No description available.

Bakgrund: En hjärttransplantation kan bli aktuell när patienten har en allvarlig hjärtsjukdom som inte längre kan behandlas medicinskt eller kirurgiskt. Hjärttransplantation beskrivs som sista utvägen för överlevnad och processen som leder upp till transplantation kan innebära en omständlig väntan. Under väntan präglas patienten av en uppsjö av olika känslor med påverkan på den fysiska, psykiska och sociala tillvaron. Syfte: Syftet var att beskriva patienters erfarenheter av att vänta på hjärttransplantation. Metod: Metoden disponerades av en allmän litteraturstudie med ett systematiskt tillvägagångssätt. Sökningar av empiriska kvalitativa studier publicerade mellan 2012–2020, utfördes i omvårdnadsvetenskapliga databaser som Cinahl Complete, Pubmed och PsycINFO. Till granskningen användes HKR:s granskningsmall för kvalitativa studier. Analysprocessen inspirerades av Fribergs trestegsmodell. Resultat: Resultatet visade på att väntan inför hjärttransplantation medförde en existentiell kris och psykisk påfrestning, vilket orsakades av ovisshet och rädsla för att dö. Under väntan upplevdes jämväl olika former av begränsningar såsom fysiska, sociala och ekonomiska. I samband med detta förekom en förändring av identitet till följd av den svåra transplantationsprocessen. Diskussion: Metoddiskussionen utgjordes av Shentons trovärdighetsbegrepp: tillförlitlighet, verifierbarhet, pålitlighet samt överförbarhet. I resultatdiskussionen lyfts tre fynd utifrån resultatet: rädsla för döden, upplevda fysiska begränsningar och förändring av identitet med koppling till etik, samhällsrelevans och Orems omvårdnadsteori om egenvårdsbalans. Avslutningsvis är det svårt för utomstående att förstå patienters väntan, eftersom väntan på hjärttransplantation är en komplicerad process.

Barn är en stor grupp som söker vård på akutmottagningar där flertalet sjuksköterskor inte genomgått någon specialistutbildning inom hälso- och sjukvård för barn och ungdom. Många akutmottagningar har också svårt med bemanningen av erfarna sjuksköterskor. I barncentrerad vård möts barnet enligt barnkonventionen och har därmed rätt att delta i sin vård och i beslut kring den samtidigt som familjen finns med barnet. För att främja en hållbar utveckling kring vården av barn anser vi att det är viktigt att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av att möta barn på en akutmottagning avsedd för vuxna. Åtta intervjuer genomfördes med semistrukturerad metod. Intervjuerna transkriberades och analyserades med kvalitativ induktiv ansats med utgångspunkt från Elo och Kyngäs metod. Analysen resulterade i fyra kategorier; Det krävs kompetens och erfarenhet, Icke barnanpassad miljö, Samarbete med andra kring barnet kan underlätta eller försvåra och Att sätta barnet i centrum. Diskussionen utgår ifrån samma kategorier och visar att erfarenhet hos sjuksköterskorna utgör en väsentlig skillnad och det finns en önskan om mer. Organisationen på sjukhuset leder till frustration då det finns en distans mellan akutmottagning och barnakutmottagning både fysiskt och samarbetsmässigt. Genom att organisera sjukvården så att alla barn söker vård på samma akutmottagning inom sjukhusets upptagningsområde skapas möjligheter för sjuksköterskorna att få mer erfarenhet genom att träffa fler barn. Barn är inte små vuxna och sjuksköterskor som vårdar barn behöver specifik kunskap för att kunna möta dem på bästa sätt.

Bakgrund: Kulturell kompetens innebar ett förhållningssätt, där kulturell medvetenhet, attityder och övertygelser gentemot patientens kultur beaktas samt att en god kommunikation säkerställs. Svårigheter att möta patienter med olika kulturell bakgrund i Hälso-och sjukvården fanns, där patienternas omvårdnadsbehov och patientsäkerhet inte kunde säkerställas om kulturell kompetens saknades i verksamheten. Hur detta kunde etableras på bästa sätt var en utmaning, då svårigheter fanns att integrera kompetensen. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av kulturell kompetens i omvårdnaden. Metod: En litteraturstudie med deskriptiv design. Resultatet sammanställdes av 13 empiriska vetenskapliga artiklar. Huvudresultat: Resultatet påvisade att yrkeserfarenheter av att vårda patienter med olika kulturella behov kunde förbättra men även utmana den kulturella kompetensen i omvårdnaden enligt sjuksköterskorna. Kommunikation, attityder samt organisation ansågs vara en viktig men utmanande del för den kulturella kompetensen. Utbildning uppmärksammade sjuksköterskor hur de agerade i omvårdnaden av patienter med olika kulturell bakgrund. Om en individanpassad omvårdnad, baserat utifrån kulturell kompetens tillgodosågs, kunde en patientsäker och god omvårdnad tillhandahållas enligt sjuksköterskorna. Slutsats: Det är av stor vikt att implementera kulturell kompetens i Hälso- och sjukvården, då omvårdnaden av patienter med olika kulturer var en stor del av sjuksköterskeprofessionen. Stöd av organisationen var en viktig faktor för att erhålla kunskap kring olika kulturer samt förstå kommunikationens betydelse. Sjuksköterskor behövde även bli medvetna om sina egna attityder och fördomar. Om patienter kunde mötas med kunskap, respekt och förståelse utifrån kulturell kompetens, möjliggjorde detta till en säker och individanpassad omvårdnad.

Bakgrund: Astma är en kronisk sjukdom och antalet patienter ökar. I Sverige är var tionde person astmatiker. Patienter med astma kan uppleva symtom såsom andnöd och hosta som beror på inflammation och sammandragning av luftrören. Grundbehandlingen är inhalationskortison som dämpar inflammation i luftvägsslemhinnan. Vid bristande följsamhet ökar risken för försämrad hälsa, vilket leder till ökat lidande för patienten och ökade samhällskostnader. Trots att inhalationskortison är en vedertagen behandling följer flertalet patienter med astma inte sin ordination. Syfte: Att belysa patienters erfarenhet av inhalationskortison vid astma.  Metod: En litteraturstudie som baserades på elva kvalitativa vetenskapliga artiklar genomfördes. Sökningen gjordes i två databaser Cinahl Complete och PubMed. Högskolan Kristianstads granskningsmallar användes som stöd vid artikelgranskning. Därefter gjordes analysprocessen av artiklarna med hjälp av Fribergs analysmodell.  Resultat: Belyser patienters erfarenhet av inhalationskortison vid astma: Tre kategorier framträdde ”Att vara delaktig”, ”Följsamhetsstrategier vid inhalationskortison” samt ”Insikt om inhalationskortisontets långsiktig effekt”. “Patienter önskade vara delaktig i vården, svårigheter med att etablera följsamhetsstrategier för daglig behandling med inhalationskortison samt brist på kunskap gällande läkemedelsbehandling. Diskussion: De fyra kvalitativa trovärdighetsbegreppen diskuteras i metoddiskussionen. Tre huvudfynd framkom, som beskrev patienters erfarenhet av att de inte gavs möjlighet till delaktighet, sjukvården kunde till exempel byta kortisoninhalator utan deras samtycke samt ge bristfällig information om inhalationskortisonens farmakologiska effekt. Dessa resultat diskuterades utifrån personcentrerad omvårdnadsteori.

Sammanfattning Bakgrund: Blåsdysfunktion orsakar lidande hos personen och är inte en del av ett naturligt åldrande. I åldersgruppen över 65 år beräknas 30–40 % av befolkningen i Sverige vara drabbade och många av dem får vård och behandling i hemsjukvård eller i särskilda boendeformer. Sjuksköterskan ska kunna göra en bedömning, planera och genomföra omvårdnad i partnerskap med personen som vårdas. Den äldre personen kan tro att urininkontinens är en del av ett naturligt åldrande och att det inte finns någon behandling att tillgå. Både livskvalitén och det dagliga livet påverkas i olika grad.  Syfte: Att översiktligt sammanställa forskningsstudier som berör sjuksköterskors erfarenhet av att arbeta med inkontinensvård inom hemsjukvård och särskilt boende Metod: Föreliggande studie är en scoping review. Artiklarna i föreliggande studie söktes i databaserna Cinahl och PubMed. Totalt resulterade sökningen i 7 artiklar som svarade på studiens syfte. Huvudresultat: Det framkom i flertalet artiklar en strävan att bevara personens värdighet och erfarenheter av att personen upplevde psykosociala problem. Teamarbetet ansågs vara av betydelse men det framkom olika upplevelser kring det. Sjuksköterskorna beskrev olika erfarenheter av inkontinensskydd och inom särskilt boende beskrevs hinder att kunna individanpassa skydden. Slutsats: Det har framkommit i föreliggande studie att sjuksköterskor har erfarenhet av att urininkontinens kan leda till stort lidande för personen som är drabbad och har stor inverkan även på andra delar i omvårdnaden. Kunskapen om att urininkontinens påverkar hela personen och att bedömning samt behandling av urininkontinens kan innebära ökad livskvalité och värdighet har framkommit i flertalet artiklar. Den personcentrerade vården kan öka livskvalitén för personen som har urininkontinens.

Bakgrund: I Kina upptäcktes 2019 en ny virusvariant av coronaviruset som fanns i den redan befintliga virusgruppen SARS-CoV-2 vid namn Coronavirus disease 2019 (Covid-19). Varianten av viruset smittarmänniskor och gerluftvägssymtom. Världshälsoorganisationen (WHO) fastslog i mars 2020 att Covid-19 bidragit till en världsomfattande pandemi och att sjukvården speciellt bör förbereda sig för att ta hand om smittade patienter.Syfte:Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter med Covid-19.Metod:En beskrivande litteraturstudie baserad på 14 granskade artiklar som hittades viadatabaserna PubMed och Cinahl genom att söka inom ämnet.Huvudresultat:Litteraturstudiens resultat speglade sjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter med Covid-19. Resultaten visade på både negativa och positiva upplevelser med bland annat rädsla och stress för smitta. Avsaknaden av rutiner och riktlinjer var ytterligare ett problem, tillika den ökadearbetsbelastningen då skyddsutrustning krävdes. Sjuksköterskor i frontlinjen vittnar om stolthet för sitt yrke, solidaritet och ny berikande erfarenhet.Slutsats:Sjuksköterskorna upplevde okunskap och rädsla inför att vårda patienter smittade med Covid-19 vilket bland annat bidragit till stress, ångest och fysisk påverkan. Dock har sjuksköterskorna upplevt ökad stolthet över sitt yrke och att de växt i sin roll som sjuksköterska.

Background:Substance use disorder is a medical condition that affects the patient physically, mentally and socially. It is a growing problem in Sweden and 1 in 10 Swedes over the age of 18 meet the criteria for being diagnosed with substance use disorder.Healthcare professionals describe this group of patients as complicated to care for related to lack of understanding, preconceptions and ignorance. This has created a distance between healthcare professionals and that patients have distanced themselves from care. Aim: To describe patients with substance uce disorder experience and treatment from the healthcare professionals. Method: The study is a descriptive literature study based on 14 qualitative, scientific articles Main results: The purpose of this literature study was to describe SBS patients' experience and treatment from healthcare professionals. The result emerged that patients describe a person-centered approach and knowledge is an important denominator in the treatment of health professionals. Positive experiences are described when health professionals have knowledge of the disease and how the disease expresses and affects the patient's life. To show compassion, make eye contact, show interest, and listen to what the patient has to tell is appreciated by the patients. Many patients had low confidence in healthcare due to previous experiences that have been negative in the form of knowledge deficiency, preconceived sentences, and that they were rejected. Patients felt that they did not have access to care on equal terms as patients with other diseases and that medical treatment could not be met. Fear over seeking care is because the patients experienced attitudes from healthcare professionals suggesting that the patient caused its illness on its own and may take the consequences of its actions. Conclusions: Based on the present study, patients illustrate that healthcare professionals have a large and significant meaning for how the health visit is perceived. Health professionals will face patients with substance use disorder when they occur in all different care instances. Therefore, the authors of the present study consider that all staff working in some form of health care should obtain knowledge of mental illnesses and nursing in order to offer care of quality and professional treatment. This would lead to more patients with substance use disorder getting the same care and nursing as patients with other diseases.

Introduktion/Bakgrund: Döden kan vara ett mysterium och något som alla kommer att möta. Svårt lidande patienter kan önska att kunna påskynda döden. Dödshjälp är olagligt i Sverige men det finns som en valmöjlighet i några andra länder. Att sjuksköterskan kan få en förfrågan om dödshjälp är inte ovanligt, även inom svensk sjukvård. Detta kan orsaka etiska dilemman som kan hamna i konflikt med svensk lag. Genom att undersöka andra sjuksköterskors upplevelser kan svenska sjuksköterskor få en ökad förståelse för hur de kan hantera situationen och bemöta patienter som önskar dödshjälp. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av dödshjälp. Metod: Litteraturstudien utformades efter Polit och Becks (2017) nio steg. Systematiska databassökningar genomfördes i både Cinahl och PubMed. 11 vetenskapliga artiklar granskades enligt granskningsmall för kvalitativa studier från Polit och Beck (2017). Resultat: Litteraturstudien identifierade fem teman; en blandning av känslor, patienten i fokus, etiska dilemman, lyssna och förstå och behov av ett välfungerande samarbete. Slutsats: Sjuksköterskornas upplevelse av dödshjälp var en blandning av intensiva känslor. Dödshjälp ansågs bidra till en god omvårdnad och vara en förlängning av den holistiska vården. Detta för att patientens autonomi kunde bli respekterad. Sjuksköterskorna identifierade behov av tydliga riktlinjer för att hantera bemötandet och etiska dilemman. Tydlig kommunikation och samarbete var en viktig del för att minska risken för missförstånd.

Bakgrund: Döva individer tillhör en särskilt utsatt grupp bland jordens befolkning. Antalet individer som upplever dövhet ökar i takt med en global utveckling från bland annat en ökad befolkningsmängd och ökad levnadsålder. Förutsättningar och resurser för döva individer skiljer sig från fullt hörande. Det ligger i vårdens och sjuksköterskans ansvar att kunna bemöta dessa personer som patienter inom vården med en god kunskap.  Syftet: Syftet var att belysa döva patienters erfarenheter från vårdmöten.  Metod: Denna litteraturstudie är byggd på tio vetenskapliga artiklar gjorda med en kvalitativ metod. Analysen för arbetet har utgått från en allmän litteraturöversikt. Resultat: De övergripande och sammanfattade kategorier som framkom var "Kommunikation och dess former", "Hinder och hjälpmedel gällande kommunikation", "Det personliga bemötandet" och "Kliniska erfarenheter". En klar majoritet av de döva personernas erfarenheter från vårdmöten var av negativ karaktär. Det framkom primärt att kommunikationen, informationsutbytet och personbemötandet i samband med vårdmötet resulterade i negativa erfarenheter. Detta orsakade en minskad delaktighet och autonomi i vården hos denna patientgrupp, samt en ökad risk till att undvika sjukvård.  Slutsats: Det behövs en större kunskap och förbättring bland vårdare vid bemötandet av den döva patienten. Genom ett personcentrerat förhållningssätt så ökar möjligheterna och kravet på detta, vilket resulterar i en bättre och säkrare vård. Även en större medvetenhet om denna patientgrupp bör finnas och denna ska även byggas på respekt och hänsyn till individens kulturtillhörighet. Från att ha kunskap om döva individers tidigare erfarenheter från vården skapas en förståelse om patientens drift till att uppsöka vård och förhållningssätt under vårdmötet.