No description available.

There are several man-made environmental problems in today’s society. Tourism gives a lot of people serenity, creates jobs and better social circumstances but also has a dark side, a dark side that is harming our environment. Mass tourism creates large amounts of harmful gasses through transportation of tourists, littering ends up in pollution and acidification and the list goes on. Ecotourism has during the latter part of the last decade been marketed as a counter pool to the harmful kind of tourism and offers connectedness to nature. This essay maps knowledge, habits and reasons of ecotourism with consumers above age 18 in Sweden and answers the question if there is a link between people with environmental awareness in their everyday life and ecotourism. Data is collected through a survey. The results show that the knowledge of ecotourism is neither high nor low, the knowledge is at midpoint and higher with ecologists. A lot of people are drawn to the concept itself. There is clear evidence that people who act with environmental awareness are more likely to choose ecotourism than other people. What links these together is ecologism, but also economic anthropocentric reasons as well as wanting to do something different. The most likely person to be an eco-tourist is a female student between the ages of 26-45.

No description available.

Abstract Falu Copper Mine and Sustainable Development Karl-Markus Ansnaes Falu copper mine was Sweden’s oldest mine industry which lasted for almost a thousand years. Throughout the history its area has been vastly contaminated by sulfur oxide. The contaminations has created the mining area to an environmental risk zone which has the ability to spread out into the Falu River. The river has its connections to the Dal River which is discharging towards its mouth in the Baltic Sea. In the year 1968 the first measurement from the polluted Falu River took place. Its metal content came from the mining area, although the decontamination expenses were too high for the running company Stora Kopparbergs Bergsslag AB to pay which then led to conflicts with the Environmental Protection Agency of Sweden on terms none of them could agree on. It was not until the year 1983 when they both agreed on a cooperation which contained of continuing measurements until a suffi-cient decontamination method could be applied. The cooperation was named Projekt Falu gruva. The first obligation was to improve the sewage plant in Främby by con-necting the contaminated water from the mining area with the waste water though a chemical treatment. In the year 1987 the treatment successfully began and the same year the Swedish government financed a delegation, called Dalälvsdelegationen, and its purpose was to decontaminate the pollutions along the Dal River. The delegation’s research led to three reports which contained the areas involved in the river’s pollu-tion as well how the mining area would be treated. In 1992 the Country Administra-tive Board of Dalarna, the Environmental Authority of Falun Municipality, the Environ-mental Protection Agency of Sweden and Stora Kopparbergs Bergsslag AB began cooperation in order to treat the polluted area of Falu copper mine. This cooperation became a project called Faluprojektet. The project consisted of three decontamina-tion priorities with different treatments in the area. The first decontamination priority resulted in a reducing amount of the polluted mining water by 80 % in the Falu River. The second and the third decontamination priorities had some issues during its treat-ment due to new environmental laws influenced in 1999 and the recognition from UNESCO as this area was since 2001 a world cultural heritage. Both the law and the recognition stated that it was forbidden to remove the waste on the ground from the area since it was a part of the cultural protection. This meant the waste was removed closer to the mine pit and became part of a slower and natural hydrological treatment which caused the sulfur dioxide penetrating into the ground. By doing this type pf treatment it reflects upon the environmental quality goals which Sweden is aiming for in order to reach for sustainable development. / Sammanfattning Falu gruva och hållbar utveckling Karl-Markus Ansnaes Falu gruva var Sveriges äldsta gruvverksamhet i nästan 1000 års tid och har genom historien förorenat platsen med höga halter av svaveldioxid. De höga halterna har omvandlat Falu gruvas område till en miljöriskzon som omfattar tendensen att sprida sig via Faluåns utlopp till Dalälven och därmed Östersjön. År 1968 utfärdades de första mätningarna på metallhalterna som gruvan förorsakat, men den dåvarande verksamhetsutövaren Stora Kopparbergs Bergsslag AB och Statens Naturvårdsverk kom inte överens om enad kostnadslösningsmetod. Efter många juridiska konflikter pågick till år 1983 då parterna enades om samarbete, som kallades Projekt Falu gruva. Syftet var att genomföra nya mätningar till dess att valet för en kostnads-lösningsmetod kunde åtgärdas. Första åtgärden var att förbättra reningsverket i Främby genom att gruvvattnet från gruvområdet renades med spillvattnet via kemisk rening. År 1987 togs reningsverket i bruk och samma år finansierade regeringen en delegation, Dalälvsdelegationen, med syftet att hantera föroreningarna längs med Dalälven. Delegationen sammanställde sina undersökningar i tre delrapporter som beskrev hur och vilka av Falu gruvas områden som skulle saneras. Tillsammans inrättade Länsstyrelsen i Dalarnas Län, Falu kommuns miljönämnd, Naturvårdsverket och Stora Kopparbergs Bergsslag AB ett samarbete år 1992, som kallades Falu-projektet, med syftet att utföra saneringsåtgärder i området. Saneringarna indelades i tre prioriteringsgrupper och behandlades med olika reningsmetoder. Prioritetsgrupp 1 kunde under sin efterbehandlingsperiod utföras effektivt och mer än 80 % av metall-halterna minskades i Faluån. Prioritetsgrupp 2 och 3 påverkades under sin behand-ling både från nya miljölagar med instiftande av miljöbalken år 1999 och verifierat kulturvärldsarv av UNESCO år 2001. De nya saneringsmetoderna som utfärdas via en naturlig och långvarig process har påverkat att sulfiden från avfallet tvingas trängas ner i marken. Denna metod påverkar Sveriges miljökvalitetsmål som är utsatta i miljöbalken för att hållbar utveckling ska uppnås.

Uppsatsen undersöker byggnationen av Sågenområdet i Knivsta med syftet att kritiskt analysera den fysiska planeringen utifrån ett demokrati- och maktperspektiv. Utifrån intervjuer samt genom textanalys av media och offentliga dokument undersöker uppsatsen den kritiska diskursen som riktats mot planeringen, de diskurser kring hållbar utveckling som präglat planeringen samt i vilken utsträckning planeringen har påverkats av neoliberalism. Neoliberalism används som uppsatsens teoretiska ramverk och som analytiskt verktyg för att förklara prioriteringar och beslut som fattats i planeringsprocessen. Undersökningen finner att den typ av hållbar utveckling som förespråkas av kommunen präglas av neoliberalism samt att de kritiska diskurserna inte getts inflytande i planeringen i stor utsträckning. Att kritiken inte getts inflytande i planeringen kan till viss del förklaras utifrån neoliberala tendenser, till exempel att beslut fattats genom stängda förhandlingar mellan kommun och privata aktörer och att politiskt laddade begrepp som hållbar utveckling och exploatering avpolitiserats. En lösning som föreslås är en utveckling av planeringens demokratiska aspekter där medborgardialog används som ett verktyg för att fånga upp och beakta synpunkter och kunskap från olika grupper i samhället.

Hållbar utveckling får mer och mer utrymme i vårt dagliga liv och har på senare år blivit en allt större del i det svenska utbildningsväsendet. Hållbar utveckling skall idag genomsyra all undervisning och berörs i de flesta kursplaner och läroplaner inom den svenska skolan. Hur lärare praktiskt skall arbeta med detta är dock någonting som är svårdefinierat. Syftet med denna studie är att undersöka relationen mellan lärarstudenters lärarutbildning och lärarstudenternas eget praktiska arbete med hållbar utveckling. Studien genomförs med hjälp av två delstudier, vilka bygger på en kvantitativ och en kvalitativ metod. Enkätstudie respektive intervjustudie används för att samla in datamaterial. Populationen som studien undersöker är lärarstudenter vid Uppsala universitet. Det teoretiska ramverk som denna studie bygger på är en didaktisk utgångspunkt, där de didaktiska grundfrågorna vad, hur och varför används. Studien använder sig dessutom av teorin om selektiva traditioner för att undersöka syftet. Studien kan visa att det finns en relation mellan lärarutbildningens undervisningstraditioner och studenters egna undervisningstraditioner. Selektiva traditioner återfinns i sättet lärarstudenter själva väljer att arbeta med området hållbar utveckling, då de flesta arbetar utifrån en pluralistisk undervisningstradition, vilket också är den tradition som varit mest framstående i lärarutbildningen enligt studenter.

Syftet med denna undersökning är att ta reda på vilka kunskaper inom ekologi högstadieelever har med sig till gymnasiet. Eftersom de flesta gymnasieprogram innefattar kurser i naturkunskap eller biologi så vill jag ta reda på vad man som gymnasielärare kan förvänta sig att de nya eleverna har med sig i bagaget. Ekologi och hållbar utveckling genomsyrar stor del av samhällsdebatten idag och det är en del av skolan uppdrag att ge eleverna möjligheter till att ta ansvar för miljön som de kan påverka. För att en gymnasielärare ska kunna fortsätta utveckla sina elever är det av stor vikt att veta vilka grundkunskaper eleverna bär med sig. Detta för att läraren ska kunna förbereda sin undervisning på bästa sätt för att eleverna ska kunna tillgodogöra sig denna. Jag har utfört en enkätundersökning med 100 elever i årskurs 9 i närförort till en större stad. Hälften av deltagarna avsåg att välja ett högskoleförberedande program och hälften ett yrkesförberedande program. En hypotes är att eleverna som väljer högskoleförberedande respektive yrkesförberedande program i gymnasiet kan ha olika grad av studiemotivation vilket skulle kunna visa sig i eventuella skillnader mellan de två undersökningsgrupperna i den kvalitativa kunskapen de bär med sig. Resultaten visade att det inte var någon större skillnad i kvalitativa kunskaper mellan de två undersökningsgrupperna, men det fanns en signifikant skillnad i svarssäkerheten mellan grupperna. Ett annat resultat av studien var att eleverna har med sig godkända kunskapskrav i ämnet biologi men saknar en förståelse för materiens kretslopp.

Hållbar utveckling, som är ett vitt och komplext begrepp, är ett högaktuellt ämne inom media såväl som politiskt styrande dokument såsom läroplanen (Lgr11). Begreppet ges stort utrymme inom läroplanen och då bland annat inom kursplanen för geografi. Mot bakgrund av lärobokens starka ställning i undervisningen genomförs i denna uppsats en studie av hur kursplanen i geografi respektive ett motiverat urval av läromedel för skolans mellanår framställer begreppet hållbar utveckling i relation till stipulativa definitioner. Metoden är kvalitativ och komparativ textanalys. De frågor som ska besvaras är: 1. Hur förhåller sig kursplanen för geografi till begreppet hållbar utveckling enligt stipulativa definitioner? 2. Hur förhåller sig läroböckernas framställning av begreppet hållbar utveckling till stipulativa definitioner?, 3. Hur förhåller sig läromedlens presentation av hållbar utveckling gentemot läroplanens presentation av begreppet? Tidigare forskning har kommit fram till att läroböcker inte är kompletta, gällande kunskaperna som inkluderas, av olika anledningar och att det krävs att de omarbetas och kompletteras för att fylla sin funktion. Även denna studies resultat visar på detta, att läroböckerna inte är kompletta i sig och måste kompletteras. Detta då hållbarheten mellan begreppet hållbar utvecklings tre dimensioner i kursplanen för geografi ses som stark medan den i läroböckerna, i olika grad, ses som svag och därmed inte uppfyller de krav som kursplanen ställer.

Syftet med denna studie var att undersöka samhällskunskapslärares prioriteringar i valet av undervisningsinnehåll och undervisningsmetoder i ESD och att relatera dessa till de undervisningsprinciper som tidigare forskning synliggjort. Frågeställningarna som studien utgick från att besvara var: ”Hur tolkar och uppfattar lärare begreppet hållbar utveckling och ESD?”, ”Varför anser lärare att det är viktigt/mindre viktigt med ESD?”, ”Vad beskriver lärare att de inkluderar i ESD i samhällskunskapsundervisningen?” samt ”Vilka undervisningsmetoder beskriver lärare att de använder sig av i ESD i samhällskunskapsundervisningen?”. För att undersöka detta gjordes en intervjustudie med sex verksamma samhällskunskapslärare i en större stad i Mellansverige. Studiens resultat synliggjorde flera faktorer som påverkar lärarnas didaktiska val i ESD. Fortbildning, arbetslivserfarenhet, kunskap om olika aspekter av hållbar utveckling, vilka utbildningsfilosofier lärarna är utbildade inom, tid, kursplaner, skolledning och ämnesintegrerad undervisning utgör alla faktorer som på ett eller annat sätt tycks påverka den ESD-undervisning som lärarna bedriver och vilka perspektiv på hållbar utveckling som inkluderas och exkluderas.

Målet med mitt examensarbete har varit att skapa en produkt som underlättar hållbar matlagning - hållbar för miljö och hälsa. I denna uppsats redogör jag för de beslut jag fattat i min designprocess. Utifrån intervjuer, ITK (Identity Tool Kit) och research om ämnet, blev det tydligare för mig vad hållbar matlagning kunde innebära. Jag beslutade att arbeta vidare med ångkokning, en metod som bland annat bevarar näringsämnen på ett bra sätt. Jag har utvärderat marknadens utbud av ångkokare och i observationer studerat matlagningsprocessen och vilka problem som kan uppstå. Resultatet blev Fume, en ångkokare som erbjuder matlagning på höjden, samtidigt som den kräver små ytor vid förvaring.