FDM 3D printing is an additive manufacturing technology that is widely used, mainly for rapid prototyping. It is also one of the cheapest and most accessible AM technologies for consumers. FDM printers, and especially cheaper alternatives, can have problems with creating high quality prints. Reasons include poor design, inaccurate construction, cheap components, and improper tuning. Input shaping is a control technique that may help mitigate defects caused by poor mechanical design or construction. The “ringing” defect may be eliminated by applying this solution. To perform an evaluation in sub-optimal mechanical conditions a 3D printer was constructed with a cantilever design mainly using plastic prints for mechanically important parts. Printing tests were done with and without input shaping. The results that were produced showed a direct effect of input shaping in 3d printers. / FDM 3D-printing är en additiv tillverkningsteknik som är mycket använd, främst för snabb prototypering. Det är också en av de billigaste och mest tillgängliga AM-teknikerna för konsumenter. FDM skrivare, och särskilt billigare alternativ, kan ha problem med att skapa högkvalitativa utskrifter. Orsaker inkluderar dålig design, konstruktionfel, billiga komponenter och felaktig justering. Input shaping är en kontrollteknik som kan hjälpa till att mildra defekter som orsakas av dålig mekanisk design eller konstruktion. "Ringning" defekten kan elimineras genom att tillämpa denna lösning. För att utföra en utvärdering i dåliga mekaniska förhållanden konstruerades en 3D-skrivare med en fribärande design som använder plastutskrifter för mekaniskt viktiga delar. Utskriftstester gjordes med och utan input shaping. Resultaten som framställdes visade på en uppenbar förbättring av print kvalité som en direkt effekt av input shaping.

Saab Surveillance in Järfä̈lla constructs complex products, such as radars and electronic support measures. Saab sees an advantage in manufacturing details with additive manufacturing as it enables a high level of complexity. Additive manufacturing is relatively new in the industry and consequently there are uncertainties regarding the process. The purpose of this bachelor thesis was to improve the knowledge of the repeatability of additive manufactured parts as well as compare additive manufactured test rods in two different directions, horizontally and vertically, to subtractive manufactured test rods with a vibration test. The vibration test was conducted to simulate the operative environment where the additive manufactured parts might be implemented in the future. Before the vibration test could be performed, the test rods were designed in a 3D-modeling program and analysed with a finite element method to achieve the required natural frequency range of 100 - 200 Hz and a maximal bending stress of 60 - 80 MPa in the notched area of the test rod. It was concluded that the subtractive manufactured test rods had the highest repeatability. The horizontally additive manufactured test rods had a higher repeatability than the vertically additive manufactured test rods, but the vertically additive manufactured test rods had the highest overall strength. It was also concluded that more studies are needed to ensure that additive manufactured parts can be produced with high repeatability while maintaining the structural integrity. / Saab Surveillance i Järfä̈lla konstruerar komplexa försvarsprodukter som till exempel radarsystem. Additiv tillverkning i metall möjliggör tillverkning av produkter med hög komplexitet, men då tillverkningsprocessen är relativt ny i industrin finns det en stor osäkerhet kring processen. Syftet med detta kandidatexamensarbete var att få en bättre förståelse för repeterbarheten hos additivt tillverkade delar samt att jämföra additivt tillverkade provstavar konstruerade i två olika riktningar, horisontellt och vertikalt, med svarvade provstavar med hjälp av ett vibrationstest. Vibrationstestet genomfördes för att simulera den operativa miljön där de additivt tillverkade detaljerna skulle kunna implementeras i framtiden. Innan vibrationstestet kunde utföras simulerades provstavarnas design i en mjukvara för 3D-modellering. En finit element-analys utfördes även fö̈r att få en egenfrekvens inom intervallet 100 - 200 Hz och en maximal böjspänning mellan 60 - 80 MPa i anvisningen på provstaven. Slutsatsen drogs att de traditionellt bearbetade stavarna hade den högsta repeterbarheten. De horisontellt additivt tillverkade stavarna hade högre repeterbarhet än de vertikalt additivt tillverkade stavarna, men att de vertikalt additivt tillverkade stavarna hade ett längre utmattningsliv. Det kunde även konstateras att fler studier inom ämnet behövs för att kunna säkerställa repeterbarheten hos additivt tillverkade delar utan att behöva kompromissa med hållfastheten.

Modern research in prosthetic devices and other assistive technologies are constantly pushing boundaries. While the technology is impressive, it is still inaccessible for the greater part of the people in need of it. Advanced devices are often extremely expensive and require regularly maintenance from professionals. Enabling the Future is a global network of volunteers and was founded to face these problems. They design and 3D-print mechanical prosthetics for people in need all over the world. Most of the designs used by Enabling the Future are purely mechanical and do not implement motors. The purpose of this thesis was to take a new approach to the design and construction of low-cost motorized prosthetic hands. By distancing all the electronic components from the hand, including the motor, the project aimed to create a device compatible with all current designs of the Enabling the Future community. To conceptualize this approach a demonstrator was constructed and tested. It utilized a muscle sensor which allowed users to control the hand by tightening their muscles. The distance between the electronic components and the prosthetic hand measured approximately one and a half meters and still transfered enough force, from the motor to the hand, to deliver an adequate grip strength. / Modern forskning inom protestillverkning och andra handikapphjälpmedel gör kontinuerligt stora framsteg. Trots att tekniken är imponerade är den fortfarande otillgänglig för den största del människor som behöver den. Avancerade hjälpmedel är ofta extremt dyra och kräver kontinuerligt underhåll från yrkesverksamma. Enabling the Future, ett globalt nätverk av volontärer, grundades för att utmana dessa problem. De konstruerar och tillverkar 3D-skrivna mekaniska proteser för människor med behov över hela världen. De flesta konstruktioner som används av Enabling the Future är helt mekaniska och använder inga motorer. Syftet med detta kandidatexamensarbete var att med nya tillvägagångssätt konstruera en billig motoriserad handprotes. Genom att placera all elektronik på en distans från handen, inklusive motorn själv, var tanken att skapa ett system som är kompatibelt med de konstruktioner som Enabling the Future använder. För att förverkliga detta konstruerades en prototyp som testats. Prototypen använde sig av en muskelsensor som lät användaren kontrollera proteshanden genom att spänna sin arm. Distansen mellan de elektriska komponenterna och protesen var ungefär en och en halv meter, samtidigt som tillräckligt stor kraft kunde transporteras för att stänga handen med ett tillräckligt grepp.

The concept of a robotic manipulator is widely used throughout many industries. In this project, a manipulator of the type SCARA, selective compliance articulated robot arm, is constructed. The aim was to examine how such a robot could be constructed using 3D-printing and how accurate it would be. Other than 3D-printing, parts in the form of guiding rods, lead screw, bearings, pulleys and timing belts were used. Together with a microcontroller, the robot operates using three stepper motors. In the end it resulted in a SCARA with reasonable accuracy considering the methods used, more specifically the largest average error was 3.6cm in the X direction and 2.3 cm in the Y direction. The largest drawback of the final construction was the negative balance between tightening the belts and friction in the inner joint. Tightening the belts meant larger friction and thereby undesired movement properties. Doing the opposite meant that the belts could start slipping and enabled backlash. / Konceptet av en robotarm används brett inom många industrier. Detta projekt syftar till att konstruera en robot avtypen SCARA, selective compliance articulated robot arm. Målet var att undersöka hur en sådan robot kan 3D-printas och dess precision. Förutom 3D-printade delar användes även guidestänger, kullager, kamremmar och remskivor. Robotens rörelser styrs tillsammans med en mikrokontroller och tre stegmotorer. Med tillvägagångssätten i åtanke resulterade projektet in en SCARA med rimlig precision. Mer specifikt var medelfelet 3.6 cm i X-led och 2.3 cm i Y-led. Den största nackdelen med den slutgiltiga konstruktionenvar den negativa jämvikten mellan att spänna kamremmarna och friktionen i den inre armleden. Att spänna kamremmarna innebar en ökning i friktion och därmed oönskade rörelseegenskaper. Att göra tvärtom innebar att bältena löpte större risk att glida ur och möjliggjorde dödgång.

A key component of biological research is cell culture technology, which allows researchersto examine the behavior and functionality of cells in controlled environments. Conventionalcell culture monitoring frequently necessitates taking the cultures out of their incubators tomake observations under a microscope. This exposes them to pollutants and changes in thesurrounding environment and may jeopardize the integrity of the experiment.This thesis presents the development of a cost-effective, miniaturized microscope designedfor imaging of cell cultures directly within incubators. By integrating simple, inexpensiveglass lenses and 3D-printed components and focusing on the ESP32-CAM module for digitalimaging, the project explores various optical setups to optimize image quality while minimizingdisruption to cell environments.Central to the research was the identification and testing of diverse optical configurations todetermine the most effective arrangement for both brightfield and fluorescence microscopy.The design features a baseplate for stability, a filter plate for fluorescence imaging, and afocus adjustment mechanism using magnets. Iterative enhancements led to a side illuminationtechnique using an economical LED, removing the need for a beamsplitter and simplifying theoptical path.The final microscope demonstrated successful brightfield imaging and weak fluorescenceimaging of Madin-Darby Canine Kidney (MDCK) II cell cultures marked with Green FluorescentProtein (GFP), using a magnification ratio of 2.5:1 through an infinity-corrected optical system.The findings illustrate the potential of developing an economical, functional microscope thatcan be readily replicated and scaled for use in cell culture technology. / En central del av biologisk forsking är användningen av cellkulturer, vilket tillåter forskare attutforska beeendet och funktionerna av celler i kontrollerade miljöer. Konventionell bevakning avcellkulturer kräver ofta att de tas ut från deras inkubatorer för att observeras under ett mikroskop.Detta kan utsätta dem för föroreningar och förändringar i omgivningen vilket kan äventyra helaexperimentet.Det här examensarbetet beskriver utvecklingen av ett kostnadseffektivt, miniatyriserat mikroskopanpassat för att avbilda cellkulturer inuti inkubatorer. Genom att integrera enkla, billigaglaslinser och 3D-printade komponenter, samt ESP32-CAM modulen för bildtagning, utforskardetta arbete olika optiska system för att optimera bildkvalitet och minimera störningar i cellernasmiljö.En väsentlig del av forskningen involverade identifiering och testning av olika optiska konfigurationerför att bestämma det mest effektiva arrangemanget för både brightfield- och fluorescensmikroskopi.Designen inkluderar en basplatta för stabilitet, en filterplatta för fluorescensavbildning ochen fokusjustering som utnyttjar magneter. Iterativa förbättringar ledde till utvecklingen av enbelysningsteknik med en billig LED, vilket tog bort behovet av en stråldelare och förenkladeden optiska banan.Det slutgiltiga mikroskopet uppvisade framgångsrik avbildning med brightfield och begränsadavbildning med fluorescens av MDCK II cellkulturer märkta med GFP. En förstoringsfaktor2.5:1 användes genom ett oändlighetskorrigerat optiskt system. Resultaten demonstrerar potentialenav att utveckla ett ekonomiskt och funktionellt mikroskop som kan replikeras för användninginom cellkulturforskning.

Teknisk utveckling och innovation är drivande för samhällets ekonomiska tillväxt. Vilja och förmåga att innovera är också avgörande för företags överlevnad då lyckosam innovation skapar konkurrensfördelar. Additiv tillverkning är en ny produktionsmetod som har potential att revolutionera hur produkter tillverkas. Tekniken kastar om förutsättningarna för hur företag konkurrerar genom att möjliggöra kostnadseffektiv tillverkning av små serier, produktion nära kundorderpunkten och kundanpassning. Modeindustrin är en komplex och hårt konkurrensutsatt bransch där företag befinner sig i en konstant strävan efter differentiering. För att nå framgång måste företag skapa fördelar gentemot konkurrenterna. Flera branscher har redan börjat använda additiv tillverkning och företag skapar framgångsrikt konkurrensfördelar genom att implementera tekniken. Inom modebranschen har dock additiv tillverkning använts begränsat och inte för produktion av konsumentprodukter. Vårt intresse väcktes för att vidare utreda huruvida det är lämpligt att implementera additiv tillverkning på bredare front. Studiens syfte är att fördjupa diskussionen kring spridning av ny teknik genom att studera additiv tillverknings potential för spridning till modeindustrin. Studien har genomförts med en deduktiv ansats där teorikärnan utgjorts av Schumpeters teorier kring innovation och Rogers teorier om innovationsdiffusion. Studien har varit av kvalitativ karaktär där empiriinsamlingen skett genom semi-strukturerade intervjuer med representanter från företag som använder additiv tillverkning samt forskare inom det textila området. Studiens slutsats är att additiv tillverkning inte lämpar sig för produktion av kläder så som vi känner dem idag. När empirin analyseras i förhållande till studiens teorier framkommer aspekter som indikerar ett flertal matchningar mellan fördelarna med additiv tillverkning och modeindustrins karaktärsdrag framkommit. Att implementera additiv tillverkning kan, i framtiden, vara en möjlighet för modeföretag att i framtiden skapa konkurrensfördelar. / Technological development and innovation are driving forces behind economic growth. Having the will and ability to innovate are also crucial factors for companies as successful innovation creates competitive advantage. Additive manufacturing is a new production process with the potential to revolutionise the way products are being manufactured. The technique disrupts competitive conditions by enabling cost-effective production of small lot sizes, production close to the decoupling point and customisation. The fashion industry is a complex and highly competitive industry, companies are in a constant quest for means of differentiation. In order to be successful, companies must create advantages over the competitors. Several sectors have already started using additive manufacturing and companies create successful competitive advantage by implementing the technology. In the fashion industry however, additive manufacturing has been used sparsely and not for production of consumer products. Our interest was awaked to further investigate whether or not it is appropriate to extend the use of this new technology. The purpose of this study is to immerse the discussion of diffusion of new technology by studying additive manufacturing’s potential of spreading to the fashion industry. The study was conducted with a deductive approach and the central theories have been Schumpeter’s theories of innovation and Rogers’ theories of diffusion of innovations. The study has been of a qualitative nature and semi-structured interviews with representatives from companies using additive manufacturing and researchers in the textile field were conducted to collect the empirical data. The conclusion is that additive manufacturing is not yet suitable for production of clothing. Nonetheless, when the empirical data was analysed in relation to the theories used, multiple matches between the benefits of additive manufacturing and the characteristics of the fashion industry were revealed. Consequently, implementing additive manufacturing can, in the future, pose opportunities for fashion companies to create competitive advantage. The thesis is written in Swedish.

De traditionella armproteser som tillverkas i utvecklingsländer står inför stora problem i att leverera patienter med lämpliga hjälpmedel. Processen är inte bara tidskrävande eftersom varje enhet måste anpassas för varje enskild användare men vissa komponenter kan inte produceras lokalt vilket driver upp priset ytterligare. Syftet med detta examensarbete var att utveckla en armprotes för utvecklingsländerna med hjälp av additiv tillverkning (3D Printing) för klienten 3D Life Prints som baseras i Nairobi, Kenya. En protes är ett hjälpmedel som används för att underlätta en amputerad människa i dagliga aktiviteter och med hjälp av additiv tillverkning kan även en lokal tillverkningsprocess utvecklas och förbättras vilket skulle kunna minska tiden för tillverkning och distribution av proteser. Den initiala protesen, som låg till grund för designarbetet, var en underarmsprotes som fortfarande var i utvecklingsstadiet hos klienten. Protesen tillverkades med hjälp av tillverkningsmetoden Fused Deposit Modelling (FDM), som har den fördelen att den använder sig av relativt billiga 3D skrivare. För att sammanfatta syftet med projektet utvecklades följande frågeställningar 1. Hur tillverkas, distribueras och används konventionella proteser i jämförelse med additivt tillverkade proteser i Nairobi, Kenya? 2. Vem är den primära användaren av proteser i utvecklingsländer, vilka problem upplevs hos dagens lösningar och vilka faktorer anses vara den viktigaste hos användaren? Och varför?  3. Hur ska additivt tillverkade proteser utformas för optimal användning i utvecklingsländer?  Förutom att besvara frågeställningarna var målet att utvecklingen av systemet skulle leda till förbättrad funktionalitet för användaren och underlätta tillverkningen för organisationen.  För att få en allmän översikt över det vetenskapliga området av additivt tillverkade proteser studerades kontexten för utvecklingsländer, användarcentrerad design (eftersom syftet var att förbättra en produkt för en specifik användare), armproteser och additiv tillverkning. Resultatet, från de olika stadier av designprocessen, var den slutgiltiga designen av "3D Life Arm". Det slutliga systemet bestod av fyra huvudkomponenter, Kroppsselen, Inlägget, Proteshanden och Hylsan. Komponenterna använde sig utav additiv tillverkning i både styvt material (Kroppsselen, Hylsan och Inlägget) och flexibelt material (Proteshanden). Lokalt tillgängliga komponenter användes där additiv tillverkning inte var möjligt till exempel fisketråd och skruvar. En slutsats drogs att de två faktorer som ansågs viktigast för användaren var att produkten skulle vara estetiskt tilltalande och billig. Även sociala stigman spelar en stor roll och enligt användare och experter i Nairobi, måste protesen efterlikna den saknade armen så mycket som möjligt för att kunna smälta in. Författarna konstaterade att kostnaden var den viktigaste faktorn när man utformar proteser för utvecklingsländerna, eftersom användaren i dagsläget inte har råd med de proteser som tillverkas i Nairobi. Sammanfattningsvis utfördes en kostnads- och tidsanalys för att kontrollera tillverkningskostnaderna för hela systemet. Med tre skrivare kunde alla delar tillverkas för 282 kronor och skulle ta cirka 15 timmar och 15 minuter att skriva ut som är betydligt lägre än de funktionella proteser som tillverkades i Nairobi. Ytterligare utvärderingar krävs för att fastställa att protesen kommer att klara av påfrestningarna från dagliga aktiviteter hos användaren och en fungerande strategi för passning måste utvärderas ytterligare. Författarna tror dock att med hjälp av en fullt utbildad protestillverkare finns det en framtid för additiv tillverkning av armproteser. / The traditional prosthetic arms that are being fitted in developing countries are facing major issues in suppling patients with proper assistive aids. Not only is the process time consuming with every single unit having to be customized for the user but some parts can’t be locally produced which drives up price even further. The objective of this master thesis was to develop a prosthetic arm for developing countries with the help of additive manufacturing (3D printing) for the client 3D Life Prints which are based in Nairobi, Kenya. A prosthesis is used to aid an amputee in daily living activities. With additive manufacturing the intention is that a local manufacturing process could be developed and improved which would reduce the time of fitting and distributing a prosthesis. The initial prosthesis, that was the origin of the design, was a below elbow prosthetic arm that was being developed by the client. The prosthesis was fabricated with the additive manufacturing process fused deposition modelling (FDM) which has the advantage of providing the cheapest printers. To summarize the aim of the project the research questions that was established was as followed 1. How are conventional prosthetic arms generally being manufactured, distributed and used compared to additive manufactured prostheses in Nairobi, Kenya?  2. Who is the primary user of prosthetic arms in developing countries, what problems are they facing with current solutions and what factors are considered as the most important? And why? 3. How should additive manufactured prostheses be designed for optimal usage in developing countries? In addition to answer the research questions the aim was that the development of the system would lead to enhanced functionality for the user and to facilitate manufacturing for the organization. To get a general overview of additive manufacturing prostheses the fields theories that was studied included context of developing countries, user centred design (since the aim was to approve on a product which needed to suit a specific user), upper limb prostheses and additive manufacturing. As a result, from different stages of the design process a final design was reached called the “3D Life Arm”.  The final system was comprised of four main components, the Harness system, the Insert, the Cover and the Socket. These components used additive manufacturing in both rigid material (Harness parts, Socket and Insert) and flexible material (the Cover). Locally available components were used for parts not feasible to additive manufacture e.g. fishing wire and screws. The two factors that were concluded to be the most important for the user were the aesthetic appeal and cost. With social stigmas playing a major part according to users and experts in Nairobi, the prosthesis needs to resemble the missing limb as much as possible. It was concluded that cost was the major factor when designing prostheses for developing countries since user just wasn’t able to afford the prostheses that was being manufactured in Nairobi. In the end a cost and time analysis was conducted to verify what price the complete system would need to be manufactured. With three printers all parts could be printed for the price of 282 SEK and would take approximately 15 hours and 15 minutes to print which is considerably lower than that of the functional prosthesis being distributed in Nairobi. Further evaluations need to be done to establish that the prosthesis will manage the strains and stresses of daily living activities of the user and a complete fitting strategy needs to be evaluated further. It’s the authors belief however, that with the help of fully educated prosthetist there is a future for additive manufacturing of upper limb amputees.

Additive manufacturing (AM), or 3D printing, is a manufacturing method where components are produced by successively adding material to the product layer by layer, unlike traditional machining where material is subtracted from a workpiece. There are advantages and disadvantages with both methods and it can be a complex problem to determine when one method is preferable to the other. The purpose of this study is to develop a decision support model (DSM) that quickly guides the end user in selecting an appropriate method with regards to production costs. Information is gathered through a literature study and interviews with people working with AM and CNC machining. The model takes into consideration material selection, size, times, quantities, geometric complexity, post-processing and environmental aspects. The DSM was formulated in Microsoft Excel. The difference in costs between each method in relation to quantity and complexity was made and compared to the literature. The AM model is verified with calculations from the Sandvik Additive Manufacturing. The margin of error is low, around two to six percent, when waste material isn’t included in the calculations. Unfortunately, verification of the CNC model hasn’t been performed due to a lack of data, which is therefore recommended as future work. The conclusion of the study is that AM will not replace any existing manufacturing method anytime soon. It is, however, a good complement to the metalworking industry, since small, complex parts with few tolerances benefits from AM. An investigation of existing solutions/services related to the study was also performed with the ambition that the DSM can complement existing solutions. It was found that while there are many services that helps companies with implementing AM through consulting, few provides any software to assist the company. Regarding the question if AM is profitable for certain products, only one software fulfilled that demand, though it didn’t provide any actual costs. The DSM therefore fills a gap among the existing services and software. / Additiv tillverkning (AM), eller 3D-printing, är en tillverkningsmetod där komponenter produceras genom att succesivt addera material till produkten lagervis, till skillnad från skärande bearbetning där material subtraheras från ett arbetsstycke. Det finns fördelar och nackdelar med respektive metod och det kan vara ett komplext problem att avgöra när den ena metoden är att föredra framför den andra. Syftet med denna studie är att utveckla en beslutstödjande modell (DSM) som hjälper användaren välja lämplig metod med avseende på produktionskostnader. Information inhämtas genom en litteraturstudie samt intervjuer med personer som arbetar med AM och skärande bearbetning. Modellen tar hänsyn till material, storlek, tider, geometrisk komplexitet, efterbearbetning och miljöeffekter. Den beslutstödjande modellen skapades i Microsoft Excel. Skillnaden i pris mellan respektive tillverkningsmetod beroende på antal och komplexitet jämfördes mot litteraturstudien. Modellen för AM verifieras med hjälp av kostnadskalkyler från Sandvik Additive Manufacturing. Felmarginalen är förhållandevis låg på cirka två till sex procent när spillmaterial inte tas hänsyn till. Tyvärr har modellen för skärande bearbetning inte verifieras på grund av en brist på data, vilket därför rekommenderas som fortsatt arbete.  Slutsatsen är att AM inte kommer ersätta någon nuvarande tillverkningsmetod. Det är dock ett bra komplement till metallindustrin eftersom små, komplexa komponenter med få toleranskrav gynnas av AM. En undersökning över nuvarande tjänster relaterat till studien genomfördes med ambitionen att utreda om den beslutstödjande modellen kompletterar dessa. Resultatet av undersökningen visar att medan det finns många konsulttjänster som hjälper ett företag implementera AM så är det få som erbjuder någon form av mjukvara. Gällande frågan om AM är lönsam för vissa produkter så var det bara en mjukvara som kunde besvara den, dock utan att visa några kostnader. Den beslutstödjande modellen framtagen i denna studie fyller därmed en funktion bland nuvarande tjänster och mjukvaror.

The master thesis describes the design and digital commissioning of a robotic production system for 3D concrete printing. The theoretical part of the thesis includes an analysis of the current state of knowledge in the field of 3D printing in industrial automation. It also includes a detailed system analysis of the problem, in which the requirements and elements of the production system are specified. In the applied part of the thesis, a 3D model of the workplace was created and a simulation of the entire production process and digital commissioning of the system were performed using the ABB RobotStudio software. The output of the of the application part of the thesis is the design is the design of the workplace with a debugged control program ready for use in real operation.

Cracks form in all materials. This project was about investigating the crackpropagation in 3D-printed PLA. Both simulations and experiments has beenperformed to get the results. The simulations used a already written code to solvethe problem with FEM. It turned out to be much harder then anticipated to getthe simulations to run as they should. Both simulations and experiments wheresupposed to be executed with 3 point bending, but because of convergence problemsin the simulations, simplifications where made. When comparing the simulationsand experiments, no trustworthy conclusions could be made. There are a lot ofsources of error in this project. But with a bit more time and experience with theused software, it should be able to get some good results which one could use tosimulate other material cracking.