This manuscript has been realized in the frame of SELENE experiment research activities. SELENE is the ac-ronym of Self-rewetting fluids for ENErgy management and consists of a space project aiming to investigate heat and mass transfer phenomena in mono-groove configuration with self-rewetting fluids (SRFs). Self-rewetting fluids are mixture showing an anomalous trend of surface tension with temperature, an inversion of the surface tension slope after certain temperature. As consequence, when the minimum in surface ten-sion is crossed, surface tension gradient at the meniscus interface pulls the liquid towards the warmest region, preventing hot spots. This mechanism is completely spontaneous and has an interesting potential when applied to heat transfer applications as heat pipes (HPs). In HPs heat is removed by the liquid at the warmest region (the evaporator) and transported at the coldest zone (the condenser) by phase change; here, heat is removed by the pipe and dissipated outside through a radiator. To operate correctly, liquid is supplied to the evaporator by capillarity and the liquid vapour is allowed to flow back to condenser from a dedicated pipe region where liquid is not allowed. Vapour condensation releases at the condenser the heat to be dissipated. When SRFs are replacing working fluid in HP applications and temperatures are higher than the characteristic minimum in surface tension, capillary force is assisted by inverse Marangoni flow at the vapour-liquid interface.Since heat pipe performances are related to liquid supplied at the evaporator, in order to compare SRFs and not SRFs working fluids, it is needed to split the contribution of Marangoni and capillary force in the liquid flow. Marangoni effect is related to surface tension gradient that, in a mixture as SRF, is dependent on temperature and local composition at the liquid interface. For all these reasons, SELENE is designed to be the link between scientific research on HPs and heat transfer applications using SRFs. SELENE consists of a mono-groove with trapezoidal section that can be considered as a “clump” of an Inner Grooved Heat Pipe (IGHP) and, in order to split capillary and Marangoni contribution, it is integrated dedicated tools providing the required data in terms of concentration and liquid meniscus shape. Experimental data are used to build a simplified thermo-soluto-fluido dynamic model describing the thermo-mechanic mechanisms between the liquid bulk and the vapour flow. In the manuscript here presented it has been carried on a technology development of the required diag-nostics for the SELENE space project. The diagnostics have been designed to work in microgravity condi-tions even if they are tested on ground. As concentration diagnostic, in the text are proposed several tech-niques and more interest is spent on the adaptation of I-VED (In vivo Embolic Detection) technology meas-uring fluid AC impedance to retrieve composition information; the technology is not yet mature to be inte-grated in SELENE but it presents interesting features to be investigated in microgravity conditions. As me-niscus reconstruction technique it is proposed a new and innovative technology developed in the frame of the presented thesis and it consists of a non-intrusive optical technique aiming to retrieve liquid meniscus shape (and so curvature) from a single visualization window mounted at the top of the SELENE breadboard.An analytical approach aiming to retrieve a simplified mathematical model of the transfer mechanisms is also provided in the text. The analytical analysis clearly shows the relations between the experimental measured data and the velocity profiles in the liquid and vapour regions. In addition, since in SELENE exper-iment the heat conduction across the groove itself is not negligible, in the text it is provided a semi-empirical thermal model based on the Multi Lumped Model (MLM) theory and able to retrieve local heat exchanged information along the pipe length. The model is used to compare experiments with different working fluids at different operational regimes. / Doctorat en Sciences de l'ingénieur et technologie / info:eu-repo/semantics/nonPublished

<p>Mängden död ved i brukade skogar har minskat med ungefär 90 %jämfört med naturliga skogar. Vid slutavverkning minskar mängden ytterligare. Att lämna naturhänsyn vid avverkning är ett viktigt steg för att bevara biologisk mångfald i skogslandskapet. Denna studie undersöker om naturhänsyn tas bort efter slutavverkning. På 63 % av de inventerade lokalerna hade naturhänsyn tagits bort, mestadels vindfälld tall. Det medförde en genomsnittlig minskning av mängden död ved med 2,0 m3 ha-1, vilket är en tredjedel av den totala volymen död ved lämnad vid slutavverkning. En enkät skickades till privata skogsägare. Den främsta orsaken till att man tagit bort träd var relaterade till ekonomi och produktion. Hur ekonomiskt beroende skogsägaren var av sin skog eller om man certifierat sin skog eller inte hade dock ingen betydelse för hur man hanterade naturhänsynen efter slutavverkning. Det berodde snarare på skogsägarnas attityd till produktion kontra bevarandet av biologisk mångfald. Skogsägare som tagit bort hänsynsträd var överlag mer tveksamma till att lämna olika former av naturhänsyn vid slutavverkning. Denna studie utvärderar även mängd och kvalitet på naturhänsyn lämnad efter slutavverkning i Östergötland.</p>

<p>What is located on the bottom in the water outside of Birka? Remains of a water palisade or jetties and other constructions.</p><p>Birka a Viking Age town that existed between AD 750 and 975 was located on the northwestern part of the small island of Björkö, in the Mälar archipelago of the Baltic Sea in Sweden. The Town was protected onshore by a hill fort and a town rampart. It is a widely spread assumption that Birka had a water palisade as a part of its<strong> </strong>defense. There are logs and other remnants on the bottom of the lake dating back to the Viking age. Uncertainty remains as to the origin of these remnants. The questions being, are they from a water palisade or the remnants of jetties and other constructions. The amount of fire wood alone needed to support 500 inhabitants for one year is equal to a wall of wood one meter high, one meter wide and two kilometers in length. This calculation does not take into account the wood used for transportation of other materials, people and animals. The conclusion is that future examination of the area is necessary to find out what is located on the bottom in the water.</p>

<p>Det svenska skogsbruket har lett till minskade vedmängder i skogsbäckarna. Detta kan undvikas genom att orörda kantzoner lämnas. Kantzonsvegetatioen har även visats påverka nedfallet av terrestra evertebrater, vilket visats minska andelen terrestra evertebrater i laxfiskars diet. Ofta lämnas dock inga kantzoner. Vedmängden kan återställas genom ett vedtillskott. Ett vedtillskott leder till ökat antal och högre biomassa av laxfiskar och högre mängd bottenlevande evertebrater i de behandlade områdena. Nyligen nedsänkt ved koloniseras snabbt av evertebrater. I denna studie undersöktes effekterna av ett vedtillskott och reducerat evertebratnedfall på öringens (Salmo trutta) diet i ett fältexperiment i en skogsbäck, från juni till augusti 2007. Tillskottet av ved ledde till signifikant högre totalbiomassa i dieten i juli men inte i augusti Vedtillskottet ledde även till en lägre andel Dipteraadulter i dieten i juli. Reduktionen av evertebratnedfallet hade ingen påverkan på den totala andelen terrestra evertebrater i öringens diet. Reduktionen gav dock upphov till lägre Formicidae och Dipteraadult andel, i juli och lägre Formicidaebiomassa i dieten i juli. En kombination av ett vedtillskott och reducerat evertebratnedfall hade ingen påverkan på öringens diet. Slutsatserna var att den högre dietbiomassan vedtillskottet gav upphov till i juli, troligen berodde på en initial ökning i bytesförekomsten. Att andelen terrestra evertebrater i dieten inte minskade när evertebrat nedfallet reducerades berodde troligen på att reduktionen inte var tillräckligt stor för att ett dietskifte skulle ske. Frånvaron av signifikanta skillnader för behandlingen med både vedtillskott och reducerat nedfall berodde antagligen på att reduktionen i nedfallet motverkade effekten ett vedtillskott gav på dietbiomassan.</p> / <p>The Swedish forestry has caused a decrease in amounts of woody debris in the forest streams. This can be avoided by leaving an untouched riparian strip. A lack of riparian strip vegetation has also been shown to reduce the input of terrestrial invertebrates, which has been shown to reduce the proportion of terrestrial invertebrates in the diet of salmonides. In many cases such strips are not left. The amount of woody debris in a stream can be restored by a supplement of woody debris. That has been shown to lead to higher salmonide abundance and biomass and higher abundance of benthic invertebrates in the treated area. It has also been shown that newly submerged wood is rapidly colonised by invertebrates. In this study the effects of a supplement of woody debris and reduced input of terrestrial invertebrates on the diet of brown trout (Salmo trutta) was examined in a field experiment. The study took place with enclosures in a Swedish boreal stream, from June to August 2007. Introduction of woody debris caused a significantly higher diet biomass in July but not in August. The wood treatment also caused a decrease in the proportion of Diptera adults in the diet in July. The reduction of terrestrial invertebrate input didn’t affect the total proportion of terrestrial invertebrates in the trout diet. Nevertheless there was a significant decrease in the proportion and biomass of Formicidae and the proportion of Diptera adults in the diet in June. The combination of both treatments didn’t have any significant effect on the trout diet. The conclusions were that the higher diet biomass in July caused by woody debris addition, probably was due to an initial increase in the abundance of available aquatic invertebrates. The lack off effect from the reduced input of terrestrial invertebrate on the trout diet, was most likely due to the fact that the decrease in terrestrial invertebrate input probably wasn’t large enough to cause a dietary switch. The lack of effect of a combination of the two treatments indicated that the reduced input of terrestrial invertebrates cancelled out the effect of the added woody debris.</p>

Det svenska skogsbruket har lett till minskade vedmängder i skogsbäckarna. Detta kan undvikas genom att orörda kantzoner lämnas. Kantzonsvegetatioen har även visats påverka nedfallet av terrestra evertebrater, vilket visats minska andelen terrestra evertebrater i laxfiskars diet. Ofta lämnas dock inga kantzoner. Vedmängden kan återställas genom ett vedtillskott. Ett vedtillskott leder till ökat antal och högre biomassa av laxfiskar och högre mängd bottenlevande evertebrater i de behandlade områdena. Nyligen nedsänkt ved koloniseras snabbt av evertebrater. I denna studie undersöktes effekterna av ett vedtillskott och reducerat evertebratnedfall på öringens (Salmo trutta) diet i ett fältexperiment i en skogsbäck, från juni till augusti 2007. Tillskottet av ved ledde till signifikant högre totalbiomassa i dieten i juli men inte i augusti Vedtillskottet ledde även till en lägre andel Dipteraadulter i dieten i juli. Reduktionen av evertebratnedfallet hade ingen påverkan på den totala andelen terrestra evertebrater i öringens diet. Reduktionen gav dock upphov till lägre Formicidae och Dipteraadult andel, i juli och lägre Formicidaebiomassa i dieten i juli. En kombination av ett vedtillskott och reducerat evertebratnedfall hade ingen påverkan på öringens diet. Slutsatserna var att den högre dietbiomassan vedtillskottet gav upphov till i juli, troligen berodde på en initial ökning i bytesförekomsten. Att andelen terrestra evertebrater i dieten inte minskade när evertebrat nedfallet reducerades berodde troligen på att reduktionen inte var tillräckligt stor för att ett dietskifte skulle ske. Frånvaron av signifikanta skillnader för behandlingen med både vedtillskott och reducerat nedfall berodde antagligen på att reduktionen i nedfallet motverkade effekten ett vedtillskott gav på dietbiomassan. / The Swedish forestry has caused a decrease in amounts of woody debris in the forest streams. This can be avoided by leaving an untouched riparian strip. A lack of riparian strip vegetation has also been shown to reduce the input of terrestrial invertebrates, which has been shown to reduce the proportion of terrestrial invertebrates in the diet of salmonides. In many cases such strips are not left. The amount of woody debris in a stream can be restored by a supplement of woody debris. That has been shown to lead to higher salmonide abundance and biomass and higher abundance of benthic invertebrates in the treated area. It has also been shown that newly submerged wood is rapidly colonised by invertebrates. In this study the effects of a supplement of woody debris and reduced input of terrestrial invertebrates on the diet of brown trout (Salmo trutta) was examined in a field experiment. The study took place with enclosures in a Swedish boreal stream, from June to August 2007. Introduction of woody debris caused a significantly higher diet biomass in July but not in August. The wood treatment also caused a decrease in the proportion of Diptera adults in the diet in July. The reduction of terrestrial invertebrate input didn’t affect the total proportion of terrestrial invertebrates in the trout diet. Nevertheless there was a significant decrease in the proportion and biomass of Formicidae and the proportion of Diptera adults in the diet in June. The combination of both treatments didn’t have any significant effect on the trout diet. The conclusions were that the higher diet biomass in July caused by woody debris addition, probably was due to an initial increase in the abundance of available aquatic invertebrates. The lack off effect from the reduced input of terrestrial invertebrate on the trout diet, was most likely due to the fact that the decrease in terrestrial invertebrate input probably wasn’t large enough to cause a dietary switch. The lack of effect of a combination of the two treatments indicated that the reduced input of terrestrial invertebrates cancelled out the effect of the added woody debris.

What is located on the bottom in the water outside of Birka? Remains of a water palisade or jetties and other constructions. Birka a Viking Age town that existed between AD 750 and 975 was located on the northwestern part of the small island of Björkö, in the Mälar archipelago of the Baltic Sea in Sweden. The Town was protected onshore by a hill fort and a town rampart. It is a widely spread assumption that Birka had a water palisade as a part of its defense. There are logs and other remnants on the bottom of the lake dating back to the Viking age. Uncertainty remains as to the origin of these remnants. The questions being, are they from a water palisade or the remnants of jetties and other constructions. The amount of fire wood alone needed to support 500 inhabitants for one year is equal to a wall of wood one meter high, one meter wide and two kilometers in length. This calculation does not take into account the wood used for transportation of other materials, people and animals. The conclusion is that future examination of the area is necessary to find out what is located on the bottom in the water.

Mängden död ved i brukade skogar har minskat med ungefär 90 %jämfört med naturliga skogar. Vid slutavverkning minskar mängden ytterligare. Att lämna naturhänsyn vid avverkning är ett viktigt steg för att bevara biologisk mångfald i skogslandskapet. Denna studie undersöker om naturhänsyn tas bort efter slutavverkning. På 63 % av de inventerade lokalerna hade naturhänsyn tagits bort, mestadels vindfälld tall. Det medförde en genomsnittlig minskning av mängden död ved med 2,0 m3 ha-1, vilket är en tredjedel av den totala volymen död ved lämnad vid slutavverkning. En enkät skickades till privata skogsägare. Den främsta orsaken till att man tagit bort träd var relaterade till ekonomi och produktion. Hur ekonomiskt beroende skogsägaren var av sin skog eller om man certifierat sin skog eller inte hade dock ingen betydelse för hur man hanterade naturhänsynen efter slutavverkning. Det berodde snarare på skogsägarnas attityd till produktion kontra bevarandet av biologisk mångfald. Skogsägare som tagit bort hänsynsträd var överlag mer tveksamma till att lämna olika former av naturhänsyn vid slutavverkning. Denna studie utvärderar även mängd och kvalitet på naturhänsyn lämnad efter slutavverkning i Östergötland.

Denna studie undersökte hur heterogenitet i skogsbestånd samt omgivningsfaktorerna träddiameter, variation i träddiameter, död ved och lövinslag påverkar förekomsten av 18 skogsfågelarter i södra Sverige. Fågelinventeringen utfördes med hjälp av linjetaxering längs 100 meter långa transekter. Omgivningsfaktorerna mättes i varje transekt i fem provcirklar med diametern 10 meter. Analysen av träddiameter visade att det främst var diameter på barrträd, men inte på lövträd som inverkade på förekomsten av fåglarna. Sambanden mellan diameter på barrträd och totalt antal fågelarter var övervägande negativa vid 0-30 centimeter i diameter och övervägande positiva vid 30-80 centimeter i diameter. Totalt antal fågelarter samt förekomsten av taltrast och nötväcka ökade även signifikant vid ökad variation i träddiameter. Vid ökad grundyta död ved sågs tendenser till att totalt antal fågelarter och förekomsten av flera enskilda fågelarter ökade. Att antalet arter ökade vid en diameter över 30 centimeter kan kopplas till att förekomsten av håligheter då är högre. I Sverige avverkas granar när de är cirka 30 centimeter i diameter. Resultatet tyder alltså på att avverkningen av gran sker vid den storlek då träden börjar få en positiv inverkan på antalet fågelarter. Att antalet arter ökade vid ökad variation i träddiameter kan bero på ett större utbud av mikrohabitat. Slutsatsen av resultaten är att framförallt diameter på träd, variation i träddiameter och till viss del död ved är viktiga omgivningsfaktorer som påverkar antalet fågelarter. För att bevara artrikedomen av fåglar i svenska skogar bör därför dessa parametrar ingå i den naturhänsyn som tas i samband med skogsbruk. / In this study, the occurrence of 18 forest bird species in southern Sweden was investigated in relation to parameters such as forest heterogeneity and the environmental factors tree diameter, variation in tree diameter, dead wood and fraction of deciduous trees. Birds were recorded along transects of 100 meters. The relationships between coniferous tree diameters and total number of bird species were predominantly found to be negative at trunk diameters of 0-30 centimeters, while mainly positive at trunk diameters of 30-80 centimeters. Also, the total number of species significantly increased with increasing variation in trunk diameter. There was also a tendency towards an increase of the total number of species with increasing basal area of dead wood. In Swedish forestry, spruces are felled when they are about 30 centimeters in trunk diameter. Thus the results indicate that felling of spruce is at the size when the trees start having a positive effect on the number of bird species. That the number of species increased at trunk diameter above 30 centimeters can be connected to the fact that the number of cavities is higher. That the number of species increased with increasing variation in trunk diameter can be due to a larger range of micro habitats. In conclusion, tree diameter, variation in tree diameter and dead wood were demonstrated as important environmental factors affecting the number of bird species. In order to maintain bird species richness in Swedish forests, these environmental factors should be considered in the context of forestry.

Partant du constat de la nature encore relativement ambiguë du concept de développement territorial, cette thèse en propose uneapproche à la fois plus rigoureuse et plus large que la simple identification de ce dernier avec le développement économique. Le chemind'analyse choisi s'articule en quatre phases, chacune traitée dans un chapitre différent.Tout d'abord, par le biais d'une brève analyse historique des relations entre la pensée politique, au sens de la gestion des affaires dela cité, et la pensée économique, ce travail met en lumière les raisons qui ont permis au fur et à mesure à la sphère économique de s'imposer,et de revêtir ainsi le rôle de finalité du développement quittant celui de simple instrument. Et, en effet, à certaines conditions, l'amalgamepeut être justifié, notamment en présence d'insuffisance des moyens de chacun pour assurer la couverture de ses propres besoins.Puisque le fait de faire reposer le développement des territoires sur l'aspect économique conduit implicitement à considérer commepérenne cette condition d'insuffisance, nous avons souhaité vérifier si les approches les plus courantes de la théorie économique étaient enmesure de prendre en compte les situations d'opulence. À cette fin, nous avons relâché l'hypothèse de non-satiété, qui est implicite tant dansla convexité des courbes d'indifférence en microéconomie que dans la " loi psychologique " de la Théorie Générale de Keynes.L'élargissement de la théorie économique à la condition de satiété, creusée sur le plan théorique et confrontée à la réalité au cours dela thèse, conduit à avoir un regard très éloigné des représentations habituelles des faits économiques. Et, une fois l'analyse élargie auxrelations entre territoires différents, on peut démontrer, à partir d'une perspective purement économique, la nature contradictoire des finalitéséconomiques du développement.Enfin, adoptant l'optique des territoires comme " construits sociaux ", la thèse avance une proposition alternative, fondée sur leslibertés d'être et de faire et leur élargissement progressif, selon une logique voisine de l'approche par les capabilités d'A.Sen, sans pourautant s'y réduire. Cette démarche permet de mettre en cohérence l'économique et le non économique, dans une perspective qui intègrepleinement le concept de durabilité selon la proposition du Rapport Brundtland de 1987 et qui se cristallise dans un nouvel indicateursynthétique de développement, la " création d'espace de développement ".

Den vitryggiga hackspetten har sedan 1970 varit en starkt hotad art i Sverige tack vare förändrade habitat till följd av ett industrialiserat skogsbruk med stor fokus på barrträd vilket inte är ett optimalträd för den vitryggiga hackspetten. Idag finns det cirka 3 häckande par kvar i Sverige. I Finland och Lettland uppvisar den vitryggiga hackspetten en stark närvaro med en stor population då skogsbruket i dessa länder skiljer sig markant mot Sverige i form av typ av träd och hantering av död ved. Syftet med studien som utförts i den här rapporten är att bedöma om ett område vid sjön Erkens norra strand kallat Hasselhorn i Stockholms län uppnår de riktlinjer Naturvårdsverket har satt på minst 20m3/ha död lövved i trakten samt en medelålder på &gt;80 år för att ett område ska anses vara ett optimalområde för den vitryggiga hackspetten. Fokustrakten identifierades med IR-bilder för att avgöra om området var rikt på lövträd och ett område på 110ha ritades in. Sextio stickprov slumpades ut i området där levande och döda träd mättes in med klave och höjdmätare för att beräkna m3/ha och ålder bedömdes visuellt för varje mätområde. Studien påvisar att Hasselhorn idag inte uppnår optimal status för alla parametrar som satts upp av Naturvårdsverket för att det ska utgöra ett lämpligt habitat för den vitryggiga hackspetten. Däremot uppnår området kravet på mer än 20m3/ha och mer än 75 % lövträd satta av Naturvårdsverket. Området uppnår dock inte medelåldern &gt;80 år. Även artfördelningen i regionen av levande träd visar på mycket lite barrträd och stor tillgång på asp som anses vara det främsta trädet för födosök för den vitryggiga hackspetten som visar på att Hasselhorn kan uppnå god status inom ett fåtal år om särskilda naturvårdsåtgärder sker i området. / The white-backed woodpecker has been a highly threatened in Sweden since 1970 due to drastically changed habitats as a result from industrialized forestry methods with a high focus on conifers. Today there are only 2 known breeding pairs left at Dalälven in Sweden. Compared to Finland and Latvia the white-backed woodpecker exhibits a strong presence with large populations as the forestry industry in these countries differs from Sweden in terms of what type of trees they use and how they manage dead wood. The purpose of this study is to assess whether an area at lake Erken’s northern shore called Hasselhorn in Stockholm County achieves the guidelines determined by Naturvårdsverket. Naturvårdsverket has determined that the white-backed woodpecker at least need 20m3/ha dead deciduous trees in a habitat and an average age of &gt;80 years to be considered as an optimal area for the white-backed woodpecker. The focus area was localized with IR-images to determine an area rich with deciduous trees and an area of 100ha was drafted. Sixty sample points were randomized in the area. All living and dead trees at each points were measured with a tree caliper and clinometer to determine the amount of wood in m3/ha. Age was determined visually for each sample point. The study showed that Hasselhorn currently does no achieve the optimal status for all parameters in the study to make it a suitable habitat for the white-backed woodpecker. On the other hand, the area does meet the guideline set by Naturvårdsverket of more than 20m3/ha dead deciduous wood and more than 75% deciduous trees in the area, however it does not show an average age of &gt;80 years. Species distribution of living deciduous trees exhibits large volumes of aspen, which is considered to be a main source of food since they contain the type of bugs preferred by the white-backed woodpecker. With the right conservation methods, the study shows that Hasselhorn can become a viable habitat for the white-backed woodpecker in the near future.