Bakgrund: År 2014 rapporterades 2586 händelser av plötsligt hjärtstopp på sjukhus, 1263 människor kunde räddas till livet. Vid ett plötsligt hjärtstopp övergår den normala spridningen av impulser i hjärtat till ett elektriskt kaos. Genom defibrillering kan det elektriska kaoset normaliseras. Att handskas med död och döende kan antas vara en hög stressor inom sjuksköterskeyrket. Tidigare forskning indikerar komplexiteten av att hantera ett plötsligt hjärtstopp. Både känslor och yrkesskickliga frågor vid händelsen av ett plötsligt hjärtstopp bör reflekteras för att den framtida vården vid ett plötsligt hjärtstopp ska kunna förbättras. Syfte: Syftet var att genom kvalitativ litteratur belysa sjuksköterskors upplevelser av att delta vid ett plötslig hjärtstopp på sjukhus. Metod: En litteraturstudie baserat på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats granskades systematiskt. Genom en tematisk analys sammanställdes resultatet. Resultat: Sjuksköterskors upplevelser kunde sammanfattas under tre huvudteman: ”Känslor vid ett plötsligt hjärtstopp”, ”Barriärer vid ett plötsligt hjärtstopp” och ”Kunskapskällor vid ett plötsligt hjärtstopp”. Konklusion: Litteraturstudiens resultat indikerar att ett plötsligt hjärtstopp väckte starka känslor hos sjuksköterskor. Yttre faktorer hade betydelse för hur hjärtstoppet hanterades kliniskt samt att olika kunskapskällor och kunskapsnivå påverkade upplevelsen av ett plötsligt hjärtstopp. Samtal och reflektion var en viktig del i den emotionella hanteringen. Ökad kunskap av den tekniska utrustningen behövdes. Frekvent repetitionsutbildning gav en ökad förståelse för den reella situationen, etablerade bättre samarbete inom teamet och var nödvändigt för att upprätthålla sjuksköterskors kompetens. / Background: In 2014, 2586 incidents of sudden cardiac arrest in hospitals were reported. Out of these, 1263 people were saved. During a sudden cardiac arrest the normal spread of impulses over the heart turns into an electrical chaos. By defibrillation the electrical chaos can be normalized. Dealing with death and dying can be assumed to be a high stress factor in the nursing profession. Previous research displays the complexity of managing a sudden cardiac arrest. Both emotions and skill should be considered for reflection in order to improve the future of health care in a sudden cardiac arrest. Aim: To highlight nurses' experiences of participating in a sudden cardiac arrest in hospitals. Method: A literature review based on ten scientific articles with qualitative approach was examined systematically. The result was compiled through a thematic analysis. Result: Nurses' experiences could be summarized under three main themes: "Feelings at a sudden cardiac arrest," "Barriers to a sudden cardiac arrest" and "Knowledge sources for sudden cardiac arrest." Conclusion: The results of the literature review indicate that a sudden cardiac arrest aroused strong feelings among nurses. External factors played a role in how the nurse handled the clinical aspects of the cardiac arrest and that different sources of knowledge and skill level affected the experience of a sudden cardiac arrest. Conversation and reflection was an important part of the emotional management. Increased knowledge of the technical equipment were needed. Frequent refresher training provided a better understanding of the actual situation, established better cooperation within the team, and was necessary to maintain the nurses' competence.

Anhörignärvaro vid återupplivningsförsök har varit en debatt som pågått sedan 1980-talet. Länge har det funnits en allmän föreställning bland sjukvårdspersonal att kritiskt sjuka patienter inte får störas av besökare. Denna studie undersöker anhörigas upplevelser och erfarenheter när en närstående genomgår ett återupplivningsförsök. Nio vetenskapliga artiklar har kvalitetsbedömts och granskats för att se vilka likheter och skillnader som finns inom befintlig forskning. Tre teman har hittats; att närvara eller ej, att bearbeta känslor efter återupplivningsförsök samt att vara ett stöd för patienten. Det är av vikt att sjuksköterskan ska kunna bemöta anhöriga i ett akut skede och att få dem känna sig delaktiga och omhändertagna då de också är påverkade av situationen. / Family members’ presence at resuscitation attempts has been debated since the 1980:s. Long has there been a common idea among healthcare professionals that critically ill patients must not be disturbed by visitors. This paper examines family members’ experiences when a relative undergoes resuscitation. Nine scientific articles were quality assessed and reviewed to find similarities and differences within the current field of research. Three themes were discovered; to be present or not, to process feelings after an attempt of resuscitation and to be a support for the patients. It’s important for the nurse to handle family members in an acute phase and make them feel involved and cared of as they are also affected by the situation.

Akutmottagningens uppdrag är att ge omedelbar akutsjukvård för akuta skador och sjukdomar. Hjärtstopp kräver omedelbar behandling då hjärtat förlorar sin pumpfunktion vilket leder till att kroppen inte kan hålla sig levande. Närstående kommer ofta med till akutmottagningen och bevittnar de livräddande insatserna. Närstående som bevittnar hjärt-lungräddning (HLR) kan uppfatta det som en traumatisk händelse. Vid akut förlust som vid dödsfall är sorg en normal reaktion hos närstående. Syftet var att utforska tillgänglig litteratur gällande erfarenheter av närståendes närvaro och delaktighet vid livräddande insatser i samband med hjärtstopp på akutmottagning. För att svara på studiens syfte genomfördes en strukturerad integrativ litteraturstudie. Åtta vetenskapliga artiklar inkluderades, fyra kvalitativa och fyra kvantitativa. Resultatet presenterades i tre kategorier; närvara som en naturlig del, relationer för öppen delaktighet och utmaningar att få vara delaktig som närstående med två till tre underliggande subkategorier. Resultatet visar att närstående vill vara delaktiga vid HLR, de ville ha information och få förklaringar om deras anhörig under HLR. Närstående ville vara nära sin anhörig för att kunna ta farväl, samt få stöd både från akutmottagningspersonal och från andra närstående.

Background: According to the ethical guidelines, family members of the patient should be allowed to be present during cardiopulmonary resuscitation (CPR). Nurses should be able to, besides performing CPR, decide if family presence is appropriate, support and explain the course of events to the family. Aim: The aim of this study was to illuminate nurses' experiences of family presence during resuscitation. Method: A literature study has been made of 11 qualitative studies, where differences and similarities were analysed. The studies were published between the years 2000 – 2015. Result: Two main themes were identified and five subthemes. The main themes were: "The nurse's experience of their work situation" and "The nurse's experience of the circumstances that affects the nursing". The findings showed that the nurses experienced a dilemma when they needed to decide if family presence was appropriate. The nurses experienced that a bond could be created with the families through the role of support person. They experienced that the family members could participate in the care but they could also be a distraction and a source of stress. Conclusion: Clear local guidelines would facilitate the decision if family presence is appropriate. A support person for the family would also facilitate the family's presence. More education and experience in this subject helps nurses overcome fears of difficulties often associated with family presence.

Bakgrund Sjukvårdspersonal får dagligen handskas med etiska överväganden och beslut. Ställningstagandet om när livsuppehållande behandling ska fortsätta eller avslutas är ett komplext beslut som kräver flera överväganden. Läkaren har det fulla ansvaret vid ställningstagandet om att avsluta livsuppehållande behandling. Sjuksköterskan besitter ofta viktig kunskap och kännedom om patientens behov, vilket kan bidra till beslutsprocessen med betydelsefull information. Syfte Syftet med litteraturstudien var att belysa sjuksköterskans upplevelse av delaktighet och kommunikation gällande det etiska ställningstagandet om att avsluta eller avstå från patientens livsuppehållande behandling. Metod Beskrivande litteraturöversikt av tio kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat Analysen resulterade i två teman; delaktighet och kunskapsbrist. Resultatet visade att sjuksköterskor ansåg sitt deltagande i ställningstagandet om att bibehålla eller avsluta livsuppehållande behandling som bristande. Sjuksköterskan upplevde att samarbetet med läkaren i beslutsprocessen inte fungerade och kände ofta en frustration över att inte bli tillräckligt lyssnad på. Ytterligare hinder för sjuksköterskans delaktighet i beslutsprocessen framkom av sjuksköterskors kunskapsbrist gällande lagar, riktlinjer och etik samt bristande arbetserfarenhet och självförtroende.  Slutsats Sjuksköterskans delaktighet i vårdteamet kring ställningstagandet om att bibehålla eller avsluta livsuppehållande behandling är bristfälligt. Ytterligare belyser studien sjuksköterskans behov av ökad kunskap inom lagar, riktlinjer och etik. / Background Healthcare professionals deal with ethical considerations and standpoints on a daily basis. Decision-making about when life-sustaining treatment should be continued or terminated is a complex position that requires several considerations. The doctor has the full responsibility regarding the standpoint to discontinue life sustaining treatment. The nurse often possesses important knowledge and understandings of the patient´s needs, which can provide important information in the decision making. Aim The aim of the study was to illustrate nurse´s experience of participation and communication regarding the ethical decision-making to terminate or refrain from patients life-sustaining treatment. Method Descriptive litterature review of ten qualitative research articles. Results The study resulted in two themes; participation and lack of knowledge. The results show that nurses considered their participation in the stance of maintaining or sustaining treatment as inadequate. The nurses felt that the cooperation with the physician in the decision-making did not work and felt a frustration related to not being listened to. Additional barriers to nurse’s participation in the decision-making appeared by nurse’s lack of knowledge regarding laws, guidelines and nursing ethics, as well as lack of work experience and confidence. Conclusion The nurse’s participation in the caring team about the stance of maintaining or sustaining life support care is inadequate. The study also highlight the nurses need for increased knowledge of laws, guidelines and ethics. / <p>Röda Korsets sjuksköterskeförening stipendium 2017</p>

Det råder delade meningar angående närståendes närvaro under hjärt-lungräddning på sjukhus. Trots internationella riktlinjer från Emergency Nursing Association som säger att närstående bör erbjudas möjlighet att närvara under hjärt- lungräddning så följs ej dessa generellt på sjukhusen. Syftet: Var att beskriva närståendes upplevelser att närvara under hjärt-lungräddning på sjukhus. Metod: En litteraturstudie har gjorts där 13 vetenskapliga artiklar har granskats. Resultat: Närstående ville ha en valmöjlighet om de skulle närvara eller ej. De flesta närstående var nöjda med sitt beslut att närvara och skulle göra det igen trots att situationen upplevdes som svår. Närstående kände samhörighet med patienten och upplevde att de hanterade situationen bättre om de fick kontinuerlig information om händelseförloppet samt hade en stödperson vid sin sida. Sorgen underlättades då de delat den sista stunden med sin närstående. Slutsats: Närståendes närvaro under hjärt-lungräddning är fortfarande ett relativt outforskat område. Valmöjligheten att närvara är viktig, likaså kontinuerlig information och att ha en stödperson hos sig under hjärt-lungräddningen anses väsentligt. Närstående som varit närvarande under hjärt- lungräddning uppvisar lägre tendens till negativa psykologiska effekter och upplever även att sorgeprocessen underlättas. / A difference of opinion exists regarding the issue of relatives being present during cardiopulmonary resuscitation in hospital. Despite international guidelines from the Emergency Nursing Association stating that relatives should be offered the opportunity to be present during cardiopulmonary resuscitation, this is generally not the case. The aim: of this study was to describe relatives' experiences of being present during cardiopulmonary resuscitation in hospital. Method: A literature review in which 13 scientific papers have been reviewed. Results: Relatives preferred to be given the option to attend the cardiopulmonary resuscitation or not. Most relatives were satisfied with their decision to attend and would do it again even though the situation was perceived as difficult. Relatives experienced an emotional connection with the patient and felt that they handled the situation better if they were given continuous information on the events and had a support person at their side. Relatives also felt it easier to cope with the grieving process when they had shared their loved ones last moment. Conclusion: The attendance of relatives during cardiopulmonary resuscitation is still a relatively unexplored area. To be given the option to attend or not is important, as is continuous information during the resuscitation as well as a support person throughout the process. Relatives who were present during resuscitation showed lower tendency to experience negative psychological effects, and that the grieving process felt easier to go through.

Bakgrund: Ett barns sjukhusvistelse innebär mycket oro och stress för hela familjen. Forskning visar att långt ifrån all personal på intensivvårdsavdelningar idag ser föräldrar som en självklar del i barnets omvårdnad. Forskning tyder även på att föräldrar önskar närvara i barnets dagliga omvårdnad inkluderat akuta situationer såsom vid återupplivning. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors upplevelser av föräldrars närvaro vid återupplivning inom allmän och neonatal intensivvård. Metod: En kvalitativ studie med induktiv ansats genomfördes. Datainsamlingen utfördes med hjälp av metoden ostrukturerade fokusgruppsintervjuer. Tolv sjuksköterskor med grundutbildning och specialistutbildning inom barn samt intensivvård fördelades i tre grupper och intervjuades. Data analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom två kategorier som påverkar sjuksköterskors upplevelser vid återupplivning: vård av familjen samt organisation. Utifrån dessa två kategorier framträdde åtta subkategorier: att stödja föräldrar, att inge förtroende, att skydda föräldrar, att bemöta föräldrar i kris, att fokusera på barnet, arbetslivserfarenhet, teamarbete samt rutiner. Slutsats: Sjuksköterskors upplevelser av att föräldrar är närvarande vid återupplivning utmärktes av en stark önskan att kunna fokusera på barnet och samtidigt veta att föräldrarna blir omhändertagna. För att återupplivningen skall fungera optimalt krävs ett väl fungerande teamarbete med noggrant utarbetade riktlinjer och rutiner som efterföljs. Klinisk betydelse: Det vore betydelsefullt om sjuksköterskor dagligen planerade och tydliggjorde rollfördelningen i vårdteamet inför akuta situationer såsom vid återupplivning. Simulatorträning med docka kan vara en metod i att träna samarbetet i vårdteamet och att vara bättre förberedd vid akuta situationer såsom återupplivning. / Background: A child's hospital stay is very worrying and stressful for the whole family. Recent research shows that far from all Intensive Care Units regard parents as a natural part of the pediatric care. Research also indicates that parents want to be present in the daily care, including emergency situations such as resuscitation. Purpose: The purpose of this study was to explore nurses' experiences of parental presence during resuscitation. Method: A qualitative study was conducted. Data collection was performed using the method of unstructured focus group interviews. Twelve nurses with basic education and specialized education in pediatric and critical care were interviewed in three groups. Data were analyzed by a content analysis. Results: The result revealed two categories that affect nurses' experiences in resuscitation: care of the family and organization. Based on these two themes emerged eight sub categories: to support parents, to give confidence, to protect parents, to meet parents in crisis, focusing on the child, work experience, team work and routines. Conclusion: Nurses' experience of parental presence during resuscitation was characterized by a strong desire to focus on the child while knowing that the parents are cared for. For resuscitation to function optimally, an effective teamwork with well-trained procedures is required. Clinical significance: It would be important if nurses daily prepared and clarified the roles of the treatment team for emergency situations such as resuscitation. Simulator training with a doll can be a method for training the cooperation of the treatment team to be better prepared in emergency situations such as resuscitation.

Bakgrund: Hjärtstopp skördar årligen många liv. Goda kunskaper krävs för att identifiera hjärtstopp för att tidigt kunna inleda behandling. Sjuksköterskan behöver kärnkompetenser för att kunna identifiera problem och etiska dilemman genom ett personcentrarat förhållningssätt. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans uppfattning av vad som påverkar beslutsfattandet vid hjärtstopp prehospitalt.Metod: Studien utfördes som en allmän litteraturstudie där åtta vetenskapliga artiklar granskades och analyserades. Resultat: Tre kategorier framkom: Sjuksköterskans kompetens och erfarenhet, tillgänglig information samt emotionellt ansvar. Tidigare erfarenheter av att ha behandlat patienter med hjärtstopp innebär en bearbetning av känslor och åsikter, vilket framöver kan påverka beslutsfattandet och kliniska åtgärder. Fullständig information måste vara insamlat innan ett avgörande beslut fattas om återupplivningsförsöket ska fortgå eller avslutas. Sjuksköterskor upplevde att erfarenheter av sorg kunde vara fördelaktigt både i samtalet med närstående men också i beslutsfattandet. Konklusion: Kompetens och erfarenhet påverkar sjuksköterskornas beslutsfattande. Information kring patientens sjukdomsbild och den förväntade livskvalitén kan influera sjuksköterskans uppfattning om insjuknandet vilket kan vara avgörande för beslutet. / Background: Cardiac arrests kills many patients every year. Significant knowledge is required to identify cardiac arrests before being able to start early treatment. The nurse needs skills to be able to identify problems and ethical dilemmas trough a person-centered approach. Aim: The purpose was to describe the nurse's experiences of what influences decision-making in prehospital cardiac arrest. Method: The study was conducted as a general literature study where eight scientific articles were reviewed and analyzed. Results: Tree categories emerged: The nurse competence and experience, available information and emotional responsibility. Experience in treating cardiac arrest patients leads to the management of emotions and opinions that affects decision making and the quality of care. Complete information must be gathered before a decisive decision is made as to whether the resuscitation attempt should continue or be terminated. Nurses felt that experiences of grief could be beneficial both in the conversation with relatives but also in decision-making Conclusion: Competence and experience influence the nurses’ decision-making. Information about the patient's overall illness and the expected quality of life can influence the nurses’ perception of the illness, which can be vital for the decision.

Bakgrund: Det finns stora fördelar för både barn och föräldrar med vård hud-mot-hud. I akuta situationer har det länge varit norm med separation, trots en strävan efter nollseparation inom förlossnings- och eftervården.  Syfte: Att undersöka barnmorskors erfarenheter och tankar kring akut omhändertagande av nyfödda barn hud-mot-hud med modern inne på förlossningsrum.  Metod: Kvalitativ design. Semistrukturerade intervjuer med nio barnmorskor med erfarenhet av akut omhändertagande av nyfött barn hud-mot-hud med modern. Data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Innehållsanalysen resulterade i tre kategorier: en strävan att inte skilja mor och barn åt, omgivande faktorer samt individuella förutsättningar hos den enskilda barnmorskan. Barnmorskorna som intervjuades upplevde att arbetssättet med neopelare gav fördelar för både barn och föräldrar i form av möjlighet till nollseparation, hud-mot-hud och sen avnavling. För att kunna använda arbetssättet i en högre omfattning och med mer trygghet krävs mer träning. Arbetssättet upplevdes generellt ta mer plats jämfört med barnbord och krävde mer anpassning av barnmorskorna. Det upplevdes vara svårare att optimera barnets position vid ventilering. Vid mycket dåliga barn ansågs barnbordet nödvändigt.  Slutsats: Den generella uppfattningen var att arbetssättet med neopelaren var fördelaktigt och kunde utvecklas för användning i högre grad. Barnmorskorna hade en gemensam strävan efter nollseparation. Studiens resultat överensstämmer med tidigare forskning kring vinster med nollseparation och värdet av löpande utbildning för personal. Vidare forskning i ämnet kan ge ökad kunskap hos vårdpersonal vilket i framtiden kan hjälpa i arbetet med minskad separation. / Background: Both parent and infant enjoy many benefits from skin-to-skin care. The norm has previously been to separate the mother and infant in emergency situations, even though there is a consensus to strive for zero-separation during birth and postpartum care.  Aim: To explore midwives’ experiences about resuscitation of newborn infants skin-to-skin to the mother in the birthing room.   Method: A qualitative design. Semi structured interviews with nine midwives with experience of emergency care of newborn infants skin-to-skin. Data was analyzed with a qualitative content analysis.  Results: The content analysis resulted in three categories: a strive to not separate mother and infant, surrounding factors and individual prerequisites of the midwife. The midwives experienced benefits in the form of ability to practice zero separation, skin-to-skin and late cord clamping. More practice is needed to expand the use of the work procedure and sense of security. It was perceived as more space consuming and demanded adaptation. It was more difficult to optimize the infant’s position during ventilation. A separation was perceived as necessary when taking care of very sick infants.  Conclusion: The general comprehension was that the work procedure was beneficial and there was room for improvement. The midwives had a mutual strive for zero separation. The results of the study are consistent with earlier studies about the benefits of zero separation and continuous education for health workers. More studies on the topic can increase awareness among health workers, which in turn can help to reduce separation.