Syftet med denna studie är att ta reda på hur lågstadielärare ser på den digitaliserade skriftspråksutvecklingen i skolan samt hur pedagoger undervisar skriftspråket. Samhället som vi människor lever i idag har blivit alltmer digitaliserat och skolan har naturligen följt med i denna digitala utveckling. Datorer och surfplattor är ett vanligt förekommande verktyg i skolor, även om tillgången till dessa verktyg ser olika ut i olika skolor.  Studien tar sin utgångspunkt utifrån det sociokulturella och det pragmatiska perspektivet. Undersökningen genomförs med hjälp av enkät som riktas till pedagoger som arbetar i lågstadiet. Resultatet av studien visar att lärarna är positiva till den digitala skriftspråksutvecklingen. Det beror dels på att maskinskriften är ett enkelt verktyg i samband med textbearbetning och dels för att lärarens fokus läggs mer på innehållet än formalia. Resultatet visar även vikten av att bevara handskriften då flera sinnen används vilket underlättar för skrivinlärningen. Lärarna arbetar med skrivinlärning på olika sätt. Några lärare använder en eller flera kända metoder, medan andra har sitt eget sätt att arbeta med skrivinlärningen. / The purpose of this study is to find out how teachers in primary schools perceive the digitized writing development in school and how they teach pupils to write. Our society has been digitized and naturally so has the school. Computers and tablets are a common equipment in schools, even though access to these tools differs in Swedish schools.  The study is based on a socio-cultural and a pragmatic perspective. The study is conducted by using surveys aims at teachers working in the lower secondary school. The result of the study shows that teachers are positive to the digitized writing development. The main reasons are that the computer is a simple tool to edit the text and the teachers´ focus is mainly on the content than the formalities. The result also shows that several parts of the brain are being used in handwriting which simplify the writing acquisition. The teachers are working differently with writing acquisition. Some are using one or many famous methods and some has their own way to teach writing acquisition.

La directionnalité est une composante perceptivo-motrice et culturellement déterminée qui intervient de façon prééminente dans l’acquisition initiale de l’écriture. Cette thèse visait à apporter des données empiriques et des éclairages théoriques nouveaux sur 1) son évolution au cours du développement et, 2) sa contribution à la production et à la reconnaissance des formes de lettres. Ces deux axes de recherche ont été déclinés en cinq études. Une première étude investiguait le poids de l’influence culturelle sur la directionnalité graphique au long du développement. Elle permettait de comparer les performances de tracé chez des enfants âgés de 5 à 9 ans dans des conditions où des contraintes biomécaniques, syntaxiques et sémantiques variaient. Les résultats faisaient apparaître un renforcement de l’influence culturelle sur la directionnalité graphique à partir de 6 ans. Cependant, les enfants les plus âgés (9 ans) se montraient capables d’adopter des procédures plus flexibles et de se désengager de contraintes culturelles afin de satisfaire des contraintes contextuelles. La deuxième étude examinait l’évolution développementale de la directionnalité de l’écrit chez des enfants âgés de 4 à 11 ans en comparant la production de formes communes à l’écriture et au dessin. Les résultats obtenus mettaient en évidence une acquisition synchrone des invariants universels (i.e., l’écriture est uni-directionnelle) et des spécificités culturelles du système d’écriture (i.e., la langue est transcrite de gauche à droite). Dans le deuxième axe de recherche, deux études avaient pour objectif de mettre à l’épreuve des faits des hypothèses explicatives récentes de l’écriture en miroir dans l’acquisition initiale et typique de l’écrit. La comparaison de productions en temps réel et appariées d’écritures en miroir et d’écritures conventionnelles chez des enfants pré-lettrés révélait une implication majeure de la directionnalité de l’écrit et une invariance cinématique. Enfin, la dernière étude a permis de mettre en évidence, à l’aide d’un paradigme d’entrainement, une contribution de la directionnalité de l’écriture au rappel de l’orientation de lettres a été mise en évidence chez des enfants pré-lettrés. Les résultats obtenus sont discutés dans une approche incarnée de la cognition et des pistes pédagogiques sont amorcées. / Directionality is a crucial perceptual-motor and culturally-based component of early writing acquisition. This research was aimed at providing empirical data and new theoretical insights on 1) its developmental evolution and, 2) its contribution to the production and the recognition of the shapes of letters. Five studies have been devised to fulfill the research objectives.The first study was aimed at investigating how print experience, as a cultural factor, influences directional tendencies in children’s drawing in the interplay with biomechanical, syntactic and semantic factors. Results showed a reinforcement of cultural influence on directional tendencies from 6 years onward. Older children were better able to disengage from a prevalent embodied behavior to meet contextual constraints. The second study examined the specific developmental evolution of writing directionality in children aged from 4 to 11 years while producing the same shapes in both writing and drawing tasks. The results suggested that universal and culture-specific features of writing appear concomitantly and early on in children’s productions. Another two studies were aimed to empirically test competing accounts of mirror writing in preliterate children. On-line productions of paired conventional and mirror writings revealed a predominant role of writing directionality and a kinematic invariance. Finally, a training study showed a contribution of writing directionality to the subsequent recall of the shapes of letters. Results are discussed in terms of embodiment and perspectives in educational settings.

Syftet med studien är att genom en kvalitativ metod bidra till befintlig forskning om olika strategier som elever i årskurs 1 och 2 använder sig av vid handskrivning. I studien använder jag mig av individuella intervjuer med både lärare och elever, samt observationer av elever när de skriver med penna. Fenomenografi har använts som metod vid databearbetningen. Genom en kvalitativ metod och ”embodied cognition” som teoretisk utgångspunkt får jag både höra vilka strategier eleverna beskriver att de använder sig av, men även se vilka kroppsliga rörelser och strategier de uppvisar. Det framkommer även hur lärarna beskriver sin skrivundervisning och att de inte har tid att notera elevernas kroppsliga uttryck. Resultatet åskådliggör att eleverna uppvisar många kroppsliga rörelser vid handskrivning. Med stöd i tidigare forskning visar sig dessa rörelser vara både kognitiva och kroppsliga strategier, vilka hjälper eleverna i deras skrivprocess. Ibland signalerar även rörelserna behov av hjälp, trots att eleverna inte själva är medvetna om dem. / The purpose of this study is to, through qualitative methods, contribute to existing research about different strategies that pupils in grades 1 and 2 make use of in handwriting. In the study, I carry out individual interviews with both teachers and pupils, along with observations of pupils when they are writing with pencils. The method used in data processing is phenomenography. Through a qualitative method and “embodied cognition” as a theoretical starting point, the pupils describe which strategies that they use, but also which body movements and strategies they show. The result also shows how the teachers describe their writing instruction and that they do not have time to take note of the pupils’ bodily expressions. The result illustrates that the pupils display many bodily movements during handwriting. Drawing on earlier research, this study shows that these movements are both cognitive and bodily strategies, which help pupils in their writing process. Sometimes the movements signal a need of help, even though the pupils are not aware of it themselves.