The aim of this study was to create a bigger understanding for what it means when a profession change and how the workers perceive the changes themselves. All the empirical underpinning of work results and analysis parts has been obtained through interviews of social workers that are working with economical aid in various municipalities across Sweden. Creating a greater understanding of how they themselves have felt that their role and their work environment has changed compared from what it used to be earlier in their careers. This study was based on the two following questions:• Do social workers in social assistance experience that a change in their work has ocurred, if they have how would they describe the changes?• Does the interviewed experience an uncertainty in their field, and if they do what are the consequences of this this uncertainty?The study primarily shows that there has been a big change in economic assistance and that the people involved have both similar and completely unique experiences about what this change has meant for their work. According to the interviewed there exists a restlessness in their field, however the concern appears to affect different groups differently depending on how experienced the person in question is. Those with more experience seems to be most concerned about how their group is perceived, and what needs to be done in the future. While the more inexperienced group seems most concerned about the lack of resources and inadequate support.

Bakgrund: Fyrtiosex miljoner inducerade aborter, det vill säga graviditeter som avsiktligt avbryts, utförs i världen varje år. Flera olika fysiska samt psykiska konsekvenser kan uppstå hos den kvinna som genomgått en abort. Beroende på förutsättningar, process och bemötande ser verkan olika ut hos olika kvinnor. Det kan vara betydelsefullt för barnmorskor att ha kunskap kring detta för att vid behov kunna ge det stöd som behövs under hela abortprocessen. Syfte: Syftet med denna uppsats var att beskriva psykologiska reaktioner samt risk för psykisk ohälsa hos kvinnor till följd av legal abort som genomförts på grund av oönskad graviditet. Metod: Följande arbete är en litteraturöversikt där 15 vetenskapliga artiklar inkluderadats. Artikelsökningen genomfördes i databaserna PubMed, PsycINFO och CINAHL. Både kvalitativa och kvantitativa studier som kvalitetsgranskats ingår i studien. Resultat: Resultatet genererade tre teman; Positiva upplevelser av abort, Negativa upplevelser av abort samt Risk och riskfaktorer att utveckla psykisk ohälsa. Oavsett om kvinnan överlag hade positiva eller negativa känslor fann kvinnorna vanligen att beslutet var det rätta. Risken att utveckla psykisk ohälsa tycktes inte öka efter en inducerad abort. Slutsats: Kvinnor kan uppleva både positiva och negativa känslor efter att de genomgått en inducerad legal abort. Den mest förekommande känslan efter aborten var känslan av rätt beslut. Kvinnor tycks inte löpa någon större risk att utveckla psykisk ohälsa efter att de genomgått en abort.

Bakgrund: Globalt är bröstcancer är den vanligaste cancerform som drabbar kvinnor runt om i världen. En del av dessa kvinnor drabbas av avancerad bröstcancer som ofta medför att överlevnadstiden förkortas. Sjuksköterskan har ett stort ansvar att bedriva så god vård som möjligt och har många gånger en mycket betydande roll för att kvinnan ska känna sig delaktig och att vården ska formas utefter hennes subjektiva upplevelse och önskemål. Syfte: Att belysa kvinnors erfarenheter av att leva med avancerad bröstcancer. Metod: Litteraturöversikt baserad på kvalitativa artiklar. Datainsamlingen har skett via CINAHL och MEDLINE. Analysen gjordes utifrån Fribergs femstegsmodell. Resultat: Analysen resulterade i två kategorier: När livet förändras och En oklar framtid som skapades utifrån sex underkategorier. Resultatet baserades på 13 vetenskapliga artiklar som granskades för att säkerhetsställa den vetenskapliga kvaliteten. Slutsats: Kvinnor som drabbats av avancerad bröstcancer har många gemensamma upplevelser och erfarenheter. Betydelsen av stöd från anhöriga och sjukvården var därför viktigt för att kvinnorna skulle känna motivation och hopp och för att orka fortsätta kämpa.

Livmoderhalscancer drabbar cirka 450 kvinnor i Sverige varje år. Sjukdomen anses skamfull ochtabubelagd i vissa delar av världen, där kvinnor stigmatiseras och förnedras på grund av sinsjukdom. Att drabbas av en dödlig sjukdom kan ge upphov till många olika känslor, sompåverkar det psykiska och fysiska välbefinnandet negativt. Psykisk ohälsa ger ett lidande för dendrabbade och därmed en försämrad livskvalitet. Syftet med denna litteraturstudie var att beskrivakvinnors upplevelser av att leva med livmoderhalscancer. En litteratursökning genomfördes ochresulterade i 9 artiklar som analyserades med kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats.Resultatet visade att kvinnor upplevde rädslor och chock i samband med beskedet, hela deras livvändes upp och ner. För att orka kämpa i sjukdomen var stöd från familj och vänner en viktig del.Det framkom även att kvinnor upplevde bristfällig information om sjukdomen, både frånomgivningen och från sjukvården. Det är viktigt att som sjuksköterska ha kunskap omsjukdomen och hur den påverkar kvinnor både fysiskt och psykiskt, för att kunna ge individuelltanpassad information som motsvarar behoven och ger ett bra stöd till den drabbade.

Abstract A well-known problem in the social services is that the professional role as a social worker is comprised of stress and poor working environment. Research has examined these problems and have described by different models how psychosocial work factors can lead to sickness and stress related illness (Göransson, Lindfors, Ishäll, Nylén, Kylin, & Sverke, 2013). This study is going to present seven interviews from five social workers who work within child protection and two that previously worked within child protection from two different counties. In the study, we have chosen to focus on the field of child and family because it is one of the most stress related fields of social work (Tham & Meagher 2009). In summary, our results show that social workers are pleased with the collegial support and meaningfulness that entails. However, it appears to be a lack of participation in organizational issues and thereby reduced control. The high workload involves high standards, for both new recruits and experienced social workers in social services. The professional field has a need for increased financial resources, which would allow for higher salaries, more staff and a solid and developed induction training. The documentation should be streamlined to improve the psychosocial working environment of social workers and to create more space for client contact.

Syfte Syftet med denna studie var att undersöka hur lärare i ämnet idrott och hälsa arbetar med och bemöter elever som är i behov av särskilt stöd. Frågeställningar: Hur arbetar idrottslärare med elever behov av särskilt stöd i ämnet idrott och hälsa? Vilka dilemman kan uppstå vid undervisning av elever som är i behov av särskilt stöd? Metod Den metod som valts för att genomföra studien var att intervjua sex idrottslärare som jobbar på olika skolor. Intervjuerna genomfördes enskilt med varje lärare samt spelades in på telefon. Studiens frågeställningar är direkt kopplade till vad lärarna i idrott och hälsa anser och tänker kring de svårigheter som kan finnas i arbetet med elever som är i behov av särskilt stöd. Resultat Resultaten visar att idrottslärarna inte har förutsättningar att kunna organisera den bästa undervisningsformen för sina elever. Idrottslärarna uttrycker önskan att kunna ha special undervisning för elever med behov av särskilt stöd. Lärarna är medvetna om att det finns elever som behöver extra stöd och de försöker anpassa undervisningen efter alla de omständigheter som kan förekomma under undervisningens gång och början. Elever som är i behov av särskilt stöd har inte den nödvändiga förmågan att koncentrera sig. Slutsats Resultaten visar att det finns hinder och ett svagt intresse för barn med behov av särskilt stöd i ämnet idrott och hälsa. Rektorerna har det yttersta ansvaret att organisera och skapa de bästa möjligheterna för lärare och elever som är i behov av särskilt stöd.  Skolorna ska se till att forma en likvärdig skolform för alla barn, inklusive barn i behov av särskilt stöd. / Purpose The purpose of the study is to examine how teachers of physical education and health work deal with pupils who are in need of special support. Issues: • How do the teachers work with regard to special needs in physical education in their school? • What dilemmas may arise during the teaching of students with special needs? Method The method selected for the study was to conduct interviews with six teachers in physical education who work at different schools. The interviews were conducted individually with each teacher and were recorded on the phone. The study's issues were directly related to what teachers think about the difficulties that may arise with regard to pupils with special needs in physical education. Results The results indicate that the teachers do not have the conditions to organize the best form of education for their students. The teachers wished that they could have access to specialized education for students with special needs. The Teachers are aware that there are students who are in need of extra support. In spite of lack in adequate organization they try to adapt their teaching to any event that may occur during the teaching time and start. Students who are in need of special support do not have the ability to concentrate and the teaching environment does not affect them in a positive sense. Conclusion The results indicate that there are obstacles and little interest for children in need of special support in physical education. Principals have the ultimate responsibility to organize and create the best opportunities for teachers and students who need special support. Schools should ensure to form a similar type of schooling for all children, including for children in need of special support. / <p>Studiegång Idrott, fritidskultur och hälsa skolår 6-9. Ht 2014</p>

Barnmorskans  ämnesområde  är  sexuell  och  reproduktiv  hälsa  och  vilar  på  en humanistisk  värdegrund, arbetet  utförs  i  enlighet  med  vetenskap  och  beprövad erfarenhet. Stöd under förlossning är centralt för barnmorskans arbete men också för kvinnans upplevelse av förlossningen. Kontinuerligt stöd under förlossning ger många positiva effekter för den födande kvinnan. Det finns endast få studier som visar barnmorskors erfarenheter av att arbeta med kontinuerligt stöd, därav vårt intresse att fördjupa oss inom ämnet. Studiens syfte är att undersöka barnmorskors upplevelser av kontinuerligt stöd under förlossning. Studien baseras på intervjuer med induktiv ansats och kvalitativ innehållsanalys. Intervjuer med nio barnmorskor med erfarenhet av förlossningsvård, från södra Sverige utfördes, dessa transkriberades och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Tre huvudkategorier framkom i resultatet; Faktorer som påverkar möjligheten till kontinuerligt stöd, Kontinuerligt stöd genererar ett spektrum av känslor och Utvecklande men påfrestande med kontinuerligt stöd. Resultatet visar att barnmorskorna upplever att organisationen och arbetsbelastningen i hög utsträckning påverkar deras möjlighet till kontinuerligt stöd. Barnmorskans egen prioritering och vilja, kollegors inställning och samarbete beskrivs både som en möjlighet och en begränsning till kontinuerligt stöd. Barnmorskorna upplever ett spektrum av känslor i samband med kontinuerligt stöd. Dessa beskrivs som tillfredsställelse, professionalitet, yrkesstolthet men även känslor av otillräcklighet och frustration. Kontinuerligt stöd upplevs även som lärorikt, ansträngande och utmanande. Studiens resultat visar att barnmorskorna hade begränsade möjligheter att ge kontinuerligt stöd åt den födande kvinnan och hennes partner. Barnmorskorna försöker trots detta erbjuda kontinuerligt stöd då de har möjlighet.

Bakgrund: Barn kan sakna förståelse för hur diabetes typ-1 påverkar deras kroppar och de kan uppleva sin kropp som främmande. Personer som lever med diabetes bör ta ett stort ansvar över sin egenvård, men även hälso- och sjukvården har ett ansvar att ge personerna de rätta verktygen som de behöver. Sjuksköterskans roll är att ge stöd till patienter och undervisa dem med syftet att främja hälsa. Egenvård är en stor utmaning för barnen på grund av smärta och rädsla och barnen behöver därför stöd från vårdpersonalen när det gäller att lära sig att utföra egenvård.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att stödja barn till egenvård vid diabetes typ-1. Metod: Studien genomfördes som en empirisk intervjustudie i kvalitativt syfte med Graneheim och Lundmans beskrivning av en kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Resultatet av sjuksköterskornas erfarenheter av att stödja barn till egenvård mynnade ut i fyra kategorier: att anpassa undervisningen, att främja delaktighet, att underlätta till självständighet och att uppmuntra barnen. Resultatet visade att sjuksköterskorna skulle anpassa undervisningen utefter barnets ålder, mognadsgrad och utveckling. Sjuksköterskorna skulle främja delaktigheten genom att rikta sig till barnen och underlätta självständigheten genom att barnen själva fick göra de moment som sjukdomen kräver. Resultatet visade även att sjuksköterskorna skulle uppmuntra barnen när de hade klarat av ett moment och ge dem belöningar i form av presenter. Slutsats: För att stödja barn med diabetes typ-1 till egenvård bör sjuksköterskorna besitta olika förmågor, som att kunna anpassa undervisningen, var pedagogisk och uppmuntra barnen i olika situationer. Studiens resultat kan öka kunskapen om sjuksköterskors erfarenheter av att stödja barn till egenvård vid diabetes typ-1. Resultatet kan även öka medvetenheten och utgöra en grund för sjuksköterskors sätt att stödja barn till egenvård.     Nyckelord: Barn, diabetes typ-1, egenvård, sjuksköterska, stöd.

Åtgärdsprogram uppkom i och med att skolan blev mer mål- och resultatinriktad samt att kravet på dokumentation ökade. Åtgärdsprogram ska upprättas framförallt till de elever som, av olika orsaker, riskerar att inte nå skolans mål. Syftet med denna studie är att, utifrån lärares och specialpedagogers perspektiv, undersöka åtgärdsprogrammens effekter för skola, elever och skolpersonal. Centralt för studien är att ta reda vilka åtgärder som är effektiva, vilka effekter åtgärderna har, vilken betydelse åtgärdsprogrammen har för den pedagogiska verksamheten samt om det finns en skillnad mellan specialpedagogers och lärares perspektiv. Den tidigare forskningen som undersökts har främst berört vad som skiljer pedagogik mot specialpedagogik, vilken roll lärarens kunskap och kompetens har för åtgärdsprogrammens effekter, samt på vilket sätt effekterna av åtgärdsprogram och särskilt stöd har för elever. Den teori som används för att tolka och förstå det empiriska materialet är en ansats som skiljer mellan det relationella och kategoriska perspektivet inom specialpedagogiken. Studien har genomförts med hjälp av kvalitativa intervjuer med två lärare och två specialpedagoger. Resultatet visar att åtgärdsprogrammen både verkar ha positiva och negativa effekter för både elever, skolpersonal och skolverksamhet samt att det finns en kunskap bland lärare och specialpedagoger om vad som ska göras men inte alltid hur det ska gå till.

Background: Type 2 diabetes is one of the most common diseases in Sweden. Living with type 2 diabetes affects the person’s daily life and life situation. Treatment of type 2 diabetes consists of the patients making lifestyle changes and self-care. Nurses have expressed a need for knowledge regarding how to support and educate patients with type 2 diabetes, in their self-care. Aim: To describe adult’s experiences of living with type 2 diabetes. Method: A qualitative literature study with descriptive approach. Results: The analysis resulted in two themes. The themes were loss of control over daily life, regain stability and hope in life. The persons experienced lack of knowledge about their disease, furthermore, they felt anxiety and anger. The persons experienced that they had difficulties adjusting their diet. After a certain period of illness, the people accepted and managed the disease and got support both from their families and from health care professionals. Conclusion: The care and education that patients with diabetes type 2 are offered need to be more individualized. This can ensure and help the patients with type 2 diabetes perform adequate self-care by their own preconditions, to maintain health and well-being.