No description available.

No description available.

Bakgrund: Andelen äldre i befolkningen ökar i Sverige och även andelen ensamboende. Forskning finns som visar att äldres livskvalitet påverkas av många olika faktorer och den visar också att känslan av ensamhet kan påverka de äldres livskvalitet. Syfte: Syftet var att belysa äldre ensamboendes upplevelse av livskvalitet och vilka faktorer som påverkar deras upplevda livskvalitet. Metod: Intervjustudie med kvalitativ ansats. Sju halvstrukturerade intervjuer genomfördes med fem kvinnor och två män. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Informanterna upplevde en god livskvalitet som kan relateras till betydelsen av att uppleva hälsa och välbefinnande, att vara fysiskt aktiv och fungera mentalt, att trivas i sin miljö, att ha sociala relationer och känna gemenskap, att ha en positiv livssyn samt att känna ekonomisk trygghet. Slutsatser: Att vara ensamboende äldre behöver inte innebära en upplevelse av ensamhet. Det är av vikt att sjuksköterskor inte antar att alla ensamboende upplever ensamhet och därmed sämre livskvalitet utan att vi utgår från den unika individens upplevelse av livskvalitet för att kunna stödja dennes hälsoprocesser.

I Sverige har medellivslängden ökat under det senaste seklet. Detta ställer krav på en anpassning i samhället för att tillgodose den äldre populationens behov. Sällskapsdjurs goda effekter på hälsan började uppmärksammas inom vården på 1700-talet. Idag används djur i vården främst inom äldreomsorgen. En del av sjuksköterskans omvårdnadsansvar ligger i att förebygga hälsorisker och tillvarata det friska hos varje individ. Sjuksköterskan behöver ha kunskap om vilka hälsoeffekter djur har på äldre. Syftet var att belysa sällskapsdjurs hälsoeffekter hos äldre. Studien utfördes som en litteraturstudie där 16 vetenskapliga artiklar granskades. I resultatet framträdde följande kategorier: sociala hälsoeffekter, psykologiska och existentiella hälsoeffekter samt fysiska hälsoeffekter. Djur kan ha positiva hälsoeffekter på äldre och då främst hos de som har ett tidigare intresse för djur. Djur kan öppna för nya sociala kontakter, vara ett socialt och psykologiskt stöd, minska depressiva symtom, öka fysisk aktivitet samt sänka blodtryck och puls hos äldre. Mer skandinavisk forskning behövs inom området för en ökad kunskap om praktisk tillämpning i det svenska vårdsystemet.

ABSTRACT Aim: The aim of this study was to examine differences in the documentation of the case incident reports, before (FRP) and after (FRE) the introduction of a quality standard for fall prevention in the geriatric departments at a Swedish University hospital. Method: 51 fall incident reports were collected before the introduction of quality standards for fall prevention and 63 after. Differences in documentation between the fall incident reports were analyzed with a Chi-2 test. Results: Number of case incidents in which the use of the alarm mat was documented increased after the introduction of quality standards for fall prevention and documented use of shoes and walker decreased. The majority of all documented case incidents occurred inside the patient room according to both FRP and FRE. Documented use of hypnotics increased, while the documented use of diuretics decreased between FRP and FRE. Documented time for falls has changed. For the FRP were these moments more often during the daytime (06:00 to 17:59) and for FRE were times more frequently during the night (18.00-05.59). Conclusion: There were many significant differences in documentation between the case incident reports FRP and FRI, what these differences is caused by is difficult to say, therefore, calls for further studies in which also a relationship between differences are examined. It would also be of interest to conduct studies with control groups to compare aid appliance use among patients who fall and don´t fall. Then the effect of aid appliances could be evaluated. / SAMMANFATTNING Syfte: Syftet med studien var att undersöka skillnader i dokumentation av fallhändelserapporter före (FRP) och efter (FRE) införandet av en Kvalitetsnorm för fallprevention inom geriatrisk slutenvård vid ett universitetssjukhus i Sverige. Metod: Femtioen fallhändelserapporter samlades in före införandet av Kvalitetsnorm för fallprevention och 63 efter. Jämförbara variabler i dokumentationen identifierades och skillnader mellan fallhändelserapporterna analyserades med ett Chi-2 test. Resultat: Antal fallhändelserapporter där användandet av larmmatta var dokumenterat ökade efter införandet av Kvalitetsnorm för fallprevention och dokumenterat användande av skor och rollator minskade. Majoriteten av alla dokumenterade fallhändelser inträffade inne på patientsal enligt både FRP och FRE. Dokumenterad användning av hypnotika ökade, medan dokumenterad användning av diuretika minskade mellan FRP och FRE. Dokumenterade tidpunkter för fall har förändrats. På FRP var dessa tidpunkter oftare dagtid (06.00-17.59) och på FRE var tidpunkterna oftare nattetid (18.00-05.59).  Slutsats: Det fanns många signifikanta skillnader i dokumentationen mellan fallhändelserapporterna FRP och FRE, vad dessa skillnader beror på är dock svårt att säga, därför uppmanas det till fortsatta studier där även samband mellan skillnader undersöks. Det skulle även vara av intresse att genomföra studier med kontrollgrupper för att jämföra hjälpmedelsanvändning mellan patienter som faller och inte faller. Då skulle effekten av hjälpmedel kunna utvärderas.

Vårdpersonal som arbetat med att vårda äldre har ofta iakttagit eller själva medverkat till att utöva våld mot äldre och orsakerna till att våldet uppstod varierade. Syftet var att belysa våld mot äldre och vilka orsakerna var till att de uppstod samt i vilka former. Den metod vi valde att använda oss av var en litteraturstudie och artikelsökningar gjordes systematiskt i databaserna Elin, Cinahl och Pubmed. Resultatet grundade sig på 8 inkluderade artiklar och rubrikerna: psykisk maktutövning, fysisk maktutövning, demografiska faktorer och organisatoriska faktorer skapades utifrån analysen av artiklarnas resultat.  Artiklarnas resultat visade att det förekom våld mot äldre inom vården i form av brist på respekt och bemötande, utebliven eller bristande kommunikation och vård samt fysiskt våld. Detta berodde på faktorer som ålder, arbetslivserfarenhet, utbildning samt familjeförhållanden hos vårdpersonalen och brister hos ledning och organisation som visade sig i stress och maktlöshet hos vårdpersonalen.

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva riskfaktorer som kan orsaka uppkomsten av trycksår samt vilka riskbedömningsinstrument som kan användas vid bedömning av patienter i riskzonen att utveckla trycksår. Vidare var syftet att redogöra för prevention vid trycksår. För att kunna besvara dessa frågor användes vetenskapliga artiklar som söktes via Högskolan Dalarnas databaser. Resultatet av sökningen gav 22 artiklar som användes i studien, varav fem artiklar i introduktionen och 17 artiklar i studiens resultat. Av de artiklar som användes i resultatet hade 16 artiklar kvantitativ ansats och en artikel kvalitativ ansats. Föreliggande studiens resultat visade att hög ålder, immobilitet, låg serumalbuminhalt, låga poäng på riskbedömningsinstrumenten och genomgångna operationer ökade risken för att utveckla trycksår. Andra riskfaktorer var malnutrition, låg vikt eller lågt BMI, inkontinens, sjukdomar och hudfuktighet. Ett hjälpmedel för det preventiva arbetet var olika riskbedömningsinstrument samt klinisk bedömning. De bedömningsinstrument som användes var RAPS-skalan, MNS-skalan och Braden-skalan. Det visades dock att riskbedömningsinstrumenten i praktiken inte användes så ofta vid riskbedömning av patienter. Preventiva åtgärder som användes för att förebygga trycksår var användning av specialmadrasser, positionsförändringar, god hygien, tillfredsställande nutritionsstatus, hudkontroll och aktivering av patienten.

Syftet med föreliggande systematiska litteraturstudie var att undersöka vilka omvårdnadsåtgärder som var användbara för sjuksköterskan i arbetet med äldre som led av dysfagi. Artiklar i fulltext söktes från högskolan Dalarnas biblioteks databaser och artiklarnas vetenskapliga kvalitet granskades utifrån modifierade mallar efter Forsbergs och Wengströms (2003) samt Willmans, Stoltzs och Bahtsevanis (2006) granskningsmallar. I resultatet framkom vikten av att identifiera och kartlägga äldre som led av dysfagi. Födans konsistens visade sig vara av avgörande betydelse för god sväljning. Individuellt anpassad konsistens samt mentol, kapsaicin och svartpepparolja utgjorde stimuli för sväljningsreflexen, vilka ledde till säkrare sväljning. Munvård var en lämplig omvårdnadsåtgärd då den stimulerade sväljningsreflexen samt minskade risken för aspirationspneumoni. Sjuksköterskans insikter och åtgärder var avgörande för informationen så att den äldre fick ökad kunskap om sin egenvård. Vårdpersonalen behöver mer kunskap om användbara individuella omvårdnadsåtgärder för den äldre med dysfagi.

No description available.

Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva vårdpersonals attityder till utförandet av omvårdnadshandlingar i munhålan hos äldre patienter som var beroende av att få hjälp med munvårdshandlingar. Vidare var syftet att beskriva vilka åtgärder som gjorts för att skapa förändringar i personalens attityder, kunskaper och vårdhandlingar. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie. Sökningarna gjordes i databaserna PubMed och CINAHL där både kvalitativa och kvantitativa studier söktes. Studierna granskades sedan med modifierade granskningsmallar för kvalitetsbedömning Resultat: De sökta studiernas resultat analyserades och utifrån detta skapades sex teman, Kunskap, Tidsbrist, Patientens motvillighet, Personalens motvilja, Utbildning och Rutiner. Dessa teman delades upp under de två frågeställningarna. Resultatet visade att bristande kunskap om munvårdshandlingar, brist på tid, motvilja från patienten och motvilja att utföra munvård var det som gjorde att munvården inte sköttes korrekt. Många patienter hade bristande munhygien i flertalet studier. Utbildning och nya rutiner var åtgärder som förbättrade munvården, personalens attityder och deras kunskap om munvård. Det visade sig även att patienternas munhygien förbättrades till stor del efter dessa interventioner. Slutsats: Munvård är ett ämne prioriteras ner i vårdarbetet och anses inte lika betydande som övrig vård. Interventioner som nya rutiner och utbildning påverkar personal att utföra munvårdshandlingar och därför borde utbildning prioriteras högt i förbättringsarbetet för god munvård. Samt att nya rutiner med munvårdskort och elektriska tandborstar är enkla medel för att skapa en bättre munhygien hos patienter.