The freshwater mussel family Unionoida lives a complex life with its host animals and the freshwater mussel family’s existence is threatened worldwide. One of these species, the pearl mussel (Margaritifera margaritifera), is a “responsibility species” for Scandinavia and a lot of work is ongoing to save the species. In Scandinavia there are still existing populations, but in many waters recruitment of juvenile mussels is completely lacking or insufficient. To support recruitment and also reintroduce the mussel into suitable watercourses, more knowledge about its complex life cycle and how it affects its host brown trout (Salmo trutta), is required. Attempts have been made to introduce gravid mussels or already infected trout in order to try to rejuvenate or to reintroduce mussels in some rivers. In this study, 293 trout individuals were captured from three watercourses in western Sweden with no or inadequate recruitment of juvenile pearl mussels. The brown trout were treated with mussel infection by being kept in containers with the presence of gravid mussels and compared to a control group where no mussels were present. Growth, condition factor and habitat selection were investigated and checked after treatment by scanning the trout with a mobile scanner and recaptured for control. The analyzes showed a significantly lower growth on those trout treated with mussel infection during the time they were stored in the containers. After a month in freedom in the streams, there was no differences in growth or condition factor. Habitat choice studies showed that trout with a higher degree of infection chose calmer water with a bottom layer of finer sediment. The study showed that this method could be a simple way of increasing the reproduction success of pearl mussel. The method requires relatively little work effort and small disturbance to host fish or the aquatic environment. / Familjen sötvattensmusslor har ett larvstadie som parasit och lever ett komplext liv tillsammans med sina värddjur och sötvattensmusslornas existens är hotade världen över. Flodpärlmusslan (Margaritifera margaritifera) är en hotad art vars populationer i Skandinavien, där den är en ansvarsart, har en utebliven eller otillräcklig föryngring. Mer kunskap behövs om dess livscykel och hur den påverkar sin värd, öringen (Salmo trutta), för att hitta bra metoder som kan stödja musslans rekrytering. Försök har gjorts med att plantera in gravida musslor eller redan infekterad öring för att på det viset försöka få till stånd en föryngring av musslor eller att återinföra öring i vissa vatten. I denna studie undersöktes om det fanns någon skillnad med avseende på tillväxt och konditionsfaktor mellan infekterad eller inte infekterad öring och om infektionsgraden påverkade deras val av habitat. Tvåhundranittiotre öringar elfiskades ur tre vattendrag i Västsverige med ingen eller otillräcklig föryngring av flodpärlmussla. Öringarna behandlades genom att infekteras i sumpar med närvaro av gravida musslor och jämfördes med en kontrollgrupp, utan musslor i sumparna. Tillväxt, konditionsfaktor och habitatval undersöktes och kontrollerades efter behandling genom att öringen scannades med mobil scanner och elfiskades åter 30 dagar efter att de släppts. Tillväxten på de öringar som behandlades med musselinfektion var signifikant lägre än de som inte behandlades med musselinfektion under den tid de förvarades i sumpar. Efter en månad i frihet fanns ingen skillnad i tillväxt mellan de infekterade och inte infekterade öringar. Ingen skillnad i konditionsfaktor kunde påvisas innan de placerades i buren, när de togs ur buren eller efter 30 dagar i frihet i bäckarna. Öring med högre infektionsgrad valde lugnare vatten med högre andel fint substrat. Resultatet visade att den infekterade öringen påverkades negativt med avseende på tillväxt när den utsattes för stress men också att den hade förmåga att återhämta sig snabbt. Habitatvalet gav också det indikationer på att den mer infekterade öringen drog sig till en mindre krävande miljö. Studien visade att metoden kan rekommenderas och kan vara en enkel metod att öka reproduktionsframgången för flodpärlmusslan som kräver liten arbetsinsats, är relativt kostnadseffektiv och ger en liten störning på värdfisken och vattendragets miljö.

Already within 10-20 years, the average temperature risks exceeding the 1.5 degree target limit and we can expect more extreme weather in the form of increased precipitation. Hydropower plants hinder the possibility of freshwater species to migrate between for example their spawning grounds and rearing habitat. This effect is a contributing factor to the fact that populations of migrating freshwater species have decreased by 93% in Europe. The purpose of this study is to investigate overwinter growth and survival of juvenile brown trout and Atlantic salmon in a hydropeaking river which is affected by a future climate change. In this study, juvenile brown trout and Atlantic salmon in the river Gullspång were investigated using simulations in an agent-based model (inSTREAM 7-SD). An existing model parameterized in another study was used, and I manipulated two parameters: water temperature and flow, to investigate their effects on salmonid growth and survival. Increased flow did not have a statistically significant effect on the growth or survival of juvenile salmonids during the winter, but an increased temperature had a positive effect on growth. An elevated temperature also had a negative effect on the survival of 0+ salmonids. The salmonid populations in river Gullspång may be negatively affected by future climate change and the hydropower operation may need to be adapted to preserve the endangered Gullspång salmon and Gullspång trout.

Det finns många studier på hur främmande arter påverkar en arts återinförsel, men det finns fåsom har gjorts om infödda arters påverkan. Atlantlax (Salmo salar) kunde en gång i tidenmigrera från Vänern i Sverige till Klarälven på den norska sidan. Det kan den inte idag, menidag talas det om att återinföra laxen till Klarälven i Norge så att den kan utföra hela sinmigrationsrutt igen. I den älven har laxen en gång i tiden koexisterat med sina konkurrenterharr (Thymallus thymallus), och öring (Salmo trutta) men idag är frågan hur denkonkurrensen mellan dessa tre arter kan komma att påverka återinförseln av lax. För att få enbättre bild av hur utgången för en potentiell återintroduktion kan se ut, så var syftet meddenna undersökning att ta reda på mot vilken art dessa tre arter främst riktade sinaaggressionsbeteenden mot. I akvarieförsök med juvenila individer av dessa tre arter harundersökningarna tagit plats och aggressiva beteenden filmades när arterna var i olikakombinationer. Resultatet visade att harr var den mest aktiva av de tre arterna och lax denminst aktiva, samt att lax blev dominerad utav både harr och öring. Resultatet i denna studietyder på att en återintroduktion av lax kan innehålla svårigheter, men i naturen är ett habitatmer komplext än i ett akvarium vilket kan ge ett annat resultat som kanske gör enåterintroduktion mer framgångsrik. / There are many studies about how the effects from exotic species could affect a reintroductionof a species, but there are only a few that have been made about the effects from nativespecies. The Atlantic salmon (Salmo salar) could historically speaking, migrate from lakeVänern in Sweden to the River Klarälven in Norway. Today it cannot do this, but there is anongoing discussion about reintroducing the salmon to the Norwegian side of River Klarälven,so it once again can swim along its entire migration route. In that river, the salmon used tocoexist with its competitors, grayling (Thymallus thymallus) and trout (Salmo trutta), buttoday the question is how competition between these three species could affect thereintroduction of salmon. To get a better understanding of the outcome of a possiblereintroduction, the purpose of this study was to ascertain which species these three speciesmainly directed their agonistic behavior towards. The study took place in aquariums withjuvenile individuals of the three species. Agonistic behavior was filmed when the specieswere together in different combinations. The results show that grayling is the most active ofthe three species, while salmon is the least active, and salmon was dominated by both graylingand trout. The results from this study indicates that a reintroduction of salmon might befraught with problems, but in nature a habitat is more complex than in an aquarium, whichmeans that in nature the results could be different, which might make a reintroduction moresuccessful.

<p></p><p>In salmonids, the decision to migrate or remain resident is influenced by the status, and hence condition, of individuals. Status has been suggested to arise from the temperament of fish. In this study the links between standard metabolic rate and the levels of aggressiveness and shy/boldness were examined for 0+, hatchery-raised brown trout (<em>Salmo trutta</em>). I hypothesized, from the results of earlier studies (Cutts <em>et al</em>., 1998; Yamamoto <em>et al</em>., 1998), that high metabolic rates (MR) would be positively correlated to levels of aggression and boldness. The study was conducted in 200 L aquaria in which aggressiveness was measured by allowing each fish to interact with a mirror image of itself, and shy/boldness was tested by measuring the amount of time a fish used before exploring a new area. Standard metabolic rate was measured in a flow-through respirometer. In contrast to my expectations, there was no correlation between the different behavioural measures and the metabolic rate of fish. Also, no correlation between boldness and aggressiveness of fish was found. In additional testing aggressiveness correlated positively with the condition of fish (in coherence with Harwood <em>et al</em>., 2003) but, contrary to earlier studies (Överli <em>et al.,</em> 2004; Schjolden & Winberg, 2007), not with the speed of acclimatization. The difference in results between this test and earlier studies, concerning the degree of correlation between MR and aggressiveness, suggests that the strength of this link differs between species of salmonids. Also, it may suggest changeability in the MR – behaviour link in different environments. Last, the status and condition of individuals cannot be unambiguously explained by temperament alone, but arise from a wider array of physiological and environmental factors.</p><p> </p>

<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida fiskvägar förbi vattenkraftverket vid Finsjö i Emån fungerar eller inte. För att finna svar på den frågan har två olika metoder använts, dels telemetrisändare för att se om fiskar hittar fram till fiskvägarna (attraktionseffektivitet) och dels PIT-tags för att mäta om fiskarna lyckas passera genom fiskvägarna (passageeffektivitet). Undersökningen fann att det var en högre passageeffektivitet, 89 % vid nedre Finsjö och 100 % vid övre Finsjö, i Emån jämfört med andra liknande studier. Attraktionseffektiviteten var 75 % vid nedre Finsjö och 59 % vid övre Finsjö, vilket tyder på att det finns något som stör fisken innan de når fram till fiskvägen, särskilt vid övre Finsjö.</p> / <p>The purpose of this paper is to determine the extent to which trout used fishways to swim past two power plants at Finsjö in River Emån. Two different methods of  collecting data were used, radiotelemetry to determine if fish find the fishways (attraction efficiency) and PIT-tags to measure the number of fish that passed through the fishways (passage efficiency). The study showed that passageefficiency, being 89 % at lower Finsjö and 100 % at upper Finsjö, was high compared to other similar studies. Attraction efficiency was 75 % at lower Finsjö and 59 % at upper Finsjö, which indicates that the fish have difficulty finding the fishway entrances, particularly at upper Finsjö.</p>

Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida fiskvägar förbi vattenkraftverket vid Finsjö i Emån fungerar eller inte. För att finna svar på den frågan har två olika metoder använts, dels telemetrisändare för att se om fiskar hittar fram till fiskvägarna (attraktionseffektivitet) och dels PIT-tags för att mäta om fiskarna lyckas passera genom fiskvägarna (passageeffektivitet). Undersökningen fann att det var en högre passageeffektivitet, 89 % vid nedre Finsjö och 100 % vid övre Finsjö, i Emån jämfört med andra liknande studier. Attraktionseffektiviteten var 75 % vid nedre Finsjö och 59 % vid övre Finsjö, vilket tyder på att det finns något som stör fisken innan de når fram till fiskvägen, särskilt vid övre Finsjö. / The purpose of this paper is to determine the extent to which trout used fishways to swim past two power plants at Finsjö in River Emån. Two different methods of  collecting data were used, radiotelemetry to determine if fish find the fishways (attraction efficiency) and PIT-tags to measure the number of fish that passed through the fishways (passage efficiency). The study showed that passageefficiency, being 89 % at lower Finsjö and 100 % at upper Finsjö, was high compared to other similar studies. Attraction efficiency was 75 % at lower Finsjö and 59 % at upper Finsjö, which indicates that the fish have difficulty finding the fishway entrances, particularly at upper Finsjö.

In streams, wood provides protection, food and substrate for benthic macroinvertebrates, which leads a higher density and diversity of the benthic fauna compared to streams without wood. To examine wood and its effect on drift of macroinvertebrates an experiment was done in 18 sections of six semi-natural streams where fine woody debris (Salix sp.) was added to half of the sections (1-2 per stream). The purpose was to investigate possible differences in density and diversity of macroinvertebrates aswell as to investigate if there was any effect of location, upstream or downstream, in the streams. The results showed no significant effect of woody debris on total drift. The lack of an effect is probably related to the high abundance of predators (fish, brown trout) and the time of the day when the samples were taken. There was a significant effect of time on total drift; with more drift in September than in October. An effect of time was also found for the taxon Diptera (Chironomidae not included), with drift decreasing with temperature over the season. / Ved i ett vattendrag ger skydd, föda och substrat åt bentiska makroevertebrater, vilket leder till en högre täthet och diversitet av makroevertebrater än i vattendrag utan ved. För att undersöka vedens inverkan på makroevertebraternas drift utfördes ett experiment i sammanlagt 18 inhägnader i semi-naturliga bäckar där hälften av inhägnaderna behandlades med fin ved (Salix sp.). Syftet var att undersöka eventuella skillnader i täthet och diversitet av makroevertebrater samt om det fanns en skillnad i läge, uppströms och nedströms i bäckarna. Resultatet visade ingen signifikant effekt av ved med avseende på den totala driften. Det fanns heller ingen signifikant effekt av ved på tätheten i enskilda på ved än utan. De bakomliggande faktorerna till varför ingen signifikant effekt av ved visades är troligtvis den höga tätheten av predatorer (öring) och tidpunkten då proverna togs. Det fanns dock en signifikant effekt av tid gällande den totala driften, i september var det mer drift än i oktober. Det fanns även en signifikant effekt av tiden på Diptera (alla Diptera taxa förutom Chironomidae). Detta tros vara på grund av den sjunkande temperaturen mellan månaderna.

In salmonids, the decision to migrate or remain resident is influenced by the status, and hence condition, of individuals. Status has been suggested to arise from the temperament of fish. In this study the links between standard metabolic rate and the levels of aggressiveness and shy/boldness were examined for 0+, hatchery-raised brown trout (Salmo trutta). I hypothesized, from the results of earlier studies (Cutts et al., 1998; Yamamoto et al., 1998), that high metabolic rates (MR) would be positively correlated to levels of aggression and boldness. The study was conducted in 200 L aquaria in which aggressiveness was measured by allowing each fish to interact with a mirror image of itself, and shy/boldness was tested by measuring the amount of time a fish used before exploring a new area. Standard metabolic rate was measured in a flow-through respirometer. In contrast to my expectations, there was no correlation between the different behavioural measures and the metabolic rate of fish. Also, no correlation between boldness and aggressiveness of fish was found. In additional testing aggressiveness correlated positively with the condition of fish (in coherence with Harwood et al., 2003) but, contrary to earlier studies (Överli et al., 2004; Schjolden &amp; Winberg, 2007), not with the speed of acclimatization. The difference in results between this test and earlier studies, concerning the degree of correlation between MR and aggressiveness, suggests that the strength of this link differs between species of salmonids. Also, it may suggest changeability in the MR – behaviour link in different environments. Last, the status and condition of individuals cannot be unambiguously explained by temperament alone, but arise from a wider array of physiological and environmental factors.

Previous studies have shown that ice cover has many positive effects on brown trout (Salmo trutta), including protection from endothermic predators. I tested whether it is the cover provided by the ice itself or the reduction in light that causes behavioral changes in juvenile brown trout. To distinguish between these two effects, behavioural observations were made with and without ice at the same light intensity (500 lux). An additional ice-free, high light (3000 lux) treatment was included to be able to measure brown trout’s response to light reduction. A mink model was used to simulate predation risk to be able to measure the fish’s anti-predator response under these three conditions. I found a significant treatment effect on body and eye coloruration. For eye colouration, I found that fish under ice had a paler eye colouration than fish that experienced high light, which in turn were paler than fish subjected to low light. For body colouration, fish under ice had paler body colouration than fish from the two ice-free treatments, which did not differ from each other. There was no effect of treatment on ventilation rate, time to initiate foraging, time to initiate activity or swimming activity, although both foraging and activity were lowest and swimming activity highest under ice. The changes in body and eye colouration indicate that trout are less stressed under ice, presumably because they perceive ice as a barrier against terrestrial predators. These results suggest that the ongoing climate change, which is leading to shorter periods of sustained ice cover, may have negative consequences for trout populations in the near future. / Tidigare studier har visat att yttäckande is medför många positiva effekter för öring (Salmo trutta), bland annat genom att utgöra skydd mot endoterma predatorer. Jag undersökte om det är den yttäckande isen i sig som medför beteendeförändringar hos juvenila öringar eller om det är det reducerade ljusinsläppet som isen medför. För att separera dessa två effekter gjordes beteendeobservationer med och utan ytis under samma ljusintensitet (500 lux). En ytterligare isfri behandling gjordes, med starkt ljus (3000 lux), för att kunna mäta öringens respons på ljusreduceringen. En uppstoppad mink användes för att simulera predationsrisken, detta för att kunna mäta fiskarnas antipredationsresponser under dessa tre förhållanden. Jag fann en signifikant behandlingseffekt på kropps- och ögonfärg. Under is hade fiskarna en blekare ögonfärg än när de befann sig under starkt ljus, som i sin tur resulterade i blekare färg än när fiskarna utsattes för svagt ljus. När det gäller kroppsfärg uppvisade fiskarna en blekare kroppsfärg under is än när de utsattes för de två isfria behandlingarna, vilka inte skiljde sig från varandra. Behandlingarna gav ingen effekt på gälslagsfrekvens, tid till att initiera födosök, tid till att initiera aktivitet eller simaktivitet, dock var tid till både födosök och aktivitet lägst och simaktivitet störst under is. Förändringarna i kropps- och ögonfärg indikerar att öring är mindre stressad under is, vilket eventuellt kan bero på att de uppfattar isen som en barriär mot terrestra predatorer. Dessa resultat tyder på att den pågående klimatförändringen, som innebär kortare perioder av ihållande yttäckande is, kan medföra negativa konsekvenser för öringpopulationer inom den närmaste framtiden.

Parasiter kan påverka sina värdar på många olika sätt. Flodpärlmusslans (Margaritifera margaritifera L.) glochidielarver lever inkapslade som parasiter på gälarna hos öring (Salmo trutta L.) i flera månader innan de blir frilevande. Genom experiment i ett strömakvarium har denna studie undersökt hypoteserna att öring med inkapslade gälparasiter tar färre byten, och simmar kortare avstånd när de födosöker än öring utan gälparasiter.   Resultaten visade att infekterad öring tog signifikant färre byten/minut än oinfekterad öring både i början och i slutet av en födosöksperiod under vilken individerna konfronterades med tvåhundra poteniella byten. Vilket visar att infekterad öring har en lägre furageringshastighet är oinfekterad öring. Däremot påvisades ingen skillnad mellan öring med och utan parasiter med avseende på antal byten tagna i förhållande till avstånd från bytet.    Den lägre furageringshastigheten som påvisades hos de infekterade öringarna tyder på att infektion av flodpärlmusslans larver kan ha negativa effekter på fiskarnas tillväxt, och därmed överlevnad. Detta kan bero på faktorer som minskad aktivitet, ökad ventilation och förändringar i beteende hos de infekterade fiskarna, som är en effekt av parasitinfektionen. / Parasites can impact their hosts in many different ways. The larval glochida of freshwater pearl mussels (Margaritifera Margaritifera L.) infect the gills of brown trout (Salmo trutta L.), where they spend several months before becoming free-living. Using stream aquarium experiments, this study investigated the hypotheses that infected trout would capture fewer prey, and would swim less distance to capture prey, than would uninfected trout.   The results showed that infected brown trout caught significantly fewer prey/minute both at the beginning and at the end of a foraging period during which individuals were fed two hundred potential prey. This suggests that infected brown trout have a lower foraging rate than uninfected brown trout. However, no significant difference between infected and uninfected fish was found in terms of the number of prey taken in relation to distance to the prey.   The lower foraging rate for infected brown trout suggests that infection of the freshwater pearl mussel’s glochidia may have negative effects on their growth rate, and consequently survival. This may be due to factors such as reduced activity, increased ventilation and changes in behavior, which are effects from the parasite infection.