Introduktion: Andelen äldre personer ökar stadigt, och denna grupp utgör en majoritet av akutbesöken i Sverige idag. Omvårdnaden av äldre patienter på akutmottagningen kan vara en utmaning, relaterat till komplexa symtom och behov, tidsbrist, miljö och organisation. De äldre spenderar ofta längre tid på akutmottagningen än andra åldersgrupper. Det ställer krav på sjuksköterskan som har ett stort ansvar för de äldre patienterna under deras vistelse på akutmottagningen. Syfte: Att belysa de äldre patienternas upplevelser av vistelsen på akutmottagningen. Metod: En litteraturstudie som utgått från en niostegsmodell av Polit och Beck, modifierad av författarna. Databaser som använts för sökning var CINAHL, PubMed och PsychINFO. Resultat: Två huvudkategorier av positiva respektive negativa upplevelser identifierades; Trygghet och tillfredsställelse, samt Otrygghet och otillfredsställelse, med sammanlagt sex underkategorier. De negativa upplevelserna var övervägande, och handlade om Frustration, missnöje och misstro, Fysiskt obehag, Ensamhet, utanförskap och maktobalans, samt Oro och ovisshet. De positiva upplevelserna präglades av Förtroende, förståelse och acceptans, samt Uppmärksamhet och bekräftelse. Slutsats: Då de äldre övervägande uttrycker upplevelser som karaktäriseras av otrygghet och otillfredsställelse, relaterat till dåligt bemötande, bristande information, och långa väntetider, är det viktigt att som sjuksköterska använda denna kunskap för att förbättra vården av de äldre på akutmottagningen.

Äldre patienter som har risk för undernäring eller är undernärda är vanligt förekommande på svenska sjukhus. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva vad sjuksköterskan kan göra för att förebygga undernäring hos äldre patienter (65+) på sjukhus. En beskrivande litteraturstudie genomfördes där författarna granskade elva vetenskapliga artiklar. Artiklarna söktes i databaserna PubMed och Mosby´s index. Resultatet i studien visade att det finns flera olika mätmetoder för att upptäcka undernäring eller risk för undernäring hos äldre patienter inneliggande på sjukhus. Sjuksköterskan kunde vara uppmärksam på olika riskfaktorer för undernäring. För att förebygga alternativt åtgärda undernäring eller risk för undernäring kunde sjuksköterskan använda sig av vårdplaner avseende nutrition. Dialog och samarbete mellan olika yrkeskategorier var viktigt och det var av värde om sjuksköterskan hade kunskap och intresse om nutritionsfrågor. Sjuksköterskan kunde även ge näringsdrycker, anpassa kosten och se över måltidssituationen för patienterna. Slutsatsen av denna studie var att sjuksköterskan kunde ta hjälp av olika mätmetoder, använda sin kliniska blick och erfarenhet och sedan sätta in olika omvårdnadsåtgärder för att upptäcka och förebygga undernäring eller risk för undernäring hos äldre patienter på sjukhus.

No description available.

Bakgrund. Tidigare forskning visar att andelen äldre personer över 65 år ökar. Denna ökning resulterar i ett större antal äldre på akutmottagningarna som inte är anpassade för äldre patienter med mer komplexa vårdbehov. Väntetiderna för äldre patienter blir långa och på grund av bristande vårdåtgärder så riskerar de att drabbas av vårdskador som dehydrering, överfylld urinblåsa och fall. Syfte. Syftet var att beskriva de äldre patienternas upplevelser av att besöka akutmottagningen. Metod. Föreliggande studie är en systematisk litteraturstudie som är baserad på elva stycken vetenskapliga artiklar. Resultat. I resulatet framkommer att de äldre patienterna har både positiva och negativa upplevelser av att vistats på akutmottagningen. Resultatet presenteras i sex kategorier, vilka är Trygghet, Bekräftelse, Förståelse, Kommunikation, Väntetid och Fysiskt obehag. Slutsats. Resultatet ger en fördjupad kunskap till akutsjuksköterskan i mötet med äldre patienter. Kunskapen kan bidra till att identifiera förbättringsåtgärder vid omhändertagandet av de äldre och därmed minska risken vårdskador och vårdlidande. Slutsatsen är att omhändertagandet av äldre patienter kan förbättras. Resultatet visar att de äldre vill ha bekräftelse från vårdpersonalen och de vill vara delaktiga i sin vård genom att få information på en nivå så de förstår. Genom tillämpning av personcentrerat förhållningssätt kan delaktighet uppnås och patientens individuella behov kan lättare identifieras vilket bidrar till ett minskat vårdlidande. / Background. Previous research shows that the proportion of older people over the age of 65 increases. This increase results in a larger number of elderly people in the Swedish emergency departments which are not adapted for older patients with more complex care needs. The waiting times for elderly patients are long and due to lack of care measures, the risk is they suffer from injuries such as malnutrition, overflowing bladder and fall. Aim. The purpose was to describe the elderlies` experiences of visiting the emergency department. Method. The present study is a systematic review of literature based on eleven scientific articles. Result. The result shows that the elderly patients have both positive and negative experiences of staying at the emergency department. The results are presented in six categories, which are Safety, Confirmation, Understanding, Communication, Waiting, and Physical Discomfort. Conclusion. The result provides in-depth knowledge to the emergency nurse in meeting with older patients. Knowledge can contribute to identifying improvement measures in the care of the elderly, thereby reducing the risk of healthcare injuries and suffering. The conclusion is that the care of older patients can be improved. The result shows that the elderly wants confirmation from the nursing staff and they also want to be involved in thir care by getting information in a level that they can understand. Through the application of a person-centered approach, participation can be achieved and the patient's individual needs can be more easy to identify, which contributes to reduced suffering for elderly patients.

Antalet äldre personer ökar vilket leder till att antalet äldre med höftfrakturer kommer att öka. Som patientgrupp är de ofta i en utsatt situation när de är inneliggande på sjukhus med sin multisjukhet och sårbarhet. Syftet med studien var att beskriva äldre personers upplevelse av att ha vårdats på en ortopedavdelning för höftfraktur. Data samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. De flesta informanter upplevde vårdtiden som positiv. Det fanns saker som informanterna upplevde som lite mindre bra men det påverkade för det mesta inte upplevelsen av själva vårdtiden. Informanterna upplevde ett trevligt bemötande från personalen och en hemtrevlig miljö på avdelningen. Gällande hjälpsamheten från personalen var upplevelserna lite olika men överlag var informanterna nöjda med hjälpen de fått från personalen. Det som upplevdes som mindre bra på avdelningen var framför allt väntan på hjälp. Informanterna upplevde att de fick vänta ganska länge innan personalen kom och hjälpte dem. De flesta informanter upplevde i den här studien vårdtiden som positiv. För att kunna ge de äldre en sådan god vård som möjligt är det viktigt att de äldres upplevelser kommer fram. Därför anser författaren att det är viktigt med fortsatt forskning inom detta område. Nyckelord:

Bakgrund: E-hälsa är en term inom vården som beskriver kombinationen av datorvetenskap och medicin. Användning av e-hälsa kan öka patienternas delaktighet i sin vård samt möjliggöra en förbättrad egenvård. Sjuksköterskor har upplevt att äldre patienter ofta uttrycker brist på intresse för e-hälsan. Syfte: Syftet var att undersöka äldre patienters erfarenheter av e-hälsa. Metod: Litteraturöversikt med kvalitativ ansats som inkluderade 11 artiklar. Resultat: Fyra övergripande teman identifierades; Utmaningar vid användningen av e-hälsa, brist på intresse för digital vård, förbättrad egenvård med hjälp av e-hälsoverktyg och behov av hjälp och support. Resultatet visade att äldre patienterna erfor svårigheter och osäkerhet vid användningen av e-hälsoverktyg. I detta var stöd från hälso- och sjukvårdspersonal eller anhöriga väsentligt. E-hälsa kunde samtidigt stärka förmågan till egenvård och öka självständigheten hos patienterna. Slutsats: E-hälsa kan ses som ett hjälpmedel för god egenvård och ökad delaktighet för äldre patienter, samtidigt uppmärksammas svårigheter gällande kunskap och användning. Sjuksköterskor har en viktig roll i att utbilda och stötta patienterna i utmaningarna de möter inom e-hälsa. Vidare forskning om äldre patienters och sjuksköterskors erfarenheter av e-hälsa behövs för en bättre förståelse för äldre patienternas behov.

Bakgrund: På akutmottagningen vårdas akut svårt sjuka patienter som kräver ett omedelbart och snabbt omhändertagande. Sådana omständigheter kan medföra en rad etiska svårigheter, speciellt om patienten befinner sig i en utsatt situation och inte kan uttrycka sina önskemål. I takt med att den äldre befolkningen växer, ökar även deras behov att söka akutsjukvård. I om med detta finns det en underliggande oro över hur kvaliteten på vården kommer se ut för den här patientgruppen. Syfte: Att beskriva etiska svårigheter i det akuta omhändertagandet av den svårt sjuka äldre patienten med specifikt fokus på värdighet.  Metod: En kvalitativ intervjustudie med sjuksköterskor (n=11) på en akutmottagning. Semistrukturerade intervjuer genomfördes och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studiens resultat visar att det finns flera etiska svårigheter i det akuta omhändertagandet av svårt sjuka äldre patienter. Tre huvudkategorier framkom: När respekten för individen brister, när livet inte får ett värdigt slut och de organisatoriska begränsningarnas påverkan på vården. Slutsats: Resultatet visar att vården av den svårt sjuka äldre patienten på akutmottagningen inte följer etiska riktlinjer och inte respekterar patientens rätt till integritet och värdighet. Det framträder i resultatet en kultur där omhändertagandet i vissa situationer är direkt kränkande för den enskilda patienten. Detta bidrar till ett onödigt lidande för patienten som är orsakat av vården och dess organisatoriska begränsningar.

No description available.

<p>Äldre patienter över 65 år med höftfraktur efter lågenergitrauma får vänta länge på röntgen, undersökning, provtagning och operation. Det verkar finnas ett samband med långa väntetider och komplikationer som svår smärta, förvirring, infektioner, trycksår och förlängd vårdtid för den drabbade. Syftet med studien var att undersöka om en påbörjad preoperativ handläggning prehospitalt kan leda till minskade väntetider, mindre smärta postoperativt, färre komplikationer och vårddagar för patienter med misstänkt höftfraktur. Snabbare omhändertagande för dessa patienter innebar att ambulanspersonalen påbörjade de åtgärder som utförs på akutmottagningen och slussade patienten förbi akutmottagningen til röntgen. Resultatet av den nu aktuella studien jämfördes med en motsvarande grupp som omhändertagits på sedvanligt sätt. Resultatet visade att komplikationer och vårddagar var färre i inteventionsgruppen. En slutsats är att ett snabbare omhändertagande för denna patientgrupp kan innebära att komplikationerna minskar, prioriteringen blir högre och handläggningstiden minskar i hela vårdkedjan. Vårdpersonalen kan få en större medvetenhet om patientgruppens känslighet och leda till en ökad kvalitet i omvårdnaden. En snabbare handläggningstid skulle även kunna innebära mindre belastning på akutmottagningen och frisätta mer tid åt andra patientgrupper.</p>

Äldre patienter över 65 år med höftfraktur efter lågenergitrauma får vänta länge på röntgen, undersökning, provtagning och operation. Det verkar finnas ett samband med långa väntetider och komplikationer som svår smärta, förvirring, infektioner, trycksår och förlängd vårdtid för den drabbade. Syftet med studien var att undersöka om en påbörjad preoperativ handläggning prehospitalt kan leda till minskade väntetider, mindre smärta postoperativt, färre komplikationer och vårddagar för patienter med misstänkt höftfraktur. Snabbare omhändertagande för dessa patienter innebar att ambulanspersonalen påbörjade de åtgärder som utförs på akutmottagningen och slussade patienten förbi akutmottagningen til röntgen. Resultatet av den nu aktuella studien jämfördes med en motsvarande grupp som omhändertagits på sedvanligt sätt. Resultatet visade att komplikationer och vårddagar var färre i inteventionsgruppen. En slutsats är att ett snabbare omhändertagande för denna patientgrupp kan innebära att komplikationerna minskar, prioriteringen blir högre och handläggningstiden minskar i hela vårdkedjan. Vårdpersonalen kan få en större medvetenhet om patientgruppens känslighet och leda till en ökad kvalitet i omvårdnaden. En snabbare handläggningstid skulle även kunna innebära mindre belastning på akutmottagningen och frisätta mer tid åt andra patientgrupper.