Med utgångspunkt från Aspelins relationella kopetens har jag undersökt hur förskollärare ser på barn med utmanande beteende i förskolan. Hur de bemöter, skapar och anpassar miljöerna för barn med utmanande beteende. Undersökningsmetoden bestodd av fysiska träffar med hjälp av semistrukturerade intervjuer. I studien deltog 6 utbildade förskollärare från tre olika förskolor från samma kommun. I studien framkom det att förskollärarnas främsta arbetssätt och metod är att arbeta förebyggande. Studiens resultar visade också att barn med problembeteenden som inkluderar aggression, hyperaktivitet och brist på deltagande blir mer negativt bemöta av både barn och vuxna. Förskollärarna visade också på bristande kunskap kring könnsspecifika särdrag och mer specifikt  på flickors utmanande beteende. Detta är särskilt viktigt då forskning visar på att det finns skillnader på flickors och pojkars symptom med utmanande beteende, samt att flickor lättare hamnar i skymundan och inte får den hjälp de behöver då deras symptom inte är lika utåtagerande som pojkars.

I denna studie var syftet att utforska sambandet mellan sociala band till en förälder eller vuxen, och substansmissbruk hos ungdomar som medicineras/har medicinerats för diagnosen ADHD. Detta har baserats på tidigare studier som kommit fram till att det finns ett samband mellan sociala band till en förälder och substansmissbruk hos ungdomar. Även studier som menar att det finns ett samband mellan diagnosen ADHD och en ökad risk för substansmissbruk. Materialet har tagits från den amerikanska skolundersökningen Monitoring the Future (MTF) från våren 2022 där totalt 12 variabler sattes samman till två index. Den första rörande substansbruk under de senaste 30 dagarna och den andra rörande känslan av att kunna prata med en förälder/vuxen om de upplever problem. Dessa två index undersöktes både separat och tillsammans. För att avgränsa studien valdes att endast använda en faktor av närhet till vuxna, nämligen den känslomässiga närheten. Studien har sedan analyserats med hjälp av Hirschis teori om sociala band, avgränsat till anknytning till föräldrar, samt tidigare forskning kring ämnet.    Resultaten visade en hög grad av substansbruk hos ungdomarna samt att många av dem känner att de har en vuxen/föräldrar de kan prata med om de upplever problem. Detta gick delvis i linje med tidigare forskning som beskrev att fler ungdomar med ADHD hamnar i substansbruk. Andra källor visar samtidigt att ungdomar med ADHD har svårare att knyta an till en vuxen. Detta indikerade på att substansmissbruk hos ungdomar med ADHD inte har en lika stor koppling till föräldrar som hos ungdomar generellt som tidigare forskning har visat. Vidare påvisade resultaten av ett Chi2-test som genomfördes att det inte fanns något signifikant samband mellan substansmissbruk och sociala band hos ungdomarna som brukar/har brukat medicin för ADHD.

Meta-analysis of 23 between-group direct observation studies of children with ADHD and typically developing peers indicates significant deficiencies in children with ADHD's ability to pay attention in classroom settings. Comparison with 59 single case design studies of children with ADHD suggests generalizability of between-group comparisons. Weighted regression analysis determined that several methodological differences – sample characteristics, diagnostic procedures, and observational coding schema – have significant effects on observed levels of attentive behavior in the classroom. Best case estimation indicates that after accounting for these factors, children with ADHD are on-task approximately 65% of the time compared to 85% for their classroom peers. Children with ADHD were also more variable in their attentive behavior across studies. Implications for conceptual models of ADHD are discussed.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.