Studien genomfördes inom ramen för det självständiga arbetet i didaktik som är relaterat till ämnesområde idrott och hälsa vid Uppsala universitet. I studien granskas 67 elever i åk 1 och 2 vid två gymnasieskolor inom olika kommuner i Mellansverige. Undersökningens syfte var att se om fysisk aktivitet inverkar på ungdomars självkänsla.   Undersökningen omfattade två enkätundersökningar där den ena var baserad på GIH:s frågeformulär Skola – idrott – hälsa, (Bilaga 2), för att se om elevernas fysiska aktivitetsvanor skiljer sig åt mellan gymnasieprogram, eller mellan kön. I undersökningen användes även Sådan är jag! – Ungdom, som i studien användes för att få fram ett resultat vad gäller elevernas fysiska självkänsla. Båda dessa mätinstrument är sedan tidigare beprövade.   Resultatet i studien visar att det finns en signifikant skillnad mellan de deltagande programmen inom undersökningsområdena idrottslig förmåga, fysisk kondition, kroppsattraktivitet, fysisk styrka, fysisk självkänsla samt global självkänsla. Där Idrottsprogrammet visade sig vara mer aktiva och skatta sin självkänsla högre än IT- programmet, däremot visade resultatet att IT-eleverna var mer stillasittande framför datorn. Resultatet visar sig överensstämma med EXSEM- modellen vars teori är att fysisk aktivitet leder till en ökad självkänsla (Lindwall 2011, s.244).   I studien framkom svaga skillnader mellan flickor och pojkar då de båda grupperna svarade ungefär likvärdigt inom de båda del undersökningarna. Pojkarna skattade sig lite högre men dock utan signifikans. I tidigare forskning har det visat sig att pojkar i större utsträckning än flickor är fysiskt aktiva samt skattar sin självkänsla högre (Raustorp 2005, s.30). Denna studie uppvisar dock ett resultat som kan ha influerats av flickornas fysiska aktivitetsvanor och pojkarnas inaktivitetsvanor som EXSEM- modellen styrker (Lindwall 2011, s.244). Studien vill dock understryka att den inte är generaliserbar i genomskärning för den Svenska befolkningen, men trots denna begränsning har resultaten i studien föranlett utvecklingsarbete för framtida forskning.

Objective: To study the evidence on physical activity (PA) as an effective preventive strategy for depression. Methods: A search of electronic databases was performed for articles between 2007 and 2012, both original research and review articles, concerning the link between PA and depression on children, youth and adults. Three reviews, five longitudinal and two cross sectional studies were included. Results:  PA reduced the likelihood of depression in many studies and a sedentary or inactive lifestyle increased the risks for mental health symptoms such as depression. One study showed that low PA in childhood increased the odds of depression as an adult and other studies on teenagers saw a connection and mediation between PA and self-esteem whereas physical fitness showed no mediating effect. Many of the studies and reviews point out the insecurity regarding the dose-response association and the difficulties in defining causality. Conclusion: PA might have a preventive effect on depression. Some evidence exist to support that PA in childhood prevents depression in adults. The complex mechanism and causality need further attention and quality research is needed to determine the nature of the relationship and to verify the effectiveness of preventive programs. / Syfte: Att se huruvida belägg finns för fysisk aktivitet som effektiv förebyggande strategi mot depression. Metod: Sökning i elektroniska databaser gjordes efter både studier och litteraturgranskningar publicerade mellan 2007 och 2012 med avseende på kopplingen mellan fysisk aktivitet och depression hos barn, ungdomar och vuxna. Tre litteraturgranskningar, fem longitudinella och två tvärsnittsstudier inkluderades. Resultat: Fysisk aktivitet reducerade sannolikheten för att utveckla depression i många av de populationer som studerades och stillasittande eller inaktivt liv ökade risken för mental ohälsa såsom depression. En studie visade att låg fysisk aktivitet i barndomen ökade oddsen för depression som vuxen och andra studier såg en koppling och medlande funktion hos fysisk aktivitet och självkänsla hos tonåringar emedan fysisk kondition inte såg ha någon medlande effekt. Emellertid pekar många av författarna på en osäkerhet gällande dos-responssamband samt svårigheter i att bestämma kausalitet. Slutsatser: Fysisk aktivitet kan ha preventiv effekt mot depression. Viss evidens finns för att den i barndomen kan verka förebyggande mot depression i vuxen ålder. De komplexa sambanden och kausaliteten bör utforskas vidare och studier av hög kvalitet behövs för att bestämma orsaker och samband samt preventiva insatsers effektivitet.

Syfte och frågeställningar Syftet med undersökningen var att kartlägga den fysiska aktiviteten utanför skolan för elever med Asperger syndrom i Stockholmsområdet. Hur ofta deltar eleverna i organiserad fysisk aktivitet utanför skolan? Hur ofta deltar eleverna i spontan fysisk aktivitet utanför skolan? Hur många elever skulle vilja delta i fysisk aktivitet utanför skolan? Vilka likheter eller skillnader finns det mellan pojkar och flickor jämfört med SIH 2001 undersökningen? Metod Metoden som används i denna studie var en kvantitativ enkätundersökning som utförts på sju skolor i Stockholmsområdet. Samtliga skolor valdes ut mot bakgrund av att eleverna på skolorna har diagnosen Asperger syndrom. Urvalet bestod totalt utav 96 elever, med ett bortfall på 14 elever så blev antalet respondenter 82 elever. Av dessa var 20 flickor och 62 pojkar.   Resultat Resultatet i denna studie visar att en majoritet av eleverna (74,5 %) inte deltar i någon form av föreningsidrott. Av de elever som inte deltar i någon form av föreningsidrott så svarade 70 % att de någon gång tidigare deltagit i föreningsidrott men slutat.  I frågan om hur ofta eleverna spontanidrottar visar det sig att 80 % av eleverna utövar spontanidrott minst en gång i veckan medan 20 % uppger att de aldrig spontanidrottar på sin fritid. Totalt sett så är 84 % av eleverna fysiskt aktiva minst en gång i veckan antingen genom föreningsidrott eller genom spontanidrott. Av samtliga elever är det också 57 % som skulle vilja idrotta mer än vad de gör idag. I jämförelse med SIH 2001-studien genomförd inom den ”vanliga” skolan så framgår det att eleverna i dessa skolor i stor utsträckning är fysiskt aktiva genom föreningsidrotten, medan eleverna i denna studie är det genom spontanidrotten. Barnen/ungdomarna är dock totalt fysiskt aktiva i ungefär samma utsträckning i båda undersökningarna.   Slutsats Barn/ungdomar med Asperger syndrom i Stockholmsområdet deltar i stor utsträckning inte i föreningsidrott p.g.a. dess utformning, och får därför ofta ägna sig åt spontanidrott istället. Dessa barn/ungdomar vill idrotta mer än vad de gör idag men förefaller inte ha möjligheter till detta i den form som de själva önskar. Det är av yttersta vikt att man fortsätter att forska i dessa frågor så att vi i framtiden får ett samhälle där alla barn/ungdomar erbjuds fysisk aktivitet utanför skolan utifrån deras intresse – inte utifrån deras funktionshinder.

Syftet med denna undersökning var att se hur kvinnor i olika åldrar uppfattade begreppet hälsa ochvad de ansåg att de kunde göra för att främja hälsa, och om det fanns några speciella hinder till attfrämja hälsa. Denna studie genomfördes med en kvalitativ ansats. Sammanlagt deltog 12 kvinnormed ett åldersspann på 22 – 65 år. Dessa personer var uppdelade i två fokusgrupper med 5respektive 7 personer i varje grupp. Till en början skulle det vara tre stycken fokusgrupper men pågrund av bortfall blev det tillslut två stycken.Resultatet analyserades genom ett fenomenografiskt sätt där det som var mest relevant för studienplockades ut. Resultatet visar att hälsa för dessa kvinnor var något väldigt brett och att det är mångaolika faktorer som kan påverka vår hälsa. De olika faktorerna som kom på tal var: kost, motion,känsla av meningsfullhet, inre välmående och sociala kontakter. Det som grupperna hade mestgemensamt när de diskuterade begreppet hälsa var att kosten och motionen har en stor betydelse förvår hälsa. Det huvudsakliga som deltagarna gjorde för att främja sin egen hälsa var därför tänka påvad de åt och motionera så mycket de hade tid för. Just tiden ansåg dessa kvinnor vara ett hinder tillatt främja hälsa och de ansåg att den fysiska aktiviteten var det som de valde bort först när tidenblev för knapp för att hinna med allt.

Depression är en sjukdom där forskarna inte är överens om dess uppkomst. Forskning tyder på att depression år 2020 kommer att vara den näst vanligaste sjukdomen i världen. Fysisk aktivitet är viktigt för folkhälsan och påverkar individen såväl fysiskt som psykiskt. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa sambandet mellan depression och fysisk aktivitet. Resultatet baseras på 14 artiklar som relaterar till syftet. Resultatet visade att de personer som är fysiskt aktiva har minskad risk att uppleva psykiska besvär som depression. Det finns även ett samband mellan hur mycket fysisk aktivitet som utförs och graden av depression. Sjuksköterskan har en viktig roll både vad det gäller förebyggande och lindrande av depression. Genom dialog med patienten kan fysisk aktivitet föreslås som ett komplement till den medicinska behandlingen. Det kan räcka med ett par promenader i veckan för att risken för uppkomst av depression samt depressionssymtomen hos dem som lider av depression skall minska. Om fler människor motionerar regelbundet skulle med största sannolikhet depressionsfrekvensen minska. Vidare forskning inom området samt implementering av den kunskap som finns bör göras. Det är viktigt att den positiva effekten av fysisk aktivitet vid depression når fram till alla professioner inom hälso- och sjukvården och att den implementeras i verksamheterna. Detta kan på sikt tillsammans med ytterligare forskning leda till att viss del av den medicinska behandlingen kan ersättas med fysisk aktivitet. / Depression is a disease where scientists are not in agreement on its origin. Research indicates that depression will be the second most common disease in the world year 2020. Physical activity is important for the public health and benefits the individuals both physically and psychologically. The purpose of this literature study was to illustrate the relation between depression and physical activity. The result is based on 14 articles which relate to the purpose. The result showed that persons who are physically active have less risk of suffering from psychological difficulties such as depression. There is also a connection between how much physical activity that is carried out and the degree of depression. The nurse's role is important to prevent and relieve depression. In consultation with the patient, physical activity can be suggested as a complement to medical treatment. It can be enough with a couple of walks per week to prevent beginning of depression as well as ease symptoms for those who already suffer from depression. If more people exercised on a regular basis the frequency of depression would most likely be reduced. Further research in this area should be carried out as well as the implementation of knowledge that already exists. It is important that the beneficial effects, which physical activity has on depression, reach all relevant persons within health and medical care industries and that it is implemented. In conjunction with additional research this can lead to physical activities being partial replacement to medical treatment.

Syfte Syftet med studien är att undersöka om, och i så fall hur, fysisk aktivitet, skattad motorisk kompetens och skattad hälsorelaterad livskvalitet förhåller sig till varandra hos barn i skolår 2 i Storstockholm. Vidare syftar studien till att undersöka huruvida resultaten skiljer sig mellan flickor och pojkar. Metod Den fysiska aktiviteten (FA) mättes med en accelerometer på barn i skolår 2 (n = 131) i Storstockholm. Den skattade motoriska kompetensen mättes med hjälp av enkätverktyget Prick- och Rutbarn och den skattade hälsorelaterade livskvaliteten (HRQOL) mättes med hjälp av PedsQL. Korrelation, enkel regressionsanalys och variansanalyser användes för att analysera data i SPSS 17.0. Signifikansnivån sattes till p<0,05. Resultat Studien visar på statistiskt signifikanta positiva korrelationer mellan FA och skattad HRQOL samt mellan skattad motorisk kompetens och skattad HRQOL. Dessa samband gäller för hela undersökningsgruppen och för pojkar. Variationer i HRQOL kan till procent förklaras av variationer i FA och skattad motorisk kompetens. Vid tvåvägs ANOVA där Medel tot cpm sattes som beroende variabel och de tre undergrupperna låg, medel och hög skattad livskvalitet, samt kön, sattes som oberoende variabel, visade inte på några statistiska signifikanta resultat. Resultaten från variansanalyser mellan nivågrupperna (låg, medel, hög) på FA i skattad HRQOL visar på en statistisk signifikant skillnad för hela undersökningsgruppen avseende grupperna låg och medel, samt mellan låg och hög. För flickor: mellan låg och medel. Variansanalysen mellan nivågrupperna (låg, medel, hög) av skattad hälsorelaterad livskvalitet i motorisk kompetens visar på statistiskt signifikanta skillnader mellan PedsQLgrupp låg och PedsQLgrupp hög samt mellan PedsQLgrupp medel och PedsQLgrupp hög för såväl gruppen pojkar som för hela undersökningsgruppen. Slutsats Studien visar på en positiv korrelation mellan FA och HRQOL, samt mellan motorisk kompetens och HRQOL. Dessa samband är könsbundna och gäller för pojkar samt för hela undersökningsgruppen. / Aim The aim of this study is to examine the relationship between physical activity, perceived motor competence and health-related quality of life. The study examines primary school children in their second year within the Stockholm region. Moreover, the study aims to identify any differences in results between boys and girls. Methods The physical activity (PA) of children in their second year of primary school was measured with an accelerometer (n=131). Perceived motor competence was measured by The Perceived Motor Competence (PMS) Scale and health-related quality of life (HRQOL) was measured by PedsQL. To analyse data in SPSS 17.0 three statistical models were used: correlation, simple regressions analysis and analysis of variance. The level of statistical significance was set at p<0.05. Results The study indicates that there are significant positive correlations between PA and HRQOL as well as between perceived motor competence and HRQOL. These relationships can be applied to the entire study group and to boys. The regressions analysis shows that 20.1 percent of the variations in approximations for HRQOL depend on the variation in PA and perceived motor competence. Analysis with two-way ANOVA did not reveal any significant difference in PA between the PedsQL groups (low, medium, high). Together with approximations for HRQOL, the results from analysis of variance between the PA groups (low, medium, high) show a significant difference for the entire study group with regards to low and medium, as well as between low and high. For girls: between low and medium. The analysis of variance between the groups (low, medium, high) of HRQOL in motor competence shows that there are significant differences between PedsQL group low and PedsQL group high, and also between PedsQL group medium and PedsQL group high, which goes for boys as well as for the entire study group. Conclusions The study shows that there is a positive correlation between PA and HRQOL as well as between motor skills competence and HRQOL. These relationships are determined by gender and can be applied to the entire study group and to boys.

SAMMANFATTNING Syfte Syftet med denna studie är att undersöka om det finns någon skillnad på vad som motiverar individuella idrottare jämfört med lagidrottare till att prestera goda studieresultat i gymnasieskolan. Metod I studien har observationer och intervjuer används för att samla in data. De 14 respondenterna som används i intervjuerna och 61 eleverna som observerats går i årskurs två vid ett idrottsgymnasium i mellan Sverige. Intervjusvaren behandlades och sammanställdes med hjälp av Johansson och Svedners intervjuguide samt Trostens intervjumall. Resultat Av svaren som framkom under intervjuerna visade det sig de individuella idrottarna hade lättare för att planera och ta eget ansvar för sina studier. De individuella idrottarna var vana vid att resultaten endast kunde påverkas av dem själva och de var vana vid att motivera sig på egen hand och sätta upp mål och riktlinjer som passade just dem. Generellt för båda grupperna var att alla menade att läraren var den viktigaste motivationsfaktorn för studierna. Slutsats I studien framkommer tydligt att den främsta motivationskällan för de deltagande eleverna är lärarens påverkan på eleverna och relationen de emellan såväl i klassrummet som i korridorerna och på fritiden. Den didaktiska kunskapen är, enligt denna studie, avgörande för elevernas motivation och på så vis avgörande för elevens studieresultat. Det visade sig i studien att KASAM2 kan vara modell att arbeta med i sin undervisning som lärare. De tre ledorden begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet som KASAM bygger på är tre hörnstenar att ha med i planeringen av sin undervisning. Lyckas läraren göra ämnet begripligt och hanterbart för eleverna, ger det meningsfullhet som i sin tur skapar studiemotivation.

Föreliggande studie undersökte en eventuell skillnad i fysisk aktivitet mellan inre (intrinsic) och yttre (extrinsic) motiverade gymnasieelever med utgångspunkt från SDT-teorin (Self-Determination Theory) samt även eventuella köns- och åldersskillnader. Enkätformulär med items från IMI- (Intrinsic Motivation Inventory) och EMI- (Extrinsic Motivation Inventory) skalan för motivation tillsammans med det korta IPAQ-formuläret för fysisk aktivitet delades ut till 194 friskole-gymnasieelever från yrkesinriktade program. Resultatet visade att elever som var mer inre motiverade också var mer fysiskt aktiva. Ingen könsskillnad fanns för fysisk aktivitet eller för inre motivation. Inom IMI-subskalan för självständighet hade kvinnorna ett signifikant högre medelvärde än männen. Resultatet stöder forskning inom SDT, främst Buckworth (2007). Könsskillnaden kan rimligtvis antas bero på sociokulturella faktorer. Tillämpad metod kan tillämpas i praktiken inom skolidrotten för att underlätta lektionsplaneringen i syfte att skapa ett bestående intresse för fysisk aktivitet.

Planerade fysiska aktiviteter i förskolan Förutsättningar, möjligheter och olikheter i förhållande till förskolans profilering Planned physical activities in preschool. Prerequisites, opportunities and differences in conditions for a pre-profiling. / Syftet med den här undersökningen var att belysa om och hur förskolans profilering påverkar verksamhetens innehåll. Vi ville belysa den planerade fysiska aktivitetens olikheter och möjligheter i samband med profilering. Vi valde en kvalitativ undersökningsmetod då vi gjorde våra intervjuer, därefter tolkades intervjuerna utifrån den hermeneutiska tolkningsmetoden. De resultat som framkom sattes i relation till litteraturgenomgången. Vår undersökning visar att alla pedagoger på respektive förskola anser att den planerade fysiska aktiviteten är viktig för barnets utveckling. Likheter och olikheter förekom då det gäller planerad möjlighet till fysisk aktivitet inom- och utomhus, vilket beror till viss del på de ekonomiska förutsättningar som förskolorna har samt vilken syn på betydelsen av fysisk aktivitet som personalen besitter.

Kortfattad summering av studiens syfte, metod, resultat och analys Det övergripande syftet med detta arbete är att undersöka upplevelsen av vad regelbundna rörelseaktiviteters inslag i skoldagen och i klassrumsundervisningen kan betyda för elever, lärare och deras lär- och arbetsmiljö. Som underlag för den empiriska studien har Friskis & Svettis rörelseprojekt RÖRIS valts och därför kan denna studie också till viss del ses som en utvärdering av denna verksamhet. Det har varit en studie med en kvalitativ forskningsansats där data samlat in genom lärarintervjuer och elevenkäter, vars utformning har haft kvantitativa inslag. Deltagarna i studien har varit lärare och elever som regelbundet använt sig av verktyget Röris. En litteraturstudie inom området har gjorts för att förstå och till viss del förklara de positiva upplevelser som lärare och elever har haft. Sammanfattningsvis visar resultaten på att både elever och lärare övervägande upplevt rörelseaktiviteternas inslag som något positivt med flera positiva effekter som följd. Eleverna upplever att det är roligt, de blir piggare och har lättare att koncentrera sig efteråt. Lärarna upplever gladare och lugnare elever som har lättare att koncentrera sig. De upplever även en ökad gemenskap och trivsel i gruppen samt att de själva mår bättre efter rörelseaktiviteterna. Många av lärarna upplever att motorikträning har ett samband med inlärning av att läsa och skriva. Det finns litteratur, forskning och teorier som stöder elevernas och lärarnas upplevelser. Om rörelseaktiviteterna är en avgörande faktor till dessa upplevelser går inte att bevisa eller fastställa i denna studie. Det behövs fler studier för att påvisa om och hur fysisk aktivitet påverkar inlärning, tänkande och arbetsmiljö samt hur denna aktivitet ska utformas och individualiseras. Många viktiga insatser kan göras av olika människor i samhället för att bidra till möjligheter för mer rörelseaktiviteter med syfta att förbättra folkhälsa och skapa ytterligare effekter som att det exempelvis påverkar lär- och arbetsmiljön. En samverkan av insatser mellan föräldrar, personal i skolan, idrottsföreningar, politiker och forskare blir förmodligen allra bäst för individen.