I Vem får plats? Om tjejers plats på öppen fritidsverksamhet utforskas varför tjejer besöker eller inte besöker öppen fritidsverksamhet i lika hög grad som killar. För att göra detta görs en fallstudie på två öppna fritidsverksamheter i Uppsala, med liknande verksamheter men där den ena besöks av en majoritet tjejer medan den andra nästan uteslutande har nyanlända killar som besökare. Enligt studiens resultat så är de viktigaste faktorerna för om tjejer känner sig välkomna på en fritidsgård kunskap om verksamheten, dess rykte, vad aktiviteterna på plats signalerar enligt rådande könsnormer, vilka möjligheter som finns att hänga med sina vänner samt vilket bemötandet  är och hur tryggheten upplevs. Dock så tas det också upp i uppsatsen att tjejer inte är en homogen grupp utan att även andra aspekter än deras kön påverkar om tjejer kommer till öppen fritidsverksamhet eller ej.

Syftet med studien är att försöka undersöka hur fyra nyanlända elever upplever sin skolsituation och vilka olika strategier de använder för sin språkinlärning och för att interagera med sin omgivning. Platsen för studien är famförallt fokuserad på den svenska öppna fritidsverksamheten. Mitt arbete bygger på kvalitativa intervjuer av fyra nyanlända elever i åldern 9-13, två flickor och två pojkar. Eleverna berättar om hur det är att befinna sig i en miljö där de inte förstår vad någon säger och där ingen förstår vad de menar. De beskriver sin rädsla, oro, nervositet och ensamhet men även sin nyfikenhet, glädje och positivitet. Eleverna berättar om hur de genom att titta, lyssna, prata, spela, leka och interagera med andra, utvecklar sitt språk och lär sig regler och koder i konkreta situationer och sammanhang.

Uppsatsen undersöker hur personer som jobbar med mobila fritidsgårdar i Sverige upplever den mobila fritidsgårdsverksamheten, dess användningsområden, styrkor och begränsningar. Ämnet saknar tidigare teorier och utgår därför ifrån ett induktivt förhållningssätt och använder grundad teori som forskningsdesign. Som metod har kvalitativa intervjuer med nio av tolv identifierade mobila fritidsgårdar spridda över hela Sverige genomförts. Studien visar att den mobila fritidsverksamheten fungerar som komplement till de fasta fritidsgårdarna genom att den mobila verksamheten är riktad till andra målgrupper. Detta är också den mobila fritidsgårdens främsta styrka. Den främsta begränsningen är verksamhetens brist på kontinuitet vilket försvårar för fritidsledare att bygga relationer med de unga. Uppsatsen bekräftar även att den mobila fritidsverksamheten, precis som andra typer av mobil service, har svårt att nå målgrupper i glesbebyggda områden.

Young people cannot, due to their age, possess a full citizenship. But through their education, they are future citizens under development and have rights such as participation and influence in matters that affect their lives. Historically, women have been excluded from citizenship. Young girls today are thus in a complex situation where their sex and age can affect their citizenship. The aim is therefore to provide further understanding of how experiences of participation and influence are interpreted by girls between the ages of 13 – 17 within youth recreation centers in Växjö municipality, as part of the development of a future citizenship. It also intends to examine what influences the girl’s interpretations of participation and influence. The theoretical outset starts with Marshall and Bottomore’s theory of citizenship but mainly focuses on Listers four building blocks for children and young people's citizenship as well as gender and power. The study is based on twelve semi-structured interviews with girls who visits different youth recreation centers. The outcome shows that the girls have experience of participation and influence because they feel included. They view age and lack of knowledge as possible risks of not getting the opportunity for participation and influence. Personal qualities such as responsibility alongside with the social environment’s acceptance creates the conditions and opportunities to participation and influence. One conclusion is that; affiliation, inclusion, interaction with the social environment, individual characteristics and social relationships to friends and youth recreation leaders can influence the girl’s interpretations of participation and influence. The main conclusion is that opportunities to exercise participation and influence is seen as a process of becoming a future citizen.

This essay examines what a meaningful leisure-time could mean, in relation to pupils’ participation and learning. I have investigated the wording of the statement which says that children should be giving a meaningful leisure time, progress and learning. Is this possible, or does this statement contradict itself? What does a meaningful leisure-time really mean, and to whom? To examine this, I will describe two situations that occurred at my work place, a leisure-time centre for 10-13 -year-old children. The first story will describe a situation that I find relatively well working as a democratic process where some children want to organise a war activity for the other children, and I contemplate if that could be considered a meaningful leisure-time? In the second story, I describe a kind of chaotic situation, where a group of children are preparing an activity for other children. Time is hereof the essence and I contemplate if the children are having a meaningful time and if the situation spurs their progress in this stressful situation. I start with examining the two stories out of different perspectives: how to understand what meaningfulness is, the importance of coherency to experience purpose and how leisure-time has been interpreted over the years with regards to society and education. Further, I examine in what way student participation and democracy relate to both of my stories. I would also like to understand how and where learning is applicable in my stories. Therefore, I have chosen to also examine how the interaction between myself and the children contribute to their progress. Finally, I try to get a bigger picture on where the three aspects, meaningful leisure-time, progress and learning come together to create a wider perspective, that gives me a greater understanding for the mission of the leisure- time centre and for my occupation. / Denna vetenskapliga essä handlar om vad meningsfull fritid kan innebära i förhållande till elevinflytande och lärande. Jag har tagit fasta på formuleringen att barnen ska erbjudas en meningsfull fritid, utveckling och lärande, och funderar över om det finns en motsättning mellan dessa begrepp. Vad menas med meningsfull fritid, och för vem? För att undersöka detta utgår jag från två situationer som jag varit med om på min arbetsplats, en öppen fritidsverksamhet där barn mellan 10 och 13 år tillbringar sin fria tid mellan skolans slut och hemmet. Den ena berättelsen beskriver en relativt väl fungerade demokratisk arbetsprocess där några barn vill planera en krigslek för de andra barnen, och jag funderar över om det kan räknas som meningsfullt?  I den andra berättelsen kommer vi in i en kaosliknande situation, med en tidspress som stressfaktor, och jag funderar över om barnen upplever det meningsfullt och utvecklande att förbereda en aktivitet åt andra barn. Jag undersöker först mina berättelser utifrån hur jag kan förstå vad meningsfullhet är, vilken betydelse känslan av sammanhang kan ha för upplevelsen av mening och även hur begreppet fritid har tolkats genom åren i förhållande till samhälle och skola. Därefter undersöker jag på vilket sätt elevinflytande och demokrati förhåller sig till mina berättelser. Jag vill även förstå hur lärande kommer in i mina båda berättelser och undersöker därför hur samspelet mellan mig och barnen bidrar till deras utveckling. Slutligen försöker jag se en större bild där de tre övergripande begreppen, meningsfull fritid, utveckling och lärande, förenas för att få ett bredare perspektiv och en bättre förståelse för vad verksamhetens och mitt uppdrag innebär.

Gängkriminalitet är ett allt mer uppmärksammat fenomen i samhället och denna kvalitativa studie syftar till att undersöka hur samhällsaktörerna socialtjänst, polis och fritidsverksamhet förstår och tolkar sitt arbete med unga kvinnor i gängkriminalitet utifrån de villkor som finns i arbetet. Detta besvaras genom att studera vilken roll och ansvar de yrkesverksamma ser sig ha i arbetet, vad de ser för utmaningar och hinder samt om arbetet med unga kvinnor respektive män i gäng skiljer sig åt. Till studien har semistrukturerade intervjuer genomförts, både individuellt och i grupp, med totalt nio respondenter. Materialet har analyserats och tolkats utifrån en innehållsanalys med den tidigare forskningen och teorianknytning som verktyg. Genom analysen har olika teman kunnat urskiljas, vilka är; defintion av gäng och unga kvinnor, roll och ansvar, utmaningar och hinder samt könsskillnader. Resultatet visar på svårigheten att endast tala om de unga kvinnorna utan att nämna det generella perspektivet. Samhällsaktörerna upplever att de har en viktig roll och ett ansvar i arbetet där identifiering, samverkan och kvinnornas psykiska ohälsa är utmärkande. De utmaningar och hinder som de främst såg var att veta vad ett gäng är och förstå kvinnornas roll, att arbeta motiverande samt att förhålla sig till sekretesslagen som sågs hindra samverkan. Slutligen visade resultatet på att de upplevde att deras arbete skiljer sig gällande kvinnor och män i gäng. Vi vill med denna studie visa på de unga kvinnornas betydande roll för gängens förekomst och att svenska samhällsaktörer upplever att de saknar kunskap i sitt arbete med de unga kvinnorna i gäng, men även gäng på ett generellt plan. Vi ser därmed att det är av vikt att mer forskning bedrivs inom ämnet där könsskillnader tas i beaktning då studien pekar på en förändring i samhället som tyder på att det behövs en ny diskussion gällande gäng med ett större fokus på unga kvinnor.