No description available.

The project started on the basis of the global goal for clean water and sanitation. Early in the project, it was identified that there is a municipal water and sewage system in Eskilstuna that supplies the urban areas, whilst the majority of the homes in the countryside are dependent on an individual water supply and sewerage system. During site visits the residents along road 230 mentioned that the municipality had promised an expansion of the water and sewerage system for several years, but that this was yet to happen - despite the fact that the water treatment plant Hyndevad is in the same area. Presuming that the municipality will eventually expand the water and sewerage system along road 230, smaller water treatment plants could supply clusters of homes with clean water until the expansion is completed. Plants may also be built along the road and then later connect to the major system in the future. This project aims to design and develop one of these plants, which will be able to supply about 350 people with water, and at the same time educate the residents on sustainable water management. The building will be a people's house where the water purification process is visible and creates atmospheric rooms for meetings, exhibitions and conferences. / Verket startade med utgångspunkt i det globala målet rent vatten och sanitet för alla. Tidigt i projektet identifierades det att det idag finns i ett kommunalt vatten- och avloppssystem i Eskilstuna som försörjer de mer urbana områdena, medan majoriteten längre ut på landsbygden istället är beroende av ett enskilt VA-system. De boende längs med väg 230 nämnde vid platsbesök att kommunen pratat i flera år om att bygga ut det kommunala VA-systemet, men att detta aldrig skett - trots att vattenverket Hyndevad ligger nära vägen. En framtidsspaning utifrån detta var att kommunen så småningom kommer bygga ut det kommunala VA-systemet längs väg 230 och att mindre vattenverk samtidigt skulle förse kluster av bostäder med vatten. Vattenverk kan också komma att byggas längs med vägen för att sedan kopplas till det större systemet i framtiden. Projektet syftar på att designa och utveckla ett av dessa verk, som kommer kunna förse omkring 350 personer med vatten, och samtidigt lära ut om hållbar vattenhantering. Byggnaden blir ett folkets hus där vattenreningsprocessen är synlig och skapar atmosfäriska lokaler för möten, utställningar och konferens.

Detta arbete utreder möjligheten att säkra vattentillgången i Mönsterås kommun med hjälp av en avsaltningsanläggning för bräckvatten från östersjön. Det är högst troligt ett sådant vattenverk skulle kunna uppföras i kommunen och dessutom ge ett vatten med lägre halter av oönskade ämnen än vatten renat med konventionella metoder från yt- och grundvatten till en marginellt högre kostnad.I arbetet redovisas kortfattat principen för avsaltning med RO (Reverse osmosis). Uppbyggnaden av två vattenverk som använder den tekniken och likt Mönsterås ligger i Kalmarsund beskrivs. Med information från sjökort och kartor har troliga råvattentillgångar i kommunen identifierats och utifrån dessa grundar sig förslagen för placering.Med hjälp från ett flertal kontakter i branschen har en enklare projektering gjorts för ett vattenverk med kapacitet på 3000 kubikmeter dricksvatten per dygn.I resultatet redovisas några förslag på placering av ett vattenverk. / This work investigates the possibility of securing the water supply in Mönsterås municipality with the help of a desalination plant for brackish water from the Baltic Sea. It is highly likely that such a waterworks could be built in the municipality and also provide water with lower levels of unwanted substances than water purified by conventional methods from surface and groundwater at a marginally higher cost.In the work, the principle of desalination with RO (Reverse osmosis) is briefly presented. The construction of two waterworks that use this technology and, like Mönsterås, is located in Kalmarsund is described. With information from nautical charts and maps, probable raw water resources in the municipality have been identified and based on these, the proposals for placement are based.With the help of several contacts in the industry, a simpler design has been made for a water treatment plant with a capacity of 3000 cubic meters of drinking water per day.The result presents some suggestions for placement of a desalination plant.

Vattenkvaliteten i svenska yt, - och grundvatten riskerar att försämras i framtiden på grund av klimatförändringar (Svenskt Vatten, 2007). Bland annat förväntas halten organiskt material i vattnet öka, medeltemperaturen stiga samt förekomsten av virus och bakterier i ytvatten öka (Svenskt Vatten, 2011). Förändrade förutsättningar i svenska sjöar har redan upptäckts, bland annat har halten organiskt material ökat i ytvattnet i södra Sverige sedan 1990-talet (Löfgren, Forsius, & Anderson, 2002). Dessutom hade 20 av totalt 33 tillfrågade dricksvattenproducenter sett försämrad råvattenkvalitet i sina verksamheter med avseende på bland annat organiskt material (Svenskt Vatten, 2007). Varje år sker ett antal sjukdomsutbrott relaterat till bristfällig dricksvattenkvalitet i Sverige och i de flesta fall har detta skett på grund av att otillräcklig kontroll av vattenkvaliteten eller att vattenverket inte haft tillräckliga skyddsbarriärer mot mikrobiella föroreningar (Lindberg & Lindqvist, 2005). Bristfällig råvattenkontroll har identifierats som en svag länk i svensk dricksvattenproduktion och kommer att behöva förbättras i framtiden (Statens offentliga utredningar, 2016). Syftet med detta arbete var att visa hur god råvattenkontroll kan användas för att minska risker för försämrad dricksvattenkvalitet samt att ge förslag på innehåll i verksamhetsutövares egenkontrollprogram för förbättrad råvattenkontroll. I huvudsak har råvattenkvaliteten i vattenverket från det inducerade ytvattnet vid Rökebo utvärderats genom att studera provtagningsdata från området. Provtagning i observationsrör i grundvattentäkten har utförts för att undersöka hur avskiljningen av främst organiskt material påverkas av avståndet från ytvattnet. Råvattnet i Rökebo har jämförts med råvattnet i Årsunda och Wifsta för att undersöka om liknande trender återfinns vid dessa eller om vattnets egenskaper är lokalt betingade. Åtta stycken vattenverk har studerats för att utvärdera utsträckningen av råvattenkontrollen vid dessa. Utifrån resultatet av detta arbete framkom att råvattenkvaliteten i Rökebo har försämrats över tid med avseende på bland annat organiskt material, mangan och vattnets turbiditet samt färgtal. Den huvudsakliga avskiljningen av organiskt material i grundvattentäkten sker vid strandkanten, vilken identifierats som en känslig punkt i produktionskedjan. Råvattnets järnhalt minskar vid ökat uttagsflöde och det är möjligt att halten organiskt material har börjat sjunka men längre tidsserier krävs för att kunna säkerhetsställa detta. Råvattnet i Årsunda och Wifstas vattentäkter visar däremot ingen tydlig förändring över tid, vilket tyder på att råvattnets beskaffenhet är områdesspecifik. Vid de studerade vattenverken skiljer sig dessa åt, både i storlek och hur pass omfattande råvattenkontrollen är. Generellt tar de större vattenverken fler råvattenprov än de små men antalet provtagningstillfällen varierar kraftigt. För ett av vattenverken togs inga råvattenprov alls. Råvattenkontroll varierar kraftigt mellan verksamhetsutövare och områden men behöver i många fall förbättras. Som förslag ges här att råvattenprover ska tas med liknande frekvens som dricksvattenprover. Förslag på råvattenkontroll är att verksamhetsutövarna ska utföra en uppströms mikrobiologisk riskanalys för att utvärdera om skyddsbarriärerna är tillräckliga för att undvika eventuell smitta vid vattenverket. Utöver detta bör uppföljning av insamlade data ske i större utsträckning samt att samarbete med tillsynsmyndigheter förbättras. Förslag och exempel på metoder för datautvärdering har getts i rapporten (tidsserieanalyser, PCA-analyser och korrelationsanalyser). Provtagning och övervakning bör ske i vattentäkten, inte bara vid vattenverket. Som ett verktyg för detta förslås att en hydrogeologisk modell upprättas över vattentäkten då denna kan användas bland annat för att identifiera lämpliga provtagningspunkter, utvärdera influensområdets utsträckning och för att ge verksamhetsutövaren bättre insyn över flödessituationen i området.

Omkring 1970 byggdes och renoverades många vattenverk i Sverige. Dessa beräknadesdå att ha en livslängd på mellan 50-60 år, vilket i de flesta fall nu har passerat.Det har hittills saknats enhetlig information gällande hur renovering av enbassängkonstruktion i ett vattenverk bäst går till. Detta motiverade tillkomsten av följandearbete. Syftet är att undersöka vilka renoveringsmetoder som finns samt sammanställaoch utvärdera dessa. Målet är att presentera vilka riktlinjer som bör följas vid renoveraringav betongkonstruktioner i vattenverk.Arbetet ger svar på vilka skador som är vanliga i vattenverk och vad de beror på, vilkarenoveringsmetoder som är bäst lämpade, vilka material som kan användas samt vilkakrav som ställs på slutresultatet.Litteratur som behandlar betongrenovering har tjänat som utgångsmaterial. Intervjuer harskett med betongexperter, vattenverkspersonal och entreprenörer som utför denna typ avarbete.Problem i vattenverk är främst sprickor, urlakning, mekanisk erosion, korrosionsskador,kemiskt angrepp, biologisk nedbrytning och frostskador. Dessa skador renoveraslämpligen genom att ta bort den skadade betongen och ersätter den med ny, utifrån denexponeringsklass som gäller för det aktuella objektet.Borttagning av den dåliga betongen ska mot slutet göras med försiktighet för att undvikafickor vid armering och mikrosprickor i kvarvarande betong. För att få ett bra resultatkrävs både uppruggning av ytan som ska pågjutas samt fukthärdning efteråt. Vatten är ettlivsmedel så det ställs hårda renhetskrav på arbetare och maskiner samt krav på att allaprodukter som används är livsmedelsgodkända.Den slutsats som dras är att det idag inte finns någon generell och exaktrenoveringsmetod för betongkonstruktioner i vattenverk. Många olika faktorer spelar in.Det skulle dock fylla en kunskapslucka och underlätta framtida renoveringar omvattenverken gjorde en gemensam sammanställning av sina erfarenheter och lärdomar.Likaså är det ett stort värde att utbilda sin personal. / Around 1970 many water treatment plants were built and renovated in Sweden. Thesewas calculated to have a service life of between 50-60 years, which in most cases nowhave passed.The aim is to investigate which renovation methods exist and compile and evaluate these.The goal is to present which guidelines should be followed when renovating concretestructures in water treatment plants.The work gives answers to what damage is common in water treatment plants and whatthey depend on, which renovation methods are best suited, which materials can be usedand which requirements are set on the result.Problems in water treatment plants are mainly cracks, leaching, mechanical erosion,corrosion damage, chemical attack, biodegradation and frost damage. These damages arepreferably renovated by removing the damaged concrete and replacing it with new, basedon the exposure class that applies to the object in question.The conclusion is that today there is no general and exact renovation method for concretestructures in water treatment plants. Many different factors are involved.However, it would fill a gap of knowledge and facilitate future renovations if the watertreatment plants made a joint compilation of their experiences and lessons learned. It isalso a great value to educate the personnel.

Per- and polyfluorinated substances (PFASs) have become an urgent topic in the water treatment industry in recent years as a consequence of new scientific discoveries of the correlation between the ingestion of some PFASs and their toxicity in humans and other organisms. PFASs are synthetic compounds present in a variety of products. Due to their desirable physical and chemical properties, PFASs are found in everything from clothes and furniture to aqueous fire-fighting foams. These compounds have also been identified in food and drinking water. The flourine-carbon bond present in these chemicals are exceptionally strong. Hence PFASs are persistent in nature when leaked to the environment. Additionally, the mobility properties of PFASs in the soil leads to contamination of surface and groundwater, necessitating actions from drinking water treatment plants (DWTP).  Nanofiltration plants have shown to successfully reduce the PFASs content in contaminated waters. The accumulation of PFASs in the concentrate is a potent source of these compounds and requires treatment before leaving the DWTP. Foam fractionation (FF) is an aeration technique that utilizes the hydrophobic properties of the PFASs compounds, in which PFASs adsorbs to the interfaces of introduced rising air-bubbles. The foam forming at the surface is then extracted, reducing the contamination.  In this study, the efficacy of the FF system on a concentrate from a two-stage nanofiltration membrane was evaluated. Also, the ability of surfactants to enhance the PFAS reduction was explored. The study was conducted in two parts. The first part was executed in a laboratory scale environment where five surfactants were added to a batchwise FF system. A minimum dose was determined and four experimental runs were then executed for each surfactant: Zero surfactant, 1x minimum dose, 2x minimum dose and 5x minimum dose. The results were evaluated and the surfactant showing the greatest improvement of PFASs removal, in this study a cationic surfactant, was chosen for further investigations in the second part. A continuous pilot FF system was used in the second part, the inner diameter of the colon was 54 mm, the height of the water column was held at 1 m prior to the aeration, the contact time (CT) was 10 minutes and the air-flow rate was set to be 4 L/min in all runs. Four experimental runs were conducted with different doses of the cationic surfactant: Zero surfactant, 1x minimum dose, 2x minimum dose and 3x minimum dose. Each experiment was repeated three times. A total of 12 runs were performed.  The results showed a removal efficiency of > 99 % of long-chained PFASs in all conducted experimental runs. Without the addition of surfactant, the average removal efficiency of ∑ short-chained PFASs was 61 % whereas maximum removal (77 %) was obtained with the highest surfactant dose applied. The mean reduction of ∑PFASs was 90 % in the zero surfactant run and 94 % in the highest dose experiment. The main findings from the study were that: 1) FF is an efficient method for the removal of long-chained PFASs from concentrate 2) Surfactants can be added to increase the removal of short-chained PFASs, 3) Higher dosing of the surfactant positively correlated with the removal efficiency of ∑short-chained PFASs in the FF system, however the relationship was not linear. / Per- and polyfluorerade ämnen (PFAS) är ett högaktuellt forskningsområde inom dricksvattenproduktion. På senare år har ny forskning påvisat korrelationen mellan intag av vissa PFAS-ämnen och hälsoproblem hos både människor och djur. PFAS är syntetiskt framställda kemikalier som förekommer i flertalet av våra vardagliga produkter på grund av dess fördelaktiga fysiska- och kemiska egenskaper. PFAS används i allt från smink och möbler till brandskum men har också påträffats i dricksvatten och mat. Kol-fluor bindningen som förekommer i alla PFAS-ämnen tillhör den organiska kemins starkaste bindningar. Följaktligen bryts PFAS-ämnen ned extremt långsamt när de hamnar i naturen. PFAS förmåga att mobilisera sig i jorden leder till kontaminering av yt- och grundvatten vilket tvingar dricksvattenverk att vidta åtgärder.  Nanofiltration har visat sig vara en kraftfull metod för att rena vatten från PFAS. I koncentratet, det vill säga det vatten som inte renas genom membranen, ackumuleras PFAS vilket förutsätter en separat reningsprocess innan vattnet kan släppas ut i naturen. Skumfraktionering är en luftbaserad teknik som utnyttjar hydrofobiciteten i PFAS. PFAS-ämnen adsorberas till ytan hos de injicerade luftbubblorna och transporteras till vattenytan där det bildar ett skum. Uppsamling av skummet reduceras således kontamineringen.  I den här studien bedömdes effektiviteten av skumfraktionering på koncentratet från ett två- stegs nanofiltrationsmembran. Därutöver undersöktes effekterna av att tillföra surfaktanter till systemet för att optimera reduceringen. Studien genomfördes i två delar. Den första delen ufördes i en mindre skala där 5 olika surfaktanter adderades till en satsvis- skumfraktioneringsprocess. Initialt bestämdes en minimum dosering för alla surfaktanter. Totalt genomfördes 4 experiment: Ingen surfaktant, 1x minimum dosen, 2x minimum dosen, 5x minimum dosen. Den surfaktant som påvisade bäst effekt på reduceringen av PFAS, i detta fall en katjonisk surfaktant, användes sedan.  I den andra delen av arbetet användes en kontinuerlig skumfraktioneringsprocess. Den inre diametern på kolonnen var 54 mm, vattenkolumnen hölls konstant på 1 m innan luftningen, kontakttiden var 10 min och lufthastigheten var satt till 4 L/min. Totalt genomfördes 4 experiment: Ingen surfaktant, 1x minimum dosen, 2x minimum dosen, 3x minimum dosen. Varje experiment upprepades tre gånger.  Resultatet visade att > 99 % av ∑långkedjiga PFAS-ämnen reducerades i alla genomförda experiment. Den genomsnittliga reduktionen av ∑kortkedjiga PFAS-ämnen var 63 % i experimenten utan surfaktant, medan i experimenten med den högsta doseringen var reduktionen 77 %. Den genomsnittliga reduktionen av ∑11 PFAS var 94 % för den högsta doseringen medans den var 90 % i experimentet utan surfaktant. Studien visade att:  1) Skumfraktionering är en effektiv metod för att rena koncentrat från långkedjiga-PFAS 2) Surfaktanter kan fördelaktigen användas för att optimera reningen av kortkedjiga-PFAS ämnen. 3) Högre dosering av surfaktanter korrelerade med högre reduktion av ∑kortkedjiga PFAS i skumfraktioneringsprocessen, ökningen var dock inte linjär.

Målet med detta projekt var att jämföra nuvarande dricksvattenproduktion på Åland med ett eventuellt kompletterande avsaltningsverk, samt undersöka om det är rimligt att uppföra ett sådant. Detta genomfördes genom informationsinsamling i en litteraturstudie och jämförelse mellan nuvarande vattenverk och ett eventuellt avsaltningsverk i en beslutsmatris. Kategorier som ansågs relevanta för jämförelsen identifierades och sedan utvecklades dessa genom att identifiera parametrar som byggde upp kategorierna. Den insamlade informationen användes sedan för att klassa de olika parametrarna inom kategorierna och en samlad bedömning gjordes. De kategorier som undersöktes var: dricksvattenkvalitet, miljökonsekvenser, energiförbrukning och kostnader samt tillräcklig och säker dricksvattentillgång. Det eventuella kompletterande avsaltningsverket ansågs kunna konkurrera med nuvarande vattenproduktion med avseende på alla dessa fyra kategorier och metoden bedömdes vara en bra grund för jämförelsen. För att utveckla projektet i framtiden rekommenderades modellering och en pilotstudie.

Vattenverket Görväln i Järfälla planerar ett nytt vattenverk i framtiden, lokaliserat intill nuvarande vattenverk. Idag är den kemiska barriären, granulerat aktivt kol, ur funktion och utvärderas i det här projektet för att effektivisera processen. Den här studien fokuserar på att optimera den kemiska barriären genom att jämföra två sorter av granulerat aktivt kol (GAC). Jämförelsen sker genom analysering av löst organiskt kol (DOC), totalt organiskt kol (TOC), samt absorbans och fluorescens. Vattnet som använts i studien kommer direkt från det sandfiltrerade vattnet i Görvälnverkets reningsprocess. För att testa de olika GAC-sorterna konstruerades en kolonnuppsättning med överflödessystem. Syftet var att jämföra två olika GAC med kortare samt längre uppehållstid och deras absorberingsförmåga med avseende på DOC och TOC. Kolonner med längre kontakttid visade effektivare borttagning av DOC, TOC och fluorescerande ämnen oberoende av GAC-sort. Kolonner med FiltraSorb® 400 uppnår genombrott ungefär 30 % långsammare än Norit® 830 W för samma bäddvolymer. Skillnaden mellan längre kontakttid och kortare kontakttid var inte lika markant som skillnaden mellan GAC-sorterna. FiltraSorb® 400 presterade ungefär 30 % bättre vid borttagning av DOC och TOC jämfört mot Norit® 830 W. Adsorptionskapaciteten för Norit® 830 W försämrades betydligt snabbare än för FiltraSorb® 400. Det innebär att FiltraSorb® 400 behöver bakspolas mindre ofta och regenereras mer sällan än Norit® 830 W. FiltraSorb® 400 är därför den GAC-sort som rekommenderas för Görvälnverkets vatten med avseende på borttagning av DOC. Den här studien kommer att användas som underlag för pilotanläggningen som är stationerad intill kolonnuppställningen. Uppsättningen kommer också att användas för framtida kinetik och spårämnesförsök i vattenverket och på andra vattenverk. / There are multiple steps to be done in the drinking water treatment process. The product must obtain high quality and to do so, it must reach certain requirements. One of the treatment steps in Görväln water treatment plant, Stockholm, is to use granular active carbon (GAC). The GAC function is to filter away taste and odor in addition to acting as a chemical barrier, although the latter does not work properly in the water treatment plant today.The project´s aim is comparing the performance of two types of GAC, Norit® 830 W and FiltraSorb® 400, together with the effect of longer (21 minutes) and shorter (7 minutes) contact time (EBCT). The contact time (EBCT) is the time, in minutes, that a body of water is in contact with the GAC-filter. A longer EBCT, means lower flow, which leads to longer time for the GAC to adsorb contaminants from the water.To evaluate the difference between the GAC-types a column-test was constructed. The test allows a direct comparison to full scale operations. The water used during this study was taken directly after the sand filtration process in Görväln. The water is clear and particles visible to the naked eye are eliminated during the sand filtration. However, the small dissolved organic components (carbon) are hard to remove, which makes the GAC-filter important.The performance of the GAC was evaluated by the removal efficiency of TOC, DOC and evaluation of fluorescence and absorbance capacity. The result indicated a better performance for both GAC using a longer contact time. Best effect of the long contact time was seen during the fluorescence measurement, where calculated indexes and removal of specific compounds were distinguished.The difference between longer, 21 minutes, and shorter, 7 minutes, contact time was not as significant as the difference between the two types of GAC. FiltraSorb® 400 had a significant higher adsorbance capacity for DOC and TOC, 30 % better than Norit® 830 W, at the same bed volume. Norit® 830 W reached breakthrough much faster (~80 %) than FiltraSorb® 400 (~50%) at around 4700 bed volumes.

Vid byggnation av betongväggar på vatten- och reningsverk används dom tvåmetoderna platsgjutna och prefabricerade väggar. Metoderna ger liknande resultatmen skiljer sig avsevärt i genomförande. Vi har därför valt att studera ämnet och draslutsatser om vilken metod som är att föredra.För att studera ämnet valde vi Skebäcks Reningsverk i Örebro som studieobjekt därdom båda metoderna att uppföra nya mellanväggar i betong har använts i sambandmed ombyggnation av befintliga bassänger.Vi har valt att studera kostnader och arbetsmiljöfrågor kring dom två olikabyggmetoderna.Som underlag för kostnadsberäkningen har vi använt Wikells Sektionsdata samtprisuppgifter från leverantörer. För att studera arbetsmiljön har intervjuer genomförtsmed två yrkesverksamma betongarbetare. Intervjuerna gav sedan underlag för enenkät som skickades ut till yrkesverksamma betongarbetare.Vår studie visar att prefabricerade väggar beräknas ge en lägre byggkostnad änmotsvarande platsgjuten vägg vid ett reningsverk. Studien visar även attbetongarbetare föredrar prefabricerade lösningar ur arbetsmiljösynpunkt. Fysisktpåfrestande moment undviks och tiden som spenderas på arbetsplatsen minskar vidprefabricerade betongelement. / When building concrete walls at water and wastewater treatment plants , the twomethods are cast-in-place and prefabricated walls. The methods give similar resultsbut differ considerably in implementation. We have therefore chosen to study thesubject and draw conclusions about which method is preferable.To study the subject, we chose Skebäcks wastewater treatment plant in Örebro as astudy object where both methods of constructing newpartitions in concrete havebeen used in connection with the reconstruction of existing basins.We have chosen to study costs and work environment issues around the twodifferent construction methods. As a basis for the cost calculation, we have usedWikell's Sektion Data and price information from suppliers. To study the workenvironment, interviews were conducted with two professional concrete workers. Theinterviews then provided the basis for a questionnaire that was given to professionalconcrete workers.Our study shows that prefabricated walls provide a lower construction cost than thecorresponding cast-in-place wall at wastewater treatment plant . The study showsthat concrete workers prefer prefabricated solutions from a work environment pointof view. Physically stressful moments are avoided and the time spent in theworkplace is reduced when building with prefabricated concrete walls.

Mälaren är Stockholms största dricksvattentäkt och den förser årligen 1,7 miljoner människor med rent dricks-, tvätt- och badvatten genom Stockholm Vattens vattenverk Norsborg och Lovö och Norrvattens vattenverk Görväln. Även om det finns reservvattentäkter som Bornsjön så räcker inte de till om något skulle hända med Mälaren som t.ex. oljeutsläpp från något fartyg som befinner sig i närheten av vattenintagen. Idag förekommer det ständigt föroreningar från alla möjliga utsläppskällor som enskilda avlopp, industrier, avloppsreningsverk, fritidsbåtar, jordbruk m.m. och alla dessa bidrar till en sämre vattenkvalitet. Syftet med den här rapporten är att identifiera och lokalisera möjliga utsläppspunkter för patogena mikroorganismer inom ett område som kan orsaka problem för Stockholm Vattens vattenverk Norsborg och Lovö. Rapporten ska senare användas för att undersöka vilka riskpunkter som utgör de största hoten mot vattenverken. Området innefattar till största del Ekerö kommun och Botkyrka kommun men även Salems kommun finns inom riskområdet. Ekerö släpper ständigt ut renat och orenat avloppsvatten från olika reningsverk och anläggningar som kan innehålla stora mängder patogena mikroorganismer. De enskilda avloppen står även för en del utsläpp eftersom det fortfarande finns hus och anläggningar med avloppslösningar som inte är godkända enligt dagens krav på utsläpp från enskilda avlopp. Kraven på avloppslösningar innefattar inte patogena mikroorganismer utan inriktas på eutrofierande ämnen som kväve och fosfor. Även jordbruket är en potentiell källa för utsläpp av patogena mikroorganismer då antingen gödsel eller slam kan användas som näringsämnen för åkrar. Även avföring från betesmarker kan spolas ut i vattentäkter med dagvattnet. En av fördelarna med Mälaren som vattentäkt är att dess vattenflöde är så pass stort att föroreningar som släpps ut späds ut över så stora vattenmängder. För att försäkra sig om att patogena mikroorganismer inte kan ta sig igenom vattenverken så finns det två modeller som är framtagna för att beräkna vilken motståndskraft verket har mot olika patogena mikroorganismer. De modellerna heter ODP (Optimal disinfektionspraxis) och MRA (Mikrobiologisk riskanalys). Informationen som uppsamlas i rapporten ska i ett senare skede användas i dels SeaTrack som SMHI skapat för att se hur mikroorganismer sprids i vatten och MRA för att utvärdera hur stora risker dessa utsläppspunkter medför till vattenverken. / Mälaren is Stockholms largest source of drinking water and is supplying 1,7 million people with drinking-, washing- and bathing water. The water is distributed through the companies Stockholm Vatten and Norrvatten from their water purification plants Norsborg, Lovö and Görväln. There is also a reserve fresh water source called Bornsjön but it’s not big enough to supply 1,7 million people which mean it can only replace Mälaren for a short time  if something would happen. Today it is always occurring pollutions from a set of different sources for example private sewage, factories, sewage treatment works, boats and agriculture. All those contribute with a lower water quality. The purpose with this report was to identify and find possible emission points for pathogenic micro-organisms inside a certain area that can cause problems for Stockholm Vattens water purification plants Norsborg and Lovö. The report will later be used to evaluate which risk points can be a threat to the water purification plants.  The risk area holds the biggest part of Ekerö, Botkyrka and also Salems. Ekerö is constantly emitting processed sewage water from all the different kind of sewage treatment works and that water can contain high amounts of pathogenic micro-organisms.  The private sewage is also contributing with emissions because some of them are not good enough to be approved by the standards today.  The demands for private sewage is not including pathogenic micro-organisms but is more directed to limit the emission of nutrients like phosphorus and nitrogen. Agriculture is also a possible source of emission of pathogenic micro-organisms when both manure and sludge can be used as nutrients for fields. Even the excrements from pasture lands can reach Mälaren with the surface water.A large advantage with Mälaren as a source of drinking water is the large water flow is diluting the pollutions that is emitted in to it. To ensure no pathogenic micro-organisms can pass through the water purification plants two different models exist to calculate a water purification plants resistance to different kinds of pathogenic micro-organisms. The models are called ODP (Optimal disinfection Praxis) and MRA (Microbiologic Risk Assessment). The information gathered in the report is later on going to be used in another computer model SeaTrack created by SMHI to predict particles movement in the eastern Mälaren and later on MRA to evaluate what kind of risks the different emission points have.