Tidigare forskning visar att Albert Banduras begrepp självförmåga har ett samband med elevers skrivprestationer, och att en hög skrivsjälvförmåga verkar minska deras oro inför skrivande. Bandura (1997) identifierade fyra källor till självförmåga: personlig erfarenhet, fysiskt och psykologiskt mående, observation av andra samt verbal och social övertalning. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka låg- och mellanstadieelevers erfarenheter av dessa fyra källor. Uppsatsens frågeställningar är: Hur beskriver elever i årskurs två och fem sina erfarenheter av de fyra källorna till självförmåga? Vilka likheter och skillnader går det att hitta mellan årskurserna?

Elever med dyslexi har i svensk skola rätt till extra anpassningar, vilka ska svara upp mot elevernas behov gällande stöd för läsning och skrivning. I den här studien har vi utifrån en fenomenografisk forskningsansats undersökt hur elever i åk 5 - 6 med dyslexi beskriver sina extra anpassningar gällande läsning och skrivning med avseende på delaktighet och motivation. Åtta elever i tre mellansvenska skolor intervjuades enskilt. Den kvalitativa analysen av elevsvaren resulterade i ett utfall av sammanlagt tolv beskrivningskategorier, var och en bestående av varierade uppfattningar. Av dessa beskrivningskategorier utgör åtta kategorier elevers beskrivningar av sina extra anpassningar och vad som motiverat till läsning och skrivning eller inte utifrån dessa. Resultatet visar på lärarens betydelse för elevernas motivation utifrån de extra anpassningar som ges genom förmågan att anpassa utifrån elevens behov, vilka kan variera utifrån situation och skolämne. Resultatet visade även på betydelsen av teknik som stöd för läsning och skrivning samt att arbetet med en kamrat är den extra anpassning som eleverna beskriver påverkar arbetet med läsning och skrivning mest. Utfallet av elevernas beskrivningar gällande upplevelsen av delaktighet i valet av, genomförandet samt utvärderingar av sina extra anpassningar resulterade i fyra beskrivningskategorier. Resultatet visade på att eleverna i olika omfattning är delaktiga i utformandet av sina extra anpassningar. Vidare visade resultatet att upplevelsen av delaktighet till stor del påverkas av relationen mellan lärare och elev samt acceptans och erkännande från både lärare och skolkamrater. / Pupils with dyslexia have the right to special adjustments in Swedish schools, depending on the pupil´s needs regarding support for reading and writing. In this study we have, on the basis of a phenomenographic research approach, identified how pupils in grade 5–6 with dyslexia describe their adaptations for reading and writing with regard to participation and motivation. Data was collected through individual interviews with eight students in three Swedish schools. The observations were then examined using a qualitative method of analysis, which resulted in a total of twelve description categories, each containing varied perceptions. Of these description categories, eight categories represent students' descriptions of their extra adaptations and what motivates and discourages reading and writing. The results show the importance of working together with a classmate, which is the extra adaptation that the students describe as affecting their reading and writing the most. Furthermore, the students describe the importance of the teacher for motivating reading and writing, based on the teacher's ability to adapt to the student's needs, which can vary depending on the situation and discipline. The use of assistive technology as support for reading and writing was, according to the students, another important motivating factor. The outcome of the pupils descriptions regarding the level of participation in the choice, implementation and evaluations of their extra adaptations resulted in four description categories. The results showed that the pupils are involved in the design of their extra adaptations to varying degrees. Furthermore, the result showed that the level of participation is largely influenced by the relationship between teacher and student as well as acceptance and recognition from both teachers and schoolmates.

Statistik från Skolverket (Skolverket 2023a, s. 12) visar att barn i årskurs 4 till 6 i hög grad slutar på fritidshemmen. Syftet med denna studie har varit att synliggöra och analysera vilka faktorer som ligger bakom att barn i årskurs 4 och årskurs 5 stannar eller slutar på fritidshemmet ur barnens perspektiv samt att ta reda på hur barnen i årskurs 4 och årskurs 5 ser på sin fritid. Studien har gjorts utifrån frågeställningarna: Varför stannar barn i årskurs 4 och årskurs 5 på fritidshemmet? Varför slutar barn i årskurs 4 och årskurs 5 på fritidshemmet? Hur ser barn i årskurs 4 och årskurs 5 på sin fritid? Empirin har samlats in genom kvalitativa barnintervjuer i fokusgrupper: en kategori av grupper som går kvar på fritids och en kategori av grupper som har slutat på fritids.Som stöd för analysen har ett barndomssociologiskt perspektiv använts.Studiens resultat visar att flera olika faktorer påverkar att barnen stannar eller slutar på fritidshemmet. Den främsta faktorn att barnen stannar på fritidshemmet är betydelsen av kompisarna liksom att kompisarna även är främsta faktorn till att man slutar. Barnen strävar efter att befinna sig på samma arena som deras kompisar befinner sig. Många barn lyfter också ett mognadsperspektiv till att stanna eller sluta och hemnyckeln är en statussymbol. Kompisarna samt att barnen ges inflytande är det som är det viktigaste för att barnen ska få en meningsfull fritid på fritidshemmet, vilket i sin tur gör att de stannar. Barnens fritidsintressen riktas allt mer utanför fritidshemmets väggar när de går i åk 4 - åk 5. Olika organiserade fritidsaktiviteter liksom behov som fritidshemmet inte kan tillmötesgå ligger till grund till att många barn är på fritidshemmet kortare tid eller att de slutar på fritidshemmet.