Forskning visar att genom flexibel arbetstid kan arbetsledare behålla kompetenser. Flexibel arbetstid kan skapa engagemang och bra arbetsförhållanden i verksamheter utifrån medarbetarens enskilda behov och organisationens krav på bemanning. Resultatet visar att genom teorin om KASAM kan arbetsledare skapa en attraktiv arbetsplats och behålla kompetenser trots det strama ekonomiska kravet från organisationen. Syftet med studien var att studera hur goda villkor för lärande kan skapas i flexibel arbetstid. Studien baseras på nio semistrukturerade intervjuer med arbetsledare inom vård och omsorg från tre städer i Sverige och utgick från en intervjuguide. Redovisningen av resultatet delades först in i två teman utifrån organisationsperspektivet och individperspektivet. Därefter analyserades resultatet utifrån teorin om KASAM i tre delar. Arbetsledare menar att genom kommunikation, motivation och delaktighet kan goda villkor för lärande skapas i flexibel arbetstid. Resultatet visar att det är en komplex uppgift för arbetsledare att behålla kompetenser för att skapa en bra arbetsmiljö.

<p>När Posten införde en ny arbetsmetod för finsortering av post (kamning) visade det sig att på vissa kontor uppstod svårigheter för brevbärarna att hinna med arbetet och då främst sorteringsarbetet, hädanefter kallat kamningsarbetet. Detta innebar inte bara svårigheter för brevbärarna utan också för Posten i form av produktionsförluster. </p><p>Denna uppsats syftar till att utifrån brevbärarnas perspektiv beskriva förutsättningar, stöd och hinder för lärande vid kamningsarbete. </p><p>Den huvudsakliga datainsamlingen gjordes med intervjuer av både nyanställda brevbärare och erfarna brevbärare som nyligen börjat på nytt distrikt. </p><p>Resultaten visade att kopplingen mellan kamning och utdelningen av posten var viktig för att bland annat öka möjligheterna till lärande av distriktet och på så sätt säkerställa en jämn kvalitet vid utdelningsarbetet. Kollegorna spelade en avgörande roll för upplärningen då dessa bidrog med råd och stöd och då introduktion/utbildning ofta bestod i att lära sig av en erfaren kollega. Föreslagna åtgärder är att brevbäraren åtminstone vid några tillfällen får möjlighet att visualisera den utdelningstur som han/hon lär sig kamma. Slutligen är det viktigt att utforma och tilldela resurser för en grundläggande introduktion för att komma tillrätta med de problem som uppstår när sådan introduktion saknas.</p>

När Posten införde en ny arbetsmetod för finsortering av post (kamning) visade det sig att på vissa kontor uppstod svårigheter för brevbärarna att hinna med arbetet och då främst sorteringsarbetet, hädanefter kallat kamningsarbetet. Detta innebar inte bara svårigheter för brevbärarna utan också för Posten i form av produktionsförluster. Denna uppsats syftar till att utifrån brevbärarnas perspektiv beskriva förutsättningar, stöd och hinder för lärande vid kamningsarbete. Den huvudsakliga datainsamlingen gjordes med intervjuer av både nyanställda brevbärare och erfarna brevbärare som nyligen börjat på nytt distrikt. Resultaten visade att kopplingen mellan kamning och utdelningen av posten var viktig för att bland annat öka möjligheterna till lärande av distriktet och på så sätt säkerställa en jämn kvalitet vid utdelningsarbetet. Kollegorna spelade en avgörande roll för upplärningen då dessa bidrog med råd och stöd och då introduktion/utbildning ofta bestod i att lära sig av en erfaren kollega. Föreslagna åtgärder är att brevbäraren åtminstone vid några tillfällen får möjlighet att visualisera den utdelningstur som han/hon lär sig kamma. Slutligen är det viktigt att utforma och tilldela resurser för en grundläggande introduktion för att komma tillrätta med de problem som uppstår när sådan introduktion saknas.

Denna avhandling inom arbetslivspedagogik syftar till att bidra med kunskap om villkor för gemensamma lärprocesser då ny kunskap utvecklas i en traditionstung kontext. Studien handlar om en grupp psykoanalytiker som utvecklar en ny behandlingsmetod, sk. spädbarnsanalys, för att arbeta med spädbarn och deras föräldrar. Studien handlar om professionella yrkesutövare i privat praktik, där verksamheten är av sådan art att de professionella aktörerna inte kan se varandra i handling, något som tidigare studier funnit vara av betydelse för kollektivt lärande. I avhandlingen studeras villkor för lärprocesser med en konstruktivistisk och handlingsteoretisk utgångspunkt, en utgångspunkt är också att den kontext lärandet sker inom är central för de lärprocesser som uppstår. Detta är en fallstudie och det empiriska materialet har samlats in mellan 2006 och 2012 och består främst av 17 transkriberade kvalitativa intervjuer med psykoanalytiker med spädbarnsinriktning, alla tillhörande samma grupp. Starka traditioner förs vidare inom den psykoanalytiska miljön genom en lång och formande utbildning. I arbetet med att utveckla en metod för att arbeta med spädbarn uppstår en spänning mellan det traditionstunga och det nydanande som får betydelse för gemensamma lärprocesser. Gruppen genomgår fyra olika faser, i vilka villkoren för lärande skiljer sig åt. De enskilda erfarenheterna av att arbeta kliniskt med metoden skaver mot vad man till en början tänkt sig att metoden ska innebära. I ett gemensamt sammanhang diskuteras och förändras successivt synen på olika aspekter av metoden: hur man ska fokusera i den kliniska verksamheten, vilken frekvens behandlingen ska ha och hur man förhåller sig till att vara rådgivande. Förstahandsarena respektive andrahandsarena föreslås som begrepp för att förstå relationen mellan den kliniska verksamheten (förstahandsarenan) och seminariearenan (andrahandsarenan). Då metoden får olika mening och innebörd på förstahands- och andrahandsarenan leder det till att dilemman uppstår som behöver hanteras och som triggar igång lärprocesser. Kollektiva lärprocesser bidrar till att metoden och sättet att arbeta utvecklas. / This thesis on working life education aims to contribute knowledge about the conditions for shared learning processes when new knowledge is developed in a tradition-laden context. The study is about a group of psychoanalysts who are developing a new treatment method, “infant psychoanalysis”, for working with infants and their parents. It deals with professionals in private practice, where the professionals involved are unable to see one another in action, an aspect which previous studies have found to be of significance for collective learning. The thesis examines the conditions for learning processes from a constructivist and action theory perspective. The context in which the learning takes place is seen as central to the learning processes that arise. This is a case study; the empirical material has been gathered over the period 2006 to 2012 consisting primarily of 17 transcribed qualitative interviews with psychoanalysts specializing in infant psychoanalysis. Strong traditions are passed down in the psychoanalytical environment. In developing a method of working with infants there is a tension between tradition and recreation which affects shared learning processes. The group undergoes four phases, each with different conditions for learning. The individual experiences of working clinically with the method are at times dissonant with initial preconceptions of the method. In the shared context, the views of different aspects of the method are successively discussed and changed: how to focus in clinical practice, what the frequency of the treatment should be and what approach to take. “Primary arena” and “secondary arena” are proposed as concepts to understand the relationship between the clinical practice (primary arena) and the seminar arena (secondary arena). The method has different meaning in the primary and secondary arenas, which causes dilemmas that triggers learning processes. Collective learning processes enable the development of the method.