No description available.

No description available.

Bakgrund: Att förmedla medkänsla ses som en etisk grund i sjuksköterskans omvårdnadsarbete. Tidigare forskning tyder dock på att den personliga relationen mellan sjuksköterska och patient inte alltid upplevs hinnas med eller prioriteras. Att arbeta som sjuksköterska inom hjärtsjukvård innebär möten med patienter där en ökad oro och ångest kan förekomma och höga krav på prioritering ställs på sjuksköterskan. Dessutom kan medkänsla i sig vara krävande för sjuksköterskan, en profession som innehar ökad risk att drabbas av compassion fatigue. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att arbeta med medkänsla inom hjärtsjukvård. Metod: Kvalitativ metod tillämpades och utgjordes av semistrukturerade intervjuer med sju allmänsjuksköterskor, verksamma inom hjärtsjukvård. Materialet analyserades induktivt med stöd av Graneheim och Lundmans beskrivning av innehållsanalys. Resultat: Tre huvudkategorier växte fram: Sjuksköterskors syn på medkänsla, sjuksköterskors erfarenhet av att arbeta med medkänsla och sjuksköterskors erfarenhet av compassion fatigue. Helhetssyn, information, närvaro och fysisk beröring var viktiga aspekter av att förmedla medkänsla. Arbetsmiljön i form av tid, arbetsbelastning samt samarbete i arbetsteamet framhölls som viktiga faktorer. Symtom av compassion fatigue beskrevs kunna förekomma där strategier som att ta en paus, ta stöd av kollegor och ha gemensamma reflektioner på arbetsplatsen beskrevs kunna minska risken att drabbas av utmattning. Slutsats: Sjuksköterskor beskriver medkänsla som att se helheten samt visa förståelse för patient, likväl anhörig. Sjuksköterskan använder medkänsla som en del av omvårdnaden i sitt yrke. Arbetsmiljön påverkar och kan både begränsa och gynna sjuksköterskans möjlighet att förmedla medkänsla. Vidare kan symtom av compassion fatigue förekomma hos sjuksköterskor som arbetar inom hjärtsjukvård.

Compassion Fatigue är ett tillstånd där sjuksköterskan drabbas av brist på empati och uppkommer mycket akut. Sjuksköterskan blir påverkad i det dagliga arbetet likväl som i det privata livet. En sjuksköterska drabbad av Compassion Fatigue förlorar ofta förmågan att utföra ett arbete som syftar till att lindra lidande, vilket resulterar i att patientsäkerheten brister. Syftet med litteraturöversikten var att undersöka bakomliggande faktorer för utveckling av compassion fatigue hos sjuksköterskor som arbetar på sjukhus. Metoden som användes var en allmän litteraturöversikt som endast inkluderade kvantitativa artiklar. Resultatet identifierade fyra huvudkategorier demografiska faktorer, arbetsrelaterade faktorer, psykosociala faktorer och psykiska faktorer. Resultatet redogör därmed för vad som har betydelse för utveckling av Compassion Fatigue gällande ålder och hur länge sjuksköterskan arbetat. Även var sjuksköterskan arbetar, graden av ersättning, vilken utbildningsnivå sjuksköterskan befann sig på, vikten av goda relationer på arbetsplatsen och till närstående samt individuella förutsättningar och begränsningar. Denna litteraturöversikt ökar kunskapen kring riskfaktorer för utveckling av Compassion Fatigue. Ett förebyggande arbete ses därmed som en nödvändighet för att främja sjuksköterskans hälsa, upprätthålla god vård samt patientsäkerhet av god kvalitet.

The mental health field experiences high levels of stress, resulting in a greater risk of poor professional quality of life, likely exacerbated by the additional stress associated with COVID-19. The present study examined the effect COVID-19 stress had on the professional quality of life of the infant and early childhood mental health (IECMH) workforce and whether coping strategies and self-compassion acted as protective factors. Results indicated that higher COVID-19 stress was associated with higher burnout and secondary traumatic stress (STS) and lower compassion satisfaction (CS). The results also showed that the pathway from COVID-19 stress to burnout was moderated by support-seeking and approach coping. Furthermore, the pathway from COVID-19 stress to CS was moderated by avoidant coping. The link between COVID-19 stress, coping, and professional quality of life suggests increasing adaptive coping is likely to improve the professional quality of life of the IECMH workforce during times of substantial stress.

No description available.

Sexual minorities must deal daily with their stigmatized identities. Specifically, depression and anxiety as well as psychological distress and self-stigma are common among people with stigmatized identities. Self-compassion has been linked to enhanced psychological well-being and less negative feelings toward the self. The aim of this study was to investigate selfcompassion as a potential buffer of the effects of sexual minority related rejection experiences on self-perceptions of stigma and psychological symptoms. Participants were randomly assigned to a self-compassion induction group versus 1 of 3 control groups (self-esteem only induction; expressive writing condition; true control) to examine whether self-compassion can be induced to reduce self-stigma, negative mood, and fear of negative evaluation. Results did not support hypotheses; analyses revealed nonsignificant effects for the self-compassion induction. However, results revealed a significant main effect for trait self-compassion predicting outcomes of decreased self-stigma, fear of negative evaluation, and negative mood, and increased positive mood.

No description available.

People living with HIV (PLWH) may experience internalized shame, which has been associated with negative psychosocial outcomes. Some of these psychosocial outcomes also are linked with worsening disease. Self-compassion, however, is the antithesis of internalizing shame, with elements of self-compassion (self-kindness, mindfulness, common humanity) at odds with indicators of internalized shame (negative beliefs about the self, desire to withdraw or avoid emotion, feelings of isolation). Therefore, we examined whether self-compassion among PLWH was associated with lower levels of internalized shame and, in turn, better psychosocial outcomes. We examined these relations using cross-sectional data collected from 181 PLWH living in the US via their participation in an online survey. Results revealed initial support for lower levels of internalized shame as potential mechanism that may explain how self-compassion comes to be associated with better outcomes among PLWH. Given self-compassion can be induced through intervention, we discuss how future research and clinical work with PLWH might address shame and improve outcomes.

No description available.