År 2009 kom en ändring av strandskyddslagen, där bland annat 7 kap. 14 § miljöbalken(MB) fick en ny formulering. Den nya lydelsen innebar en skärpning av kravet för att få utvidga strandskyddet. I samband med lagändringen gav regeringen i uppgift till Länsstyrelsen att utföra en översyn av de utvidgade strandskydden i Sverige och ta nya beslut i de fall som behövdes. Länsstyrelsen fick fram till 31 december 2014 på sig att genomföra översynsarbetet. Eftersom arbetet nyligen är avslutad, finns ännu ingen sammanställning av resultatet på nationell nivå. Naturvårdsverket rekommenderar i sin handbok "Utvidgat strandskydd – en vägledning till underlag och beslut" att Länsstyrelserna tar hjälp av kommunerna vid översynsarbetet. Handboken är dock frivillig för Länsstyrelserna att följa och de kan ha använt sig av olika arbetssätt under översynsarbetet. Studien syftar till att kartlägga hur det utvidgade strandskyddet i Sverige har förändratsunder tiden för översynen, samt kartlägga vad kommunerna anser om Länsstyrelsernasarbete med översynen av det utvidgade strandskyddet. De frågeställningar som besvaras i studien är: • Hur har det utvidgade strandskyddet i Sverige förändrats efter Länsstyrelsens översyn?- Hur skiljer sig förändringarna åt i olika delar av Sverige? • Hur ser kommunerna på det utförda arbetet och dess resultat? En kvantitativ metod har använts, där arealer för utvidgat strandskydd har bearbetats för kartläggningen samt en enkät skickats ut för att besvaras av kommunerna. Resultatet av studien visar att det utvidgade strandskyddet i Sverige över lag har minskat. För enstaka län har en ökning, eller ingen förändring av strandskyddsarealen skett. För hela strandskyddet, det vill säga strandskyddet på land och i vatten sammanräknat, har totalt sett en minskning av arealen skett i 13 län. För två län gäller en ökning och för ett län ingen förändring. Resterande fem län har inte rapporterat in resultatet av översynen och ingår därför inte i kartläggningen. Trots minskningen av arealerna har omkring hälften av Länsstyrelserna beslutat om nya områden för utvidgat strandskydd. Enkätundersökningen visade på blandat resultat. Av 290 kommuner valde 179 att besvara enkäten. Av de svarande var majoriteten, ungefär två tredjedelar nöjda med Länsstyrelsens samarbete, medan ungefär en tredjedel av kommunerna inte var nöjda. / In 2009, an amendment was added to the Shore Act, which included a new formulation for14 § Environmental Code in chapter 7. This reformulation meant a tightening of the requirements to obtain expanded shore protection. In connection with the amendment, the Swedish government tasked the county governments to conduct a review, which would involve extended shore protection in Sweden and take new decisions regarding the shore protection in the cases that where needed. The county governments were given until December 31 2014 to conduct and implement this review process. Since the review recently has been completed, there is yet no compilation of the results. In their manual, "Utvidgat strandskydd – en vägledning till underlag och beslut", the Environmental Protection Agency recommends that each individual county government collaborates with the town governments for further help during the review process. The manual for this process is optional for the county governments to follow; therefore, the county governments may have conducted the review process in various ways. This study aims to identify how the expanded shore protection in Sweden has changed during the time of the review. Furthermore, it identifies the opinions of the town municipalities regarding the county governments review. The issues addressed in the study include: • Based on the Swedish county governments’ review, how has the expansion of shore protection changed?- How do the changes show in the different parts of Sweden? • What is the town governments’ opinion about the changes and results? Within this study a quantitative method was used. Areas for expanding the shore protection were processed for the survey and a questionnaire was developed and sent to town governments to be answered. In general, the results of the study concluded that the expanded shore protection in Sweden overall has declined. Whereas some counties experienced an increase, others have shown no change at all. The shore protection study,which includes the protection on land and in water, demonstrated a reduction of acreage in 13 counties. Two counties reported an increase in acreage, and one county reported no change. The remaining five counties have not reported the results of their review and therefore were not included in the survey. Despite reduction in area, approximately fifty percent of the participating county governments decided on new areas for extending their shoreline. The survey has showed mixed results. Sweden consists of 290 town governments, and 179 chose to answer the questionnaire. About two-thirds of the respondents were satisfied with the cooperation of the county governments, and about one-third was not satisfied.

Beskattningen av kapitalvinster med anledning av generationsskiften omfattas ofta av de särskilda fåmansbeskattningsreglerna i 56-57 kap. inkomstskattelagen (1999:1229, IL). Reglerna har utformats med anledning av att det svenska duala skattesystemet, i vilket progressiv beskattning sker i inkomstslaget tjänst och proportionell beskattning sker i inkomstslaget kapital, medfört ett intresse för skattskyldiga att omvandla arbetsinkomster till kapitalinkomster. Denna risk har ansetts särskilt stor i närståendeförhållanden, varför särskilda begränsningar har införts avseende beskattningen av kapitalvinster vid generationsskiften. Begränsningarna innebär svårigheter vid generationsskiften att uppfylla de villkor enligt 57 kap. IL som medger att beskattning får ske enligt de vanliga kapitalvinstbeskattningsreglerna i IL. I juni 2016 meddelade Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) dom i mål 6600-15 (Målet), vari frågan hade ställts huruvida en kapitalvinst med anledning av ett generationsskifte skulle beskattas enligt de särskilda fåmansbeskattningsreglerna. HFD ansåg att villkoren i 57 kap. IL var uppfyllda för att kapitalvinsten skulle beskattas enligt de vanliga kapitalinkomstreglerna, men att förfarandet stred mot lagstiftningens syfte enligt 2 § lagen (1995:575) mot skatteflykt (SkflL). Syftet med framställningen är därför att analysera hur beskattningsreglerna av kapitalvinst med anledning av ett generationsskifte skulle tolkas i anledning av Målet. För att uppnå syftet används en traditionell juridisk metod, enligt vilken innehållet i gällande rätt analyseras och hänsyn därvid tas till rättskällehierarkin. Utifrån analysen är slutsatsen att fåmansbeskattningen innehåller en avsiktlig olikbehandling av beskattningen av andelsöverlåtelser mellan närstående i jämförelse med andelsöverlåtelser mellan externa förvärvare. Denna olikbehandling kan dock inte enligt lagregelns ordalydelse tillämpas på situationer när överlåtaren indirekt äger andelarna. Trots det har HFD i anledning av utgången i Målet utvidgat denna olikbehandling till att även omfatta en sådan situation genom tillämpning av 2 § SkflL, vilket medfört svårigheter för de skattskyldiga att förutse konsekvenser av sina förfaranden. Tillämpningen av 2 § SkflL har dock inte skett i enlighet med de principer som fastställts i tidigare rättspraxis i ämnet. För att räta ut dessa oklarheter bör lagstiftaren utforma regler som på ett mer ändamålsenligt sätt överensstämmer med dess syfte. Detta görs i viss mån i den nya 3:12-utredningen, i vilken den olikbehandling som föreligger vid beskattningen av generationsskiften till skillnad mot ägarskiften mellan externa förvärvare dessutom föreslås utjämnas.