Denna uppsats handlar om polismyndigheten och socialtjänstens samverkan i samband med ungdomsbrottslighet. Myndigheternas arbete är viktigt eftersom ungdomarna är framtiden och kan få stora samhällsekonomiska kostnader om dessa hamnar på villovägar. Myndigheternas insatser för de unga kan därför vara viktiga investeringar inför framtiden. Uppsatsen syftar därför till att identifiera framgångsfaktorer och utmaningar i myndigheternas samverkan med hjälp av kvalitativ metod genom semistrukturerade intervjuer med informanter som dagligen arbetar med ungdomsbrottslighet. Frågeställningarna är därför vilka framgångsfaktorer som finns i samverkansarbetet mellan myndigheterna. Men också hur samverkan kan organiseras för framgång i arbetet. Även utmaningar och eventuella dilemman som kan uppstå kommer också kort beröras.                       Michael Lipsky har i sin litteratur presenterat och beskrivit gräsrotsbyråkratens arbete och vilka utmaningar denne kan ställas inför. Gräsrotsbyråkrat och andra centrala begrepp har därför beskrivits som teori i uppsatsen där kopplingar gjorts till informanternas upplevelser. Informanterna berättade sammanfattningsvis att samverkansarbetet gynnas av att personal har en form av relation till varandra vilket gör det lättare till att ta kontakt med varandra. Det är också viktigt att det finns kontaktvägar till de aktuella myndigheterna så det kan ske på ett enkelt och effektivt sätt. I vissa delar har personal från de aktuella myndigheterna samlokaliserats vilket innebär att de har en närhet till varandra. Det bidrar till goda relationer och att arbetet kan ske på ett effektivt sätt då de kan berika varandra. I vissa fall kan sekretesslagstiftningen vara en utmaning, medan i andra fall inte är detta eftersom arbetet kan organiseras på att den enskilde lämnat samtycke.

No description available.

Ungdomsbrottslighet är ett utbrett problem i Sverige och tendenser till involvering i kriminella aktiviteter går att urskilja redan i ung ålder. Det här ger skolans verksamhet en specifik roll i identifieringsarbetet av dessa ungdomar. Syftet med denna studie är av denna anledning att analysera hur verksamma studie- och yrkesvägledare arbetar med ungdomar som visar tendenser för kriminellt agerande. Med hjälp av semistrukturerade intervjuer med studie- och yrkesvägledare, och följande frågeställningar har besvarats: “Hur identifierar studie- och yrkesvägledare ungdomar som visar tendens att hamna i gängkriminalitet?” och "På vilket sätt arbetar studie- och yrkesvägledare med (snäv och vid) vägledning gentemot dessa ungdomar?”. För att analysera resultatet har huvudsakligen Scheffs relationistiska teori använts och denna har kompletterats med begreppet self-efficacy. Resultatet visar att respondenterna anser att den viktigaste faktorn när det gäller att arbeta med denna ungdomsgrupp är att fokusera på att bygga och bevara trygga och förtroendefulla relationer. Identifieringsarbetet av ungdomars kriminella tendenser är stor del av studie- ochyrkesvägledarnas tillvägagångssätt att uppmärksamma socialt avvikande beteende. Slutsatsen är att ett relations- och förtroendeskapande förhållningssätt är särskilt fördelaktigt i arbetet med elever som visar tendenser för att ingå i kriminella aktiviteter. Särskilt fokus riktas även till att arbeta med att stärka den individuella självtilltron (self-efficacy).

Förebyggande insatser mot ungdomsbrottslighet är av största vikt i samhället för att skapa en säker miljö för ungdomar att växa upp i. Ett framgångsrikt och förebyggande arbete handlar om olika insatser där flertal aktörer samspelar. En av samhällets viktigaste aktörer är skolan och därmed elevhälsan som kan påverka ungdomarna i positiv riktning genom att erbjuda stöd och vägledning i ett tidigt skede av livet. Syftet med denna studie är att undersöka hur studie- och yrkesvägledare i grundskolan arbetar för att förebygga brott. Genom att intervjua utbildade studie- och yrkesvägledare har jag undersökt vilka roller och arbetssätt de har i en kontext av att arbeta förebyggande mot ungdomsbrottslighet samt hur kan samverkan mellan studie- och yrkesvägledare och elevhälsan främja förebyggande arbetet. Därutöver har jag tagit reda på vilka väglednings-modeller som används för att uppnå detta. Jag har använt en kvalitativ metod för att analysera det empiriska materialet utifrån de teoretiska utgångspunkterna SCCT och begreppet self-efficacy. Resultatet visar att studie- och yrkesvägledare arbetar förebyggande genom att skapa goda relationer och trygghet hos eleverna, och genom att inkludera alla elever i en gemenskap och skapa en god skolmiljö. Här blir också samverkan med andra aktörer tydligt, det vill säga “hela skolans ansvar”. De bidrar också till elevhälsan genom att vara en del av ett nätverk kring elever som behöver extra stöd och genom att få en helhetsbild av eleverna för att kunna ge rätt stöd till varje enskild elev. Sammanfattningsvis betonas att studie- och yrkesvägledare har en viktig roll i elevers utveckling och att samarbete mellan olika yrkesgrupper är avgörande för att identifiera elever i riskzonen för brottslighet. Genom att använda normkritisk metodik, aktivt lyssnande och fokus på elevens självförmåga kan studie- och yrkesvägledares arbete bidra till att förebygga brottslighet bland unga elever. Vidare forskning föreslås för att undersöka och jämföra olika modeller och praxis för organisering av elevhälsan, inklusive studie- och yrkesvägledarens roll, för att identifiera framgångsfaktorer och utmaningar och eventuellt bidra till en mer enhetlig praxis och styrdokument på nationell nivå.Nyckelord: Studie- och yrkesvägledare, ungdomsbrottslighet, samverk

Youth crime is a subject widely discussed in media as well as in the academic field of criminology. One of the topics within the research field of youth crime discusses how to effectively help young people leave a criminal lifestyle behind. It is within this topic that the focus of this essay lies. This qualitative study examines a community based program in the Swedish city of Malmö called Nya Vägvalet (The New Choice of Path, own translation), which works with juvenile delinquents and the issues that surround the youths lifestyle. The aim of the essay is to explore the foundations and methodology of the program, how the methods of the program are put into practice and how these methods compare to what current research findings claim to be effective factors in successful interventions. The empirical data is based on interviews with the two counselors who work with the youth and two young men who have undergone the program. The empirical data also consists of current and historical research findings and literature on the subject. The general conclusion is that the methodology used is in tune with what current research appears to define as successful intervention factors. There are, however, some aspects of the methods used that may not correspond with research findings. These aspects primarily have to do with the implementation of manual-based programs that are used. In summary the work that is carried out at “Nya vägvalet” is, with few exceptions, greatly supported by both theoretical and practical findings in the literature reviewed as well as, and maybe most importantly, by the two young men who were interviewed.

Ungdomar begår brott och de utsätts för brott. De brott som begås av ungdomar har en viss tendens att drabba andra ungdomar. Finns det ett sambandmellan delaktighet i brott och utsatthet för brott? Vilken betydelse har livsstilen för detta eventuella samband? Hur mycket påverkas ungdomarnas delaktighet i brott och utsatthet för brott av deras livsstil? Vad ungdomar gör på sin fritid, var de är och vem de umgås med avgör vilken typ av miljöer de kommer att utsättas för. Denna undersökning belyser om ungdomars livsstil har en relation till derasdelaktighet i brott och deras utsatthet för brott eftersom vi antar att livsstilen är det som för dessa ungdomar samman. Begår ungdomarna först brott och sedan blir de utsatta för brott eller utsätts de först för brott och sedan begår brott? Vad kommerförst? Denna studie visar ett starkt positivt samband mellan delaktighet i brott och utsatthet för brott när hänsyn tas till andra relevanta variabler.

Nyrekrytering av unga till gängkriminalitet anses vara ett problem i Sverige, men inte minst i dagens Malmö tydliggör polisen. Tidigare internationella studier har gett förklaringar på riskfaktorer dels på individ- men också på social nivå. Dessutom har det redogjorts för orsaker till att nyrekrytering av unga förekommer. Med tidigare forskning inom ämnet har det även fastslagits vilka arbetsmetoder som används för att förebygga nyrekrytering av unga till gängkriminalitet, både nationellt och internationellt. Det har också redogjorts för hur tidigare forskare undersökt kring ungas rekrytering in i gängkriminalitet. Den aktuella studien ämnar att undersöka arbetsmetoder som utvalda aktörer använder sig av idag för att motverka nyrekrytering och vilka karakteristiska drag som återkommer inom det brottsförebyggande arbetet i Malmö. Syftet innefattar även att undersöka vilka utmaningar som utvalda aktörer upplever med dagens arbetsmetoder inom de olika verksamheterna och myndigheterna. Syftet uppfylldes genom ett antal semistrukturerade intervjuer med utvalda aktörer i Malmö stad. De semistrukturerade intervjuerna analyserades sedan tematiskt. Resultatet visade att de utvalda aktörerna använder sig av skilda arbetsmetoder som samtliga bidrar med olika perspektiv på det brottsförebyggande arbetet, samtidigt som flera av aktörernas verksamheter och myndigheter bedriver samverkan med varandra. Arbetsmetoderna innefattar bland annat synlig närvaro, behandling, orosanmälningar, brottsförebyggande strategier och analysarbete. Karakteristiska drag som är vanligt förekommande inom arbetet är bristande konsekvenstänk hos ungdomarna, bristande gränssättning hemifrån och en icke-fungerande skolgång. De utvalda aktörerna upplevde ett antal utmaningar med det brottsförebyggande arbetet mot nyrekrytering. De upplevda utmaningarna kretsade kring behovet av fler resurser, tydligare riktlinjer och bristen på vuxennärvaro i skolan.

Studiens syfte är att genom en kvalitativ intervjustudie undersöka vilka möjligheter och hinder som finns i socialtjänstens samverkan med polisen kring ungdomar som befinner sig i kriminalitet. Studien riktar in sig på hur samverkan beskrivs av intervjupersonerna, vilka möjligheter och hinder som finns samt på vilka sätt samverkan mellan aktörerna kan utvecklas och förbättras. Empirin har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med tre respondenter från vardera instans. Den insamlade empirin har sedan tolkats och analyserats genom en tematisk analys och relevanta teman har tagits fram. Resultaten visar att det finns flertalet hinder i samverkan mellan socialtjänst och polis, sekretesslagstiftningen samt professionernas olika språkbruk, synsätt och arbetsmetoder är aspekter som beskrivs som hinder för samverkan. En möjlighet som lyfts är forum där sekretessen får brytas och aktörerna har möjlighet att samtala fritt kring de aktuella ungdomarna. Det framkommer således att samverkan är i behov av utveckling, intervjupersonerna lyfter att en gynnsam faktor för samverkan hade kunnat vara att verksamheterna är belägna på samma plats. En ytterligare gynnsam faktor hade kunnat vara att varje enskild aktör har tillräcklig kunskap och förståelse för den andres verksamhet. En utveckling av samverkan kan bidra till tidigare insatser, minskad ungdomsbrottslighet och en ökad trygghet i samhället.

Denna studie syftar till att analysera massmedias framställning av kriminella ungdomar samt med utgångspunkt i moralpanikperspektivet jämföra om skildringen kring kriminella ungdomar har förändrats över tid. Det empiriska materialet består av nyhetsartiklar från kvällstidningen Aftonbladet från två olika tidpunkter. Hälften av de artiklar som utgör studiens material är publicerade relaterat till den våldsvåg som uppstod i media i samband med gatuvåldet och Kungsträdgårdskravallerna på 1980- talet, och den andra hälften av artiklarna rör våldsvågen på 2020-talet som är kopplad till gängkriminaliteten och dess konflikter. Genom användning av en tematisk textanalys av materialet identifieras tre kännetecken med vilka man konstruerar moralpanik i media. Dessa tre kännetecken är överdrifter och förvrängningar, förutsägelser och symboliseringar. Resultat visar att alla tre kännetecken förekommer i medierapporteringen både på 1980-talet och på 2020-talet, men på vilket sätt de yttrar sig och hur frekvent de förekommer skiljer sig åt.

Ett skolmisslyckande kan bero på flera olika faktorer så som utanförskap och psykisk ohälsa. En konsekvens av skolmisslyckande är bland annat ungdomsbrottslighet där skolan är den främsta skyddsfaktorn för att motverka detta enligt forskning. Studiens syfte är att undersöka vilken roll studie- och yrkesvägledaren har i det förebyggande arbetet för att motverka skolmisslyckanden och öka förståelsen för studie- och yrkesvägledarens kompetens samt undersöka hur studie- och yrkesvägledaren arbetar med att vidga elevernas handlingshorisonter. Erfarenheter från åtta utbildade yrkesverksamma studie- och yrkesvägledare på gymnasiet har samlats in genom semistrukturerade intervjuer. En tematisk innehållsanalys visar att studie- och yrkesvägledarens uppdrag blir begränsat pågrund av tidsbrist och oförståelse för uppdraget och att relationsskapande är en av de viktigaste faktorerna att arbeta med för att motverka skolmisslyckanden. Studie- och yrkesvägledning är en process som behöver börjas i tid men för att det ska kunna ske, behöver skolledningen skapa sig en bild av vilka kompetenser en studie- och yrkesvägledare faktiskt har att tillgå. Om skolledningen får en förståelse för vad en studie- och yrkesvägledare kan bidra med, kan studie- och yrkesvägledning ge en positiv inverkan och därmed bidra med att motverka skolmisslyckanden och i förlängningen även motverka ungdomsbrottslighet.