Bakgrund Kvalitetsindikatorer beskrivs underlätta styrning och kvalitetsutveckling av hälso- och sjukvårdsverksamheter. Det finns dock begränsat vetenskapligt stöd för patientinvolvering vid framtagande av kvalitetsindikatorer.   Kontext för studien Studien tog utgångspunkt i ett förbättringsarbete på en regions ungdomsmottagningar, som uppvisat omotiverade skillnader avseende tillgänglighet och kompetens. Förbättringsarbetets målsättning var att utveckla kvalitetsindikatorer som ungdomar och personal upplevde speglar en välfungerande ungdomsmottagning. Arbetet genomfördes med Experience Based Co-Design-metodiken (EBCD). Förbättringsarbetets målsättning utvärderades genom 49 oinvigda ungdomars fritextbeskrivningar, samt fokusgrupper med medarbetare. Utvärderingen visade att förbättringsarbetets målsättning hade uppnåtts.   Studien syfte Att beskriva lärdomar i organisationen av att utveckla kvalitetsindikatorer genom EBCD, samt jämföra framtagna indikatorer med andra ungdomsmottagningars kvalitetsindikatorsuppsättningar.   Metod Fokusgrupper med personal, intervju med processägare och dokumentanalys av kvalitetsindikatorsuppsättningar.   Resultat I informanternas beskrivningar vävdes reflektioner om framtagna indikatorer samman med erfarenheter från co-designprocessen. Personbunden förändringsmotivation och bred delaktighet synliggjordes. Dokumentanalysen visade att framtagna indikatorer hade större andel mått med kundperspektiv än jämförda indikatorsuppsättningar.   Diskussion EBCD-metodiken integrerade explicit och implicit kunskap om olika kvalitetsaspekter av verksamheten, vilket främjade förändringsmotivation och personligt lärande. Att metodiken inkluderade konkreta förbättringsarbeten stimulerade till formativ användning av kvalitetsindikatorerna, vilket understöddes av bred delaktighet. Det var möten genom co-designprocessen som främjade dessa effekter, snarare än valet av indikatorer.   Nyckelord: kvalitetsindikator, patientinvolvering, ungdomsmottagning, ungdomsvänlig vård

Sammanfattning Utav alla ungdomar som besöker ungdomsmottagningar idag, utgörs cirka 15 % av besöken av killar. De killar som besökt ungdomsmottagningen har en mer negativ bild av den än de som inte varit där, vilket visar på att deras behov inte har tillgodosetts. Syftet med studien var därför att undersöka hur killar resonerar kring deras behov av ungdomsmottagningen. Studien inriktades på 18-åriga killar, och de behövde inte ha någon personlig erfarenhet av ungdomsmottagningen. Kvalitativ metod med fokusgrupper användes med 16 killar, indelade i fyra grupper. Intervjuerna analyserades med innehållsanalys. Resultatet visar att den största orsaken till att besöka ungdomsmottagningen är vid frågor kring könssjukdomar. Killarna har ett behov av mer och lättillgängligare information om ungdomsmottagningen och dess verksamhet, samt bättre öppettider. För att underlätta att söka till ungdomsmottagningen önskar killarna att alla får en kallelse. De uttrycker att de inte har så stort behov av ungdomsmottagningen, men att det är tryggt att den finns.

<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p>Utav alla ungdomar som besöker ungdomsmottagningar idag, utgörs cirka 15 % av besöken av killar. De killar som besökt ungdomsmottagningen har en mer negativ bild av den än de som inte varit där, vilket visar på att deras behov inte har tillgodosetts. Syftet med studien var därför att undersöka hur killar resonerar kring deras behov av ungdomsmottagningen. Studien inriktades på 18-åriga killar, och de behövde inte ha någon personlig erfarenhet av ungdomsmottagningen. Kvalitativ metod med fokusgrupper användes med 16 killar, indelade i fyra grupper. Intervjuerna analyserades med innehållsanalys. Resultatet visar att den största orsaken till att besöka ungdomsmottagningen är vid frågor kring könssjukdomar. Killarna har ett behov av mer och lättillgängligare information om ungdomsmottagningen och dess verksamhet, samt bättre öppettider. För att underlätta att söka till ungdomsmottagningen önskar killarna att alla får en kallelse. De uttrycker att de inte har så stort behov av ungdomsmottagningen, men att<strong> </strong>det är tryggt att den finns.</p>

<p>Det övergripande syftet med undersökningen var att undersöka vilka kunskaper ungdomsmottagningskuratorer upplever sig ha om bemötande och stöd till homo- och bisexuella ungdomar. Frågeställningarna berörde kuratorernas HB-kunskaper, hur ungdomsmottagningen var anpassad så att homo- och bisexuella ungdomar skulle känna sig välkomna, hur många kuratorer som genomgått en HB-utbildning, vad de hade för attityder till en sådan och om det fanns skillnader mellan kuratorer som gått respektive inte gått en HB-utbildning. Tidigare forskning visar att homo- och bisexuella ungdomar har specifika behov och problem och att kunskapsbrist hos professionella kan leda till att homo- och bisexuella känner sig kränkta. En kvantitativ enkätstudie genomfördes med samtliga av Stockholm läns ungdomsmottagningskuratorer. Analysen gjordes utifrån socialkonstruktivistiska teorier om heteronormativitet. Slutsatser som kunde dras utifrån studien var att mottagningarna i hög grad hade anpassats så att homo- och bisexuella ungdomar skulle känna sig välkomna. De flesta av kuratorerna skattade sin HB-kunskap som god och många tyckte att HB-utbildning var viktigt och att de hade nytta av en sådan. Två tredjedelar av kuratorerna hade gått en HB-utbildning och den gjorde att många av kuratorerna ändrat sitt arbetssätt i något avseende. Kuratorerna fick även en högre medvetenhet om heteronormativiteten och dess verkningar. De mottagningar vars kurator gått en HB-utbildning hade högre HB-kompetens än de som inte gått utbildningen. Skillnaderna var däremot inte särskilt stora.</p>

Det övergripande syftet med undersökningen var att undersöka vilka kunskaper ungdomsmottagningskuratorer upplever sig ha om bemötande och stöd till homo- och bisexuella ungdomar. Frågeställningarna berörde kuratorernas HB-kunskaper, hur ungdomsmottagningen var anpassad så att homo- och bisexuella ungdomar skulle känna sig välkomna, hur många kuratorer som genomgått en HB-utbildning, vad de hade för attityder till en sådan och om det fanns skillnader mellan kuratorer som gått respektive inte gått en HB-utbildning. Tidigare forskning visar att homo- och bisexuella ungdomar har specifika behov och problem och att kunskapsbrist hos professionella kan leda till att homo- och bisexuella känner sig kränkta. En kvantitativ enkätstudie genomfördes med samtliga av Stockholm läns ungdomsmottagningskuratorer. Analysen gjordes utifrån socialkonstruktivistiska teorier om heteronormativitet. Slutsatser som kunde dras utifrån studien var att mottagningarna i hög grad hade anpassats så att homo- och bisexuella ungdomar skulle känna sig välkomna. De flesta av kuratorerna skattade sin HB-kunskap som god och många tyckte att HB-utbildning var viktigt och att de hade nytta av en sådan. Två tredjedelar av kuratorerna hade gått en HB-utbildning och den gjorde att många av kuratorerna ändrat sitt arbetssätt i något avseende. Kuratorerna fick även en högre medvetenhet om heteronormativiteten och dess verkningar. De mottagningar vars kurator gått en HB-utbildning hade högre HB-kompetens än de som inte gått utbildningen. Skillnaderna var däremot inte särskilt stora.

SAMMANFATTNING Syfte  Syftet med uppsatsen är att undersöka om Sveriges ungdomsmottagningar har liknande förutsättningar att arbeta på ett kvalitetssäkert sätt utifrån de styrdokument som ett urval av mottagningar använder. Ungdomsmottagningar drivs utan nationellt uppdrag och av olika uppdragsgivare och utan enhetliga uppdragsbeskrivningar. Detta skulle kunna vara orsaken till de stora skillnader i bland annat kompetens, struktur och tillgänglighet som rapporter pekar på. Detta skulle kunna leda till bristande eller varierande vårdkvalitet. Metod Genom en kvalitativ innehållsanalytisk ansats undersöks om ett strategiskt urval av styrdokument från ungdomsmottagningsverksamheten behandlar de kvalitetsområden som framgår i Socialstyrelsens föreskrift om ”God Vård”. Reslutat De styrdokument som undersökts ger ett samlat intryck av vad en ungdomsmottagning arbetar med. De har alla ett övergripande mål med i stort sett samma betydelse; att främja ungdomars fysiska och psykiska hälsa, stärka deras identitetsutveckling så att de kan hantera sin sexualitet samt att förebygga oönskade graviditeter och sexuellt överförbara infektioner. Detta mål anger ramen för verksamheten. De styrdokument som studerats uppvisar stora skillnader, framför allt i hur utförligt man beskriver sina mål, samt i hur uppföljnings- och kvalitetsförbättringsarbetet beskrivs. De dokument som bäst täcker God vårds kvalitetsmål, är mer generella och lämnar större tolkningsutrymme till bland annat personal och huvudmän. Detta skulle kunna ge stora skillnader i vårdkvalitet, vilket också påvisats i svenska studier och rapporter. Ytterligare forskning om hur personal och huvudmän har uppfattat ungdomsmottagningarnas uppdrag behövs göras för att stärka denna teori. Slutsats Utifrån de undersökta dokumenten kan sägas att alla ungdomsmottagningar inte har fått liknande förutsättningar för att arbeta på ett kvalitetssäkert sätt utifrån vad God Vård anger. De mål som anges i styrdokumenten lämnar oftast för stort tolkningsutrymme. Det gemensamma övergripande målet för ungdomsmottagningarna tycks finnas, men hur man når dit är mer oklart, d.v.s. den gemensamma styrningen saknas. / ABSTRACT Aim The purpose of this paper is to examine whether Swedish “ungdomsmottagningar” (youth center for services and counseling of sexual and reproductive health) have been given similar opportunities to work in a quality safe way from the policy documents that a sample of clinics use. Today all ”ungdomsmottagningar” are providing care without national mandate, by different healthcare providors and without homogenous mission. This could be a reason for the vast differences reported, in for example in competence, structure and access. There is a risk that the result is a lack of quality of care. Method The various policy documents from the youth centers are examined through a qualitative analytical content approach. The quality areas presented in the National Board of Health and Welfare directive on "Good Care" are searched in the documents. Result The policy documents examined give an overall impression of what a youth center is about. They all have one main goal with essentially the same purpose: to strengthen young people's physical and psychological health, strengthen their identity development toward a safe and responsible sexuality. Their mission is also to prevent unwanted pregnancies and sexually transmitted infections. This goal only defines the framework around the “youth centers”. The policy documents studied show major differences, especially in the detailing of described goals as well as in monitoring and improving quality of work. The documents that best matches ”good care” are more general but leave more room for interpretation on numerous factors, including staffing and principals. This could lead to large differences between the youth centers, which also are demonstrated in Swedish studies and reports. Further research on how staff and principals are perceived by the youth centers mission is needed to strengthen this explannation. Conclusion Based on the reviewed documents it can be said that all youth centers have not received similar conditions to work in a quality safe manner from what Good Care indicates. All policy documents indicate, in principle, the same overall objective. The common goal seems to exist but how to reach it, is still uncertain. The common guide is missing.

Asexualitet är en sexuell identitet som först nyligen börjat få uppmärksamhet inom forskning och i samhällsdebatten. Det finns ytterst lite forskning på hur asexuella personer bemöts i samhället och mer specifikt i vården. Denna uppsats syftar därför till att skapa ökad förståelse för hur personal på ungdomsmottagningar i Sverige pratar om sexualitet och asexualitet. Studien är en diskursanalys av intervjuer med personal på ungdomsmottagningar i Mellansverige (N=7). Utifrån detta framkommer fyra teman: Den viktiga sexualiteten, Det goda bemötandet, Asexualitet och Det normativa samhället. Under dessa teman presenteras ett antal tolkningsrepertoarer som beskriver hur deltagarna talar om respektive tema. Det främsta fyndet i denna studie är att deltagarna konstruerar sexualitet på ett sätt som inte ger utrymme för asexualitet eller för asexuella personers upplevelser och att detta i sin tur krockar med hur de konstruerar ett gott bemötande.

No description available.

Bakgrund: Barnmorskeyrket har gått från att främst fokusera på vård under graviditet och förlossning till ett bredare arbetsfält inom sexuell och reproduktiv hälsa som även innefattar arbete på ungdomsmottagning. Barnmorskan på ungdomsmottagningen arbetar förebyggande mot oönskade graviditeter och möter unga kvinnor och män i samtal om graviditet och abort. Att ställas inför ett oväntat graviditetsbesked kan vara omvälvande och barnmorskan är central i att finnas till hands för den unga gravida kvinnan, samt för hennes partner och familj så att hon lättare kan utföra ett informerat beslut. Syfte: Att beskriva barnmorskans erfarenheter av att möta oplanerat gravida unga kvinnor på ungdomsmottagning som beslutar sig för att genomgå en abort. Metod: Semistrukturerade individuella intervjuer användes som insamlingsmetod och analys utfördes med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Två kategorier och sju subkategorier identifierades: Att vara en inlyssnande samtalspartner; Vid graviditetsbeskedet, Inför abortbeslutet och Efter aborten. Individanpassat stöd; Att ge praktiskt och kunskapsmässigt stöd vid den oplanerade graviditeten, Att se till det sociala sammanhanget, Ge stöd för en fortsatt säker sexualitet och Att stödjas för att stödja. Slutsatser och klinisk tillämpbarhet: Barnmorskan fångade in tankar och känslor hos den unga kvinnan och bemötte henne där hon befann sig. Barnmorskan tydliggjorde att abortbeslutet var den unga kvinnans och skyndade inte på beslutet. De betonade vikten av att inte förutsätta abort som det enda handlingsalternativet. Genom att lyssna in individuella behov av stöd kunde barnmorskan tillgodose det stöd som saknades. Att stödja för en fortsatt säker sexualitet såg barnmorskorna som en viktig men utmanande arbetsuppgift som väckte mycket känslor och därför var det viktigt med stöd för barnmorskan i form av kollegor, fortbildning och riktlinjer. Genom att öka kunskapen om barnmorskornas möten med oplanerat gravida unga kvinnor har författarna en förhoppning om ökad förståelse för arbetet och dess utmaningar. Genom fortbildning, hospitering, tydligare riktlinjer och stöttning inom preventivmedelsrådgivning efter aborten kan barnmorskan få mer stöd i sitt arbete och därmed möjlighet att förbättra mötet individanpassat utifrån den unga kvinnans behov. / Background: The midwifery profession has developed from focusing solely on pregnancy and childbirth to a broader field of sexual and reproductive health, including also meeting young people at youth clinics. The midwife at the youth clinic works preventively against unplanned pregnancies and meet young women and men in conversations about pregnancy and abortion. Facing a positive pregnancy notice may be overwhelming and the midwife is central in supporting the young woman, her partner and family in order for her to carry out an informed decision. Objective: To describe the midwife's experiences in meeting unplanned pregnant young women at the youth clinic who decide to have an abortion. Design/Methods: Semi-structured individual interviews were used as the method of data collection and analysis was conducted using qualitative content analysis. Results: Two categories and seven subcategories were identified: Being a listening partner; At the pregnancy announcement, In front of the abortion decision and After the abortion. Individualized support; To provide practical and knowledge based support related to the unplanned pregnancy, To consider the social context, Providing support for a continuing safe sexuality and Achieving support to support. Conclusion and clinical applicability: The midwife captured the thoughts and feelings of the young woman and responded to her where she was. The midwife made it clear that the decision about abortion should be the young woman’s own and not to rush the decision. They stressed the importance of not pre-assume abortion as the only treatment option. By listening to the individual needs of support midwife could meet the support that the young woman was missing. To support the continued safe sexuality were considered important but a challenging aspect of the work evoked emotions, and therefore support to the midwife in the form of colleagues, training and guidelines is important. By increasing the knowledge of the midwives' meetings with unplanned pregnant young women, the authors hope to contribute to a better understanding of Midwifery work and challenges. Through training, field studies, clearer guidelines and support in post abortion contraceptive counseling the midwives can get more support in their work and thus the opportunity to improve person-centered care based on the young woman's needs.

Avslutningsbrev används i vissa psykoterapier. Det finns få studier kring patientens upplevelse av att få ett sådant. Åtta ungdomar har intervjuats med syfte att undersöka avslutningsbrevets upplevda betydelse utifrån metoden: ”Känsla av sammanhang – en metod på ungdomsmottagningen”. Ungdomarna intervjuades vid två tillfällen, direkt efter avslutad behandling och fem månader senare. Detta för att undersöka den upplevda betydelsen vid avslutning och om det förändras över tid. I en tematisk analys av dessa transkriberade semistrukturerade intervjuer identifieras tre teman vid båda intervjuomgångarna, 1; Avslutningsbrevet väcker känslor 2; Avslutningsbrevet påminner om relationer 3; Avslutningsbrevet kommer till användning. Resultatet visar att avslutningsbrevet är av betydelse, vid avslutad behandling och fortsatt över tid. Studien pekar på att avslutningsbrevet har en tydliggörande funktion av terapin och den förändringen man gjort vid avslut och att avslutningsbrevet och terapin har integrerats i ungdomen efter fem månader.