AbstraktInledning Det råder en omfattande hälsoproblematik idag och fysisk inaktivitet är en bidragande orsak. Stillasittandet har ökat i västvärlden och för att fånga även dessa individer erbjuder Tv-spelsmarknaden fysiskt aktiva spel. Handkontroll och stillasittande byts ut mot individens kroppsrörelser. Det finns till och med spel som räknar individens kaloriförbrukning under spelets gång.Syfte Syftet med studien är att se om det råder en signifikant skillnad gällande kaloriförbrukning mellan Your shape och indirekt kalorimetri samt hur Your shape förhåller sig mot Nintendo Wii boxing utifrån de fysiologiska variabler hjärtfrekvens och kaloriförbrukning.Metod En experimentell studiedesign genomfördes på 12 deltagare (7 kvinnor och 5 fem män med en medelvärdeskaraktärisering på 22.2 år, 67,9 kg, 171,3 cm och 23,0 BMI) med hjälp av indirekt kalorimetri i form av en portabel Oxycon Mobile Pro. VO2 och HF uppmättes under testet för att därefter räkna ut testpersonernas kaloriförbrukning. Spelkonsolen bestod av Microsoft xbox 360 med tillhörande kinect samt AVG-spelet Your shape. Av de fyra träningspassen som Your shape erbjuder valdes konditionsboxning ut till denna studie. Den statistiska beräkningen sattes till P = 0.05 och ett parat T-test genomfördes i SPSS.Resultat En signifikant skillnad existerade (P = 0.03) gällande kaloriförbrukning mellan Your shape och Oxycon Mobile Pro. Medelvärdet för testet gällande tid var 32 min och Your shape resulterade i ett medelvärdet på 139.7 kcal och Oxycon Mobile Pro 157.8. En skillnad på 12 %. Your shape underestimerar kaloriförbrukningen jämfört mot Oxycon Mobile Pro.Your shape redovisade högre resultat för både kcal/min och HF jämfört mot Nintendo Wii boxing.Slutsats Det finns en signifikant skillnad mellan Your shape och Oxycon Mobile Pro, nämligen en underskattning från Your shape med 12 %. Vilket ger en god uppskattning av kalorimätaren. Your shape är ett modernare AVG-spel jämfört mot Wii boxing men kräver liknande fysisk påfrestning.

Tidigare studier har visat att spänst och explosivitet är relevant för olika idrottsprestationer. Vidare finns det flertal studier inom plyometrisk träning som har påvisat förbättring av spänst i sprintgrenar. Dock har få studier gjort om plyometrisk träning för simmare. Detta finner vi uppseendeväckande då de studier som gjorts visat ha en positiv effekt och då framförallt i start och vändningar inom sporten simning.   Syftet med studien var att se om simmare ökar sin explosivitet i starten genom att utföra ett åtta veckors plyometriskt träningsprogram i samband med ordinarie träning. I studien använde vi oss av en testgrupp bestående av sju manliga och tre kvinnliga elitjuniorer från simklubben Laxen, Halmstad.   Testerna som gjordes var en repetition av max(1RM) på knäböj, long jump, squat jump och tiden mellan startfasen och glidfasen. Vi analyserade även data med hjälp av dataprogrammet Dartfish. Träningsprogrammet utfördes två gånger i veckan under åtta veckor då fokus låg på att öka spänst och explosivitet. Övningarna bestod av one leg bounding, track jump, counter movement jump med kast och vertikal hopp med medicinboll.   Förbättringarna var signifikanta i tre av fyra tester som utfördes. Medelvärde före studien på 1RM var 86.7 kilo (±16,8) och efter studien hade medelvärdet ökat till 95 kilo (±10,8). Resultatet visade en signifikant skillnad (p = 0,05). Medelvärde före studien på squat jump var 36,4 centimeter (±5,5) och efter studien hade medelvärdet ökat till 41,8 centimeter (±6,3). Resultatet visade en signifikant skillnad (p = 0,001). Medelvärde före studien på long jump var 2,42 meter (±22,5) och efter studien hade medelvärdet ökat till 2,64 meter (±23,3). Resultatet visade en signifikant skillnad (p = 0,001). Simstarten visade ingen signifikant skillnad däremot minskade testgruppen starttiden generellt med 9.2 procent. Medelvärde före studien var 5,05 sekunder (±0,74) och efter studien hade medelvärdet ökat till 4,77 sekunder (±0,42).  Det test som visade störst förändring var i squat jump som ökade med 20 procent.   Slutsatsen var att simmarna fick en ökad kraftutveckling i nedre extremiteter. Detta visades genom att det blev en signifikant skillnad i testerna 1RM, squat jump och long jump. Simmarna har även fått en ökad prestation i starten på 9,2 procent. Även om inte det blev en signifikant skillnad i starten är varje procentökning i elitsimning avgörande. / Previous studies on power have shown the relevance for athletic performance. Furthermore, there are several studies in plyometric training that demonstrate improvement in elasticity in sprint performance. However, few studies have been made on plyometric training for swimmers. We find it startling that no further studies have been made according to the positive effects that have been shown in swim performance.    The aim of this study was to investigate if the swimmer can increase in power output by performing plyometric training for eight weeks in link with regular exercise. In this study we used a test group of seven male and three female elite junior swimmers from Laxen, Halmstad.   The tests conducted were 1RM squat, long jump, squat jump and the time between start and slide phase. We analyzed data with Dartfish. The training program was carried out twice a week for eight weeks to increase power output. The exercises were one leg bounding, truck jump, countermovement jump with medicine ball and vertical jump with weight.   The improvements were significant in three of four tests. Mean pre-test of 1RM was 86.7 kg (± 16.8) and post-study had average increased to 95 kg (± 10.8). The results showed a significant difference (p = 0.05). Mean pre-test on the squat jump was 36.4 inches (± 5.5) and post-test had average increased to 41.8 cm (± 6.3). The results showed a significant difference (p = 0.001). Mean pre-test on the long jump was 2.42 meters (± 22.5) and post-test had average increased to 2.64 m (± 23.3). The results showed a significant difference (p = 0.001). The swim start showed no significant difference but the time was reduced by 9.2 percent. The greatest difference was in squat jump, which had an increase of 20 percent.   The conclusion was that the swimmers gained a greater force after the training period. The tests in 1RM, squat jump and long jump had a significant difference. The swimmers had an increase in performance at the start of 9,2 percent. Although it was not a significant difference in the start, each percent increase in elite swimming is important.

Bakgrund: Diabetes mellitus är en av de stora folksjukdomarna. Fysisk inaktivitet, olämplig kost och övervikt är de vanligaste riskfaktorerna. Kostförändring och fysik aktivitet kan sänka glukoshalten i blodet hos patienter med typ 2 diabetes . Sjuksköterskan har en viktig roll i motiveringen av personer med typ 2 diabetes till livsstilsförändringar. Syfte: Syftet är att beskriva hur sjuksköterskor kan öka motivationen hos patienter med diabetes typ 2 att ändra sin livsstil genom kost och motion. Metod: Studien är en beskrivande systematisk litteraturstudie. Resultat: Sjuksköterskans bemötande och rådgivning samt patientens utbildning hade stor betydelse för patientens motivering till livsstilförändring och utgjorde kategorier i studiens resultat. Patientens autonomi och delaktighet spelade en stor roll i motiveringen till livsstilförändring. Motiverande Intervjuer och tillräcklig information om diabetes ökade patientens kunskap och motivation. Lättgenomförliga förändringar, liksom stöd och uppmuntran från vårdpersonal och familj hade en avgörande effekt på motivationen hos patienten. Diabetesutbildning och motion i grupp kunde stärka patientens motivation att kontrollera sin diabetes. Genom lättanvändbar och konkret kostrådgivning kunde patienten se nyttan av att följa en hälsosam dietplan. Sjuksköterskans råd vid ökad fysisk aktivitet grundade sig på patientens fysiska hälsa och vilja till motion. Slutsats: Motivation är viktigt för att kunna göra livsstilförändringar. Patientens autonomi och deltagande i omvårdnadens målsättning krävs för att själv kunna ta ansvar för sin behandling och hälsa. Tillräcklig och god kunskap, information och rådgivning är grundförutsättningar för motivationen.

Sammanfattning Syftet med studien var att undersöka hur barn motiveras till fysisk aktivitet och hälsa i hem, skola och fritidsorganisation. Hur motiverar hem, skola och fritidsorganisation barn till livslång fysisk aktivitet och hälsa? Hur ser föräldrar, lärare och tränare på relationen fysisk aktivitet och hälsa? Hur viktigt är det enligt vuxna att föregå med gott exempel för att barn ska lära sig hälso- och motionsvanor? Hur upplever föräldrar, lärare och tränare motivation genom belöning? Jag valde att arbeta efter en kvalitativ metod i form av intervjuer. Jag har totalt intervjuat 18 informanter, fem grundskolelärare i idrott och hälsa, fem tränare och åtta föräldrar som alla har en relation till elever i årskurs 9 på vald skola. Samtliga intervjuer spelades in med hjälp av en diktafon och transkriberades kort därefter. Resultatet visar att föräldrar, lärare och tränare motiverar barn till livslång fysisk aktivitet och hälsa genom att själva vara en förebild. Barnen tar i stor grad efter sin omgivning gällande hälso- och motionsvanor, där föräldrarna ses som barnens viktigaste förebild. Det framkommer att det är svårt för vuxna att lära barn god hälsa ifall föräldrarna själva har en ohälsosam livsstil. Samtliga föräldrar, lärare och tränare anser att fysisk aktivitet är kopplat till välmående och hälsa. Vissa menar till och med att idrott är hälsa. Flertalet anser att ju mer barnen är fysiskt aktiva, desto bättre hälsa får de. Studiens resultat visar även att föräldrar, lärare och tränare sällan motiverar barn genom belöning. Dock anser man att belöning är en viktig del i barns motivation. Slutsatsen visar att föräldrar, lärare och tränare upplever det som viktigt att själv vara fysiskt aktiv, att visa att man tycker det är viktigt, roligt och intressant. Dock upplever man det som svårt att nå barnen när man pratar om värdena av fysisk aktivitet och hälsa då barnen har svårigheter att se framåt i tiden och att förstå dessa värden med livslång fysisk aktivitet och hälsa. Föräldrar, lärare och tränare har även olika uppfattningar ifall fysisk aktivitet i stora mängder kan skapa ohälsa. Flertalet tränare menar att man inte kan träna för mycket, medans föräldrar och lärare anser att det måste ske inom en viss gräns. / <p>Studiegång Idrott, fritidskultur och hälsa skolår 7-9 och gymnasieskolan. Vt 2012</p>

Syfte och frågeställning Syftet med studien är att undersöka om hjärtfrekvensen (HF) hos elever uppvisar könsskillnader vid traditionellt feminina och traditionellt maskulina aktiviteter. Vilken HF uppmäts för flickor och pojkar i årskurs 7 och 8 i maskulina respektive feminina moment? Hur skiljer sig den uppmätta HF mellan flickor och pojkar i årskurs 7 och 8 i maskulina respektive feminina moment? Metod Utifrån forskning om vad som anses manligt och kvinnligt genomfördes en och samma lektion på tre klasser i årskurs 7 och 8. Lektionen innehöll ett maskulint moment och ett feminint moment. I varje klass undersöktes 4-7 elever av varje kön, dessa valdes ut slumpmässigt. De utvalda eleverna bar pulsband och deras HF registrerades och jämfördes. Resultat Resultatet visar att pojkar har en något högre medel- och maximal HF än flickor under båda momenten, dessa skillnader är emellertid inte signifikanta. Det visar också att såväl pojkar som flickor har en högre uppmätt HF under det maskulina momentet än under det feminina momentet. Slutsats Det finns ingen signifikant skillnad mellan pojkar och flickors uppmätta HF under maskulint och feminint klassade moment. Det finns således ingen större utmaning i att tillgodose såväl pojkars som flickors behov och förutsättningar när en lektion i idrott och hälsa konstrueras. Om syftet med lektionen är att uppnå en högre nivå i HF för att få större hälsoeffekter, är maskulina aktiviteter att föredra då både pojkar och flickor hade en högre uppmätt HF under detta moment. Detta är ett område med utvecklingspotential där arbetet att finna ”de rätta” övningarna blir en process för att skapa en bra lektion i idrott och hälsa som stimulerar elever till fysisk aktivitet.

Syfte: Att utvärdera om samband finns mellan fysisk aktivitet, som antas öka muskelmassan och därmed även den fettfria massan, och basalmetabolismen hos barn i åldern 10-13 år med övervikt. Metod: En kvantitativ, deskriptiv korrelationsstudie utfördes. 24 barn som remitterats från Överviktsenheten till Enheten för klinisk nutrition och metabolism vid Akademiska sjukhuset i Uppsala för utredning av övervikt inkluderades i studien. Relevant data hämtades från deltagarnas patientjournaler och värden på den fysiska aktivitetsnivån (PAL) beräknades. Efter sammanställning av data delades deltagarna in i två grupper efter fysisk aktivitetsnivå varpå statistiska analyser utfördes. Resultat: Resultaten i utförd studie påvisade inga statistiskt signifikanta samband mellan fysisk aktivitet och basalmetabolism eller mellan andelen fettfri massa och basalmetabolism hos överviktiga barn i åldern 10-13 år. Någon statistisk signifikant skillnad i basalmetabolism eller andelen fettfri massa beroende på fysisk aktivitetsnivå fanns heller inte i den undersökta gruppen. Slutsats: I utförd studie kunde inga statistiskt signifikanta samband eller skillnader påvisas. Vidare studier är nödvändiga för att uttala sig om eventuella samband eller skillnader föreligger inom undersökta områden hos barn i åldern 10-13 år med övervikt.

No description available.

Bakgrund: Fysisk aktivitet är en viktig del i ett barns utveckling. I Sverige rekommenderas barn att vara fysiskt aktiva minst 60 minuter om dagen. Barn är fysiskt aktiva bland annat för att det är roligt, göra något de är bra på och att hålla sig i form. Många tidigare studier har dragit slutsatsen på hur viktig skolans roll i påverkan av barns fysiska aktivitet. Många skolor idag är dåligt utvecklade när det gäller hälsofrämjande åtgärder men det finns en stor potential att utvecklas. Syfte: Syftet med studien var att belysa vad skolan har för hälsofrämjande åtgärder under skoltid för att öka den fysiska aktiviteten hos barn i åldrarna 6-12 år. Metod: En systematisk litteraturstudie har genomförts för att samla in aktuell forskning och kunskap för att få en överblick över området. Insamling av artiklar har skett genom sökningar via databaserna Pubmed och Academic Search Elite. Studiens urval innehåller tio artiklar som fokuserar på barn mellan 6-12 år och skolans åtgärder för att öka deras fysiska aktivitet. Relevanta artiklar för studien har kritiskt granskats och bedömts efter en vedertagen mall. Materialet bearbetades systematiskt för att nå det väsentliga och kunna identifiera mönster och tematisera dessa. Resultat: Studien resulterade i tre teman som skolor kan arbeta med för att främja fysisk aktivitet hos barn. Skolor kan förändra schema och undervisning, påverka barnens transport till och från skolan samt utveckla skolans omgivning. Tidigare studier har visat att genom att fördubbla antalet idrottslektioner, integrera fysisk aktivitet i undervisningen, uppmana elever att aktivt transportera sig till skolan samt utveckla omgivning kring skolan har varit bra metoder för att främja fysisk aktivitet hos skolbarn. Implikation: Den praktiska nyttan av studien är att skolor kan arbeta vidare mot att förbättra barns fysiska aktivitet. Detta genom att ta del av föreliggande studiens resultat och implementera dessa i sin ordinarie verksamhet. För vidare forskning kan en kvalitativ studie genomföras för att undersöka vad skolan som verksamhet gör för att främja fysisk aktivitet för barn. Ett tillvägagångssätt skulle kunna vara att besöka skolor i olika delar av landet för att intervjua rektor eller andra lämpliga informanter som arbetar med hälsofrämjande frågor. Detta för att få en inblick i hur skolorna arbetar med dessa frågor. En möjlighet är att utifrån studiens resultat skapa en intervention som kan implementeras för att påvisa de eventuella positiva effekter som kan ge barnen en ökad fysisk aktivitet.

Fysisk aktivitet är viktigt för att minska livsstilssjukdomarnas utbredning. Den fysiska aktiviteten är idag låg, både i Sverige och i övriga delar av världen. För att öka den fysiska aktiviteten har metoder tagits fram för att främja fysisk aktivitet och förändra dåliga vanor. Två av dessa kallas ordinerad fysisk aktivitet och motiverande samtal. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa effekten av ordinerad fysisk aktivitet och motiverande samtal på utfall såsom fysisk förmåga, livskvalitet och livsstilsförändring samt hur dessa metoder kan användas som behandling. Litteratursökning utfördes i två databaser, artiklarna granskades av båda författarna och resulterade i 16 vetenskapliga artiklar varav sex ifrån Sverige som analyserades och sammanställdes i resultatet. Resultatet visade att båda dessa metoder var väl beprövade och hade bevisat positiva effekter för patienter med en försämrad livsstil. Kombinationen motiverande samtal och aktivitetsrapportering gav en ännu bättre effekt hos dessa patienter. Författarna anser att dessa metoder bör implementeras i den svenska sjukvården i större utsträckning än vad de gör idag. Det behövs mer kunskap om hur sjuksköterskan skulle kunna använda sig av dessa metoder i sitt arbete att främja fysisk aktivitet och hälsa.

Syfte och frågeställningar Syftet med uppsatsen är att undersöka samvariationen mellan självskattad fysisk aktivitetsgrad och självupplevd psykisk status bland gymnasieungdomar. I syftet ingår att analysera eventuella skillnader i självupplevd fysisk aktivitetsgrad och självupplevd psykisk status respektive stress, kön och region - Stockholms län och Västernorrlands län. Frågeställningar är: -        Hur fysiskt aktiva anser sig respondenter i Stockholm respektive Västernorrlands län vara? -        Hur ser prevalensen ut angående självupplevd stress och psykisk status för män och kvinnor i Stockholms respektive Västernorrlands län och finns det någon skillnad mellan män och kvinnor? -        Finns någon samvariation mellan psykisk status respektive stress och fysisk aktivitet? Metod För studien valdes en kvantitativ metod i form av en enkät uppdelad i två delar där den första delen mätte respondentens grad av självupplevd fysisk aktivitetsgrad och den andra delen mätte respondentens självupplevda psykiska status respektive självupplevda stress. Resultat Av de tillfrågade ansåg sig en klar majoritet vara fysiskt aktiva. Generellt sett ansåg sig en större andel män än kvinnor vara fysiskt aktiva. Ett större andel av eleverna i Stockholm än i Västernorrland såg sig själva som fysiskt aktiva. Samtliga grupper uppvisade en självupplevd psykisk status över ett hypotetiskt jämviktsläge på den sjugradiga skalan, det vill säga ett läge med varken dålig eller god psykisk status. I studien redovisade de kvinnliga eleverna en betydligt högre grad av upplevd stress än de manliga eleverna gjorde. Slutsats Chi2-tester tyder på att det inte finns någon samvariation mellan fysisk aktivitet och psykisk status. Däremot är sambandet mellan fysisk aktivitet och graden av självupplevd stress statistiskt säkerställd i fem av nio grupper. Sammanfattningsvis är det rimligt att dra slutsatsen att fysisk aktivitet har större betydelse för självskattad stress än för graden av självupplevd psykisk aktivitet, åtminstone för de studerade individerna i den här undersökningen.