine’s development. The analysis was conducted with help of linguistic tools such as transitivity and lexical structure, and a thematic structure consisting of themes such as metropolis Mexico city, Mexico’s hinterland and Mexico’s coast. The result showed on many differences and similarities in the nine travel reports which have been studied, depending on the theme, magazine and publication year. The articles published in the 1980’s and 1990’s focused more on people as Indians and Mexicans which mostly were described by their attributes rather than their actions, and therefore objectified and stereotyped as Indians and cowboys, poor and childish. In articles from the 20th century there has been a shift in focus from people to places, these places were often beaches and the sea, constructing the myth of the relaxing paradise. Sometimes these pictures were combined with the Mayan culture to show a variation of destinations, and to meet new tourism trends such as ethnic and culture tourism.

The diploma thesis deals with various genres which, at the turn of the century, depicted life of the Prague offscourings, i.e. socially excluded and frequently humiliated inhabitants of Prague. The main objective is to give a characteristic of a homeless character, the man on the street, also known as the "Prague vagabond", a character which regularly appears in literature of the period. The thesis discusses several specific Prague vagabonds whom it subsequently compares to the literary type of vagabond (the author used Daniela Hodrová's theoretical findings about the literary type) and shows the impact the city environment has on him. Besides that, the author follows the way the city itself is described as the vagabond of Prague is closely connected with and to a large extent determined by his home city. Primarily, the thesis works with fiction (although a few plays are included as well) and aims to focus on authors of the period who are not widely known today, e.g. R. J. Kronbauer, K. L. Kukla, V. Plaček, F. L. Šmíd, and J. Hais Týnecký. Keywords Prague, Prague offscourings, vagabond, beggar, social issues, literary character, environment