<p>Uppsatsens syfte har varit att försöka finna ”det effektivaste sättet att ta ut pengar från ett få-mansföretag”. För att kunna göra detta har vi granskat lagtexten i 56-57 kap IL, skatteverkets informationsbroschyrer, tagit fram ett antal beräkningsexempel och genomfört intervjuer med respondenter från de fem största revisionsbyråerna. När en företagare står inför valet hur den-ne ska ta ut pengar från sitt företag kan denne välja på att ta ut lön, göra pensionsavsättningar, ta ut utdelning eller låna in pengar till företaget med ränta.</p><p>Det mest effektiva sättet att ta ut pengar på varierar från företag till företag, men i de flesta fallen är det bäst att först och främst göra uttag genom löneutbetalningar till delägarna. An-ledningen till att delägarna först och främst ska ta ut lön är att den tillsammans med arbetsgi-varavgifterna är avdragsgilla i företaget och att lönen dessutom är pensions-, sjukpennings- och föräldrapenningsgrundande. Löneutbetalningen ska i första hand uppgå till någon av föl-jande gränser: sjukpenningsgrundande inkomst (7,5 prisbasbelopp = 307 500kr), undre skikt-gränsen för statlig inkomstskatt (328 800kr), pensionsgrundande inkomst (8,07 inkomstbasbe-lopp = 387 360kr) eller den inkomst som lönekravet kräver (275 400-688 500kr).</p><p>I andra hand ska företaget göra pensionsavsättningar på ca 7-10 procent av bruttolönerna till de anställda delägarna så de får samma skydd som en vanlig privatanställd tjänsteman. Efter att företaget har betalat ut lön och gjort pensionsavsättningar bör utdelning tas ut upp till gränsbeloppet. Gränsbeloppet bestäms utifrån det högsta av förenklingsregeln och huvudre-geln. Huvudregeln är vanligast förekommande då den ger ett högre gränsbelopp redan då företaget har bruttolöner på 360 000kr, förenklingsregeln ger alltid minsta gränsbelopp på två inkomstbasbelopp (91 800kr). Om utdelningsbara medel i företaget överstiger gränsbeloppet sparas detta belopp till senare år och eventuellt görs extra pensionsinsättningar till delägarna.</p>

Uppsatsens syfte har varit att försöka finna ”det effektivaste sättet att ta ut pengar från ett få-mansföretag”. För att kunna göra detta har vi granskat lagtexten i 56-57 kap IL, skatteverkets informationsbroschyrer, tagit fram ett antal beräkningsexempel och genomfört intervjuer med respondenter från de fem största revisionsbyråerna. När en företagare står inför valet hur den-ne ska ta ut pengar från sitt företag kan denne välja på att ta ut lön, göra pensionsavsättningar, ta ut utdelning eller låna in pengar till företaget med ränta. Det mest effektiva sättet att ta ut pengar på varierar från företag till företag, men i de flesta fallen är det bäst att först och främst göra uttag genom löneutbetalningar till delägarna. An-ledningen till att delägarna först och främst ska ta ut lön är att den tillsammans med arbetsgi-varavgifterna är avdragsgilla i företaget och att lönen dessutom är pensions-, sjukpennings- och föräldrapenningsgrundande. Löneutbetalningen ska i första hand uppgå till någon av föl-jande gränser: sjukpenningsgrundande inkomst (7,5 prisbasbelopp = 307 500kr), undre skikt-gränsen för statlig inkomstskatt (328 800kr), pensionsgrundande inkomst (8,07 inkomstbasbe-lopp = 387 360kr) eller den inkomst som lönekravet kräver (275 400-688 500kr). I andra hand ska företaget göra pensionsavsättningar på ca 7-10 procent av bruttolönerna till de anställda delägarna så de får samma skydd som en vanlig privatanställd tjänsteman. Efter att företaget har betalat ut lön och gjort pensionsavsättningar bör utdelning tas ut upp till gränsbeloppet. Gränsbeloppet bestäms utifrån det högsta av förenklingsregeln och huvudre-geln. Huvudregeln är vanligast förekommande då den ger ett högre gränsbelopp redan då företaget har bruttolöner på 360 000kr, förenklingsregeln ger alltid minsta gränsbelopp på två inkomstbasbelopp (91 800kr). Om utdelningsbara medel i företaget överstiger gränsbeloppet sparas detta belopp till senare år och eventuellt görs extra pensionsinsättningar till delägarna.

De så kallade 3:12-reglerna tillkom i samband med 1990/91 års skattereform i syfte att reglera beskattningen för ägare av fåmansföretag. Det huvudsakliga syftet med reglerna är att förhindra fåmansföretagare från att ta ut utdelning istället för lön för att få skatteförmåner. Från början infördes stränga stoppregler för att i högsta möjliga grad förhindra inkomstomvandling. De stränga reglerna fick oönskade konsekvenser i form av minskad tillväxt i fåmansföretagen. För att öka företagandet och investeringsviljan blev reglerna med åren mer generösa och denna trend har fortsatt ända fram till införandet av de senaste ändringarna som trädde i kraft den 1 januari 2014. I första delen av uppsatsen visar vi bakgrunden till 3:12-reglerna, reglernas utveckling fram till idag samt redogör för skälen till införandet av reglerna och till de ändringar som gjorts. I analysen utreder vi huruvida lagstiftarens syfte med 3:12-reglerna kommer att uppnås i teorin med hjälp av de senaste ändringarna. Vi kommer fram till att en utformning av reglerna är en mycket komplex uppgift, där svårigheten ligger i en avvägning mellan att både gynna tillväxt i fåmansföretag, samtidigt som reglerna skall motverka inkomstomvandling. Vi kommer fram till att inkomstomvandling inte får förhindras på stor bekostnad av tillväxten. De ändringar som infördes den 1 januari 2014 tror vi skulle kunna resultera i nya sätt att inkomstomvandla samtidigt som tillväxten inte kommer att gynnas. Exempel på alternativa sätt att utforma reglerna finns även med i den analytiska delen av uppsatsen. För att lösa problematiken kring 3:12-reglerna föreslår vi ett enklare system där reglerna endast bör omfatta de mindre fåmansföretagen för att gynna tillväxt i högre mån. / The so-called 3:12-rules were introduced in connection with the tax reform in 1990/91 with the purpose to regulate the taxation for owners of closely held corporations (fåmansföretag). The main purpose of the rules is to prevent owners of closely held corporations from taking out dividend instead of wage to get tax benefits. From the beginning strict rules were introduced to minimize income-shifting. The strict rules resulted in undesirable consequences such as decreased growth in closely held corporations. Over the years, the rules got more generous in order to increase entrepreneurship and this trend has continued until the latest changes were introduced in 1st of January 2014. In the first part of this paper we elaborate on the background of the 3:12-rules and the development of the rules until today. We describe the motives for introducing the rules and the underling motives to the changes. In the analysis we investigate if the motives of 3:12-rules according to the lawmaker will be fulfilled with the help of the recently introduced changes. We conclude that the design of the rules is a complex task, whereas the difficulty lies in the consideration between both to benefit entrepreneurship and at the same time prevent income-shifting. We conclude that income-shifting cannot be prevented at the great expense of growth. We believe that the new changes that, introduced in the 1st of January 2014, could result in new ways to achieve income-shifting and will probably not drive growth. Examples of alternative ways to design the rules are included in our analysis. To solve the problematic situation regarding the 3:12-rules, we recommend a simpler system where the rules only include the smaller closely held corporations and promote growth to a greater extent.

<p>Från och med den 1 januari 2006 har skattereglerna för ägarna av fåmansbolag förändrats i och med införandet av nya 3:12-regler. Med de gamla reglerna var det oftast mest lönsamt att ta ut företagets överskott som en kapitalvinst genom avyttring av aktier. I och med införandet av de nya reglerna har det givits en större möjlighet än tidigare att ta ut bolagets överskott som lågbeskattad utdelning. Andra nyheter är att klyvningsräntan har höjts, löneunderlaget har fått större inverkan på gränsbeloppet och dessutom har kapitalvinstbeskattningen sänkts till 20 procent.</p><p>Uppsatsen belyser de nya reglerna, jämfört med de gamla. Vi har urskiljt de företagsledare som gynnas av de nya reglerna vid en försäljning av bolag då en kapitalvinst uppstår som ska beskattas. Som ett tillägg i uppsatsen har vi tittat på de alternativa möjligheter ägaren kan använda sig av för att få en lägre total beskattning.</p><p>Resultatet vi har kommit fram till är att det är svårt att generellt säga vilka som gynnas respektive missgynnas av de nya reglerna. Det kan först göras genom att titta på den enskilda företagsledarens mål, situation och förutsättningar. Dock kan vissa grupper av företag och ägare urskiljas som gynnas samt som reglerna har blivit enklare för. De alternativa metoder och upplägg som finns att tillgå för den som vill lätta skattebördan vid försäljningen av sitt bolag är till stor del även de beroende på dennes avsikt med företaget och ekonomiska förutsättningar.</p>

Från och med den 1 januari 2006 har skattereglerna för ägarna av fåmansbolag förändrats i och med införandet av nya 3:12-regler. Med de gamla reglerna var det oftast mest lönsamt att ta ut företagets överskott som en kapitalvinst genom avyttring av aktier. I och med införandet av de nya reglerna har det givits en större möjlighet än tidigare att ta ut bolagets överskott som lågbeskattad utdelning. Andra nyheter är att klyvningsräntan har höjts, löneunderlaget har fått större inverkan på gränsbeloppet och dessutom har kapitalvinstbeskattningen sänkts till 20 procent. Uppsatsen belyser de nya reglerna, jämfört med de gamla. Vi har urskiljt de företagsledare som gynnas av de nya reglerna vid en försäljning av bolag då en kapitalvinst uppstår som ska beskattas. Som ett tillägg i uppsatsen har vi tittat på de alternativa möjligheter ägaren kan använda sig av för att få en lägre total beskattning. Resultatet vi har kommit fram till är att det är svårt att generellt säga vilka som gynnas respektive missgynnas av de nya reglerna. Det kan först göras genom att titta på den enskilda företagsledarens mål, situation och förutsättningar. Dock kan vissa grupper av företag och ägare urskiljas som gynnas samt som reglerna har blivit enklare för. De alternativa metoder och upplägg som finns att tillgå för den som vill lätta skattebördan vid försäljningen av sitt bolag är till stor del även de beroende på dennes avsikt med företaget och ekonomiska förutsättningar.