Psykologiska processer där identifikationen med jaget och medvetandets innehåll upphör kan tänkas utgöra en hälsosam motvikt i dagens samhällskultur där centrering kring jaget, stress, depression och meningsförlust, ofta förekommer. Självtranscendens har beskrivits som en expansion av medvetandet och en rörelse bortom gränserna för ens självmedvetenhet och självuppfattning, antingen tillfälligtvis eller som en relativt stabil perspektivförändring som utvecklats under livsloppet. Sex personer mellan 54 och 100 år med erfarenhet av självtranscendenta perspektiv intervjuades i studien i syfte att induktivt generera mer kunskap om hur självtranscendens kunde upplevas, utvecklas och förändra en människas perspektiv. Genom en tematisk analys framkom att en regelbunden aktivering av självtranscendenta medvetandetillstånd särskilt inverkade på utvecklingen och kopplades till principer om neuroplasticitet. Självtranscendensutvecklingen medförde även förändringar i respondenternas perception av inre och yttre fenomen exempelvis vad gäller känslighet, jagupplevelse och möjlighet till distans och objektivitet, vilket även bidrog till psykologisk hälsa.
| Identifer | oai:union.ndltd.org:UPSALLA1/oai:DiVA.org:su-109608 |
| Date | January 2014 |
| Creators | Friman, Henrik |
| Publisher | Stockholms universitet, Psykologiska institutionen |
| Source Sets | DiVA Archive at Upsalla University |
| Language | Swedish |
| Detected Language | Swedish |
| Type | Student thesis, info:eu-repo/semantics/bachelorThesis, text |
| Format | application/pdf |
| Rights | info:eu-repo/semantics/openAccess |
Page generated in 0.0026 seconds