I denna studie har det undersökts hur svenskar, som flyttat utomlands på grund av arbeteunder en bestämd tidsperiod (minst två år), har upplevt hur det är att återinträda i det svenskasamhället. Frågeställningarna i denna uppsats är: Hur upplever personer som har arbetatutomlands processen av att återintegreras i Sverige? Hur upplever personer bemötandet frånsocialt umgänge, familj och arbete? Vi har gjort åtta semistrukturerade intervjuer medpersoner som arbetar på tre olika svenska företag. Alla som intervjuats har varitutlandsstationerade i minst två år. I tidigare forskning har fokus främst handlat om flytten tillett annat land snarare än återvändandet till det egna. Den tidigare forskningen som rör detvalda temat har inte blivit uppdaterad på många år. Detta gjorde att vi ville undersökafenomenet och hur det ser ut idag. Vi har gjort jämförelser och reflektioner från de tidigarestudierna med vårt material. Den forskning som lagt grunden för förståelsen i denna uppsatshar beskrivit fenomenet ”omvänd-kulturchock” och syftar på upplevelsen av att känna sigfrämmande i sin tidigare hemmiljö. Vi har undersökt detta genom att koppla de berättadeupplevelserna till nämnd tidigare forskning samt till teorierna KASAM, socialisering ochemotionell energi. Resultatet färgkodades i sju delar och ur detta formades fem större temansom vi analyserade efter. Resultatet i uppsatsen visar att det existerar en så kallad omvändkulturchock och att en del av den valda tidigare forskningen är relevant och kan appliceras pådenna studie. Samtliga teorier har kunnat användas, men i olika hög grad. Resultatet frånintervjuerna har även visat att personerna upplever problemen som mindre än vi förväntat oss.Den största svårigheten att hantera var omgivningens ointresse för återvändarens erfarenheter.

Vår tids föränderliga värld har skapat nya förutsättningar för deltagande i arbetslivet vilket även får konsekvenser för personer som önskar in/återinträde på arbetsmarknaden. Det är ett samhälleligt ansvar att motverka utanförskap och främja människors delaktighet i de samhälleliga gemenskaperna varav arbetslivet är en. Traditionella insatser och råd som finns att tillgå vid kortare tider av arbetslöshet upplevs inte giltiga för långtidsarbetslösa. Forskning visar att mer personcentrerade insatser är att föredra. Detta bidrar positivt till människors anställningsbarhet. Dock upplevs det finnas behov av mer kunskap kring denna typ av insatser. Denna kvalitativa studie syftar till att skapa en förståelse för deltagares upplevelse av arbetsförberedande insatsers betydelse för individernas in/återinträde på arbetsmarknaden. Studien har utgått ifrån en hermeneutisk ansats. Fem semistrukturerade intervjuer med personer i varierande åldrar har genomförts och analyserats. Resultatet visar att deltagarna upplevt ordinära insatser som otillräckligt stöd för att bryta den långtidsarbetslöshet som de befunnit sig i. För att framgångsrikt komma in eller tillbaka i arbetslivet förordar deltagarna personligt anpassade insatser där inte bara individens brist på arbete, utan individens hela livssituation tas i beaktande för att komma fram till vilka insatser som kommer att hjälpa individen. Vikten av att få möjlighet att lära känna sig själv och förstå hur och i vilka sammanhang man fungerar som bäst för att sedan hitta ett arbetssammanhang som matchar det, betonas. Mest glädjande i studien är att deltagarna tillskriver de upplevelser som de deltagit i, stor och positiv betydelse för sitt in/återinträde på arbetsmarknaden. Att utifrån ett helhetsperspektiv på människan stödja och rusta varje individ utifrån de behov just denna har ser deltagare som den viktigaste vägen till in/återgång i arbete. / <p>Godkännande datum: 2017-06-05</p>

Pernilla &amp; Sjöström, Sandra (2022) Diagnos: Barncancer – Nu tillbaka till skolan, samverkan mellan sjukvården, skolan och vårdnadshavare. Specialpedagogprogrammet, institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp. Det övergripande syftet med examensarbetet är att beskriva hur barn som överlevt cancer, deras vårdnadshavare, skola och sjukvården upplever återgången till skolan efter avslutad behandling. Utifrån syftet har dessa frågeställningar tagits fram. Vilka rutiner har skolan och sjukvården när elever drabbas av cancer, både under och efter behandling? Hur fungerar samverkan mellan skolan, sjukvård och vårdnadshavare för att få en fungerande återgång till skolan? Vad är vårdnadshavarnas upplevelser om deras barns återgång till skolan efter avslutad behandling. Fokus har även varit att utifrån specialpedagogiska insatser belysa elevhälsoteamets roll utifrån barnens behov. Uppsatsen beskriver hur samverkan fungerat ur vårdnadshavarnas, sjukvårdens och skolans perspektiv. Studien är kvantitativ med kvalitativa inslag och relateras till samverkansteorin med fokus på den interorganisatoriska organisationsteorin i centrum. Studiens empiri har samlats in genom enkäter med både slutna och öppna frågor som grundats på frågeställningarna. Enkäter skickades ut till slumpmässigt valda kommunala och privata skolor i Skåne, konsultsjuksköterskor i hela Sverige samt vårdnadshavare till barn som överlevt cancer i Skåne, Blekinge och Kronobergs län. Undersökningen visar att det finns stora utmaningar att få samverkan att fungera mellan de olika verksamheterna. Det är regionen (sjukvården) och kommunen (skolan) som ska förstå varandras arbetssätt, använda sig av varandras kompetenser och dessutom samverka med vårdnadshavare för barnet ska kunna få en så bra skolgång som möjligt. Här har elevhälsoteamet en betydelsefull roll för att samverkan ska fungera. Dessa två verksamheter vilar under olika huvudmän och således arbetar de på olika sätt, har sekretess mot varandra och arbetar vanligen inte med varandra. Det är sällan som en skola har ett barn som blir allvarligt sjuk och skolorna är inte alltid förberedda på hur de förväntas agera under tiden som eleven får behandling, skolorna är ”nya” inför hur samverkan kan fungera med sjukvården. Sjukvården vet hur samverkan kan fungera med skolan, utmaningen för sjukvården är att varje elev som insjuknar går på en ”ny” skola. Sjukvården får börja om från början med varje skola när en elev 4insjuknar. Undersökningen gjordes med hjälp av enkäter till vårdnadshavare, skola och konsultsjuksköterskor. Många av svaren från vårdnadshavarna visar att det sociala stödet från skolan är viktigt för eleverna. Eleverna som är sjuka vill vara med i gemenskapen i klassen fast de är inlagda och genomgår behandlingar av olika slag. Specialpedagogens uppgift är att vara spindeln i nätet när en elev insjuknar i barncancer eller annan allvarlig sjukdom. Genom att vara ett stöd för både lärare, vårdnadshavare och eleven kan specialpedagogen göra den sociala frånvaron mindre påtaglig. Vårdnadshavarna beskrev tydligt hur mycket det betydde för barnen att få ett mejl, sms eller ett gäng teckningar skickade till sig när de låg inlagda. Vissa perioder under behandlingen kunde vissa barn följa med undervisningen i hemskolan via en klassrobot och det underlättade också återgången till skolan. Skolornas svar visade att de önskade mer utbildning i eventuella seneffekter och hur skolan kan fånga upp dessa i tid. Uppsatsen belyser hur viktigt det är att båda verksamheterna sätter barnet i centrum, är lösningsfokuserade och arbetar efter de förutsättningar som finns. ”De ska inte bara överleva – de ska kunna leva också” (Barncancerfonden, 2022)

Transition to the labor market after serving a prison sentence can be a complex experience for former offenders. In this qualitative study, we interviewed eight individuals who have served time in prison and either initiated or completed their way back to the labor market. A criminal record resulting from a prison sentence not only impacts the job-seeking process but also subjects individuals to stigmatizing gaze from the society. The societal perspective can lead former offenders to internalize these views. However, seeking support from social contacts and engaging with helping organizations can act as coping strategies, facilitating the reentry process both emotionally and practically. These strategies play a crucial role in empowering individuals to embark on the journey back to the labor market.