No description available.

No description available.

No description available.

Syftet med denna studie är att undersöka i vilken mån studenterna uppfattar att de har fått kunskaper kring utvecklingssamtal och åtgärdsprogram under sin utbildning samt vilka kunskaper det är som lyfts fram. Genom en enkät till studenter på Uppsala universitet samt en gruppintervju av lärarstudenter har studien velat kartlägga i vilken mån studenter upplever att deras utbildning har gett dem kunskap kring arbetet med utvecklingssamtal och åtgärdsprogram. Under 2008 gjordes en undersökning av utexaminerade lärare avseende hur väl lärarutbildningen har förberett dem för läraryrket. Svaren presenteras i propositionen för den nya lärarutbildningen och den uttrycker stor osäkerhet kring arbetet med utvecklingssamtal. Av undersökningen framgår det att 44 % inte alls känner sig förberedda att handskas med utvecklingssamtal (SOU:2009). Min undersökning ämnade fortsätta utreda studenters uppfattning kring detta ämne samt att lyfta frågan då vi nu till hösten står inför en ny lärarutbildning. Av resultatet framgår det att lärarstudenter uppfattar att det teoretiska innehållet av utvecklingssamtal och åtgärdsprogram lyser med sin frånvaro och är bristande inslag i utbildningen. Viktiga slutsatser av detta resultat är att frågan kring innehåll och arbetet av utvecklingssamtal och åtgärdsprogram bör få ta en större del av utbildningen. Studenterna uttryckte att några nyckelord till ett bra samarbete mellan skola och hem är lärarens förmåga och kunskap kring bemötande, empati, bekräftelse och förståelse. Slutligen ansåg studenterna att konflikthantering samt mer specialpedagogisk kompetens också var områden som bör få ta större del av innehållet på utbildningen.

Bakgrund: När man talar om en skola för alla menar man att alla elever oavsett problematik skall inkluderas i den ordinarie undervisningen. Elevers olikheter skall ses som en naturlig variation och som en tillgång i skolan och undervisningen. I såväl Lpo94 som Lgr11 framgår att alla elever har rätt till en likvärdig utbildning och få möjlighet att utvecklas på bästa tänkbara sätt utifrån de individuella förutsättningar man har. För att skolan skall kunna säkerställa att varje elev får det stöd han/hon är berättigad till används olika former av dokumentationsverktyg och åtgärdsprogrammet är ett väletablerat sådant. Ett åtgärdsprogram skall upprättas då en elev riskerar att inte nå upp till målen för utbildningen och dokumentet skall behandla såväl individ-, grupp- som organisationsnivå. Svårigheten skall alltså inte ses som enbart individburen utan som en produkt skapad av de olika faktorer som eleven omges av. Dokumentet skall fungera som ett redskap för pedagogerna när det gäller att planera, utforma, utvärdera och utveckla det pedagogiska arbetet. Handlingen blir en skriftlig bekräftelse på vilket stöd eleven är i behov av och en beskrivning av de insatser som skall vidtas. Syfte: Varje skola har djupt nedärvda normer och traditioner som genomsyrar verksamheten och dess utformning. Den kultur som råder påverkar därmed också skolans sätt att beskriva skolsvårigheter och formulera sig kring stödinsatser i åtgärdsprogram. En annan faktor som har inflytande på textens form och innehåll är de diskurser som skolan omges av. Genom denna studie vill vi synliggöra dessa bakomliggande diskurser och de invanda mönster och förhållningssätt som uppenbaras i dessa dokument. Vårt preciserade syfte är att undersöka vad som föranleder att åtgärdsprogram upprättas samt hur man språkligt uttrycker sig kring eleven och de insatser som ämnas vidtas. Metod: För att uppnå syftet med undersökningen har vi valt att använda oss av diskursanalys som metod. Genom att studera språket i åtgärdsprogrammen är tanken att få syn på vilka bakomliggande förgivettaganden och diskurser som konstruerar de "sanningar" som skrivs fram. Vi vill försöka urskilja de mönster som framträder i åtgärdsprogrammen för att se vad språket underförstår, förhindrar, respektive medför. Målet med diskursanalysen är att kartlägga sambanden mellan språkbruk och social praktik. I kombination med diskursanalysen har vi använt oss av Perssons (2008) modell med kategoriskt/relationellt perspektiv. Modellens funktion är att fungera som ett verktyg i resultat- och analysprocessen samt för att ge studien en tydlig inramning. Resultat: I denna studie synliggörs hur rådande skolkultur och olika diskurser påverkat åtgärdsprogrammens innehåll och form. Exempel på diskurser som finns synliga i dokumenten är maktdiskursen, diskursen om en skola för alla samt diskursen om inflytande och delaktighet . Vidare visar studien att skolan lägger stort fokus på de mål eleverna skall uppnå och att kunskapsutveckling prioriteras framför den sociala utvecklingen. I motsättning till visionen en skola för alla kan vi även se att det kategoriska perspektivet dominerar i stor utsträckning. I och med att texterna behandlar elever med behov blir utgången att insatserna som beskrivs nästintill enbart ligger på individnivå. Studien bekräftar att det finns ett glapp mellan ideologi och praktik och att målet en skola för alla befinner sig långt bort från den verklighet vi har granskat.

Skolan har bland annat som uppdrag att arbeta för att eleverna görs delaktiga i sin skolsituation och i arbetet kring sina åtgärdsprogram. Vinsterna med att eleverna görs delaktiga är flera. Bland annat ökar elevernas motivation och kunskapsinhämtandet känns av större betydelse och följden av det är att måluppfyllelsen ökar. Jag har genomfört en kvalitativ studie och inspirerats av en livsvärldsfenomenologisk ansats. Jag har velat fånga de upplevelser elever har för sin skolsituation och i arbetet kring sina åtgärdsprogram. Jag har intervjuat elever i årskurs 4 och 5 som har ett åtgärdsprogram dock utan en fastställd diagnos. Studien har genomförts utifrån ett elevperspektiv där jag har återgett deras upplevelser så som jag har uppfattat dem och jag har genom intervjuerna försökt att fånga deras upplevelser av delaktighet i sin skolsituation och i arbetet kring sina åtgärdsprogram. Resultatet visar att eleverna upplever att de är delaktiga i skolsituationen genom klassråden, på rasterna och i val av arbetsuppgifter på lektionerna. Däremot upplever sig inte eleverna delaktiga när det, för lärarna, uppstår oplanerade situationer som hamnar utanför de uppgjorda ramarna. I arbetet kring åtgärdsprogrammen är eleverna osäkra på innehållet och vad de har haft för roll i upprättandet. Specialpedagogen har en aktiv roll i att arbeta för att eleverna ska göras delaktiga i arbetet kring sina åtgärdsprogram och att arbetet kring åtgärdsprogrammen bidrar till att eleverna når skolans mål genom ökad motivation och positivt kunskapsinhämtande. Eleverna i studien upplever ändå i stort sett att de är så delaktiga de vill vara och är nöjda med det.

No description available.

Det huvudsakliga syftet med vår rapport var att ta reda på hur rektorerna ser på sitt ansvar när det gäller åtgärdsprogram för elever med dyslexi. Därefter ville vi även se hur rektorernas ansvar ser ut kring utvärdering, uppföljning och vid diagnostisering av dyslexi. Vi fick vår information genom kvalitativa intervjuer med sju rektorer vid skolor som var olika till storlek och låg i fyra olika kommuner. Vi fann att rektorerna i vår undersökning följer de allmänna råd som skolverket gett ut när det kommer till deras ansvarsområde. Däremot tog de även på sig annat ansvar beroende på deras intresse och på möjlighet. Alla rektorerna i vår undersökning ser till att åtgärdsprogram upprättas och de flesta ser till att de elever de misstänker har dyslexi får en utredning. De verkar även ha en bra översikt på vad deras ansvar är. Vi fann vidare att arbetet med åtgärdsprogram ser ungefär likadant ut vid de olika skolorna och likaså såg den mall skolorna använde till åtgärdsprogram lika ut i stora drag. De flesta rektorerna i vår undersökning kommenterade att de försöker i första hand se till vad de kan ändra på skolan, men att det fortfarande läggs mycket ansvar på eleven i åtgärdsprogram. När det gällde att utreda dyslexi såg förfarandet ut på olika sätt vid alla skolorna som medverkade i vår undersökning, beroende på vilka resurser som fanns i kommunen och på skolan. Däremot var alla rektorer i undersökningen vi genomförde ense om vad deras ansvar var i denna utredning. Slutligen var det ingen av de rektorer vi intervjuat som såg några större nackdelar med åtgärdsprogram, utan de ansåg att åtgärdsprogram är något positivt för de elever det berör.

Sammanfattning Några elevers upplevelser av sitt inflytande vid utarbetande av åtgärdsprogram I grundskoleförordningen och gymnasieförordningen står att eleven och dennes vårdnadshavare (tills eleven fyllt 18 år) tillsammans med skolans personal bör samverka vid utarbetande av åtgärdsprogrammet. Åtgärdsprogram är obligatoriskt för alla i behov av särskilt stöd från skolår 1 till gymnasiet. Arbetet med åtgärdsprogrammet bör vara en process i vilken eleven själv ges en aktiv roll vid analysen vid skolsvårigheterna samt vid utformningen och genomförandet av programmet. Hur utarbetandet av åtgärdsprogram går till är ett relativt outforskat område. Syftet med denna studie är att belysa några elevers upplevelser av sitt inflytande vid utarbetande av åtgärdsprogram. Vi har med hjälp av den kvalitativa intervjumetoden intervjuat sex elever i skolår 5-9, som är i behov av särskilt stöd. Våra frågeställningar är: Fanns den egna insikten om vilka svårigheter som eleven hade? Vem tog initiativet till att utarbeta ett åtgärdsprogram? Har eleven haft möjlighet att förbereda sig? Vilka känslor och/eller funderingar hade eleven innan eller undersamtalet? Hur upplever eleven att den fick möjlighet att prata/berätta och blivit lyssnad på? Vilken upplevelse hade eleven av vem som gav förslag på mål och åtgärder och hur de sedan utarbetades? Var eleven nöjd med mötets innehåll och har målen uppnåtts? Det vi kom fram till med hjälp av dessa frågor var att eleverna upplevde att de var nöjda eller mycket nöjda med de åtgärder som utarbetats och med samtalet som helhet.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur några idrottslärare upplever simkunnigheten hos eleverna, samt vad som görs för att uppnå målen i simning. För att uppfylla syftet utgår denna undersökning från två huvudfrågor: Hur bedrivs simundervisningen i de undersökta skolorna och hur upplevs simkunnigheten hos eleverna? Har de undersökta skolorna åtgärder för de elever som inte når målen inom simning? Jag har använt mig av semistruktuerade direkt- och telefonintervjuer som undersökningsmetod. Respondenterna var sammanlagt åtta där kravet var att respondenten skulle undervisa i idrott år 6. Urvalet gjordes via personliga kontakter. Simundervisningen på de aktuella skolorna skiljer sig beroende på stad, ekonomi samt skolans prioritering angående simning. Detta är faktorer som bidrar till orättvis möjlighetsgrad till simutveckling för elever på respondenternas skolor. Åtgärderna som de aktuella skolorna hade varierade från schemalagd simundervisning till ingen åtgärd alls. På tre av respondenternas skolor fanns det inte ens åtgärdsprogram utan prioriteringen läggs på andra delar inom skolan. För att öka simkunnigheten behövs en satsning från skolans sida på simundervisningen. Skolor behöver även mer stöd när åtgärdsprogram ska uppbyggas och uppföljas.