Introduktion/bakgrund: Ämnet Idrott och Hälsa är viktigt ur många synpunkter. Det är ett ämne som ger kunskap inom fysisk aktivitet, hälsa och välbefinnande. Dessutom ges denna kunskap till ungdomarna för att de även ska behålla detta senare i livet. Syfte: Syftet med studien var att undersöka vad gymnasieelever på ett yrkesgymnasium med låg respektive hög närvaro hade för upplevelse av skolämnet Idrott och Hälsa samt om det fanns något samband mellan elevernas fysiska självkänsla och deras närvaro och om ämnet var till någon nytta för dem.  Metod: Semistrukturerade intervjuer gjordes med åtta elever på ett yrkesgymnasium, fyra tjejer och fyra killar. Intervjuerna spelades in och transkriberades därefter. Skola och elever valdes i samband med ett bekvämlighetsurval. Resultat: Svaren tolkades och i dess tolkning resulterade det att elever med hög närvaro hade en bra självkänsla och elever med låg närvaro hade en sämre självkänsla. Detsamma gällde nytta, eleverna med hög närvaro och bra självkänsla kände också att idrottsämnet var till nytta för dem till skillnad från eleverna med låg närvaro och sämre självkänsla, som tyckte att ämnet inte var till någon större nytta. / <p>Studiegång Idrott, fritidskultur och hälsa. Ht 2012</p>

Studien genomfördes inom ramen för det självständiga arbetet i didaktik som är relaterat till ämnesområde idrott och hälsa vid Uppsala universitet. I studien granskas 67 elever i åk 1 och 2 vid två gymnasieskolor inom olika kommuner i Mellansverige. Undersökningens syfte var att se om fysisk aktivitet inverkar på ungdomars självkänsla.   Undersökningen omfattade två enkätundersökningar där den ena var baserad på GIH:s frågeformulär Skola – idrott – hälsa, (Bilaga 2), för att se om elevernas fysiska aktivitetsvanor skiljer sig åt mellan gymnasieprogram, eller mellan kön. I undersökningen användes även Sådan är jag! – Ungdom, som i studien användes för att få fram ett resultat vad gäller elevernas fysiska självkänsla. Båda dessa mätinstrument är sedan tidigare beprövade.   Resultatet i studien visar att det finns en signifikant skillnad mellan de deltagande programmen inom undersökningsområdena idrottslig förmåga, fysisk kondition, kroppsattraktivitet, fysisk styrka, fysisk självkänsla samt global självkänsla. Där Idrottsprogrammet visade sig vara mer aktiva och skatta sin självkänsla högre än IT- programmet, däremot visade resultatet att IT-eleverna var mer stillasittande framför datorn. Resultatet visar sig överensstämma med EXSEM- modellen vars teori är att fysisk aktivitet leder till en ökad självkänsla (Lindwall 2011, s.244).   I studien framkom svaga skillnader mellan flickor och pojkar då de båda grupperna svarade ungefär likvärdigt inom de båda del undersökningarna. Pojkarna skattade sig lite högre men dock utan signifikans. I tidigare forskning har det visat sig att pojkar i större utsträckning än flickor är fysiskt aktiva samt skattar sin självkänsla högre (Raustorp 2005, s.30). Denna studie uppvisar dock ett resultat som kan ha influerats av flickornas fysiska aktivitetsvanor och pojkarnas inaktivitetsvanor som EXSEM- modellen styrker (Lindwall 2011, s.244). Studien vill dock understryka att den inte är generaliserbar i genomskärning för den Svenska befolkningen, men trots denna begränsning har resultaten i studien föranlett utvecklingsarbete för framtida forskning.

Denna studie syftar till att undersöka om det finns skillnader i femtonåriga elevers generella och fysiska självkänsla mellan olika socioekonomiska områden och kön, samt vilka faktorer som hänger ihop med en hög, respektive låg självkänsla. De frågeställningar vi utgått från är: Hur skiljer sig elevers självkänsla åt beroende på socioekonomiskt område? Hur skiljer sig självkänslan åt mellan flickor och pojkar? Hur hänger generell och fysisk självkänsla ihop med andra variabler och hur skiljer sig dessa samband åt mellan skola och kön?   Studien utgår från en kvantitativ metod där 160 elever, fördelade på två skolor från olika socioekonomiska områden, besvarade en digital enkät. Enkäterna sammanställdes i det statistiska programmet SPSS där svaren från respondenterna kodades om för att sedan kunna analysera och sammanställa i tabeller.     Resultatet visar att elever från en skola beläget i ett svagt socioekonomiskt område har en signifikant starkare generell självkänsla i jämförelse med elever från ett starkt socioekonomiskt område. Däremot visar resultatet på en icke-signifikant skillnad gällande den fysiska självkänslan. Pojkar påvisar en signifikant högre generell och fysisk självkänsla i jämförelse med flickor. Avslutningsvis demonstrerar resultatet från korrelationsanalysen på olika resultat som bland annat demonstrerar att det finns ett positivt samband mellan självkänsla och sociala faktorer, samt ett positivt samband mellan elevers aktivitetsnivå och fysisk självkänsla.    Baserat på studiens resultat kan vi konstatera att det finns samband mellan generell och fysisk självkänsla och sociala faktorer, barns aktivitetsnivå, vårdnadshavare och lärare som motivation och vårdnadshavares inverkan (arbete och bostad). Vidare anser vi att det är viktigt att belysa de olikheter som finns, specifikt för skolan och lärare. Detta för att eleverna ska få en anpassad undervisning som främjar deras generella och fysiska självkänsla. / The aim of this study is to investigate differences in pupils’ self-esteem and physical selfesteem across schools in different socioeconomic areas and across gender. What is the difference between pupils’ self-esteem in relation to different socioeconomic areas? What is the difference between gender? How do self-esteem and physical self-esteem correlate with other variables? The method for this study has a quantitative approach. A digital survey was answered by pupils from two schools in different socioeconomics areas. A total number of 160 pupils participated. The answers were analysed using the statistical program SPSS.    The results demonstrate that pupils from an area with low socioeconomics have a significant higher self-esteem in comparison to pupils in a high socioeconomic area. On the other hand, the results demonstrate a non-significant difference between the schools in relation to physical self-esteem. Furthermore, the results show a significant difference between gender, where boys have a higher level of self-esteem and physical self-esteem in comparison to girls. To conclude, the result from the analysis of correlation showed a spread between the results that inter alia demonstrates a positive correlation between self-esteem and social factors, and also a positive correlation between physical self-esteem and pupils’ activity rate.   Based on the result from the study, we suggest that there is a connection between general and physical self-esteem and social factors, children’s daily activity rate, legal guardian and teachers as motivational factors and legal guardian’s action (work and accommodation). Furthermore, we think it is important to illustrate the differences that exist, for teachers’ in schools.

Bakgrund: Vår självskattade fysiska självkänsla är av betydelse för vår motivation att vilja vara fysiskt aktiv. Det har även visat sig i tidigare forskning att högre fysisk självkänsla påverkar elevers resultat i skolan positivt. Syftet med arbetet var att se vilka samband det fanns mellan fysisk självkänsla och elevers närvaro i idrott och hälsa. Metod: Två klasser på en skola i sydöstra Sverige deltog i undersökningen, HT -12. Studien bygger på en kvantitativ undersökning i form av en redan framtagen enkät: ”Sådan är jag! – barn”, även kallad CY-PSPP (Children and Youth – Physical Self Perception Profile). Deltagarna har då fått skatta sin fysiska självkänsla som sedan jämförts med elevernas frånvaro i ämnet idrott &amp; hälsa. Resultat: Elever med högre fysisk självkänsla har inget signifikant samband med lägre frånvaro i idrottsundervisningen. Resultatet visade dock att undergrupperna idrottslig kompetens, fysisk kondition och kroppsattraktivitet, har var och en ett signifikant samband med fysisk självkänsla. Konklusion: Lärarens roll är viktig för att nå alla elever i undervisningen för att stärka individens tro om sig själv, samt hur denne ser på sig själv i fysisk aktivitet. För att nå elever som har låg fysisk självkänsla finns det anledning att se över innehållet och granska idrottslärares planering och utformning av undervisningen.

No description available.

Syfte och frågeställningar Min avsikt med studien var att undersöka yngre elevers (8-10 år) attityder och upplevelser av fysisk aktivitet, samt vilken roll barnen tilldelar fysisk förmåga och upplevd fysisk självkänsla vid spel och lekar tillsammans med andra barn. Metod Urvalet bestod av 12 elever, 8-10 år med vilka en semistrukturerad intervju genomfördes. Vid intervjun användes bilder som föreställde barn i olika situationer. Utöver Intervjun genomfördes en föräldraenkät för att få en bakgrundsinformation om föräldrarnas syn på barnens fysiska aktivitet och deras egna motionsvanor. Intervjusvaren bearbetades utifrån frågeställningarna, analyserades och tolkades med utgångspunkt från ett interaktionistiskt perspektiv. Resultat Eleverna beskriver den egna fysiska självkänslan i termer av god idrottslig motorisk kompetens. Då respondenterna resonerar kring andras goda kompetenser beskrivs dessa i termer av fysisk styrka och kondition. De fysiskt aktiva (föreningsbundna) eleverna tenderar att vara tydligare i sina motiveringar till varför de är duktiga på idrott eller är sportiga. Majoriteten av respondenterna väljer umgänge och gemensam aktivitet baserat på rörelsekompetens och sportighet. Samtliga respondenter beskriver en positiv upplevelse av ämnet idrott och hälsa. Det förekommer dock i intervjusvaren berättelser om kamrater som beskrivs som fysiskt inaktiva och ej roade av ämnet. De fysiskt aktiva (föreningsbundna) respondenterna har lättare att beskriva vad som är roligt i ämnet och de har en något tydligare bild av ämnets investeringsvärde. Dock legitimeras ämnet enligt ett investeringsvärde snarare än av ett egenvärde av samtliga respondenter. Slutsats Samtliga respondenter äger en hög grad av fysisk självkänsla, som beskrivs i termer av god idrottslig motorisk kompetens. Ur ett interaktionistiskt perspektiv verkar fysisk aktivitet, att vara sportig, ha en viss betydelse för yngre elever då det gäller val av umgänge och fria aktiviteter på exempelvis raster. Detta framträder som mer betydelsefullt för de fysiskt aktiva (föreningsbundna) eleverna och för de äldre eleverna. Dock verkar sportighet ej ha någon betydelse för social positionering eller företräda ett hierarkiskt värde för yngre elever. / Aim My aim was to exploreexperiences and attitudes towards physical activity among juniors (children aged 8 to 10 years), in particular the influence of physical activity and physical self-esteem when playing and interacting with others. Method Interviews with 12 randomly selected juniors from grades 2 to 4, i.e. aged 8 to 10 was carried out. Pictures presenting children in different situations were used during the interviews. The interviews were also supplemented with a questionnaire where the parents views on physical activity andexpectations on their children were displayed. The answers were categorized, compared and analyzed from an interactionist perspective. Results The respondents own physical self-esteem is described in terms of high athletic motor competence. When the respondents argue about others high competence, they use terms of physical power and cardiovascular health. Juniors with memberships in sport clubs tend to be more explicit when giving reasons why they are good at sports. The majority of the respondents choose company and activities based on physical competence and sports performance.  All respondents express favourable experiences from physical education (PE). Yet, the interviews include stories about friends who are physically inactive, and who does not seem to experience a pleasure in, or enjoy participating in PE. Membership in sports clubs is associated with a higher ability to describe what is stimulating in the subject and also associated with having a slightly more distinct picture of the investment value of the subject. However, the subject is justified by an investment value, rather than an intrinsic value by all respondents. Conclusion All of the respondents have a high level of physical self-esteem, which is described in terms of high athletic motor competence. From an interactionist perspective, physical activity, being sporty, seems to have certain significance to juniors concerning choice of company and free activities, e.g. in school breaks. This is even more obvious for pupils with membership in sport clubs, and also for the older pupils. However, being sporty does not seem to have any value of hierarchy, nor does social position seem to depend on being sporty.

<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med uppsatsen är att undersöka hur den fysiska självkänslan påverkar livskvaliteten hos barn och öka medvetenheten kring detta. Studien har utgått ifrån följande frågeställningar:</p><p>- Finns det något samband mellan den fysiska självkänslan och livskvalitet hos barn och i så fall, hur ser det sambandet ut?</p><p>- Vilken inverkan har faktorer som kön, träningsfrekvens och omgivningsfaktorer som boendeort och boendeform på den fysiska självkänslan hos barn?</p><p>Metod</p><p>Studien är en kvantitativ tvärsnittsstudie som har bestått av två enkäter för att mäta dels den upplevda fysiska självkänslan och dels livskvaliteten. Det tillkom också ett kompletterande formulär om bakgrundsinformation kring deltagarna. Totalt deltog 85 stycken barn i årskurs 6 i studien, 29 av dem var pojkar och 56 stycken var flickor.</p><p>Resultat</p><p>Resultaten visar att det finns ett bivariat samband mellan fysisk självkänsla och fysisk funktion, emotionell funktion och social funktion, undergrupper till livskvalitet. Vid vidare analys avvisades dock livskvalitet som en confounder. Resultaten visar vidare att det finns signifikanta skillnader i fysisk självkänsla mellan könen. Pojkar skattar sin fysiska självkänsla högre än flickor. Det finns även en signifikant skillnad i fysisk självkänsla beroende på hur aktiv man är. De barn som var regelbundet aktiva hade en högre skattad fysisk självkänsla än de barn som var oregelbundet aktiva.</p><p> Slutsats</p><p>Med bakgrund i resultaten om sambandet mellan den fysiska självkänslan och livskvalitet kan det ändå konstateras att den fysiska självkänslan har en stor betydelse för barn och ungdomars hälsa. Vidare är jag övertygad om att fysisk aktivitet är ett viktigt hjälpmedel för att uppnå en ökad fysisk självkänsla och därmed en bättre psykisk hälsa. De regelbundet aktiva barnen hade en signifikant högre fysisk självkänsla än de oregelbundet aktiva barnen. För att säkert kunna hävda att dessa slutsatser stämmer behövs mer forskning inom ämnet.</p>

I detta arbete undersöks gymnasieelevers fysiska självuppfattning med instrumentet Children and Youth Physical Self-Perception Profile (CY-PSPP) för att reda ut om det finns samband mellan fysisk självkänsla och subdomäner till den fysiska självkänslan och betyg i kursen idrott och hälsa A. Hur förhållandena ser ut mellan dessa variabler är också centralt. Resultaten som analyseras har samlats in från tre gymnasieskolor i Mellansverige. 184 elever, 79 flickor och 106 pojkar, har fyllt i enkäten. Statistisk analys med chi-tvåtest visar samband mellan betyg i kursen idrott och hälsa A och pojkarnas varseblivning av fysisk självkänsla, fysisk kondition, fysisk styrka och idrottslig kompetens där pojkar som avslutat kursen med höga betyg har höga värden och det motsatta förhållandet gäller för elever i den lägre delen av betygskalan. För flickorna finns det samband mellan betyg i idrott och hälsa A och fysisk självkänsla samt betyg och fysisk kondition där samma trend som hos pojkarna visats. Däremot finns det hos flickorna inget samband mellan variablerna betyg i kursen idrott och hälsa A och fysisk styrka. Det finns heller inget samband mellan betyg och andelen flickor som angett låga värden för idrottslig kompetens.

Syfte och frågeställningar Syftet med uppsatsen är att undersöka hur den fysiska självkänslan påverkar livskvaliteten hos barn och öka medvetenheten kring detta. Studien har utgått ifrån följande frågeställningar: - Finns det något samband mellan den fysiska självkänslan och livskvalitet hos barn och i så fall, hur ser det sambandet ut? - Vilken inverkan har faktorer som kön, träningsfrekvens och omgivningsfaktorer som boendeort och boendeform på den fysiska självkänslan hos barn? Metod Studien är en kvantitativ tvärsnittsstudie som har bestått av två enkäter för att mäta dels den upplevda fysiska självkänslan och dels livskvaliteten. Det tillkom också ett kompletterande formulär om bakgrundsinformation kring deltagarna. Totalt deltog 85 stycken barn i årskurs 6 i studien, 29 av dem var pojkar och 56 stycken var flickor. Resultat Resultaten visar att det finns ett bivariat samband mellan fysisk självkänsla och fysisk funktion, emotionell funktion och social funktion, undergrupper till livskvalitet. Vid vidare analys avvisades dock livskvalitet som en confounder. Resultaten visar vidare att det finns signifikanta skillnader i fysisk självkänsla mellan könen. Pojkar skattar sin fysiska självkänsla högre än flickor. Det finns även en signifikant skillnad i fysisk självkänsla beroende på hur aktiv man är. De barn som var regelbundet aktiva hade en högre skattad fysisk självkänsla än de barn som var oregelbundet aktiva.  Slutsats Med bakgrund i resultaten om sambandet mellan den fysiska självkänslan och livskvalitet kan det ändå konstateras att den fysiska självkänslan har en stor betydelse för barn och ungdomars hälsa. Vidare är jag övertygad om att fysisk aktivitet är ett viktigt hjälpmedel för att uppnå en ökad fysisk självkänsla och därmed en bättre psykisk hälsa. De regelbundet aktiva barnen hade en signifikant högre fysisk självkänsla än de oregelbundet aktiva barnen. För att säkert kunna hävda att dessa slutsatser stämmer behövs mer forskning inom ämnet.