Introduktion: Hos den äldre delen av befolkningen är sarkopeni och sjukdomar som uppstår till följd av förändrad kroppskomposition ett stort problem. Träning bedöms ha stor påverkan gällande båda dessa ohälsomarkörer. Därav är det kliniskt relevant att titta på hur en 12 veckor lång träningsintervention påverkar kroppskompositonen och hur denna eventuella förändring korrelerar med prestationsmått.   Metod: Träningsinterventionen bestod av medel- och högintensiv icke- viktbärande träning utförd på träningscykel, 2 gånger veckovis under 12 veckor. Dubbel-energi röntgenabsorptiometri (DXA) genomfördes gällande kroppskompositionsmått. Parade t-test har gjorts på tidigare insamlade data för att undersöka eventuella förändringar innan och efter träningsintervention. Signifikanta förändringar undersöktes sedan mot varandra i en korrelationsanalys. Prestationsmått som analyserades var Chair- stand 30 sekunder, Borg Cycle Strength Test och Maximal volontär kontraktion. Kroppskompositionsmått var viceral fettmassa, total fettmassa, total fettfri massa, och total lean massa, samt fettmassa ben, fettfri massa ben och lean massa ben. Resultat: De enda mått som under träningsintervention förändrades signifikant hos både kvinnor och män var prestationsmåttet Chair-stand och kroppskompositionsmåttet total lean massa. Sambandet dessa mått emellan var ej signifikant utan snarare svagt negativt.  Diskussion: Resultatet indikerar att en förbättrad anaerob kapacitet i större utsträckning beror på andra faktorer än förändrade kroppskompositionsmått. Förbättrande faktorer kan vara neuromuskulära adaptioner, förmåga att aktivera befintlig muskelmassa och metabola processer. Konklusion: Vårt resultat visar på att en 12 veckor lång träningsintervention är tillräckligt lång tid för att signifikant förändra total lean massa. Dock beror den signifikant förbättrade anaeroba kapaciteten främst på andra faktorer då sambandet dessa mått emellan var svagt negativt.

Syfte Syftet med denna studie var att undersöka de akuta och långsiktiga effekterna av Seniorpuls avseende uppskattad allmän och psykisk hälsa, levnadsvanor, fallrisk, socialstatus, trygghet och ekonomi, livskvalitet samt fysisk status hos personer som är 65 år eller äldre. Metod Urvalet baserades på sju deltagare från Örebro kommuns projekt Seniorpuls. Deltagarna var 65 år eller äldre, självständiga och kunde ta sig själva till och från samt delta i projektets aktiviteter. Deltagarna har två gånger per vecka i tolv veckor deltagit i projektets aktiviteter som bestod av fysisk aktivitet samt diskussioner med olika teman inom hälsa och välmående. För att kunna utvärdera effekten av projektet genomfördes fyra hälsotesttillfällen (T1- T4) samt fyra enkättillfällen (E1-E4). De tre hälsotesterna bestod av diastoliskt (DBLTR) och systoliskt (SBLTR) blodtryck, Timed Get Up and Go-test (TUG) och Chairstand-test. Hälsoenkätens testvariabler utgörs av skattningar av deltagare i Seniorpuls. Resultat Deltagarnas DBLTR sjönk signifikant mellan T1 och T4 (p < 0,05). De genomförde TUG-testet snabbare vid T2 jämfört med T1 och den positiva effekten kvarstod vid T3 och T4. Deltagarna blev mindre nöjda efter avslutat projekt (från T3 till T4), medan det för övriga testvariabler inte sågs några signifikanta skillnader under perioden T1-T4. Slutsatser Effekten av Seniorpuls-projekt gav en sänkning av det diastoliska blodtrycket samt förbättrades förmågan att resa sig och gå snabbt en kort sträcka. Deltagarna blev mer missnöjda med livet de lever sex månader efter första uppföljningstillfället. Övriga testvariabler var oförändrade.

Samhällets utveckling karaktäriseras av en allt mer påtaglig digitalisering. Att använda internet tycks vara en nödvändig förutsättning för att vara en aktiv deltagare av dagens samhälle. Forskning har visat att äldre individer använder internet mindre än yngre, vilket gör dem speciellt utsatta i och med samhällets digitalisering. Syftet med denna studie är att undersöka om det för äldre individer finns ett samband mellan socioekonomisk status och att vara uppkopplad till internet, samt sambandet mellan socioekonomisk status och tidsmässig omfattning av dagligt internetanvändande. Studien behandlar teori gällande ’digital immigrants’, ’digital divide’ och teori gällande sociala klasser och deras skilda levnadsförhållanden. Datamaterialet som användes hämtades från ESS omgång åtta år 2016. ESS samlar in datamaterial från ett 30-tal europeiska länder och behandlar bland annat frågor som rör socioekonomisk status och internetanvändning. Undersökningspopulationen för denna studie baserades på en hopfogning av uppgifter från länderna Sverige, Norge och Finland. Urvalet bestod av totalt 1171 individer 65 år eller äldre som inte arbetade. För att undersöka uppkoppling till internet och typisk daglig internetanvändning genomfördes en multipel logistisk regressionsanalys och en multipel linjär regressionsanalys som analysmetod. Resultatet visade att äldre individer med hög socioekonomisk status var mer uppkopplade till internet och använde det mer på en typisk dag än de med låg socioekonomisk status.

Covid-19-pandemin har satt fart på digitaliseringen i en takt utöver det normala. I samband med skiftet till distansarbete och utbildning, samt rekommendationerna om att begränsa den fysiska kontakten, har det vardagliga livet tagits över av digitala enheter och tjänster. För att kunna vara en del av det digitala samhället krävs det att individen besitter en digital kompetens. Däremot finns det flera individer som saknar den digitala kompetensen – framför allt äldre individer. Äldre individer utgör merparten av de individer som befinner sig i ett digitalt utanförskap, och som riskerar att hamna i ett sådant utanförskap. Särskilt i en tid som Covid-19 när det digitala blivit det första alternativet. Därmed är syftet med denna studie att förhindra att flera hamnar i ett digitalt utanförskap, och det genom att undersöka hur äldre individer upplevt den ökade digitaliseringen under Covid-19-pandemin. Studien har utgått ifrån en kvalitativ forskningsmetod, där respondenter över 65 år har intervjuats för att fånga informationsrika data om hur de upplevt den ökade digitaliseringen under Covid-19. Resultatet som presenterades visade att det fanns delade meningar om hur den ökade digitaliseringen upplevdes, vissa hade en mer positiv inställning till den digitala samhällsutvecklingen jämfört med andra. Däremot upplevde samtliga att den digitala utvecklingen gick för fort fram och att det skapade en viss orolighet över att hamna efter. På samma gång, upplevdes känslan av isolering och ensamhet, samt en känsla av att vara en börda. Resultatet visade även att ett digitalt utanförskap före Covid-19, var ett utanförskap enklare att hantera och leva.

Digitaliseringen av samhället och dess medförda förändringar innebär både möjligheter och utmaningar för äldre personer, särskilt gällande deras förmåga att navigera i sin användning av digitala verktyg och tjänster. Syftet med denna studie är att utforska hur äldre personers digitala delaktighet hör ihop med deras upplevelse av social inkludering. Studiens frågeställningar är “Hur navigerar informanterna i sin användning av digitala verktyg för att skapa mening och konstruera sin sociala verklighet?” samt “Hur upplever informanterna att behärskandet av och skickligheten i användningen av digitala verktyg hör ihop med deras sociala relationer och nätverk?”. Det teoretiska ramverket kombinerar George Herbert Meads begrepp Den generaliserade andre och Herbert Blumers Symboliska interaktionism. Teorierna tillämpas för att analysera informanternas förståelse för och användning av digitala verktyg samt hur det relaterar till deras sociala relationer och nätverk. Studien utgår från ett kvalitativt tillvägagångssätt och har inslag från fenomenologin. Studiens material är insamlat genom semistrukturerade intervjuer med elva personer över 75 år. Resultaten från studien tyder på att informanterna aktivt använder digitala verktyg för att upprätthålla sociala kontakter och känna sig delaktiga i samhället. Det framkommer samtidigt en rädsla bland informanterna för att bli exkluderade från samhället om de avstår från att hänga med i den digitala utvecklingen. Specifika farhågor kretsar kring att göra fel i teknikanvändningen och för bedrägerier online. Resultaten belyser även vikten av gatekeepers, personer som utgör stödpunkter i våra intervjupersoners digitala användning. De här personerna betonas som avgörande för att informanterna ska känna trygghet och kompetens samt för att de ska förmå att kunna överkomma hinder i teknikanvändningen. Sammanfattningsvis understryker studiens resultat den komplexitet som förekommer i intervjupersonernas interaktioner med digitala verktyg. Studien bidrar till insikter om äldre individers erfarenheter och anpassningar till en värld som är organiserad kring digitala produkter och aktiviteter, samt hur de kan influera deras sociala och digitala inkludering.

Inledning: Det är viktigt att öka kunskapen om den växande samhällsgruppen individer som är 65 år och äldre enligt Stockholms läns landsting (2013). Studien har undersökt hur denna samhällsgrupp beskriver sina relationer till sin ursprungsfamilj. Frågeställningar: Hur beskriver äldre individer sina relationer till sin ursprungsfamilj retrospektivt? Vilka relationella erfarenheter framstår som signifikanta i deras berättelser? Metod: Studiens metodval är kvalitativ och datainsamlingen utgjordes av en ostrukturerad intervjuform. Totalt intervjuades 5 personer. Resultat: Resultatet redovisas utifrån olika tidsperioder samt tre teman som framkom i analysen: Barndom och uppväxttid, ung vuxen och identitetskap samt vuxenliv och autonomi. Diskussion: Relationen idag bygger på minnen när respondenterna blickar tillbaka på sina liv. Mamma beskrivs ha haft ett alltför stort inflytande under uppväxten och pappa beskrivs som viktig - framför allt längre upp i åldrarna. Banden till syskonen har oftast stärkts under vuxenlivet. Respondenterna beskriver också att de har hittat strategier att acceptera, förlåta och försonas med det liv de hittills har levt, i takt med ju äldre de har blivit, vilket överensstämmer väl med teorin om gerotrancendens (Tornstam, 2010) / Introduction: It is important to increase awareness of the growing social group of individuals who are 65 years and older according to the Stockholm County Council (2013). This study has investigated how this social group describes their relationships with their family of origin. Research question: How to describe older individuals their relationships with their family of origin retrospectively? Which relational experience emerges as significant in their stories? Method: The study's methodological choices are qualitative and data collection was made up of unstructured interview form. Total interviewed 5 people. Results: The results reported from different time periods and three themes that emerged from the analysis: Childhood and adolescence , young adult and identity munity and adulthood and autonomy. Discussion: The relationship today is based on memories when respondents look back on their lives. Mom described having had too much influence during childhood and father is described as important - especially later age. Bands siblings usually have strengthened during adulthood. Respondents also describe that they have found strategies to accept, forgive and reconcile with the life they have lived so far - as the older they become, which agrees well with the theory of gerotrancendens ( Tornstam, 2010).

Introduktion/Bakgrund: Demenssjukdom är ett spektrum av neurodegenerativa tillstånd som kännetecknas avgradvis kognitiv försämring. Globalt påverkar demenssjukdom miljontals äldre individer och deras omgivning.Oral hälsa är ofta förbisedd i vårdprocesser kring demenssjukdom. Orala hälsa är viktig för livskvaliteten. Sämreoral hälsa kan leda till sämre livskvalitet, smärta och påverkan på allmänhälsan. Munhälsointerventioner är därförviktiga för att förbättra livskvaliteten och minska riskerna för orala hälsoproblem.Syfte: Att kartlägga munhälsofrämjande interventioner riktade mot äldre individer med demenssjukdom.Frågeställningar: Vilka interventioner riktas mot demenssjuka för att främja deras orala hälsa? Vilka aktöreransvarar för genomförandet av interventionerna?Metod: En litteraturstudie genomfördes för att systematiskt granska och sammanställa befintlig forskning ochkunskap om ämnet. Databaserna PubMed och CINAHL användes. Analys genomfördes med hjälp avgranskningsmallar för att bedöma kvaliteten på de inkluderade studierna.Resultat: Utbildning för vårdpersonal och samarbetsbaserade strategier med vårdpartners ledde till bättre oralhygien och livskvalitet för äldre individer med demenssjukdom. Resultaten visade att enkla, regelbundna insatsersom tandborstningstekniker och kommunikationsträning hade positiva effekter på oral hälsa och välbefinnandebland äldre individer med demenssjukdom. Samarbete mellan tandvårdspersonal, vårdpersonal och vårdpartnersförbättrade den orala hälsan hos äldre individer med demenssjukdom.Slutsats: Äldre individer med demenssjukdom har ofta haft bristande oral hälsa. För att förbättra den orala hälsanhos äldre individer med demenssjukdomar är det viktigt att vara medveten om att det är ett komplext vårdpanoramasom äldre individer vårdas inom. Interventioner på en mer övergripande nivå, såsom syftar till att etablerasamarbete i strategier, tycks vara ett utvecklingsområde.

Studies show that individuals over 65 years are underrepresented by those who utilizes digital health meetings. Since this is a relatively new research area there is not much previous research on how individuals’ attitudes towards digital health meetings in Sweden differ depending on age, and why. By conducting one study group with six respondents aged between 25-30, semi structured interviews with five older respondents aged between 63-75, and one semi structured interview with a Usability Specialist at Kry, this study aims to investigate how the attitudes differs between younger and older individuals, and how these attitudes are managed by digital healthcare actors. The results show that the younger respondents had a more positive attitude towards digital health meetings, mostly because of previous experience of the service. The physical contact proved to be more important to the older respondents in relation to trust. The younger respondents also experienced a normalized view of digital health meetings. To make older individuals experience a more normalized view of digital health meetings, they need more knowledge about the service. As the study was done during the 2020 Covid-19 pandemic, the virus is assumed to affect this, and hurry the normalization process of these services.