Det valda ämnesområdet för litteraturstudien är sociomatematiska normer, eftersom dessa är oundvikliga och förekommer i alla matematikklassrum. Forskningen kring ämnet är begränsad trots att sociomatematiska normer är en del av lärares och elevers vardag. Syftet med litteraturstudien är att belysa sociomatematiska normer som förekommer i den dagliga verksamheten i skolan samt deras påverkan. Utgångspunkten i studien är både ur ett lärar- och ur ett elevperspektiv. Följande frågeställningar behandlas för att uppnå syftet med studien:   Hur skapas sociomatematiska normer av lärare och elever i matematikklassrummet? På vilket sätt kan olika sociomatematiska normer samt en förändring av dessa påverka elevers lärande?   Tillvägagångssättet i studien är informationssökning i olika söktjänster. Den funna analyserade litteraturen är vetenskapligt granskad och riktar sig mot grundskolan. Vidare består litteraturen av både internationell och nationell forskning. Resultatet i studien visar att sociomatematiska normer skapas genom interaktion mellan elever och mellan elever och lärare. Genom ett sådant skapande av dessa normer uppstår ett flertal lärandemöjligheter för såväl lärare som elever. Sociomatematiska normer är unika för varje elevgrupp och matematikklassrum. Elevers lärande påverkas av sociomatematiska normer och för att påverkan ska vara positiv krävs acceptans av och förståelse för dessa normer från både lärare och elever.  Även vid inkludering och exkludering av normer i matematikklassrummet påverkas elevers lärande.   Sociomatematiska normer är ett komplext ämne och forskning visar att lärare har bristfällig kunskap kring ämnesområdet. Följaktligen finns ett stort behov av fortsatt forskning och en utveckling av kunskaper kring sociomatematiska normer.

Syftet med examensarbetet var att synliggöra vilka metoder och strategier (matematiska procedurer), lärare uttrycker sig förmedla i subtraktionsundervisnigen. I samband med detta ville vi även synliggöra hur verksamhetsteorins faktorer påverkar lärarnas val av undervisningsinnehåll. Vidare ville vi även klargöra vilka matematiska procedurer eleverna föredrog att använda vid olika subtraktionsuppgifter. Den insamlade empirin bestod av semistrukturerade intervjuer av lärare och elever samt en elevdiagnos. Examensarbetets analysverktyg var verksamhetsteorin. Resultatet visade att de matematiska procedurer lärarna gav uttryck för att använda var de samma som de flesta eleverna använde, vilket var skriftlig huvudräkning och algoritmer i samband med komplettering. Faktorerna med störst inverkan på valet av matematiska procedurer var den förmedlande artefakten (läromedlet) och regler (Lgr11).

Syftet med detta arbete är att undersöka lärares uppfattningar om god matematikundervisning samt hur lärares uppfattningar och undervisningspraktiker förhåller sig till den traditionella bilden av matematikundervisning. Kvalitativa intervjuer med fem matematiklärare har genomförts, för att undersöka deras uppfattningar om vad som utgör god matematikundervisning, huruvida deras undervisning är reforminriktad eller traditionell, och vilka hinder eller stöd de upplever för att bedriva den matematikundervisning de önskar. Lärarna i urvalet uttrycker, i varierande utsträckning, en uppfattning om att reforminriktad matematikundervisning är önskvärd, men det är endast tre av fem som också bedriver en reforminriktad undervisning. Gemensamt för de med en reforminriktad undervisningspraktik är bl.a. att de har skapat praktiska förutsättningar för att lyckas väl med att påverka sina elevers uppfattningar om matematik i önskad riktning och därför varit framgångsrika i att förhandla om de sociala och sociomatematiska normerna i klassrummet.

Denna undersökning syftar till att se vilka uppfattningar gymnasieelever som läst större delen av singrundskoleutbildning i något annat land uttrycker om matematik och matematikundervisning. Genom kvalitativa intervjuer med sex elever från olika delar av världen undersöks elevernas uppfattningar om svensk skolmatematik och matematikundervisning, vilka likheter och skillnader de uttrycker jämfört med sin tidigare skolgång och hur de upplever processen att komma ny med annan förutbildning. Dataanalyseras sedan tematiskt i flera steg. I första steget av analysen används uppfattningar om skolmatematik, uppfattningar om sig själv som matematikelev och uppfattningar om matematikundervisning och hur man lär sig matematik som teman. Som ett andra steg analyseras uppfattningar om matematikundervisning med kategorierna sociala normer, sociomatematiska normer och klassrummets matematiska praxis. Därefter gjordes en induktiv analys inom varje deltema. Huvudresultaten är att matematiska metoder skiljer sig åt mellan länderna, men att det också kan finnas skillnader i exempelvis vilka ämnesområden som betonas. Fokus på problemlösning och vad som anses vara en bra matematisk lösning lyfts fram som särskilt stora skillnader. Att använda formelsamling och miniräknare är något som eleverna är ovana vid sedan tidigare. Eleverna uttycker att lärarna i Sverige är snälla och hjälpsamma, men att lektionerna i stor utsträckning består av självständigt arbete och att det gör att det kan bli rörigt i klassrummet. Ett tydligare ledarskap från läraren och lektioner med mer gemensamt arbete lyfts fram som önskvärt.

<p>Matematik</p>

Den empiriska studien som genomförts har haft som syfte att undersöka om det kan synliggöras några skillnader i lärares interaktioner med de olika könen inom matematikundervisningen. Studien har även syftat till att undersöka huruvida lärare tänker kring genus i förhållande till matematik. Resultatet som framkommit har utgått från observationer och intervjuer på svenska skolor med tre olika lärare i årskurserna 1– 3. Det resultat som tagits fram har satts i förhållande till tidigare forskning samt analyserats i förhållande till teorin om sociomatematiska normer. Resultatet av studien har visat på att lärare i svenska skolor generellt interagerar med de olika könen på liknande sätt, samtidigt som resultatet i vissa fall har skiljt sig åt. När det kommer till lärares syn på matematik och genus har det visat sig att lärarna uttrycker att de enbart ser till individerna och inte till könet samtidigt som de inte har full förståelse för vad ett genusmedvetet arbetssätt innebär.

Den här studiens syfte är att belysa de matematiska argument som blir synliga i matematikundervisningen i en årskurs 6 samt beskriva hur sociala och sociomatematiska normer inverkar på synliggörandet av matematiska argument. Detta har gjorts genom observation av fyra lektioner där data har bevarats med hjälp av löpande protokoll i kombination med ljudinspelning av elevers arbete i par. Data har analyserats genom att kombinera Toulmins modell för beskrivning av argument (Toulmin, 2003) med teorin om sociala och sociomatematiska normer i matematikklassrummet (Yackel &amp; Cobb, 1996). Resultatet visar att rikligt med kommunikation fokuserad kring det matematiska innehållet förs i klassrummet. Däremot blir matematiska argument sällan synliga och istället är det lärarens ord som används för att verifiera lösningar. Undervisningen fokuserar på uträkningar och svar som produkter av matematiken istället för att fokusera på de matematiska processer som har lett fram dit. Som helhet har de sociala och sociomatematiska normerna i den observerade klassen en hindrande inverkan på synliggörandet av matematiska argument. Slutsatsen är att riklig kommunikation med relevant innehåll inte garanterar att matematiska argument blir synliga. Istället är sociala och sociomatematiska normers inverkan stark och det är avgörande på vilket sätt innehållet behandlas i kommunikationen. / <p>Matematik</p>

Syftet med denna undersökning är att kartlägga hur matematik framställs utanför skolan, både vilka värden som är förknippade med matematik och hur matematiker framställs som personer. Bakgrunden till detta är se om det kan finnas orsaker bortom skolans gränser som påverkar den särartade inställning som många elever har till just matematik. Många verkar anse att matematik inte är något för dem, utan endast för nå- gra få utvalda – vilket kan hämma deras lärande. Då mycket av den forskning som redan finns på området fokuserar på elever och lärare inom skolans värld ska denna uppsats bidra med ett vidare perspektiv.En avgränsning gjordes till populärkulturen, där totalt tre scener från olika TV-serier granskades med inspiration från ett diskursanalytiskt angreppssätt och analyserades ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Detta för att undersöka vilka föreställningar och sociomatematiska normer den bild av matematik som framställs skulle kunna bidra till.Den bild av matematik som utmärker sig i de TV-serier som ligger till grund för under- sökningen är att det är förknippat med negativa känslor, att det är ett svårt ämne men också att det är betydelsefullt. Enligt TV-serierna ser matematiker inte inte ut på något särskilt sätt, men framställs som allvarliga, smarta och svåra att kommunicera med. Det skall dock tilläggas att även om det är dessa bilder som är utmärkande, så det finns mot- stridiga framställningar av samtliga värden och egenskaper – undantaget framställnin- gen av matematik som svårt.

Syftet med denna studien var att upptäcka sociomatematiska normer i två årskurser ochlyfta skillnader och likheter i dem. Sociomatematiska normer är beteendemönster som ärspecifika för matematikämnet. Studien utfördes i en årskurs 6 och i en årskurs 8 på sammaskola. Efter att ha observerat två matematikgrupper i olika årskurser och kompletterat medintervjuer med lärarna upptäcktes sociomatematiska normer som är etablerade i grupperna.Exempel på några sociomatematiska normer som upptäcktes var att i årskurs 8 var måletmed matematiklektionerna att finna rätt svar medan i årskurs 6 var fokus större pådiskussionen om lösningarna. En annan sociomatematisk norm som upptäcktes i bådaårskurserna var förväntningarna på lärarens roll som en expert som ska förmedla de rättasvaren.

Kursplanen i matematik (Skolverket 2019) fastställer att eleverna genom undervisning i ämnet ska utveckla förmågan att argumentera logiskt, föra matematiska resonemang och kommunicera matematik. Inom matematikundervisning ger klassrumsdialog eleverna möjlighet att träna kommunikativa förmågor i matematik. Men att skapa förutsättningar för och leda meningsfulla klassrumsdialoger kring matematik på ett verkningsfullt sätt är en avsevärd utmaning för den undervisande läraren, särskilt när det kommer till att hantera den bredd av prestationsnivå som finns bland olika elever i de flesta matematikklassrum. Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur lärare i årskurserna 4-6 beskriver sitt arbete med att främja klassrumsdialog i en matematikundervisning som är inkluderande för lågpresterande elever. Studiens empiri samlades in genom semistrukturerade intervjuer med nio lärare på fyra grundskolor i två mellansvenska kommuner. Den insamlade datan analyserades sedan utifrån ett teoretiskt ramverk baserat på Anthony och Walshaws (2009) undersökning av vad som är karaktäristiskt för verkningsfull matematikundervisning. Resultatet visar att de intervjuade lärarna främst beskriver strategier kopplade till en omsorgsetik och strategier för att skapa positiva lärandegemenskaper där varje elev, oavsett prestationsnivå, vågar uttrycka sina idéer och tankar. Däremot är det mer sällsynt att respondenterna beskriver strategier som kan bidra till att höja nivån på de matematiska samtal som uppkommer. Studien antyder att det, trots att lärarna är välutrustade med strategier för att skapa stoff till och främja klassrumsdialog, finns ett behov av fortbildning när det kommer till hur man skapar möjligheter för och engagerar elevgrupper i en mer utforskande klassrumsdialog. / <p>Matematik</p>