Idag är turismen en av världens största näringar och den förväntas växa ytterligare framöver. Turismen bidrar på många sätt till den ekonomiska utvecklingen världen över men effekterna av tillväxten kan även få förödande konsekvenser för miljön. En ökad miljömedvetenhet inom turismbranschen har på senare tid resulterat i olika miljöledningssystem och miljömärkningar. En miljömärkning är Svanen som bildades som ett svar på den ökade miljömedvetenheten i samhället. År 1988 beslöt sig det Nordiska Ministerrådet att utreda möjligheterna att införa en frivillig nordisk miljömärkning. Svanens kriterier för miljömärkning av hotell blev klara år 1999 och det första Svanenmärkta hotellet öppnades i Sverige. Idag finns det över 250 Svanenmärkta hotell i Sverige. I uppsatsen undersöks huruvida en Svanenmärkning av ett hotell resulterar i positiva miljömässiga och ekonomiska effekter. Uppsatsen undersöker även varför hotellen har valt att miljömärka sig, vad de anser sig fått ut av miljömärkningen och vilka möjligheter och svårigheter miljömärkningen har bidragit med. Studien är avgränsad till Stockholmsområdet och behandlar tio hotell med Svanenmärkningen. Det finns flera anledningar varför ett hotell väljer att miljömärka sig men de flesta grundar sig i den ökande efterfrågan från samhället som avser att företag måste ta mer ansvar för miljön. Miljöarbete på ett hotell handlar ofta om att minska vatten-, energi-, och materialförbrukningen. I studien visar sig dessa vara en stor drivkraft bakom en miljömärkning då minskningen ofta leder till ekonomiska besparingar. Corporate Social Responsibility (CSR) är ett begrepp som fått genomslag de senaste åren och innebär att företag på en frivillig grund integrerar social och miljömässig hänsyn i sin verksamhet, utöver vad lagen kräver. I studien visar det sig att hotell som aktivt arbetar med CSR-frågor och integrerar dessa i sin verksamhet stärker relationen mellan anställda och ägare, och inte minst kunder, vilket i sin tur kan leda till en ökad lönsamhet och tillväxt.

Dagens samhälle bygger på ett kapitalistiskt system utefter en så kallad linjär ekonomi där resurser utvinns, produkter produceras, för att sedan konsumeras och slängas. Detta system har genererat en ekonomisk tillväxt på bekostnad av vår miljö. För att skapa ett hållbart system som inte medför farliga utsläpp och andra miljöproblem har Sverige tillsammans med andra länder påbörjat ett arbete mot ett hållbart samhällsekonomiskt system, en cirkulär ekonomi. I och med den stora samhällsomställning som den cirkulära ekonomin innebär är det relevant att studera vilken miljöpolitik detta samhällsekonomiska system förmedlar. Studien använder ideologierna degrowth, ecological modernization och ecomodernism utifrån en idéanalys i syfte att analysera de bakomliggande miljöideologiska antaganden som den svenska staten förmedlar i och med omställningen mot en cirkulär ekonomi. Studiens visar att Sveriges cirkulära ekonomi kan identifieras med ideologin ecological modernization som anser att det ekonomiska system vi har  dag behöver inkludera en miljöfaktor för att nå ett grönare samhälle som inte skadar miljön. Tidigare forskning visat på att Sverige sedan en tid tillbaka redan bedriver en miljöpolitik enligt ideologin ecological modernization. Detta tyder på att ecological modernization tagit fäste i Sveriges miljöpolitik.

O Licenciamento ambiental é um dos instrumentos da Política Nacional de Meio Ambiente, estabelecida pela lei 6.938 de 1981. Nos últimos 30 anos, o país passou por inúmeras transformações econômicas, políticas e sociais. No cenário de grande potencial hidrelétrico do país, demanda crescente por energia, fortalecimento e consolidação da legislação e do sistema de gestão ambiental, participação de novos atores econômicos interessados em prover a expansão do parque de geração de energia, maior participação dos movimentos sociais na esfera pública e uma memória não muito distante de graves problemas socioambientais ocasionados pela construção de hidrelétricas; é que se dão os conflitos que perpassam todo o processo de licenciamento ambiental de hidrelétricas e do qual se ocupa essa dissertação. Entre os anos de 2004 e 2008, muitos atores econômicos e sociais envolvidos com a temática do licenciamento ambiental no país se posicionaram publicamente, sobretudo a respeito dos conflitos relacionados à concessão das licenças ambientais para empreendimentos hidrelétricos. A reflexão sociológica a qual se propôs este projeto de pesquisa utiliza a Teoria da Modernização Ecológica como instrumental teórico e busca entender o estado da arte do licenciamento ambiental de hidrelétricas no Brasil. / The Environmental license is one of the tools of the National Environmental Policy, established by the law 6.938 of 1981. Over the past 30 years, the country has had lots of economical, political and social changes. The socio-environmental conflicts that permeate the environmental licensing process of UHEs, which constitute the subject of this dissertation, happen in a context characterized by the great hydroelectric potential of the country, the increasing demand for energy, the strengthening and consolidation of the legislation and of the environmental management system, the growing participation of the social movements in the public sphere, a recent memory of socio-environmental problems resulting from the construction of hydroelectric power stations and the participation of new economic agents interested in promoting the expansion of the energy generation park. Between 2004 and 2008, many economical and social agents that were involved with environmental licensing subjects in Brazil publicly expressed their positions, mainly in relation to the conflicts related to environmental license concession for hydroelectric enterprises. The sociological analysis of this research project uses the Ecological Modernization Theory as a theoretical instrument. It also aims to understand the environmental licensing process for hydroelectric power stations in Brazil.

This thesis examines the international movement of Ideals about sustainable urban development and design through a focus on planning, private sector architecture and engineering experts. These experts, who are referred to in the literature as the global intelligence corps (GIC), package-up their know-how in urban sustainability as a moneymaking product, and serve it as urban mega- projects around the world. In doing so, the global intelligence corps (GIC) construct norms about what represents ‘good’ ecological urban planning, and subsidize to the expansion of an interna- tionalized mobile model of sustainable urbanism. This thesis aims at building on a wide-ranging literature of the business of (GIC) in design and sustainable urban development, and an in-depth case study of the top 11 of European and American global intelligence corps firms working in Mo- rocco’s Eco-megaprojects. Analysis of this substantial projects explains how the (GIC’s) work shapes a spreading model of sustainable urbanism, and how this, in turn, produces and reinforces particular canons in urban development practice. This thesis however, demonstrated that the (GIC) firms might be at the same time advisors and settlers of sustainable-urbanism canons, but only in the presence of a positive financial and political will, while socio-environmental and ethical issues are not necessarily always involved in their calculus to make a decision.

Handlingsplanen för Agenda 2030 är ett viktigt dokument eftersom det lägger fram visionen för Sveriges framtida arbete med hållbar utveckling. Sverige vill visa omvärlden att tillväxt och välfärd är fullt möjliga samtidigt som vi värnar om miljön. Som Regeringskansliet (2018) betonar flera gånger så är det viktigt att balans råder mellan de olika aspekterna för hållbarhet (Regeringskansliet, 2018). Den här insikten återspeglar sig tydligt i handlingsplanens text. Däremot finns det samtidigt mycket som pekar på att den ekonomiska aspekten av hållbarhet prioriteras framför ekologiska och sociala aspekter.  Syftet bakom uppsatsen var att undersöka hur tillväxt värderas i förhållande till de andra aspekterna av hållbar utveckling. Samtidigt vill undersökningen belysa hur Sverige ser på sin roll i implementeringen av Agenda 2030 globalt, samt hur den svenska modellen för hållbarhet värderas. För att svara på de frågor som ställts har handlingsplanen för Agenda 2030 analyserats med hjälp av metoden tematisk analys. Resultatet från analysen har sedan granskats genom det teoretiska ramverket baserat på politisk ekologi och ekologisk modernisering. I studien framkom det att de tre aspekterna av hållbarhet ofta förekommer tillsammans, men att det maskerar en obalans i värderingarna. Studien visade också att Sverige har ambitionen att bli ett världsledande land när det kommer till hållbarhet och på vis ska föregå med gott exempel. / The policy for Agenda 2030 is an important document because it sets the course for Sweden's work with sustainable development. Sweden is clear with their intention of showing the world that it is possible to achieve economic growth, prosperity and care for the environment simultaneously. According to Regeringskansliet (2018) it is important to recognize that there is balance between the different aspects of sustainability. However, there are a lot of signs that point towards the economic aspect being prioritized rather than the social and ecological aspects.  The main purpose behind this essay is to examine how economic growth is valued in comparison to the other aspects of sustainable development. It is also important to examine how Sweden views itself when it comes to implementing Agenda 2030 globally, and how the Swedish model for sustainable development is valued. In order to answer the questions set forth in this essay the policy document for Agenda 2030 was analyzed with the help of a method called thematic analysis. The results then came under further analysis with the help of a theoretical framework based upon political ecology and ecological modernization. The results indicated that the three main aspects of sustainable development were often mentioned together, however this tended to cover up an imbalance in how the aspects were valued. The study also showed that Sweden has the ambition to become one of the world's leading countries when it comes to sustainable development. This in turn should inspire other countries to follow in Sweden’s footsteps.

Sammanfattning Med inspiration från Maarten A. Hajer (1995) kommer detta arbete att analysera och försöka klarlägga hur miljö och rättvisefrågor kommer till uttryck i den utvecklingspolitik som sker ur ett samtida perspektiv på EU-nivå. I detta fall med ett fokus på EUROPA 2020, ”En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla”. Vilket analyseras via en kritisk diskursanalys efter Faircloughs tredimensionella modell efter frågeställningen: Vilken eller vilka diskurser framträder i ”Europa 2020” med avseende på ekonomisk utveckling i relation till miljö och rättvisa, och; vilka sanningar/hegemonier framträder med avseende på miljö och utveckling i denna kommunikativa händelse? Analysen bidrog till klarläggandet av ett flertal framträdande diskurser, sanningar/hegemonier vilka beskrivs konstituerade och likväl reproducerande av en större ideologisk social praktik. Tillväxtsdiskursen ses som den regerande diskursen för vilket alla lägre stående diskurser rättar sig efter. Dess förverkligande ses som en förutsättning till hållbar utveckling och social samanhållning. Detta vilket förverkligas genom ekologisk modernisering som verktyg att koppla isär miljöförstörelse och skapa nya marknader och konkurrensfördelar och därmed välfärd uttryckt i tillväxt. I relation till uppsatsens syfte att se huruvida den hållbarhetsdiskurs EU för används som en maktdiskurs framgår det i relation till tidigare forskning och kritiken till ekologisk modernisering att vissa rättviseperspektiv och intressen exkluderas i denna diskursiva praktik. / Abstract Inspired by Maarten A. Hajer (1995), this work will analyze and attempt to clarify how environmental and equity issues are reflected in the development policies that takes place from a contemporary perspective at EU level. In this case, with a focus on the Europe 2020, “A European strategy for smart, sustainable and inclusive growth” Which are analyzed through a critical discourse analysis after Fairclough’s three dimensional model in relation to the research question: Which discourse/discourses appears in the “Europe 2020” in terms of economic development in relation to the environment and justice, and; What truths/hegemonies emerges in relation to the environment and development in this communicative event? The analysis contributed to the clarification of a number of prominent discourses, truths/hegemonies described constituted and likewise reproduce the larger ideological social practice. Growth discourse is seen as the reigning discourse for which all inferiors discourses comply. Its realization is seen as a prerequisite for sustainable development and social shared stance. This thus realized through ecological modernization as a tool to decouple environmental degradation and create new markets and competitive advantages and thus prosperity in terms of growth. In relation to the essays purpose to see whether the EU sustainability discourse is used as a power discourse, it is clear in relation to previous research and critique of ecological modernization that some equity perspectives and interests are being excluded in this discursive practice.

A Zona Franca de Manaus (ZFM), criada em 1967 pela ditadura militar, termina em 2023, mas ha uma proposta de modificacao da Constituicao Federal do Brasil para que ela dure ate 2073. A partir da compreensao do discurso enquanto pratica social (Focault, 1987, 2002, 2005; Hajer, 1995, 2005, 2006) e da categorizacao dos discursos ambientais (Dryzek, 2005), foram analisados 265 pronunciamentos dos parlamentares do Amazonas, 19 edicoes de uma revista institucional e 626 materias do mais importante jornal local, tudo publicado entre 2007 e 2010. Eles revelam um deslocamento do discurso de legitimacao da ZFM do ideario do progresso ao do desenvolvimento sustentavel, guiado pela modernizacao ecologica. As industrias passaram a ser apresentadas como responsaveis pela conservacao das florestas, gracas a geracao de empregos urbanos: afirma-se que se os incentivos fiscais acabarem, havera desemprego e desmatamento. Esse roteiro fatalista, autoritario, nao reconhece o papel dos povos e comunidades tradicionais na conservacao da floresta nem esta aberto ao debate publico sobre outros modelos de desenvolvimento para a regiao amazonica. / The Manaus Free Trade Zone (ZFM) will end in 2023, but there is a proposal to amend the Brazilian Federal Constitution so that it lasts until 2073. From the understanding of discourse as a social practice (Foucault, 1987, 2002, 2005; Hajer, 1995, 2005, 2006), this paper is based on the critical analysis of 265 parliamentary pronouncements, 19 editions of a institutional magazine and 626 news from the most important local newspaper, all published between 2007 and 2010. It reveals a shift in the discourse about the ZFM, guided by ecological modernization. The industries are now presented as responsible for protecting the rainforest: it is said that if the tax incentives stop, there will be unemployment and deforestation. This fatalistic story line does not recognize the role of traditional peoples and communities in forest conservation and neither is open to the public debate about other models of development for the Amazon.

In light of the global climate crisis and the worldwide focus on ecological economy policies, this study aims to analyze what role the economy has in the quest for a sustainable future in Uppsala. How do urban planning documents as well as regional and municipality employees interpret and value economic sustainability in relation to ecological sustainability? The methodology includes two different types of document analysis as well as qualitative interviews. Finally, an ideal type analysis has been used to place the urban planning policies of Uppsala on a scale between ecological modernization theory and degrowth theory. The thesis shows a view of an economic sustainability in terms of economic growth as being the prerequisite for a sustainable development. Furthermore, the analysis shows an ambiguous portrayal of the relationship between the ecological and economic dimensions of sustainable development. The documents and employees depict the urban planning policies of Uppsala as being ecologically modernized. Despite relatively advanced climate policies, Uppsala has yet to articulate more bold views of a sustainable future.

This research explores how unions, corporations and the federal government in Canada are responding to the dual economic and climate change crisis. Climate change politics have fostered alliance-forming both between the labour and environmental movements as well as between the state and capital. Climate change policy over the past two decades has been a planned, coordinated neoliberal project by the state and capital that has led to increasing emissions. Meanwhile, most unions successfully transcended the ‘jobs versus the environment’ dichotomy being used by business to propagate a voluntarist climate change policy. After giving their support to the ratification of Kyoto, labour has struggled to operationalize labour-environmental alliance-forming. Recently, both labour and the state-capital alliance have drawn on an ecological modernist discourse to frame climate change as an opportunity for jobs or capital accumulation, respectively. But this discourse fails to address the transnational dynamics of climate change, and economic and environment justice.

This research explores how unions, corporations and the federal government in Canada are responding to the dual economic and climate change crisis. Climate change politics have fostered alliance-forming both between the labour and environmental movements as well as between the state and capital. Climate change policy over the past two decades has been a planned, coordinated neoliberal project by the state and capital that has led to increasing emissions. Meanwhile, most unions successfully transcended the ‘jobs versus the environment’ dichotomy being used by business to propagate a voluntarist climate change policy. After giving their support to the ratification of Kyoto, labour has struggled to operationalize labour-environmental alliance-forming. Recently, both labour and the state-capital alliance have drawn on an ecological modernist discourse to frame climate change as an opportunity for jobs or capital accumulation, respectively. But this discourse fails to address the transnational dynamics of climate change, and economic and environment justice.