Det blir allt mer vanligt förekommande att utvecklingen av applikationer sker enligt objektorienterade metoder, ofta som komponentbaserade applikationer. Samtidigt är användandet av traditionella relationsdatabaser fortfarande mycket utbrett. En kombination av komponentbaserad applikation och traditionell relationsdatabas har idag blivit vanlig. Här beskrivs en designstruktur som visar hur beteendet, vilket inte kan lagras i relationsdatabasen, bör tas om hand för att möjliggöra delad åtkomst samt återanvändning av programkoden. Beteendet implementeras som applikationens programkod i form av regler, beräkningar och operationer. Det har tagits i beaktning både hur uppdelningen av olika typer av beteende kan göras och var i systemet det bör implementeras, för att uppnå en generell lösning. För att underlätta framtagandet av applikationer med den framtagna designstrukturen, beskrivs de olika arbetsmoment som ingår. I lösningen används ett mellanlager med transaktionshanterare samt resurshanterare. Resultatet visar att designstrukturen fungerar för alla möjliga grundläggande konstruktioner som används i den beskrivna tekniken.

Allt för ofta händer det att systemutvecklingsprojekt misslyckas. Ofta beror dessa misslyckanden på att systemutvecklingsprocessens tidiga faser utförs bristfälligt. Genom att ta tillvara och återanvända information som uppkommit under tidigare utförda informationssystemutvecklingsprojekt, ökas chansen att nästa informationssystemutvecklingsprocess får ett bra resultat. En kravspecifikation som endast innehåller krav som måste uppfyllas av alla informationssystem inom en specifik domän, går att tillämpa vid all informationssystemsutveckling inom denna specifika domän. För att denna kravspecifikation skall kunna användas på detta vis, krävs det att uppdateringar sker i denna allt eftersom aktuell domän förändras. Huvudsyftet med denna rapport är att presentera ett möjligt tillvägagångssätt för att skapa en kravspecifikation som endast innehåller krav som måste uppfyllas av alla informationssystem inom en specifik domän. Denna rapport syftar även till att förklara vilka problem som kan uppkomma under framtagandet av en sådan kravspecifikation samt hur dessa problem kan reduceras. För att kunna framställa denna information, har bland annat en fallstudie på ett stort företag som egenutvecklar informationssystem utförts. I slutet av denna rapport presenteras en modell över ett rekommenderat tillvägagångssätt vid skapande av en kravspecifikation som endast innehåller krav som måste uppfyllas av alla informationssystem inom en specifik domän. Denna modell är framställd med erfarenheter från den utförda fallstudien som grund.

Återanvändning av information utgår ifrån att bryta ner den informationen man planerar att återanvända i moduler som struktureras upp. Dessa moduler kan sedan användas för att bygga upp ny information till nya produkter. Genom att ha en organisation där avdelningarna arbetar nära varandra har man en möjlighet att förbättra återanvändningen och skapa ett system med både information och kunskapsutbyte. Genom planering kan man maximera möjligheterna och undvika flertalet hinder. Informationen skall vara välstrukturerad med en vald målgrupp för att lättare kunna återanvändas. Produkten har en betydande roll i återanvändning där enklare produkter är av mindre behov av strukturering än komplexa. Informationen är inte styrs av om produkten är en fysisk eller digital produkt utan de båda påverkas efter samma faktorer. All återanvändning påverkas av företagets huvudmål för införandet och påverkas av marknaden samt företagets ekonomiska situation. Det finns ingen klar lösning för återanvändning utan det måste anpassas till de unika förhållandena i det aktuella fallet.

Bakgrund och problem: I Sverige köper varje person cirka 12,5 kilo kläder årligen, varav cirka 8 kilo slängs. Idag tillverkas en stor mängd kläder av dålig kvalité som dessutom inte håller särskilt länge. Modebranschen genomsyras av linjär ekonomi som inte tar hänsyn till att materialanvändning görs utifrån ett hållbart sätt. Branschen anses även vara den näst mest destruktiva industrin. De flesta klädföretag har särskilda sektioner på sina hemsidor där läsare har möjlighet att ta del av företagens hållbarhetsarbeten, hållbarhetsrapporter etc. Det vi frågar oss är om de beskrivna strategierna och anvisningar om hållbarhet faktiskt motsvarar det dagliga arbetet som utförs. Syfte: Syftet med den här uppsatsen är att få en djupare förståelse av hur klädbutiker arbetar med hållbarhet. Vi vill undersöka hur klädbutiker följer uttalade hållbarhetsstrategier. Metod: I den här studien har vi använt oss av en abduktiv metod med en kvalitativ ansats. Vi har samlat in teoretiskt material som sedan sorterades och bearbetades. Därefter tog vi kontakt med klädbutiker, läste på om deras miljö- och hållbarhetsarbete och genomförde intervjuer med dem. Det empiriska materialet vi fick fram var till hjälp för att avslutningsvis kunna komplettera den teoretiska referensramen. Slutsats: De största miljö- och hållbarhetsinsatserna som enskilda butikerna vidtar är återvinning och återanvändning av kläder. Samtliga butiker arbetar även med allmänna miljövänliga handlingar som att källsortera samt vara sparsam med användning av resurser. För att det dagliga arbetet ska kunna ligga i linje med uttalade hållbarhetsstrategier gör enskilda butiker insatser i den mån som är möjligt för dem. Det är insatser som att ta betalt för påsar, sortering, ansvarsfull resurshantering, återvinning. De insatserna bestäms och är influerade av ledningen och det är butikschefens uppgift att se till att det förverkligas.

Megalithic tombs that originally date back to the early to mid-neolithic are the oldest preserved monument that can be found in Scandinavia. The act of raising big stone structures for the dead shows that the monuments where build to last through time. Prehistoric people from different time periods have reused these monuments on different locations all over Europe. This paper focuses on the monuments in Sweden and it shows that the reuse of megalithic monuments appears in all regions where these monuments can be found. The different reasons to why people wanted to reuse these monuments are also discussed. The paper proposes that the reasons are religious and political. Political the monuments can give inheritance rights which granted land rights among other things.

Betong är en stor miljöbov eftersom tillverkning av betong orsakar mer än halva klimatpåverkan som sker i byggprocessen. Konstruktioner är en stor bov av energiförbrukningen. Under 2016 i Sverige konsumerades totalt 333 TWh där bygg- och fastighetssektorn stod för 37% vilket är 132 TWh. Betong är ett av världens mest använda konstruktionsmaterial och vid framställningen krävs det rent vatten vilket är ett problem då grundvattennivåerna ligger under det normala i Sverige. Hela 9% av industrivattnet användes till betongproduktionen 2012. Ett annat problem som uppstått är att rivnings- och konstruktionsavfall produceras i stora mängder. Till exempel i Nederländerna produceras 15 miljoner ton rivnings- och konstruktionsavfall per år. Denna mängd skulle kunna användas till en 25 mil lång motorväg som är 20 m bred och 2 meter tjock med 6 körbanor, detta är enorma mängder för ett litet land som Nederländerna.  Syftet med arbetet är att undersöka var en tvåfacksbalk i betong med befintlig armering kan delas mest fördelaktigt med hänsyn till bärförmåga och livslängd, för att sedan kunna användas som en enfacksbalk i nästa byggnad. Undersökningar av balkar ska utföras för att veta var balken mest fördelaktigt kan delas för att ha så hög bärförmåga som möjligt men samtidigt ha en lång livslängd. Undersökningen består av beräkningar och kontroller av befintlig armering i balken, för att se om möljligheten finns att återanvända balken med hänsyn till bärförmåga och livslängd. Pelare ska även undersökas var dem mest fördelaktigt kan delas och om det finns möjlighet att återanvända dem. Pelarna som undersöks är en fast inspända pelare i båda ändar och ska sedan användas som fritt upplagda i båda ändar. Undersökningen består av att beräkna pelarens bärförmåga och livslängd för att i nästa byggnad ha så hög bärförmåga som möjligt men samtidigt en lång livslängd samt att den ska få en användbar längd.

Boländerna är ett äldre industriområde i sydöstra Uppsala som ska omvandlas till en ny stadsdel. Med detta har frågan om utnyttjande av redan befintliga byggnadsmaterial i området uppmärksammats. Denna rapport har tagits fram på Uppsala kommuns och STUNS energi:s begäran för att ge förslag på åtgärder för en hög återvinningsgrad vid byggandet av främre Boländerna.  Med hjälp av tekniska beskrivningar bestämdes materialvolymerna av byggmaterialen betong, gips, tegel, trä och stål i fem byggnader i det blivande rivningsområdet. Litteraturstudier gav information om materialen och dagens återvinningsprocesser samt data från livscykelanalyser för de fem olika byggnadsmaterialen. En hållbarhetsmodell konstruerades med kriterier för att kunna jämföra de olika materialen. Denna modell användes som underlag vid bedömningen av huruvida återvinning och återanvändning av de olika materialen var miljömässigt lönsamt och hållbart. I hållbarhetsmodellen ingick även kostnader som ett kriterium. Resultatet visade att återvinning av samtliga material kan leda till miljöbesparingar. Stål visade sig ha hög klimatpåverkan både vid nyproduktion och återvinning, men enligt modellen var återvinning av materialet ändå fördelaktigt utifrån ett miljöperspektiv. Återvinning av trä respektive återanvändning av tegel visade mest hållbara resultat för alla kriterier i modellen utom kostnaden. I rapporten presenteras också ett urval av studier som kan bli relevanta för att i framtiden ytterligare öka återvinnings- eller återanvändningsgraden av materialen. Exempelvis en ny återvinningsteknik för betong som kan användas på rivningsplatsen vid namn Concrete to Cement and Aggregate (C2CA). I studien undersöktes även åtgärder för att minska klimatpåverkan vid bygg- och rivningsprojekt i Uppsala kommun. Det framkom att materialinventering, noggrann planering av avfallshantering och transport samt tydliga styrmedel och miljöcertifieringar kan bidra till ett ökat fokus på hållbarhet inom byggbranschen och därmed minska dess klimatpåverkan.

Vagabond Shoemakers is one of Europe’s leading design companies within the footwear industry. In the summer of 2019, the project group contacted the company to investigate the possibility to execute an innovation- and development project together. The project would turn into so much more, it would become the beginning of a sustainability work which would lead into a modular shoe for a sustainable future. The sustainability issues within the footwear industry are today bigger than the choice of sustainable materials. There is no good way of recycling or reusing shoes since there is no effective way of separating glue, textiles and rubber form each other. It was from this problem that the foundation of the project was created, is there a possibility to construct a modular shoe? A shoe from the constructions design to facilitate recycling and reuse, through the ability to efficiently separate the parts from each other. Together with Vagabond Shoemakers we would create the foundation of the future footwear industry. A product that would be called Klick-Skon based on the projects Klick-Concept. A product designed to meet the sustainability issues; the result came to be a modular shoe for a sustainable future.

Detta arbete är grundad på byggnadsmaterialåterbruk. Syftet med arbetet är att reda ut vilka byggnadsmaterial och inventarier som kan återanvändas vid ombyggnation av Andersbergsgården förskola i Gävle, samt betrakta lönsamheten hos dessa byggnadsmaterial eller inventarier om de skulle selektivt rivas, lagras och sedan återanvändas. Genom en litteraturstudie i början av arbetet samt kontakt med de berörda företagen har både ny information (utöver litteraturen) och resultat formulerats. Litteraturstudien visar att 95% av byggnadsmaterial kan återvinnas. Denna procent överensstämmer om byggnaden inte innehåller farliga ämnen i konstruktionen och är i dåligt skick.I studien presenteras några av de hinder som föreligger för ett mer omfattande användande av återbrukade material. Exempel på detta är att säkerställa garantier och kvaliteter för materialen. Det har visat sig att kostnaden för den traditionella rivningen är generellt högre än den selektiva rivningen. Det som kan lagras och återanvändas är till exempel dörrar eftersom de är i bra skick.Till slut kan det sägas att alla konstruktionsmaterial i Andersbergsgården förskola går att återvinna förutom betong och värmeisolering, detta är på grund av att betongen har haft fuktproblem och isoleringen är för gammal för att återvinnas. / This work is about recycling of building materials. The aim of this work is to find out which building materials and equipment could be reused after the deconstruction of the Andersbergsgården preschool in Gävle, and to examine the profitability of these building materials and equipment if it is to be selectively demolished, stored and then reused.Both theory and conclusion were formulated through a literature study at the beginning of the work and contact with the involved companies. Research shows that 95% of building materials can be recycled. This percentage can be achieved if the building does not contain hazardous substances in the construction or it´s in bad condition.The study highlights some of the barriers to the wider use of reused materials. Examples of this are the verification of guarantees and qualities of the materials. It has been shown that the cost of traditional demolition generally is higher than the cost of selective demolition. What can be stored and reused are doors because these are in good condition.In the end, the conclusion is that all building materials in the Andersbergsgården preschool, with the exception of concrete and insulation, can be recycled. The reasons for this are that the concrete has had moisture problems and the insulation is too old to be recycled

The Swedish building sector is the cause behind a large part of all generated waste in Sweden. This must change to reach the goal by 2030 to make a significant reduction of waste. One way to work towards this goal is to reuse existing material. The architect often contributes to early stages of the building process, which is an important timestamp to ensure that reuse becomes a part of the construction project. The role of the architect has the potential to contribute to current sustainability goals by urging reuse of building materials in projects. Therefore, this thesis aims to increase the understanding of architects' perception of their role in reuse practices in construction projects by answering how their work is similar to the characteristics of a change agent. The study also aims to explore how their role can develop to better urge reuse, with the help of theory of ​​change management. The study is limited to the architect role in the reuse practices in construction projects. Furthermore, it is the informal role as a change agent that is of concern since the architects’ profession does not appear to include the formal role as a change agent. Furthermore, in this study a connection between an informal change agent and an informal leader is made, because of the relation between change and leadership. A qualitative approach was chosen because the study has a purpose to better understand the architects' individual experiences and perspectives. The work is based on two literature studies, one contextual and one that contributes to a theoretical framework for the later analysis. Thereafter, an interview study was conducted with seven participant architects that are active in Sweden with experience or knowledge of reuse. The interviews were transcribed and analyzed using the designed theoretical framework to encode and categorize the responses. The coding resulted in three separate tables with sorted quotes from the interviews. These tables were used to interpret the relationships between the sorted interview material and allow new themes to emerge from the analysis. After this thematization overall conclusions were drawn by interpreting the analysis from a holistic perspective. From the literature study it became apparent that a change agent, either formal or informal, can be anyone with the abilities to drive change. From the interviews evident connections were found between the architects’ reuse practices and the personal abilities that is necessary for a change agent to be successful. The architects’ descriptions about their reuse practices did not concern their own authority, which can be explained by that they lack the power to make decisions in the projects. But through their personality, communicative skill, and ability to solve problems, they can access both formal and informal authority, which is two other particularly key factors for a change agent. The analysis indicated that the architects’ role in reuse practices is essentially about influencing and convincing other actors in the building process. Beside the fact that architects have developed multiple of the personal abilities that a change agent needs, they also drive reuse practices voluntarily, which is an aspect that coincides with an informal leader. To conclude, the architect’s role in the matter can be described as a communicative informal change agent, even if no respondent referred themselves as a change agent. It seems that awareness of acting as a change agent is not the main motivator for acting as one, and thereby have a better potential to work with reuse. However, it is not the whole solution for the sustainability goals that architects act as change agents, but it can be a piece of the puzzle that promotes an increased work with reuse. Furthermore, communication and knowledge emerged as two core results for how the architect role can be developed to better drive reuse. All proposed development areas affect their gathered knowledge and ability to communicate, in some way. By enhancing their communication skills and knowledge, they have a greater opportunity to be convincing and thus have a stronger influence in construction projects. This applies not only to architects active in Sweden, but the results can also be applied to other professional roles without decision-making authority but who want to drive change in their organization. / Svenska byggsektorn står för en stor del av allt genererat avfall i Sverige vilket behöver förändras för att uppnå målet om att betydligt minska mängden avfall till 2030. Ett sätt att arbeta mot målet är genom att återanvända, eller återbruka, befintligt material. Arkitekten är ofta med i byggprocessens tidiga skeden, vilket är en viktig tidpunkt för att se till att återbruk blir en del av projekten. Arkitektrollen har potential att bidra till dagens hållbarhetsmål genom att uppmana till att återbruka material i projekten, samtidigt som det finns utmaningar som försvårar nyttjandet av rollens potential. Därför syftar detta examensarbete till att öka förståelsen om yrkesverksamma arkitekters uppfattning om sin roll i ett återbruksarbete inom byggprojekt genom att svara på hur deras återbruksarbete liknar karaktärsdragen av en förändringsagent. Studien syftar även till att utforska hur de kan utvecklas för att bättre driva återbruksarbetet vilket görs med hjälp av teoriområdet om förändringsarbete. Studien avgränsar sig till enbart arkitektrollen i återbruksfrågan inom byggprojekt. Vidare avses den informella rollen som förändringsagent eftersom arkitektyrket inte förefaller innefatta den formella rollen som förändringsagent. Dessutom görs en koppling mellan informella förändringsagenter och ledare i denna studie på grund av relationen mellan förändring och ledarskap. Ett kvalitativt tillvägagångssätt valdes eftersom studien har ett förstående syfte om arkitekternas personliga erfarenheter och perspektiv. Arbetet tar avstamp i två litteraturstudier, en kontextuell för en ökad förståelse för arkitektrollen i Sverige och centrala begrepp, samt en litteraturstudie som bidrar till ett teoretiskt ramverk inför den senare analysen. Därefter utfördes en intervjustudie med sju deltagande arkitekter som är yrkesverksamma inom Sverige med erfarenhet eller kunskap om återbruk. Intervjuerna transkriberades och analyserades med hjälp av det utformade teoretiska ramverket för att koda och kategorisera svaren. Kodningen resulterade i tre separata tabeller med sorterade citat från intervjuerna. Dessa tabeller användes för att tolka sambanden mellan koderna och låta teman växa fram från analysen. Efter tematiseringen tolkades analysen från ett helhetsperspektiv för att dra slutsatser. Från litteraturstudien framkom att en förändringsagent, formell eller informell, kan vara vem som helst med förmågor för att driva en förändring. Utifrån intervjuerna kunde tydliga kopplingar göras mellan arkitektens återbruksarbete och de personliga förmågor som är nödvändiga för en förändringsagent att vara framgångsrik. Arkitekternas beskrivningar om deras återbruksarbete berörde inte deras egen auktoritet, vilket kan bero på att de inte har beslutsmakten i byggprocessen. Men genom deras personlighet, kommunikativa skicklighet och problemlösningsförmågan kan de få tillgång till formell och informell auktoritet, som är två viktiga faktorer för en förändringsagent. Analysen pekade på att arkitektens roll i återbruksarbetet handlar om att påverka och övertyga andra aktörer i byggprocessen. Förutom att arkitekterna har utvecklat flera av de personliga förmågorna som en förändringsagent behöver, driver dem även återbruksarbetet frivilligt, vilket är en aspekt som sammanfaller med en informell ledare. Sammantaget kan arkitektens roll i återbruksarbetet beskrivas som en kommunikativ informell förändringsagent, även om ingen arkitekt kallade sig själv för en förändringsagent. Det verkar således inte vara det viktigaste att vara medveten om konceptet förändringsagent för att agera som en sådan och därigenom ha bättre potential att arbeta med återbruk. Däremot är det inte hela lösningen för att nå hållbarhetsmålet att arkitekter agerar som förändringsagenter, men det kan vara en pusselbit som främjar ett ökat återbruksarbete. Vidare framkom kommunikation och kunskap som två kärnresultat för hur arkitekten kan utvecklas för att bättre driva återbruksarbetet. Alla föreslagna utvecklingsområdena berör på något sätt deras ihopsamlade kunskap och förmåga att kommunicera. Genom att förbättra sin kommunikation och kunskap har de större möjlighet att vara övertygande och därmed ha en starkare påverkan i byggprojekten. Detta gäller inte enbart för arkitekter verksamma i Sverige, utan resultaten kan appliceras på andra yrkesroller utan beslutsmakt men som vill driva en förändring inom sin organisation.