No description available.

Uppsatsen börjar med en inblick i kompositören Karol Szymanowskis liv samt de mytologiska berättelserna han komponerade musik över: "Arethusas källa", "Narcisse" och "Pans flöjt". Studien handlar om att ta reda på hur Szymanowskis musik går att koppla till myterna i fråga och på viilka sätt djupdykningen i ämnet kan påverka mig under instuderingen av verket. Studien består av analyser av mina personliga associationer till musiken samt anteckningar från övningsrummet under instuderingsprocessen. Jag kom fram till blandade slutsatser. Musiken går definitivt att koppla till myterna de associerades med av kompositören, men inte lika omfattande som jag själv hoppats på. Att öva med berättande i fokus var mer gynnsamt i slutet av instuderingsprocessen än i början av den. Resultatet innebär en insikt i betydelsen av att ha specifika personliga associationer till musiken. / <p>Szymanowski - Narcisse</p><p>Schubert - Sonat för violin och piano A-dur</p><p>Prokofiev - Sonat för två fioler C-dur</p>

This is a study on the creative benefits of analyzing one's masters and role models. By transcribing and studying three jazz improvisations of three separate violinists, I developed my sense of composition. With the melodic and rhythmical toolset found in the solos, four new songs were created. These were then performed at KMH, two songs in a traditional jazz manouche setting and two with a six-piece band. I chose to confine the work to the contemporary jazz scene in France.       The idea was born out of my appreciation of these musicians. Hearing them express such complexity so effortlessly made me eager to investigate their playing.  I have listened a great amount to the material to comprehend the melodic innovations and the rhythmic phrasing. Not only did I become a more confident composer - by making sure I could play the parts, my ability to express myself on the instrument was greatly enhanced as well! / <p>Filip Magnusson - Violin, Martin Vidlund – gitarr, Edvard Hamngren – gitarr, Gabriel Dahl - kontrabas, elbas, </p><p>Magnus Johansson – trummor, Felicia Roos – altsaxofon, Marius Zeeberg – tenorsaxofon, Ima Baeza Bilgin – piano, </p><p>Samtliga låtar komponerade av Filip Magnusson</p><p><strong>Rundown</strong></p><p>Den här låten inspirerades av Phil Markowitz komposition ”Sno Peas” framförd av Bill Evans och Toots Thielemans. Låtens ramverk är det stadiga harmoniska flödet, med ackordbyten vid varje taktstreck.</p><p><strong>Hiding in the Soil</strong></p><p>Den här kompositionen är en hommage till violinisten Mathias Lévy. Efter att ha transkriberat hans improvisationer försöker jag närma mig hans spelsätt genom nya melodier.</p><p><strong>Once a Dreamer</strong></p><p>Melodin är inspirerad av min lärares improvisation över låten Rêverie (Django Reinhardts tolkning av Debussy). Stort tack till Aurélien Trigo för strålande guidning under mina år på musikhögskolan.</p><p><strong>Hyperrealism</strong></p><p>Låten är en gungande dans i 5/4.</p><p>- ny konstellation -</p><p><strong>Inner Circle</strong></p><p>Som en hyllning till Joe Hendersons Inner Urge och violinisten Bastien Ribots makalösa improvisation över den skrevs Inner Circle. En tuff och mustig komposition som för tankarna till 60-talet.</p><p><strong>Du Bor Kvar</strong></p><p>Den här låten i tretakt är ett tack till någon som påverkade min musikalitet på ett djupt vis.</p><p><strong>Starfall</strong></p><p>Starfall är den nyaste låten. En meditation och kontemplation över livets förgänglighet och det vackra i det tillfälliga.</p><p><strong>Försvinnande</strong></p><p>Ännu en låt som väcktes ur reflekterandet av förgänglighet. Min bild av den här låten är varma melodier och toner som slingrar sig förbi lyssnaren. Varje musikaliskt moment passerar ständigt.</p><p><strong>Twilight Freeway</strong></p><p>Twilight Freeway är en saga om vilken frihet natten bär på.</p><p><strong>Egosystem</strong></p><p>Egostystem avslutar konserten och är ännu en hyllning till min lärare Aurélien Trigo som i själva verket skrev större delen av låtens melodi under sina egna studier. Här tolkar jag melodin med egen harmonik och form i ett sprakande avslut på min kandidatutbildning.</p>

Der sächsische Premierminister Graf von Brühl gründete 1735 in Warschau eine eigene Hofkapelle. Brühl engagierte 1735 zunächst sechs Musiker, unter ihnen den Kapellmeister Gottlob Harrer sowie den Cembalisten Georg Gebel, den Cellisten Müller und den Lautenisten Johann Kropffgans, alle aus Breslau. Die Brühlsche Kapelle wuchs bis 1746 auf 15 und bis 1765 gar auf 24 Mitglieder an. Da sich der Hof zwischen Dezember 1734 und August 1736 sowie dann ab 1738 aller zwei Jahre zu den polnischen Reichstagen immer mehrere Monate in Warschau aufhielt, wurden die Musiker der Brühlschen Kapelle auch an die »Kleine Polnische Capelle« ausgeliehen, wie überhaupt die Grenzziehungen zwischen beiden Orchestern nicht streng waren. Während der Aufenthalte in Sachsen waren die Musiker auf den Brühlschen Schlössern, besonders in Pförten in der Niederlausitz, tätig. Mit 26 Jahren wurde Georg Gebel als Komponist und Cembalist Mitglied der privaten Kammermusik des Grafen Brühl. Anlass und Interpreten der vorliegenden Triosonate sind nicht bekannt. Die Vermeidung von leiterfremden Tönen und die idiomatische Schreibweise deuten auf die Verwendung einer einreihigen Harfe hin. Da bisher jedoch kein Dresdner Instrumentalist nachgewiesen werden konnte, der eine solche Harfe spielte, könnte Gebel das vorliegende Werk auch für eine Liebhaberin oder einen Liebhaber des Instruments komponiert haben, um es in einem Salon in einem der Brühlschen Schlösser zum Klingen zu bringen.

Johann Gottlieb Naumann ist einer der wenigen Hofkapellmeister am kurfürstlich-sächsischen Hof, der auch aus Dresden stammt. Er wurde am 17. April 1741 in Blasewitz bei Dresden geboren. Nach einer entbehrungsreichen Jugend und frühzeitigen musikalischen Ausbildung in Italien übertrug die hochmusikalische Kurfürsten-Witwe Maria Antonia Walpurgis bereits dem 23jährigen Naumann das verantwortungsvolle Amt als Kirchen-Compositeur in einer desolaten Lage der musikalischen höfischen Kultur. Naumann hat den Text – die Arie des Arpago aus Metastasios »Ciro riconosciuto«, Wien 1736 – nochmals vertont. So sind mehrere Abschriften eines Duettes für zwei Soprane und Basso continuo in Venedig und Padua überliefert. Eine Datierung des Werkes ist ungewiss, es gibt aber zwei indirekte Hinweise auf eine mögliche Entstehungszeit. 1778 erschien die Canzonette »Ecco quel fiero istante« nach Metastasio für zwei Violinen, Sopran und Basso1, neben dem vorliegenden Werk die einzige Canzonette mit Begleitung mehrere Instrumente. Weitere Gesänge auf italienische Texte für Solostimme und ausschließlicher Klavierbegleitung gehen auf das Jahr 1769 zurück. Naumann war mit Johann Adolf Faustinus Weiss, dem Sohn von Silvius Leopold Weiss, befreundet, der seit 1763 bis zu seinem Tod 1814 als Kammerlautenist an der Dresdner Hofkapelle verpflichtet war. Er kann als Interpret infrage kommen.

Please note: this work is permanently embargoed in OpenBU. No public access is forecasted for these. To request private access, please click on the lock icon and fill out the appropriate web form. / The Verdehr Trio has been one of the leading chamber ensemble groups in the world over the past half century, featuring clarinetist Elsa Ludwig-Verdehr, violinist Walter Verdehr, and pianist Silvia Roederer. Founded in 1972, the trio worked to broaden the violin, clarinet, and piano trio’s repertoire. Since 1976, through Making of a Medium project, the ensemble has commissioned over 210 pieces from more than 150 contemporary composers all over the world. Although there were already a handful of prominent works for this configuration by Bartók, Milhaud, Khachaturian, and a few others, this genre of musical composition was established and popularized by the Verdehr trio’s efforts and their commissioned works. Indeed, other ensemble groups are actively continuing the Verdehr Trio’s legacy through performing the Verdehr’s repertoire on stage and by adding new repertoire to their programs by commissioning and arranging pieces. The concept of developing a whole new repertoire for a certain group of instruments shows great promise for the possibility of new music for contemporary musicians. From the beginning of the Verdehr Trio’s existence, James Niblock has been one of the primary supporters for the ensemble, not only as a colleague at Michigan State University, but also as a composer who has provided more than 13 pieces ranging from arrangements of pre-existing works to double concertos, including trio-specific chamber compositions. Niblock’s trio compositions make a solid contribution to the violin, clarinet, and piano trio literature as valuable exemplars of American Neoclassical music, with many similarities with Roy Harris and Hindemith. Niblock maintains a classical aesthetic in his chamber music, pursuing pure sounds, refraining from emotional or scenic expressions, and employing the use of simple instrumental techniques, few dynamics, a narrow range in the piano, thin polyphonic textures, rhythmic clarity, and small motives. On the basis of traditional idioms, he added 20th century techniques and personal preferences for shifted rhythm, perfect 4th/5th intervals, use of pitch centers rather than traditionally defined key areas, repetition of small motives, and more. / 2031-01-01T00:00:00Z

No description available.

Johann Sebastian Bachs Chaconne är den sista satsen ur partita nr. 2 för soloviolin och anses som en av världens främsta kompositioner för violin. Inte enbart är själva musiken fängslande men tekniken kräver också mycket av solisten. Följande studie handlar om att undersöka uppkomsten kring verket, och genom detta uppnå en djupare interpretation inför ett framförande för publik. Detta genomfördes främst genom litteratur, internetkällor och notbilden. Genom notbilden har musiken analyserats på en musikteoretisk nivå samt en emotionell nivå grundad i psykologiska perspektiv. Följden av dessa analyser är en fördjupad uppskattning av musiken och intressanta insikter om musik och interpretation, både gällande Chaconne och övriga musikstycken. / <p>J.S. Bach, <em>Chaconne</em> ur partita No. 2 i d-moll (BWV 1004).</p><p>Bifogad ljudinspelning från examenskonsert.</p><p>Övriga verk i ljudinspelning: Beethoven vårsonat för piano och violin, Bruch violinkonsert i g-moll.</p><p>Medverkande i ljudinspelning: Susan Yondt - piano</p>

I detta arbete utforskar jag kroppsspråkets betydelse för fritt och uttrycksfullt spel genom Brahms violinsonat i G-dur. Syftet är att ta reda på hur jag genom mitt kroppsspråk kan utveckla mitt musikaliska uttryck och förmågan att spela fritt samt hurdan betydelse kroppsspråket har för mitt musicerande. Kroppsspråket är en del av det musikaliska uppträdandet. Det finns olika typer av kroppsspråk t.ex. kommunikativt kroppsspråk, som avspeglar känslorna i musiken. Genom att ta reda på om Brahms och bekanta mig med bakgrunden till sonaten kan jag skapa en grund för den musikaliska tolkningen. Genom att implementera kroppsspråksövningar vill jag reflektera kring kroppsspråkets betydelse i mitt eget spel. Arbetet resulterade i att jag upplevde att kroppsspråket kan skapa förutsättningar för friare och mer uttrycksfullt spel. Att reflektera kring mitt musikaliska kroppsspråk har också utvecklat mitt analytiska tänkande i en spelsituation. / <p>Lyle Mays: Somewhere in Maine for violin, marimba and tape </p><p></p><p>Johannes Brahms: Violinsonat nr 1, G-dur op. 78 </p><p>I. Vivace ma non troppo</p><p>II. Adagio</p><p>III. Allegro molto moderato </p><p></p><p>Antonia Somersalo - violin</p><p>Sam Lundberg - marimba</p><p>Georg Öqvist - piano </p><p></p><p>Den klingande delen är arkiverad</p>

No description available.