I årtionden – om inte århundraden – har människan nyttjat naturen efter bästa fantasi och förmåga. Jorden har dränerats på jakt efter mineraler och mark, och slaggprodukterna har slängts i drivor som i sin tur stoppat naturens normala flöde. År 2017 skedde ett lagligt initiativ för att stoppa denna fortgående kränkning av naturen; en flod fick juridiska rättigheter enligt lag. Beslutet fattades på Nya Zeeland till förmån för floden Whanganui. En dryg vecka senare omfattades de indiska floderna Ganges och Yamuna av samma juridiska rättigheter. Hur gestaltades rapporteringen om flodernas juridiska rättigheter i media? Syftet med denna uppsats är att problematisera denna gestaltning och utröna hur den – i likhet med annan journalistik – kan antas bidra till att etablera läsarens verklighetsbild, och i detta fall; hennes syn på naturen. För undersökningen tillämpas en kvalitativ kritisk diskursanalys på ett urval artiklar ur fem olika internationella medier. Med hjälp av det analysschema som applicerats på materialet ska olika gestaltningstendenser utrönas. Det teoretiska ramverket består av journalistisk etik (socialt ansvar och Levinas ansvarsmoral) samt gestaltningsteori.  De mest signifikanta vinklar som uppträdde i studiens resultat gjorde bruk av mänskliga öden-gestaltning, konfliktgestaltning samt ansvarsgestaltning. Trots att rapporteringen i sig består av ett nyanserat material, antar rapporteringen till syvende och sist en periodisk karaktär, vilken måste påstås avsmalna ämnet hellre än att bredda diskursen om naturens egenvärde.

En föräldraseparation kan för många barn upplevas som livsomvälvande eftersom det kan medföra en del förändringar, däribland boendesituationen. Det är vanligt att barn efter föräldrars separation antingen endast bor hos en förälder eller bor växelvis. Tidigare forskning har visat att barn som bor växelvis rapporterat bättre mått på hälsa och välmående än de som bor med ensamstående föräldrar. Studier har även påvisat en överrepresentation av barn med hög socioekonomisk status inom växelvisa boendearrangemang. Syftet med denna studie är därmed att undersöka förhållandet mellan socioekonomisk status och barns växelvisa boende samt analysera denna utveckling över tid. Utifrån tidigare forskning är antagandet i denna studie att barn med hög socioekonomisk status är mer sannolika att bo växelvis. Det antas även att utvecklingen av växelvisa boenden inte distribuerats jämnt över sociala skikt.   Studien använder Stockholmsenkätens datamaterial från nio olika mättillfällen. Urvalet består av elever i årskurs 9 i Stockholms län, som antingen bor med båda föräldrar, växelvis eller enkom hos en förälder. Det slutgiltiga urvalet omfattade 56 905 individer. Inledningsvis presenteras deskriptiv statistik över studiens centrala variabler. Med hjälp av deskriptiv statistik, logistiska regressionsmodeller och interaktionsanalyser prövas studiens hypoteser. Resultaten visade att det finns ett signifikant samband mellan växelvis boende och socioekonomisk status. Det är vanligare för barn födda i Sverige med medelutbildade och icke-arbetslösa föräldrar att bo växelvis. Vidare skiljer sig utvecklingen av växelvis boende åt utifrån studiens undersökta kategorier.

No description available.

No description available.