Sammanfattning Bakgrund EILO innebär ansträngningsutlöst hinder i larynx och försvårar aerob belastning. EILO drabbar 8,1% av unga elitsatsande idrottare. Andningsbesvären uppstår under både träning och tävling, och kan skapa stress och negativt inverka livskvalitén. Behandling vid EILO utförs av logopeder och innefattar bland annat att medvetandegöra och etablera en god andningsteknik för att minska eller undvika EILO-symtom under fysisk aktivitet. Elever på idrottsgymnasier som genomgår behandling för EILO kan behöva stöttning från sin omgivning, vilket omfattar deras ansvariga tränare eller idrottslärare. Syfte Syftet med studien var att utforska idrottslärares och tränares kunskaper och erfarenheter av EILO bland elever på idrottsgymnasier.MetodStudien bestod av en webbenkät och djupintervjuer. Webbenkäten besvarades av 65 idrottslärare och tränare, medan djupintervjuerna genomfördes med tre idrottslärare. Svaren från webbenkäten sammanställdes kvantitativt, intervjuerna analyserades med kvalitativ tematisk analys. Resultat I enkätstudien uppgav 23 % av deltagarna att ha arbetat med elever med EILO. Deltagarna självskattade sin kunskap som bristfällig. En majoritet av deltagarna i båda delstudier med erfarenhet av elever med EILO hade främst noterat en påverkan på fysisk kapacitet, men flera uppgav även ha sett en negativ inverkan på det psykiska måendet. I intervjuerna uppdagades dessutom svårigheter för elever i kontakt med vården och en misstro till vården hos intervjudeltagarna. Slutsatser Många deltagare upplever sig sakna kunskap om EILO, vilket kan göra det svårare att känna igen symtom på EILO, och därmed uppmuntra elever att söka vård. En ökad kunskap om EILO kan underlätta att kunna stötta elever i både logopedbehandling och hemträningen i vardagen.

Tidigare studier har visat att elever på elitidrottsgymnasium med dubbla karriärer har höga krav att prestera inom både idrott och studier. Självmedkänsla har kopplats till positiva utfall inom idrott och innebär att vara stöttande snarare än kritisk och dömande mot sig själv. Studiens syfte var att undersöka om självmedkänsla har ett samband med rädsla för att misslyckas, generell psykisk hälsa och achievement goals samt om dessa faktorer kan predicera psykisk hälsa. Studien bestod av 97 elever från ett elitidrottsgymnasium i åldrarna 16-19 år. Resultatet visar att självmedkänsla har ett samband med samtliga faktorer samt att självmedkänsla och mastery-goals kan predicera elevernas psykiska hälsa. Att öva upp självmedkänsla kan vara av vikt för att öka den psykiska hälsan. Longitudinella studier är önskvärt för att följa utvecklingen hos en elitidrottande ungdomsgrupp över tid. / Previous studies has shown that students at elite high school’s with dual careers are under a lot of pressure to perform in both their sports and academic studies. Self-compassion has been linked to positive outcomes in sports and it involves being supportive rather than critical and judgmental towards oneself. The purpose of this study was to examine the relationship between self-compassion, fear of failure, mental health and achievement goals and if these factors can predict psychological well-being. The study consisted of 97 elite high school students, 16-19 years old. The results shows that self-compassion is associated with all the factors and that self-compassion and Mastery-goals can predict psychological well-being. This indicates that it may be important to practice self-compassion to enhance mental health. Longitudinal studies is desirable to follow the development of youth elite athletes over a longer period of time.

Aim - The purpose of the study was to compare differences in body image between a specific weight-base sport and a ball sport. Related questions where as follows: “Are there any differences in distorted body image between soccer players and judokas?” “Is there an association between gender and age with distorted body image regardless of  sport?” Method - The survey was given to athletes striving to be elite within either judo or soccer. Groups occurred according to sport, gender and age category. In addition to the basic questions, the survey consisted of 22 questions where 13 were from the Body Appreciation Scale (BAS) and 9 from the Eating Disorder Inventory (EDI), specifically those related to body image. Comparison was then made based on the groupings, where independent sample t-tests demonstrated differences. A correlation analysis was then made which evaluated the correlation between age and gender independent of sport. Results - A total of 93 participants completed the survey in its entirety, 43 women and 50 men. 50 were striving to be elite within judo (21 women, 29 men, 25 in high school, 25 post-high school) and 43 in soccer (22 women, 21 men, 21 in high school, 22 post-high school). The total score in the entire questionnaire gave an average value of 96,0 for judo and 93,1 for soccer (p=0,27). The mean value was 88,7 för women and 99,8 for men (p=<0,001), as well as a mean value corresponding to 94,0 for the post-high school group and 96,3 for the high school group (p=0,52). Conclusions - No significant difference could be seen in the tendency to distorted body image between the sports or whether they belonged to the high school or post-high school category. Differences in results regarding specific questions in the EDI, however, indicate a tendency for the dissatisfaction to express itself in different ways within the sports. A significant difference could be seen in gender, with a greater tendency in women towards distorted body image compared to men. Further sport-specific research is requested. / Syfte - Syftet med studien var att jämföra skillnader i kroppsuppfattning mellan en specifik viktbaserad sport kontra en bollsport. Frågeställningarna lydde enligt följande: “Finns det några skillnader i förvrängd kroppsuppfattning mellan en utövare av fotboll respektive judo?”  “Finns det samband mellan kön och ålder med förvrängd kroppsuppfattning oavsett val av idrott?” Metod - Enkät tilldelades elitsatsande utövare inom judo samt fotboll. Grupperingarna skedde utefter idrott, kön och ålderskategori. Utöver basfrågor bestod enkäten av totalt 22 frågor, där 13 tagits ifrån Body Appreciation Scale (BAS) samt 9 från Eating Disorder Inventory (EDI), specifikt relaterat till kroppsuppfattning. Jämförelse gjordes utifrån grupperingarna, där oberoende t-test visade skillnader. Därefter verkställdes en sambandsanalyser som evaluerade eventuella korrelationer mellan ålder och kön oberoende av idrott.  Resultat - Totalt 93 deltagare genomförde enkäten i sin helhet, 43 kvinnor varav 50 män. 50 var elitsatsande inom judo (21 kvinnor, 29 män, 25 gymnasiala, 25 eftergymnasiala) och 43 inom fotboll (22 kvinnor, 21 män, 21 gymnasiala, 22 eftergymnasiala). Totalpoängen på hela enkäten gav ett medelvärde på 96,0 för judo och 93,1 för fotboll (p=0,27). Medelvärdet motsvarade 88,7 för kvinnor och 99,8 för männen (p=<0,001), samt 94,0 poäng för eftergymnasiala gruppen och 95,3 för den gymnasiala gruppen (p=0,52). Slutsats - Ingen signifikant skillnad i tendens till förvrängd kroppsuppfattning kunde ses mellan sporterna eller i huruvida de tillhörde gymnasiala eller eftergymnasiala kategorin. Skillnad i resultat på specifika frågor i EDI indikerar dock en tendens till att missnöjet uttrycker sig olika sätt till val av idrott. Signifikant skillnad kunde ses mellan könen, med en större tendens hos kvinnor till förvrängd kroppsuppfattning. Vidare idrottsspecifik forskning efterfrågas.