Syftet med litteraturstudien var att beskriva hur vuxna personer med HIV upplever och hanterar sitt liv efter diagnos. Deskriptiv design användes och studien omfattade 16 artiklar som söktes fram via databaserna Cinahl och PubMed samt genom manuell sökning. Resultatet visade att rädsla och oro fanns över att berätta för andra om sin HIV diagnos. De var rädda att bli utstötta av vänner och familj samt annorlunda behandlade än före diagnos. Stigmatisering var vanligt förekommande bland personer diagnosticerade med HIV och många upplevde ensamhet och isolering från samhället, många gånger beroende på svårigheter att känna tillit till andra. Att ha ett socialt nätverk var betydande och då både av vänner och familj samt interaktion med andra i liknande situation men även att kunna fokusera på andra saker än sjukdomen, att sätta upp framtida mål och ha fritidsintressen. Personer diagnosticerade med HIV upplever stigmatisering från samhället. Känslor av skuld och skam är vanligt förekommande och vikten av ett socialt nätverk är betydande för att kunna hantera dessa känslor samt den förändrade livssituationen. Varje individ är unik och bör bemötas med respekt och utan förutfattade meningar.

Bakgrund: Att drabbas av venösa bensår kan innebära lidande som kan påverka patientens hälsa och livskvalitet. Såren som ofta är svårläkta gör att patienten behöver vård i form av frekventa omläggningar. I denna vårdrelation finns risk att sjuksköterskor endast fokuserar på såren och inte möter patientens unika behov. Syfte: Att utforska hur patientens vardag påverkas av att leva med venösa bensår. Metod: En systematisk litteraturstudie av endast vetenskapliga artiklar användes som metod och sökningar gjordes i PubMed, CINAHL och PsycInfo som resulterade i 12 artiklar. Resultat: Att vara begränsad blev ett övergripande tema. Det visade sig att patienterna med venösa bensår upplevde en rad begränsningar som kunde delas in i fem kategorier. Begränsad fysisk aktivitet som främst berodde på smärta. Begränsad social samvaro berodde främst på illaluktande och vätskande sår, men också på känsla av utanförskap. Övriga begränsningar bestod i Känsla av hopplöshet där de negativa känslorna begränsade patientens vilja och energi, Begränsad frihet och självbestämmande, där patienten upplevde ett beroende av sjukvården och av släkt och vänner samt Begränsad kommunikation, där patienten blev utsatt för lidande när sjuksköterskan inte lyssnade på patienten. Slutsats: Att leva med venösa bensår utgör en begränsning i patientens vardag. Otillräcklig smärtlindring är ett stort problem som behöver belysas. Sjuksköterskan måste se patientens unika behov för att kunna hjälpa patienten att minska de upplevda begränsningarna.

Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka patientens upplevelse av livskvalitet efter överviktsoperation samt främjande omvårdnadsåtgärder. Metod: Litteratursökning utfördes i PubMed och Cinahl med Full Text. Sökord var följande: Bariatric, Bariatric Surgery, Quality of life, Bariatric patient, nursing, postoperative care samt treatment outcome. Dessa sökningar kompletterades med manuella sökningar. Efter genomgång avseende inklusions- och exklusionskriterier valdes sammanlagt 16 artiklar ut för denna litteraturstudie. Huvudresultat: Bestående viktminskning hos kraftigt överviktiga patienter visade sig ha ett stadigvarande resultat på livskvaliteten. Pre- och postoperativ uppföljning med hjälp av ett multidisciplinärt vårdprogram gynnade ett varaktigt resultat i form av viktnedgång och ökad livskvalitet, framförallt genom livsstilsförändringar. Slutsats: Forskning stöder insättandet av omvårdnadsåtgärder för överviktiga patienter som genomgått en överviktsoperation. Med kunskap kring hur dessa patienter upplever sin livskvalitet kan sjuksköterskor anpassa omvårdnadsåtgärderna efter patienten, vilket ligger i linje med dagens strävan om personcentrerad vård.

Bakgrund: Patienter i palliativt skede upplever oftast en stark smärta, inte enbart den smärta från grundsjukdomen utan också smärta som innefattar oro, ångest, sorg, depression och vrede. Detta i sin tur påverkar patienternas livskvalitet. Palliativ vård skall präglas av respekt för patientens autonomi, vara individuell och ha som mål att ge en så god livskvalitet som möjligt. Detta kan ske med hjälp av tidig identifiering, analys och behandling av smärta, samt andra fysiska, psykiska och sociala/ andliga problem. Syfte: Studiens syfte var att belysa livskvalitet i samband med smärta och farmakologisk smärtlindring hos patienter som befinner sig i ett palliativt skede. Metod: Metoden i studien var en systematisk litteraturstudie med analys av sex vetenskapliga artiklar, varav tre hade kvalitativ och tre hade kvantitativ ansats. Dessa artiklar kommer från databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. Tre teman identifierades ur artiklarna: Smärtans påverkan på upplevelsen av livskvalitet, Farmakologisk smärtlindring och dess påverkan på upplevelsen av livskvalitet samt Biverkningarnas påverkan på upplevelsen av livskvalitet. Resultat:Smärta var en faktor som främst påverkade upplevelsen av livskvaliteten negativt.En adekvat smärtlindring kunde förbättra patienters upplevelse av livskvalitet, vilket bidrog till att de hade kontroll över smärtan. Biverkningar av farmakologisk smärtlindring kunde påverka upplevelsen av livskvalitet negativt. Det fanns en stor oro inför biverkningar och om de inte kunde kontrolleras kunde det leda till en försämring av upplevelsen av livskvalitet. Slutsats: Om smärtlindringen inte ges på ett adekvat sätt eller om biverkningarna blir för stora kan detta leda till att patienten i palliativ vård upplever en försämrad livskvalitet. Individuellt anpassad smärtlindring behövs för att patienter inom palliativ vård skall få en så bra livskvalitet som möjligt. Utökad forskning behövs avseende hur information och utbildning om farmakologisk smärtlindring kan påverka upplevelsen av livskvalitet hos patienter och anhöriga inom palliativ vård. Fler studier behövs om hur individanpassning av smärtlindring hos patienter inom palliativ vård kan förbättras.

Tidigare forskning har visat att förvärvsarbete tillfredsställer både psykosociala och ekonomiska behov och även att kompetenstillförsel är en framgångsfaktor för en individs upplevelse av livskvalitet. Syftet med denna studie var att undersöka individens erfarenheter av förändring i livskvalitet genom projektet “Ris till flis”. Vi valde att göra en fallstudie, där det unika i studien var individens upplevelser av förändring, genom att de blev anställda av kommunen under ett år. Vi ville med vår studie kunna förstå hur individerna upplevde deltagandet i interventionen, och gjorde därför en fenomenologisk, hermeneutiskt inriktad studie. I studien ingick fem individer mellan 25 och 52 år som alla hade varit långtidsarbetslösa upp till tio år och uppburit försörjningsstöd av kommunen. De individer vi intervjuade kom från olika sammanhang, med representanter från båda könen, olika åldrar och från olika länder med skiftande kultur. En intervjuguide med semistrukturerade frågor gjordes. De 30 till 45 minuter långa intervjuerna spelades in, transkriberades ordagrant och allt material sammanställdes i de redan givna kategorierna från intervjuguiden. Analysen gjordes genom att vi med ett reflexivt förhållningssätt, mellan helhet och delar, tolkade både det manifesta och det latenta i intervjuerna; en hermeneutisk meningstolkning. I resultatet fann vi tre teman som var viktiga att ta fasta på och som stärkte individens upplevelse av livskvalitet, det psykosociala behovet av arbete, behovet av ekonomisk kontroll och möjlighet att något kunna förutsäga hur livet skulle kunna gestalta sig.  Gemensamt var att alla individer i vår undersökning upplevde att den positiva förändringen gav ekonomi, nya livsmål och nytt framtidshopp.

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur överviktiga barn och ungdomar upplever sin livskvalitet. Data samlades in via databaserna Medline/Pubmed och Cinahl och 15 artiklar inkluderades i resultatet. Resultatet visade att överviktiga barn och ungdomar i regel upplevde sämre livskvalitet än normalviktiga barn och ungdomar. Dessa barn upplevde att de blev mer mobbade, var mer missnöjda med sina kroppar, hade sämre självkänsla och var mindre fysiskt aktiva än normalviktiga barn och ungdomar. Ett få tal kände sig generellt bekväma med sina kroppar men upplevde missnöje med vissa kroppsdelar såsom mage, lår, armar och ben. Samtidigt ansågs sig vissa barn och ungdomar vara mer överviktiga än av deras BMI visade och en stor andel upplevde en vilja att gå ner i vikt och ville också se smalare ut. Mobbning visade sig vara betydligt mer vanligt hos överviktiga än hos normalviktiga. Ett fåtal normalviktiga ansåg dessutom att mobbning var något som överviktiga barn och ungdomar fick räkna med att utstå. En slutsats som kan dras är att alla de negativa konsekvenser och upplevelser som överviktiga barn och ungdomar får utstå påverkar deras livskvalitet negativt. Dessa barn och ungdomar behöver därför uppmärksammas, stöttas och få hjälp med att uppnå en hälsosammare livsstil.

ABSTRACTBackground: To be stricken with a cardiac infarction is among other things linked to different risk factors.  Many studies show that the participants in cardiac rehabilitation programs learn to deal with the risk factors, increase their quality of life and lessen the risk for re-infarction.Objective: To describe the lifestyle and perceived quality of life of the individuals after having participated in cardiac rehabilitation program and to see if they had maintained their results up to a year after having a cardiac infarction.Method: The 19 individuals who had participated in cardiac rehabilitation in 2010 after having had a cardiac infarction were asked to participate in the study. Everyone agreed to participate. The study was made analyzing the surveys, one a locally made, that the individuals had filled out four and eight months after cardiac infarction, and the other the generic Quality of life questionnaire EQ-5D, that the individuals had filled out two and twelve months after cardiac infarction. Result: The individuals have not changed their lifestyle after having participated in cardiac rehabilitation which can be interpreted that they have followed existing recommendations. The mean weight increased with one kilogram, no depression is shown and they stress less. Only two comparisons over time showed any statistic significance: gain of weight and increase in intake of vegetables.  The individuals’ qualities of life changed marginally between baselines and follow up and correspond to results made on healthy individuals measured with EQ-5D. The results show no significant change over time in quality of life. Conclusions: The individuals have more or less maintained their lifestyle between four and eight months and quality of life between two and twelve months after infarction.Key wordslifestyle changes, myocardial infarction, quality of life, rehabilitation, risk factors

The study aimed to explore how patients with ICDs experience their quality of life with a focus on everyday life, electric shocks, and how support from the health service is perceived. The studydesign is descriptive with a qualitative approach. Semi-structured interviews were conducted with seven patients. Data collection lasted for three weeks and interviews were conducted in the participant´s homes, at the participants’ workplaces or over the phone. The study shows that most participants have learned to live with the ICD. Most participants felt that they had not made any major changes in their everyday life’s and a majority of the participants felt confidence and security regarding their ICD. Electric shocks gave feelings of stress, uncomfortability and safety. During increased physical exertion patients could be concerned about the possibility of getting an electric shock.. The support of the health care was perceived satisfactory and information about the ICD was considered good for several patients. Some participants felt that they had not received sufficient information. Conclusion: Most participants live fulfilling lives and have a positive attitude towards their ICD. Reported stress and anxiety related to the underlying heart disease more than the ICD. The ICD therapy was considered to provide security, although there were concerns about unexpected electric shocks from some of the participants. The support from the healthcare was mostly good. There is a lack of information about the treatment and psychosocial follow-up. Nurses should be sensitive and provide counseling to this group of patients.

This is an empirical cross-sectional study with the aim to examine the patient’s comprehension about their quality of life within two to seven years after their stem-cell transplantation with reference to physical, social, emotional, psychological and functional wellbeing and to investigate if the patient groups have disease specific problems. Differences in quality of life between men and women and also between allogeneic and stem cell transplantation with an unrelated donor (URD) were studied. The measurement Functional Assessment of Cancer Therapy (FACT) and the bone marrow transplant subscale (BMT) is a 49 item, valid and reliable measure that was used. The questionnaire was answered by 43 of 47 patients (91%). There is a significant difference between men and women in physical, social and functional wellbeing. Women have a higher score in quality of life. Between allogeneic and URD transplantation there is a significant difference in some items. About 49 % of all patients had side effects after the stem cell transplantation. Of the whole group, 86 % measured a high score for emotional support from their family in the section about social wellbeing. Based on this study there is a need to modify the information to men and women respectively because of the significant differences in quality of life for these groups.  Measuring quality of life ought to be continuous before, during and after the process of stem cell transplantation. It is important for nurses to identify patients who are in need of support, to be able to give good nursing in both inpatients and outpatients.   Keyword: “Health” “Quality of Life” “Allogeneic stem cell transplantation” “Leukaemia”

Bakgrund: Urininkontinens beskrivs som ett vanligt problem och medför ofta både fysiskt och psykiskt lidande. För att förstå dessa kvinnor krävs en inblick i hur de uppfattar sitt dagliga liv. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa kvinnors erfarenheter av att leva med urininkontinens. Metod: En litteraturöversikt gjordes och 13 resultatartiklar inkluderades. Analysarbetet genomfördes med hjälp av kvalitativ innehållsanalys och resulterade i tre teman och åtta underteman. Resultat: Resultatet beskrevs utifrån de tre teman som identifierades i analysen.”Att leva i osäkerhet”, ”Att tvingas till begränsningar i vardagen” och ”Att hantera sin vardag”. Urininkontinens påverkade kvinnornas liv, både ur fysiska och psykosociala aspekter. Diskussion: Urininkontinens innebar en stor påverkan på kvinnors liv, både kroppsligt och själsligt. Eftersom många kvinnor led i det tysta är det viktigt att ämnet lyfts för att undvika den stigmatiserade synen på urininkontinens. Slutsats: Ett liv med urininkontinens är komplext och synes påverka kvinnornas liv på många olika plan. Ytterligare kvalitativ forskning behövs inom ämnet för att få en djupare förståelse för dessa kvinnors livssituation.