<p>Sammanfattning</p><p>Ända sedan den moderna publiken, gemene man, bjöds in till att beskåda konsten i 1700-talets Sverige har det funnits delade uppfattningar och funderingar över amatören och konstnären. Skulle de båda verkligen få hänga sina alster sida vid sida på en utställning, var frågan. Trots Konstakademiens öppnande och att Konsthögskolorna utbildade konstnärer finns det än i dag ingen tydlig konstnärslegitimation. Hur ska man som elev på det Estetiska programmet; Bild och form, egentligen kunna veta vem som får kalla sig konstnär eller inte? Detta blir ett bildpedagogiskt dilemma för bildlärare att fundera över, dels för egen del och för att hitta argument inför sina elever.</p><p>Undersökningen är gjord utifrån en kvalitativ metod och formen som antagits ligger under benämningen; Fokusgruppsamtal. Huvudfrågeställningen; ”Vem får kalla sig konstnär” besvaras genom samtal med två fokusgrupper, en lärargrupp och en elevgrupp, för att därigenom utröna eventuella åsiktsskillnader dem emellan. I resultatet framkommer skillnader mellan grupperna; lärarna diskuterar utifrån sina erfarenheter och ur ett historiskt perspektiv och anser framför allt att Konsthögskolan är kriteriet. Eleverna pratar utifrån sig själva och hävdar att vem som helt får kalla sig konstnär bara man gör något med en tanke bakom. Konstnärsbegreppet är utan tvekan en bildpedagogisk utmaning.</p> / <p>Since the modern public was invited to view art in Sweden in the 16th century, there have been split opinions about the amateur and the artist. Should they be allowed to hang their paintings side by side at an exhibition? Despite the opening of the Swedish academy of art and the fact that the universities were educating artists you can’t be certified as an artist. How can a student attending upper secondary school know who can call themselves an artist or not? This becomes an educational challenge for teachers to think about, partly for their own sake and partly for finding arguments for their students.</p><p>This survey is made from a qualitative method named focusgroup. The main question “Who can call themselves an artist” is answered by discussing with two focusgroups, one group of teachers and one group of students. The results of the two group’s answers were then compared to find out possible differences. In the results we find differences between the groups; the teachers discuss on the basis of their experience and from a historical perspective and find that the main criteria is to have attended the University of Arts. The students however find that anybody can call themselves an artist as long as there’s a thought behind the work. The concept of an artist is without a doubt an educational challenge.</p>

Musashi (1935-1939), Yoshikawa Eiji\'s novel serialized by the newspa-per Asahi Shinbun and considered by John Scott Miller (2009) as a Bild-ungsroman, it narrates from Miyamoto Musashis return from the battle of Sekigahara (1600) to his victory against Sasaki Kojir in Ganry is-land (1612), when he becomes of the best swordsmen at that age. The early seventeenth century Japan that underwent a major transition is the stage for the formation of Musashi in light of the Japanese world and his own feelings and choices. All these changes are intertwined in the decision of self-exile after the seclusion amid the range of erudition, as previously to this watershed, the protagonist himself felt misunder-stood and excluded by his family members and the other members of society. In order to develop this study, we will make a clipping of Mu-sashis path to understand the essence of his isolation, and his choice to preserve his individuality so that it makes it allowed him to exercise his creativity. Thus, based on the panorama on the Bildgunsroman (Ro-mance of Formation) made by Wilma Maas (2000), we will be able to follow the stimuli and aspirations that guides him toward his formation, until reaching a totally unique development. In order to understand Mu-sashi\'s motivation to adopt exile as a way of life, in addition to attesting his gains, we base on the studies of Kat Shichi (2012) and Edward Said (2003). / Musashi (1935-1939), Yoshikawa Eiji\'s novel serialized by the newspa-per Asahi Shinbun and considered by John Scott Miller (2009) as a Bild-ungsroman, it narrates from Miyamoto Musashis return from the battle of Sekigahara (1600) to his victory against Sasaki Kojir in Ganry is-land (1612), when he becomes of the best swordsmen at that age. The early seventeenth century Japan that underwent a major transition is the stage for the formation of Musashi in light of the Japanese world and his own feelings and choices. All these changes are intertwined in the decision of self-exile after the seclusion amid the range of erudition, as previously to this watershed, the protagonist himself felt misunder-stood and excluded by his family members and the other members of society. In order to develop this study, we will make a clipping of Mu-sashis path to understand the essence of his isolation, and his choice to preserve his individuality so that it makes it allowed him to exercise his creativity. Thus, based on the panorama on the Bildgunsroman (Ro-mance of Formation) made by Wilma Maas (2000), we will be able to follow the stimuli and aspirations that guides him toward his formation, until reaching a totally unique development. In order to understand Mu-sashi\'s motivation to adopt exile as a way of life, in addition to attesting his gains, we base on the studies of Kat Shichi (2012) and Edward Said (2003).

<p>Få institutioner är i lika hög grad som skolan föremål för forskning och åsikter. Alla har rätt att säga sitt när det gäller skola och utbildning, vilket medför att forskning emellanåt anammas utan vare sig reflektion eller vidare granskning. Nytt för skolan för tillfället är ett vidgat textbegreppstänkande. Nytt är också att individuella utvecklingsplaner ska upprättas för varje elev. ’Individualitet’ är ett begrepp som bland annat den amerikanske pedagogen John Dewey (1859-1952) hade teorier om. Hans pedagogik fick fäste i den svenska skolan redan tidigt på 1900-talet. Men vad innebär begreppen ’text’ och ’individualitet’ hur behandlas de i praktiken?</p><p>Min uppsats belyser hur individuellt ett vidgat textbegrepp kan se ut vid personliga kunskapsredovisningar och hur individuellt elever reflekterar över hur de visar sin kunskap. I min första uppsats på C-nivå (Andersson 2007) inom universitetsämnet Svenska med didaktisk inriktning genomförde jag studier på sex elevers kunskapsredovisningar. Jag tydliggjorde hur dessa sex elever i årskurs sju använde text och bild när de visade sin kunskap i ett prov. I denna uppsats på D-nivå inom samma ämne, Svenska med didaktisk inriktning, behandlar jag ämnet med en fenomenografisk ansats genom att då undersöka samma sex elevers egna reflektioner kring hur de använde text och bild, d.v.s. ett vidgat textbegrepp när de visade sin kunskap. I min tidigare undersökning (Andersson 2007) gjorde jag alltså undersökningar på sex elevers provsvar där jag via text- och bildanalyser av elevernas prov granskade deras reaktioner på en lärares instruktioner och intentioner med ett prov. I denna uppsats på D-nivå undersöker jag således elevernas reflektioner över sin användning av text och bild i det prov de besvarade drygt tre månader tidigare.</p><p>Mina studier visar stor individualitet både i kunskapsredovisningar och i reflektioner. Eleverna visade alla sin kunskap på olika sätt i ord och i bilder när de fick möjlighet att använda ett vidgat textbegrepp. Reflektionerna kring användningen av text och bild varierade också mellan eleverna. Genom att använda en fenomenografisk ansats belyser och karaktäriserar jag elevernas uppfattningar av fenomenet text – bild. Dessa beskrivna uppfattningar kan anses uppfylla ett fackdidaktiskt syfte och fungera som utgångspunkter i diskussioner för att förstå hur olika elever kan uppfatta fenomenet text –bild. Larsson (1986) beskriver i boken Kvalitativ analys: exemplet fenomenografi fördelarna med en fenomenografisk ansats på följande sätt: ”Med kunskap om elevernas sätt att uppfatta något kan man upprätta en kontakt – läraren kan begripa eleven” (Larsson 1986:14). Studien visar sålunda hur ett vidgat textbegrepp och individualitet tar sig uttryck i verkligheten för sex elever i årskurs sju.</p>

Sammanfattning Ända sedan den moderna publiken, gemene man, bjöds in till att beskåda konsten i 1700-talets Sverige har det funnits delade uppfattningar och funderingar över amatören och konstnären. Skulle de båda verkligen få hänga sina alster sida vid sida på en utställning, var frågan. Trots Konstakademiens öppnande och att Konsthögskolorna utbildade konstnärer finns det än i dag ingen tydlig konstnärslegitimation. Hur ska man som elev på det Estetiska programmet; Bild och form, egentligen kunna veta vem som får kalla sig konstnär eller inte? Detta blir ett bildpedagogiskt dilemma för bildlärare att fundera över, dels för egen del och för att hitta argument inför sina elever. Undersökningen är gjord utifrån en kvalitativ metod och formen som antagits ligger under benämningen; Fokusgruppsamtal. Huvudfrågeställningen; ”Vem får kalla sig konstnär” besvaras genom samtal med två fokusgrupper, en lärargrupp och en elevgrupp, för att därigenom utröna eventuella åsiktsskillnader dem emellan. I resultatet framkommer skillnader mellan grupperna; lärarna diskuterar utifrån sina erfarenheter och ur ett historiskt perspektiv och anser framför allt att Konsthögskolan är kriteriet. Eleverna pratar utifrån sig själva och hävdar att vem som helt får kalla sig konstnär bara man gör något med en tanke bakom. Konstnärsbegreppet är utan tvekan en bildpedagogisk utmaning. / Since the modern public was invited to view art in Sweden in the 16th century, there have been split opinions about the amateur and the artist. Should they be allowed to hang their paintings side by side at an exhibition? Despite the opening of the Swedish academy of art and the fact that the universities were educating artists you can’t be certified as an artist. How can a student attending upper secondary school know who can call themselves an artist or not? This becomes an educational challenge for teachers to think about, partly for their own sake and partly for finding arguments for their students. This survey is made from a qualitative method named focusgroup. The main question “Who can call themselves an artist” is answered by discussing with two focusgroups, one group of teachers and one group of students. The results of the two group’s answers were then compared to find out possible differences. In the results we find differences between the groups; the teachers discuss on the basis of their experience and from a historical perspective and find that the main criteria is to have attended the University of Arts. The students however find that anybody can call themselves an artist as long as there’s a thought behind the work. The concept of an artist is without a doubt an educational challenge.

Musashi (1935-1939), Yoshikawa Eiji\'s novel serialized by the newspa-per Asahi Shinbun and considered by John Scott Miller (2009) as a Bild-ungsroman, it narrates from Miyamoto Musashis return from the battle of Sekigahara (1600) to his victory against Sasaki Kojir in Ganry is-land (1612), when he becomes of the best swordsmen at that age. The early seventeenth century Japan that underwent a major transition is the stage for the formation of Musashi in light of the Japanese world and his own feelings and choices. All these changes are intertwined in the decision of self-exile after the seclusion amid the range of erudition, as previously to this watershed, the protagonist himself felt misunder-stood and excluded by his family members and the other members of society. In order to develop this study, we will make a clipping of Mu-sashis path to understand the essence of his isolation, and his choice to preserve his individuality so that it makes it allowed him to exercise his creativity. Thus, based on the panorama on the Bildgunsroman (Ro-mance of Formation) made by Wilma Maas (2000), we will be able to follow the stimuli and aspirations that guides him toward his formation, until reaching a totally unique development. In order to understand Mu-sashi\'s motivation to adopt exile as a way of life, in addition to attesting his gains, we base on the studies of Kat Shichi (2012) and Edward Said (2003). / Musashi (1935-1939), Yoshikawa Eiji\'s novel serialized by the newspa-per Asahi Shinbun and considered by John Scott Miller (2009) as a Bild-ungsroman, it narrates from Miyamoto Musashis return from the battle of Sekigahara (1600) to his victory against Sasaki Kojir in Ganry is-land (1612), when he becomes of the best swordsmen at that age. The early seventeenth century Japan that underwent a major transition is the stage for the formation of Musashi in light of the Japanese world and his own feelings and choices. All these changes are intertwined in the decision of self-exile after the seclusion amid the range of erudition, as previously to this watershed, the protagonist himself felt misunder-stood and excluded by his family members and the other members of society. In order to develop this study, we will make a clipping of Mu-sashis path to understand the essence of his isolation, and his choice to preserve his individuality so that it makes it allowed him to exercise his creativity. Thus, based on the panorama on the Bildgunsroman (Ro-mance of Formation) made by Wilma Maas (2000), we will be able to follow the stimuli and aspirations that guides him toward his formation, until reaching a totally unique development. In order to understand Mu-sashi\'s motivation to adopt exile as a way of life, in addition to attesting his gains, we base on the studies of Kat Shichi (2012) and Edward Said (2003).

Få institutioner är i lika hög grad som skolan föremål för forskning och åsikter. Alla har rätt att säga sitt när det gäller skola och utbildning, vilket medför att forskning emellanåt anammas utan vare sig reflektion eller vidare granskning. Nytt för skolan för tillfället är ett vidgat textbegreppstänkande. Nytt är också att individuella utvecklingsplaner ska upprättas för varje elev. ’Individualitet’ är ett begrepp som bland annat den amerikanske pedagogen John Dewey (1859-1952) hade teorier om. Hans pedagogik fick fäste i den svenska skolan redan tidigt på 1900-talet. Men vad innebär begreppen ’text’ och ’individualitet’ hur behandlas de i praktiken? Min uppsats belyser hur individuellt ett vidgat textbegrepp kan se ut vid personliga kunskapsredovisningar och hur individuellt elever reflekterar över hur de visar sin kunskap. I min första uppsats på C-nivå (Andersson 2007) inom universitetsämnet Svenska med didaktisk inriktning genomförde jag studier på sex elevers kunskapsredovisningar. Jag tydliggjorde hur dessa sex elever i årskurs sju använde text och bild när de visade sin kunskap i ett prov. I denna uppsats på D-nivå inom samma ämne, Svenska med didaktisk inriktning, behandlar jag ämnet med en fenomenografisk ansats genom att då undersöka samma sex elevers egna reflektioner kring hur de använde text och bild, d.v.s. ett vidgat textbegrepp när de visade sin kunskap. I min tidigare undersökning (Andersson 2007) gjorde jag alltså undersökningar på sex elevers provsvar där jag via text- och bildanalyser av elevernas prov granskade deras reaktioner på en lärares instruktioner och intentioner med ett prov. I denna uppsats på D-nivå undersöker jag således elevernas reflektioner över sin användning av text och bild i det prov de besvarade drygt tre månader tidigare. Mina studier visar stor individualitet både i kunskapsredovisningar och i reflektioner. Eleverna visade alla sin kunskap på olika sätt i ord och i bilder när de fick möjlighet att använda ett vidgat textbegrepp. Reflektionerna kring användningen av text och bild varierade också mellan eleverna. Genom att använda en fenomenografisk ansats belyser och karaktäriserar jag elevernas uppfattningar av fenomenet text – bild. Dessa beskrivna uppfattningar kan anses uppfylla ett fackdidaktiskt syfte och fungera som utgångspunkter i diskussioner för att förstå hur olika elever kan uppfatta fenomenet text –bild. Larsson (1986) beskriver i boken Kvalitativ analys: exemplet fenomenografi fördelarna med en fenomenografisk ansats på följande sätt: ”Med kunskap om elevernas sätt att uppfatta något kan man upprätta en kontakt – läraren kan begripa eleven” (Larsson 1986:14). Studien visar sålunda hur ett vidgat textbegrepp och individualitet tar sig uttryck i verkligheten för sex elever i årskurs sju.

Syftet med denna uppsats är att belysa myten/myterna om individen. Detta görs utifrånbilder i två olika läroböcker, en för samhällskunskap och en för historievetenskap igrundskolans senare år. Frågan som ställs är vilken myt om individen vi kan finna idessa, för att svara på denna fråga används en kvalitativ textanalys. Mer exakt användsen semiotisk bildanalys vilket innebär att vi läser bilden utifrån principen att denfungerar som en text. Vi förankrar vår analys i teorier av Barthes och Foucault. Från våranalys finner vi två myter om individen. Den ena visar på den fria individen och denandra visar på den av kollektivet begränsade individen, två myter som delvis ärmotsägelsefulla. Dock kan vi se hur myten om den fria individen också ligger till grundför ett fungerande kollektiv och därmed kan vi ifrågasätta friheten. Vidare diskuterar vihur individen inte har samma ställning i andra diskurser än den vi befinner oss i. Dettadiskuteras i förhållande till den mångkulturella skolan och utifrån begreppetOrientalism. Genom den tydliga framställningen av individen i dessa läroböcker måstedärmed pedagogen ställa sig kritisk till användandet av dessa då de kan sägas förespråkavår framställning som norm och därigenom kan bli exkluderande. / Syftet med denna uppsats är att belysa myten/myterna om individen. Detta görs utifrånbilder i två olika läroböcker, en för samhällskunskap och en för historievetenskap igrundskolans senare år. Frågan som ställs är vilken myt om individen vi kan finna idessa, för att svara på denna fråga används en kvalitativ textanalys. Mer exakt användsen semiotisk bildanalys vilket innebär att vi läser bilden utifrån principen att denfungerar som en text. Vi förankrar vår analys i teorier av Barthes och Foucault. Från våranalys finner vi två myter om individen. Den ena visar på den fria individen och denandra visar på den av kollektivet begränsade individen, två myter som delvis ärmotsägelsefulla. Dock kan vi se hur myten om den fria individen också ligger till grundför ett fungerande kollektiv och därmed kan vi ifrågasätta friheten. Vidare diskuterar vihur individen inte har samma ställning i andra diskurser än den vi befinner oss i. Dettadiskuteras i förhållande till den mångkulturella skolan och utifrån begreppetOrientalism. Genom den tydliga framställningen av individen i dessa läroböcker måstedärmed pedagogen ställa sig kritisk till användandet av dessa då de kan sägas förespråkavår framställning som norm och därigenom kan bli exkluderande. / The aim for this essay is to analyze the myth/myths of the individual. This is done fromimages in two textbooks, one in the subject of social studies and one in the subject ofhistory. The question asked is what myth we can find about the individual in these; toanswer this question a qualitative text analysis is used. To be more precise a semioticanalysis is used which means that we are reading the image from the principle of that itworks as a text. Our analysis is based upon the theories of Barthes and Foucault. Fromour analysis, two myths can be found. One shows the independent individual and theother the by the collective, restricted individual. Two myths that are partiallycontradictive. Nevertheless, the myth of the independent individual is a condition for a4functional collective and therefore the independence can be questioned. Our furtherdiscussion is about the position of the individual in other discourses than the one we arein. This is discussed in relation to the multicultural school and from the conceptOrientalism. Through the legible account of the individual in these books, the teacherhas to assume a critical standpoint of the use of them when they can advocate ouracclaim as a norm and therefore becomes excluding. / The aim for this essay is to analyze the myth/myths of the individual. This is done fromimages in two textbooks, one in the subject of social studies and one in the subject ofhistory. The question asked is what myth we can find about the individual in these; toanswer this question a qualitative text analysis is used. To be more precise a semioticanalysis is used which means that we are reading the image from the principle of that itworks as a text. Our analysis is based upon the theories of Barthes and Foucault. Fromour analysis, two myths can be found. One shows the independent individual and theother the by the collective, restricted individual. Two myths that are partiallycontradictive. Nevertheless, the myth of the independent individual is a condition for a4functional collective and therefore the independence can be questioned. Our furtherdiscussion is about the position of the individual in other discourses than the one we arein. This is discussed in relation to the multicultural school and from the conceptOrientalism. Through the legible account of the individual in these books, the teacherhas to assume a critical standpoint of the use of them when they can advocate ouracclaim as a norm and therefore becomes excluding.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka förändringar som har skett mellan VirginiaWatsons bok, Indianprinsessan Pocahontas (1925) och Disneys utgåva av Pocahontas(1995). Det jag kommer att undersöka djupare är vad som tagits bort, respektive lagts till iromanen och bilderboken. Jag kommer även att jämföra böckernas karaktärer, miljöer ochgenrestruktur för att se vad som skiljer dessa åt. Studien kommer även att ta upp böckernasteman, där jag undersökt likheter och skillnader. Slutligen kommer studien även beröra endidaktisk del där jag diskuterar böckernas olika användningsområden i en undervisning. Idetta avsnitt berör jag de för- och nackdelar som skulle kunna förekomma vid användadet avdessa böcker inom utbildningssyfte.Jag har valt att göra en komparativ studie där resultatet har visat att Disneys utgåva(Pocahontas, 1995) valt att inte ta med delar av händelserna som är inkluderade i WatsonsIndianprinsessan Pocahontas (1925). En av de primära skillnaderna mellan böckerna ligger iatt den nyare utgåvan av Disney förvandlats till en kärlekshistoria där huvudkaraktärernadelar en mera intim relation. Medan det finns en stark relation mellan karaktärerna i Watsonsbok är den kärleksfulla sidan mellan parterna tämligen vag i jämförelse och en bidragandefaktor till detta ligger troligtvis i det faktum att det finns en stor ålderskillnad mellan dem.Eftersom böckerna är olika, kan de ha olika användningsområden i skolan. Disneys bilderbokkan ha betydelse då elever behöver utveckla sin analys och fantasiförmåga.Studien visar att Watsons bok stämmer in på vad forskare antyder om Pocahontas vid mångatillfällen, detta gör att boken skulle kunna användas i utbildningssyfte, för att få lär- ochkännedom om vem Pocahontas var.

Zugleich: Diss. phil. I Zürich, 2004. / Register. Literaturverz.

Fotorealistisches Rendering ist eines der Hauptziele der Computer Grafik. Mittels physikalischer Simulation ist eine fotorealistische Darstellung immer noch rechenaufwändig. Diese Arbeit stellt neue Methoden für Bild-basiertes Rendering komplexer Objekte am Beispiel von Kleidung vor. Die vorgestellten Methoden nutzen Kamerabilder und deren fotorealistische Eigenschaften für komplexe Animationen und Texturmodifikationen. Basierend auf der Annahme, dass für eng anliegende Kleidung Faltenwurf hauptsächlich von der Pose des Trägers beeinflusst wird, schlägt diese Dissertation ein neues Bild-basiertes Verfahren vor, das neue Bilder von Kleidungsstücken abhängig von der Körperpose einer Person aus einer Datenbank von Bildern synthetisiert. Posen-abhängige Eigenschaften (Textur und Schattierung) werden über Abbildungsvorschriften zwischen den Bildern extrahiert und im Posenraum interpoliert. Um die Erscheinung eines Objekts zu verändern, wird ein Verfahren vorgestellt, das den Austausch von Texturen ohne Kenntnis der zugrundeliegenden Szeneneigenschaften ermöglicht. Texturdeformation und Schattierung werden über Bildregistrierung zu einem geeigneten Referenzbild extrahiert. Im Gegensatz zu klassischen Bild-basierten Verfahren, in denen die Synthese auf Blickpunktänderung beschränkt und eine Veränderung des Objekts nicht möglich ist, erlauben die vorgestellten Verfahren komplexe Animationen und Texturmodifikation. Beide Verfahren basieren auf örtlichen und photometrischen Abbildungen zwischen Bildern. Diese Abbildungen werden basierend auf einem angepassten Brightness Constancy Constraint mit Gitternetz-basierten Modellen optimiert. Die vorgestellten Verfahren verlagern einen großen Teil des Rechenaufwands von der Darstellungsphase in die vorangegangene Trainingsphase und erlauben eine realistische Visualisierung von Kleidung inklusive charakteristischer Details, ohne die zugrundeliegenden Szeneneigenschaften aufwändig zu simulieren. / One principal intention of computer graphics is the achievement of photorealism. With physically-based methods, achieving photorealism is still computationally demanding. This dissertation proposes new approaches for image-based visualization of complex objects, concentrating on clothes. The developed methods use real images as appearance examples to guide complex animation or texture modification processes, combining the photorealism of images with the ability to animate or modify an object. Under the assumption that wrinkling depends on the pose of a human body (for tight-fitting clothes), a new image-based rendering approach is proposed, which synthesizes images of clothing from a database of images based on pose information. Pose-dependent appearance and shading information is extracted by image warps and interpolated in pose-space using scattered data interpolation. To allow for appearance changes in image-based methods, a retexturing approach is proposed, which enables texture exchange without a-priori knowledge of the underlying scene properties. Texture deformation and shading are extracted from the input image by a warp to an appropriate reference image. In contrast to classical image-based visualization methods, where animation is restricted to viewpoint change and appearance modification is not possible, the proposed methods allow for complex pose animations and appearance changes. Both approaches build on image warps, not only in the spatial but also in the photometric domain. A new framework for joint spatial and photometric warp optimization is introduced, which estimates mesh-based warp models under a modified brightness constancy assumption. The presented approaches shift computational complexity from the rendering to an a-priori training phase and allow a photo-realistic visualization and modification of clothes, including fine and characteristic details without computationally demanding simulation of the underlying scene and object properties.