Introduktion: Sjögrens syndrom (Ss) är en kronisk reumatisk sjukdom som förstör de exokrina körtlarna i kroppen. Detta leder till minskad salivproduktion. Nio av tio av de drabbade är kvinnor i medelåldern. Sjukdomen finns som primär Ss och som sekundär Ss. I dagsläget finns inget botemedel mot sjukdomen därför riktar sig behandlingen mot att lindra symtomen. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva kliniska och subjektiva förändringar i munhålan hos vuxna individer med Sjögrens syndrom. Frågeställningar: Hur påverkas den orala hälsan kliniskt av Sjögrens syndrom hos vuxna individer? Vilka subjektiva förändringar av den orala hälsan förekommer hos vuxna individer med Sjögrens syndrom? Metod: En litteraturstudie har utförts. Resultat: Ss ger kliniska och subjektiva förändringar av den orala hälsan. Det finns ett tydligt samband mellan lågt salivflöde och sämre upplevd oral hälsa. Ss kan associeras med lägre salivflöde, sämre parodontal status och slemhinneförändringar. Livskvalitén påverkas negativt av Ss. Konklusion: Ss påverkar den orala hälsan negativt. Dessa förändringar ger en försämrad livskvalité. För att förbättra orala funktioner och öka livskvalitén bör därför tandvården fånga upp och individuellt behandla personer med Ss.

Syftet med denna uppsats var att undersöka om den information patienter med screeningupptäckt abdominellt aorta aneurysm får av sjuksköterska, uppfattas som lagom och lättförståelig och om det blivit någon skillnad av orosnivå efter besöket. Ett frågeformulär skickades ut till 42 män som genom screeningundersökning diagnostiserats med ett ”aneurysm under utveckling” eller abdominellt aorta aneurysm. Resultatet visar att alla patienter upplevde besöket hos kärlsjuksköterskan som bra eller mycket bra. Majoriteten av de tillfrågade hade fått information om de olika områdena och de tyckte att mängden informationen var lagom. Det område där flest uppgav att de inte fått information men hade velat ha var om fysisk aktivitet/motion. De allra flesta tyckte att informationen var lätt att förstå. De områden där informationen uppgavs vara svår att förstå var framförallt informationen om orsak till pulsåderbråck och framtida behandling (operation). Patienterna skattade sin orosgrad som låg både före och efter ultraljudsundersökningen och efter sjuksköterskebesöket. Statistisk signifikant skillnad fanns mellan orosgrad efter undersökningen och oro efter sjuksköterskebesöket (p = 0,005). Att leva med vetskapen att ha en vidgad aorta eller ett AAA orsakar hos de allra flesta patienter ingen eller mycket lite oro. Sjuksköterskebesöket verkar dessutom minska den lilla stegring i orosnivån som påvisats efter diagnos i undersökningen.

Diabetes har ökat kraftigt under senare decennier och förväntas fördubblas globalt från 151 miljoner idag till 330 miljoner år 2025. Siffran i det svenska samhället är i dagens läge 350 000 och förutspås vara uppåt en halv miljon år 2025. Diabetes är en livslång sjukdom med flertalet senkomplikationer. Diabetesfotsår är en av dessa senkomplikationer och drabbar ca 10% av alla personer med diabetes i Sverige. Livskvalité innefattar faktorerna fysiskt, psykiskt och socialt välmående. Syftet var att belysa patienters upplevelse av livskvalité efter att ha drabbats av kärlkomplikationer i foten vid diabetes. Arton vetenskapliga artiklar användes som underlag för litteraturstudien. Resultatet visade att leva med kärlkomplikationer i foten vid diabetes påverkar livskvalitén negativt. Behandlingstiden för diabetesfotsår är lång och risken för att såren återkommer är hög det är därför svårt för patienter att hålla modet uppe. Patienters självbild förändras i takt med att deras roll i samhället och plats i familjen blir en annan. Sjuksköterskans roll är att stödja och hjälpa patienten till ett drägligt liv i en svår situation. Sjukdomsinsikt tycks vara nyckeln till acceptans av situationen och början till en balanserad tillvaro. Fortsatt forskning inom detta område behövs för ökad förståelse av patienters upplevelse av att leva med diabetesfotsår.

Bakgrund: Cirka 10 000 hjärtstopp sker varje år i Sverige. De flesta hjärtstoppen sker utanför sjukhus. Få personer överlever ett hjärtstopp. De som överlever kommer oundvikligen få en påverkan på sitt liv. Syftet: Litteraturstudiens syfte var att belysa patientens livskvalité efter att överlevt ett hjärtstopp utanför sjukhuset. Metod: En systematisk sökning och granskning utifrån studiens syfte av befintlig litteratur genomfördes. Tio artiklar inkluderades i resultatet. Resultat: Vid analysering av artiklarna växte teman fram: livskvalité samt påverkande faktorer för livskvalité så som kognitiva funktioner, kedjan som räddar liv och det dagliga livet. Resultatet visar att de flesta som överlever ett hjärtstopp har en god efterföljande livskvalité. Slutsats: Livskvalitén var generellt sett god i de genomgångna studierna. Viktiga faktorer som har betydelse för inverkan på livskvalitén blev identifierade som kognitiva funktioner och tiden till HLR sattes in och utförandets kvalité. Faktorn som vi sjuksköterskor direkt kan påverka är HLR, där utbildning och information till allmänheten är det främsta verktyget.

Schizofreni är en allvarlig psykisk sjukdom som yttrar sig på flera sätt. Typiska symtom är tankestörningar, vanföreställningar och hallucinationer. Insjuknande i schizofreni sker oftast i 20-årsåldern. Att leva med ett barn som har insjuknat i schizofreni är en stor påfrestning, inte bara för barnet själv utan även för familj och omgivning. Syftet med litteraturstudien var att belysa föräldrars upplevelse av att ha ett barn som lider av schizofreni. Metoden som användes var litteraturstudie med en kvalitativ innehållsanalys där åtta vetenskapliga artiklar granskades. Resultatet visade att det dagliga livet för föräldrarna förändrades drastiskt efter att deras barn insjuknat i schizofreni. Föräldrarna upplevde svåra problem kring barnets sjukliga beteende som bland annat resulterade i social isolering och låg livskvalitet. Många var missnöjda med sjukvården. Föräldrarna är i behov av en förbättrad och mer lättillgänglig sjukvård där de blir mer involverade i deras barns behandling. Studiens resultat kan tillämpas inom såväl psykisk som somatisk vård.

<p>Schizofreni är en allvarlig psykisk sjukdom som yttrar sig på flera sätt. Typiska symtom är tankestörningar, vanföreställningar och hallucinationer. Insjuknande i schizofreni sker oftast i 20-årsåldern. Att leva med ett barn som har insjuknat i schizofreni är en stor påfrestning, inte bara för barnet själv utan även för familj och omgivning. Syftet med litteraturstudien var att belysa föräldrars upplevelse av att ha ett barn som lider av schizofreni.</p><p>Metoden som användes var litteraturstudie med en kvalitativ innehållsanalys där åtta vetenskapliga artiklar granskades. Resultatet visade att det dagliga livet för föräldrarna förändrades drastiskt efter att deras barn insjuknat i schizofreni. Föräldrarna upplevde svåra problem kring barnets sjukliga beteende som bland annat resulterade i social isolering och låg livskvalitet. Många var missnöjda med sjukvården. Föräldrarna är i behov av en förbättrad och mer lättillgänglig sjukvård där de blir mer involverade i deras barns behandling. Studiens resultat kan tillämpas inom såväl psykisk som somatisk vård.</p>

Bakgrund: Smärta är ett sensoriskt och emotionellt obehag vars affektiva komponentbestäms av tro, erfarenheter och kultur. Fibromyalgi definieras som kronisk och utbreddsmärta. Sjukdomen påverkar uppskattningsvis 0,5 % till 5 % av västvärldens befolkning.Vårdgivare upplever att det är svårt att delge information till patienter angående FM, vidarebeskriver vårdgivare att FM är svår att identifiera samt diagnostisera. Patientutbildning ärsärskilt viktig när det gäller vårdens hanterande av FM. Det för att underlätta patientensförståelse, accepterande och hanterande av sjukdomen. Syfte: Att belysa erfarenheter avlivskvalité hos patienter drabbade av fibromyalgi. Metod: Elva vetenskapliga artiklar,kvalitativa och kvantitativa, har analyserats och sammanställts och utgör grunden för dennalitteraturöversikt. Resultat: Patienternas erfarenheter av livskvalité beskrivs med två teman:begränsningar och att hantera tillvaron. Diskussion: Fortsatt lönearbete gynnar upplevdlivskvalité. Vården bör stödja patienter i planering för att minska begränsningar i det socialalivet samt förstärka insatser som hjälper patienten begripa sjukdomstillståndet för attunderlätta livssituationen.Slutsats: Begränsningar av livsförhållanden hos patienter drabbade av fibromyalgi skullekunna förbättras genom bättre information till patienten. Sjuksköterskor behöver störrekännedom om fibromyalgi för att kunna bemöta och stödja patienterna i deras lidande.

SAMMANFATTNING Att möta och vårda personer som är allvarligt sjuka och döende är svårt. Syftet med studien var att belysa på vilket sätt som sjuksköterskan kan förmedla empati till en patient i livets slutskede samt att beskriva hur den empatiska relationen kan förstås med hjälp av Joyce Travelbees omvårdnadsteori. Studien är litteraturbaserad och bygger på engelskspråkiga artiklar publicerade i vetenskapliga tidskrifter. Studien bygger på sex vetenskapliga artiklar publicerade mellan 1997 och 2000, varav fem är kvalitativa studier och en är litteraturstudie. I resultatet framkom att en god relation mellan sjuksköterska och patient är av betydelse för en empatisk relation, samt olika kommunikationsvägar och socialt samspel för att få patienten att uppleva livskvalitet. Empati förmedlas genom att hjälpa patienten att få uppleva livskvalité. Detta kan uppnås på olika sätt, bland annat genom att ge tillgänglighet och kontinuitet från sjuksköterskan vilket då kan resultera i en förtroendefull relation mellan parterna.

Introduktion: Irritable Bowel Syndrome (IBS) är en vanlig kronisk mag- och tarmsjukdom. Sjukdomens olika symtom orsakas av en störning i mag- och tarmkanalen. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att beskriva patienters upplevelse av att leva med IBS. Metod: Polit och Becks niostegsmodell användes i litteraturstudien. Litteratursökningen genomfördes i PubMed och CINAHL. En urvals- och kvalitetsgranskning är genomförd. Resultatet baserades på åtta kvalitativa och två kvantitativa artiklar. Resultat: Resultatet redovisades i tre teman existentiell upplevelse, upplevelser av hinder i vardagen och upplevelser av att hantera sjukdomen med tillhörande kategorier. Personer med IBS upplevde negativa känslor på grund av sjukdomens symtom i form av konstant oro och ångest relaterad till sjukdomens oförutsägbarhet. Sjukdomen var ett hinder för att utföra vardagliga aktiviteter. Ett undvikande beteende och en social isolering utvecklades. Personer med IBS använde sig av olika strategier för att hantera sjukdomen. De tyckte varken anhöriga eller hälso- och sjukvården förstod dem och upplevde att de inte fick tillräckligt med stöd. Något som däremot upplevdes givande för att hantera sjukdomen, var att få samtala och byta erfarenheter med andra människor med IBS. Slutsats: Personer med IBS upplever sig ha en försämrad livskvalité. Mer kunskap behövs om hur personer IBS upplever och hanterar vardagliga situationer och symtom. Detta för att upplevelserna och erfarenheterna kan föras vidare till andra personer med sjukdomen.

Humant immunbristvirus, som förkortas HIV, uppfattas som ett kroniskt sjukdomstillstånd och inte längre som en dödlig sjukdom. Sjukvården fokuserar idag på att den drabbade ska uppnå normal hälsa relaterat till livskvalité. Att få diagnosen HIV är påfrestande och är associerat med stigmatisering och diskriminering. Dessa individer är i behov av stöd för att hantera de problem som uppstår med sjukdomen. Att utsättas för stigmatisering är ett globalt problem för alla diagnostiserade. Det är därför viktigt att undersöka stigmatiseringens påverkan på individen och vikten av socialt stöd i vardagen. Syftet var att undersöka upplevelsen av livskvalité hos individer som har diagnosen HIV med fokus på socialt stöd och stigmatisering. En litteraturöversikt utfördes med både kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar. 11 artiklar användes i litteraturöversikten. Fyra huvudkategorier formulerades med tio subkategorier. Resultatet visar att livskvalitén minskar desto mer stigmatisering en person utsätts för från samhället. Fördomar och okunnighet i samhället anses skadligare än själva sjukdomen. Många dras mellan att berätta respektive att inte berätta om sin diagnos för omgivningen på grund av rädsla för stigmatisering och rejektion. För att få möjlighet till socialt stöd krävs det att diagnosen avslöjas. Socialt stöd kan hjälpa individer med HIV att lära sig hantera sin diagnos och acceptera sin nya livssituation. Det krävs en ökad spridning av kunskap kring HIV för att minska stigmatisering och öka socialt stöd, vilket i sin tur kan öka livskvalitén hos den enskilda individen.